Fältpolis: Under förstärkt försvarsberedskap

6. Under förstärkt försvarsberedskap

Beredskapsinkallelserna av krigsförband kom att utsträckas även till fältpolisen. På denna punkt är de undersökta arkiven tyvärr ofullständiga, varför en total bild av omfattningen är svår att få. Förekomsten av handlingar från fältpolisen i olika regementsarkiv varierar, och arméstabens organisationsavdelnings kartotek över beredskapsförbandens tjänstgöringstider är ofullständigt fört. Det första berörda kompaniet synes emellertid ha varit 23. fältpoliskompaniet, som fem veckor efter avslutad utbildning inkallades den 1 april 1942 för tjänstgöring i drygt två månader. Vid andra tillfällen inkallades endast delar av olika kompanier för tjänstgöring i olika perioder.¹⁰³

6.1 Övningar och inkallelser

Under de olika fördelningsövningarna 1943 deltog flera fältpoliskompanier. Inte sällan erhöll de andra uppgifter än polisuppgifter, till exempel att bemanna vägspärrar eller utföra bevakning. Vid ett tillfälle fråntogs till och med kompaniet samtliga sina fordon och beordrades understödja en infanteribataljon, vid ett annat blev uppgiften att försvara två broar.¹⁰⁴ Även om fältpolisförbanden tillika beordrades utföra trafiktjänst och ordningshållning, ansåg krigspolisdetaljen förhållandet vara beklagligt, eftersom förbanden hade specialutbildats just för polisiära uppgifter. Det fanns antagligen dock en rimlig förklaring:

Fältpolisförbandens i Sverige organisation är än så länge relativt okänd. Erfarenheter saknas i stor utsträckning rörande deras praktiska omhänderhavande och uppställande av uppgifter för förbanden. Likaså synas befälhavare i stor utsträckning ännu sväva i okunnighet om fältpolisförbandens allmänna uppgifter, framförallt polisuppgifter.¹⁰⁵

Efter utvärdering författade detaljen en promemoria till arméchefen med förslag på polisuppgifter som kunde tilldelas fältpolisen under fälttjänstövningar. Bland dessa kan, förutom ordningshållning och trafikreglering, nämnas "övervakande av tystnadsplikten", "uppspårande och förhindrande av spridning bland trupperna av tryckalster, ägnade att uppluckra den militära disciplinen" och "förhindrande av övergrepp av militär personal mot civilbefolkningen". Som lämpliga militära uppgifter ansågs tillfälligt försvar av särskilt viktig terräng, samt ingripande mot luftlandsättning.¹⁰⁶ Dessa förslag, jämte en anmodan att bibringa trupperna kännedom om fältpolisen och dess befogenheter, utgavs senare av arméinspektionen till militärbefälhavarna.¹⁰⁷ Det finns dock exempel på när detta istället lett till att fältpolisen varit i det närmaste outnyttjad.¹⁰⁸

Det synes vid flera tillfällen uppstått problem med tilldelning av fordon. Om dessa alls fanns kunde de ibland anlända flera dygn efter förbandets inryckning till fältdepå, och då befinnas vara i dåligt skick.¹⁰⁹ Antagligen var detta inget unikt för fältpoliskompaniet, men mer kännbart för ett så fordonsberoende förband.

Ansvaret för inkallelser av hundar verkar ha varit något oklart. När 22. fältpoliskompaniet under fördelningsövning i Jämtland i juli 1943 rapporterade att kompaniets sex hundar inte inryckt, menade arméhundskolan att någon överenskommelse ej gjorts mellan kompaniet och Arméns hundväsende om inkallelse. I övrigt tillades att hundväsendet tvingats avföra många hundar, med medföljande svårigheter att fylla vakanserna. Även andra kompanier fick uppleva liknande brister. Bland de krigsplacerade hundarna återfanns både privatägda och sådana tillhörande arméhundväsendet. I en enda handling, ett veterinärintyg, sägs något om vilka hundraser som var aktuella: en dobermannpinscher, en riesenschnauzer och en schäfer.¹¹⁰

6.2 Ordning och säkerhet

En stor del av beredskapstjänstgöringen omfattades ändå av upprätthållandet av ordning och säkerhet inom krigsmakten. Efter en inspektion av fältpolisverksamheten i Västsverige i juli 1942, rapporterade Ernst Leche att tjänsten i huvudsak bestått i ordningshållning ombord på tåg. Uppenbarligen krävde SJ att även fältpolisen uppvisade i förväg utfärdade tjänstebiljetter, varför det inte alltid var möjligt att medsända tågpatruller om ett behov uppstod hastigt. Problem hade också erfarits att få militära personal att åtlyda en menig fältpolis, varför Leche föreslog att fältpolismän skulle vara korpraler eller vicekorpraler under tjänstgöring. Slutligen ansåg han att det fanns en fara i att fältpolisen "alltför mycket belastas med uppgifter att kontrollera klädsel, hälsning o dyl".¹¹¹

Omfattningen av tågkontroller kom att öka efterhand som deras värde uppdagades, och fältpolispatruller tjänstgjorde senare under hela året. I en sammanställning av yttranden rörande fältpolisverksamheten i juni 1942 var samtliga arméfördelningschefer uttalat positiva och lovordade den nytta tågpatrullerna uträttade. Från och med hösten samma år var det också möjligt för militärbefälhavarna att inkalla frivillig personal ur fältpoliskompanierna för tågkontroll och annan ordningshållning, vilket utnyttjades relativt flitigt.¹¹²

Som ett exempel kan tas 25. fältpoliskompaniet, vilket under en dryg månads tid i Värmland som allmänna uppgifter samtidigt hade ordningshållning i Töcksfors, Årjäng, Koppom, Charlottenberg, Åmotfors, Arvika, Torsby, Sunne, Kil och Edsvalla, tågövervakning på fem järnvägslinjer utgående från Kil, samt övervakning av landsvägstrafiken i Värmland. Under tågövervakningen skulle inte bara "hållning och uppträdande" kontrolleras:

Tid efter annan skall civilklädd polispersonal medfölja för att kontrollera bl a att tystnadsplikten iakttages, att aktgiva på om personer söka utfråga den militära personalen samt att genom diskret ingripande omintetgöra sådan utfrågning.¹¹³

Kompaniet löste uppgiften genom att bemanna 508 tågpatruller, övervakande ca 43 000 militära resenärer. Kompaniet utsände sammanlagt 335 ordningspatruller och genomförde 19 landsvägskontroller. Den högst frekventerade förseelsen, förutom oreglementsenlig klädsel, var 273 fall av "saknad permissionssedel el. tjänstledighetsbevis". Följande torde däremot ha varit allvarligare:

Ett annat förhållande som borde beaktas är, att off och uoff i stor utsträckning har den uppfattningen, att de äro undantagna från fältpolisens kontroll.¹¹⁴

Med endast armbindel och polisemblem, och bärande infanteriets truppslagsbeteckningar, hade fältpolisen tidvis fortsatt svårt att hävda sig i sin tjänsteutövning. Förutom befälspersoner gällde detta särskilt de andra försvarsgrenarna:

Det har inträffat, att t ex marinens och flygvapnets manskap, trots polisemblemen, vägrat åtlyda fältpolisen under dess tjänstgöring som tågpolis under den motiveringen, att fältpolisen med sina korslagda gevär på rockuppslaget endast skulle hava befogenhet beträffande arméns personal.¹¹⁵

Förslag fanns därför om att på något sätt särskilt märka ut fältpolisen, till exempel genom annan uniform eller nytt truppslagstecken, men detta realiserades inte.¹¹⁶

6.3 Gränskontroll och omhändertagande av flyktingar

Efterhand kom fältpolisen också att deltaga i kontrollen av riksgränsen i Värmlands och Norrbottens län. I oktober 1943 genomförde landsfogden i Värmlands län en övning för att bland annat genomföra en "lösdrivarrazzia", men också utföra gränskontroll. Från fältpolisen deltog ett kompani, vilket plutonsvis underställdes de lokala polischeferna. Enligt utfärdad promemoria innebar uppgiften:

I lösdrivarrazzian och gränskontrollen deltagande fältpolis har att huvudsakligen biträda med undersökning av vissa områden ("luffarstråk"), lador och luffartillhåll. Fältpolis deltager sålunda icke vid undersökningarna å hotell och pensionat.

Helst skulle också fältpolismännen alltid tjänstgöra tillsammans med en civil polis, och de fick inte omhänderta någon civil person om det inte var oundgängligen nödvändigt. Efter övningen berömde landsfogden fältpolisens insatser.¹¹⁷ Under första halvåret 1945 kom fältpolisförband att biträda landsfiskalerna i Värmland med flyktingomhändertagande.¹¹⁸

I Norrbotten krävde flyktingtrafiken stora militära resurser. När major Nils Stenström från krigspolisdetaljen besökte Tornedalen i oktober 1944 tjänstgjorde två kompanier och en pluton under den s k evakueringsstaben. Drygt två veckor tidigare hade ytterligare ett kompani och två plutoner deltagit. Fältpolisförbandens nuvarande uppgifter var att upprätthålla ordning under förflyttningar av de finska evakuerade och i samlingslägren. Landsvägen längs Torne älv patrullerades också för att uppdaga desertörer och andra personer från den finska sidan. Det genomfördes även polisutredningar angående bortkomna persedlar, stölder och olyckor.

Under den mest intensiva evakueringen från Finland i september 1944 hade fältpolisen i stort sett varit i tjänst dygnet runt. Huvuduppgiften hade varit att biträda statspolisen vid färjeställena och uppsamlingsplatserna med registrering, visitationer, omhändertagande av vapen och sprit, utspisning m m. Biträde hade också givits till de svenska och finska gränsuppsyningsmännen, och ett samarbete etablerats med den finska fältpolisen avseende misstänkta personer och kriminella individer. I Pajala hade fältpolisen omhändertagit och bevakat omkring 200 desertörer och förrymda fångar.

Stenström ansåg att de tilldelade uppgifterna i stort sett rörde sig om rent polisiära uppgifter. Vid tidpunkten för besöket hade emellertid intensiteten nedgått så att beslut redan fattats om hemtransport för drygt halva fältpolisstyrkan. Enligt chefen för evakueringsstaben hade fältpolisen löst uppgifterna på ett "förtjänstfullt sätt".¹¹⁹ Sammanlagt tjänstgjorde minst fem kompanier och tre plutoner i Norrbotten, utspridda mellan Kiruna och Haparanda under andra halvåret 1944 och första halvåret 1945.¹²⁰

6.4 Bevakning och eskort av utländsk trupp

Även om också "vanliga" fältförband beordrades att ombesörja bevakning vid permittenttåg eller interneringsläger, får nog förmodas att fältpolisens särskilda utbildning gjorde förbandstypen attraktiv för denna tjänst. Uppgifter om detta förekommer dock knappt alls i inrikesavdelningens handlingar, och relativt sparsamt i de olika regementsarkiven. I organisationsavdelningens kartotek noteras att 23. fältpoliskompaniet i gruppvisa omgångar övervakat permittenttrafiken mellan den 10 september 1942 och den 27 februari 1943, och om 25. fältpoliskompaniet att "ur förbandet utgår ständiga kommenderingar till interneringsläger i Laka".¹²¹ Enligt en kompaniorder beordrade 1. fältpoliskompaniet en mindre styrka till "Gränna interneringsläger" i juli 1944.¹²² Ingen av dessa uppgifter omnämns någon annanstans.

Något fler uppgifter finns däremot bland beredskapsminnena. Enligt Erik Eriksson, plutonchef vid 2. fältpoliskompaniet, förstärktes bevakningen vid de sista tyska tågen före permittenttrafikens upphörande i augusti 1943, då det kunde befaras att tyskarna skulle försöka "någon slags kupp". Eriksson själv hade på sin lott att vid behov besätta Östersund C. Under aktuell tidsperiod var minst fyra fältpoliskompanier inkallade.¹²³

Ytterligare en kommendering skall nämnas. Det 23. fältpoliskompaniet, vars truppregistreringsmyndighet var P 4, och som alltså formellt tillhörde III. militärområdet, inkallades i slutet av juli 1943 för att "vara berett att på vidare order stå till ch försvarsstaben förfogande i Askersund". Till V. militärområdet angavs att kompaniet förlades där för utbildning och underställdes militärbefälhavaren. Däremot fick inte förbandet utan överbefälhavarens medgivande flyttas till annan plats, och vid ett krigsutbrott skulle det inte disponeras av militärbefälhavaren.¹²⁴ Någon övrig antydan om vilka uppgifter kompaniet hade finns inte, men det kan ju ha samband med permittenttrafikavtalets uppsägande.

Efter krigsslutet anlitades fältpoliskompanierna i större skala för bevakning av internerade soldater. Omväxlande med infanteriförband bestred fältpolisen bevakningen vid olika läger.¹²⁵ Vid tömningen av Backamo, Grunnebo, Ränneslätt och Rinkaby i november-december 1945 inkallades fem kompanier. Tillsammans med statspolisen skulle de förbereda och genomföra utrymningen av lägren och transporten till Trelleborg. De internerade överraskades i sina baracker och avvisiterades sedan för att förhindra självstympning och självmordsförsök. Med varje transportenhet medföljde bland annat ett fältpoliskompani. I Trelleborg överlämnades de internerade till de allierade.¹²⁶

Fältpoliser hade även tidigare eskorterat utländsk trupp. Under juni-september 1945 genomfördes transporter genom Sverige av tyska, ryska, polska och jugoslaviska soldater och arbetare. Dessa tåg gick från Trondheim, Narvik och Oslo till Sundsvall eller Trelleborg. För ordningen i tågsättet ansvarade en reducerad fältpolispluton.¹²⁷

Något belägg för att fältpolisen skulle medverkat i utbildningen av de norska och danska "polistrupperna" har inte återfunnits. Inte heller i baltutlämningen i januari 1946 var fältpolisen inblandad.

6.5 Sammanfattning

De utnyttjade arkiven kan inte ge någon fullständig bild av fältpolisens verksamhet under beredskapstiden.

Under de övningar där fältpolisförband deltog fullgjorde dessa ofta andra uppgifter än polisuppgifter. Då det kunde förmodas bero på att förbandstypen ännu var tämligen ny och okänd, utarbetades riktlinjer för att ställa uppgifter till fältpolisförband. De upplevda problemen med tilldelning av fordon och hundar orsakades främst på grund av en allmän brist, men också av oklara ansvarsförhållanden.

Efter hand ökade omfattningen av ordningsuppgifter, där tågkontroll utgjorde en stor del. Under dylik tjänstgöring erfor fältpolisen tidvis vissa svårigheter att bli respekterad. Under slutet av beredskapsperioden kom förbanden också att användas i gräns- och flyktingkontrollen, i huvudsak som biträde till statspolisen.

Fältpolisen användes också för bevakning av permittenttrafiken och vid interneringslägren. Tillsammans med statspolisen ansvarade fem fältpoliskompanier för utrymningen av lägren och eskort av transporten till Trelleborg i slutet av 1945.

KrA: Ast/O (H): D vol 5-6.

FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 3. FördO XI. förd, 1943-03-20; PM ang verksamheten under fördövn i norra Skåne, 1943-04-29; Krigsarkivet: Jämtlands fältjägarregementes arkiv: Beredskapsförband 1939-1945. C I vol 34. FördO II. förd, 1943-06-27.

FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 3. Anteckningar rörande förhållandena vid krigspolisen den 20/3 1943.

FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 3. Försvarsstaben till CA, 1943-05-18.

FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 3. Arméinspektionen till militärbefälhavarna, 1943-06-08.

FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 1. Stabschefssammanträdet den 5/11 1943; Inrikesavdelningen till sektion I, 1944-11-03.

KrA: Ast/O (H): B II C II E II. Handlingar Organisationsavdelningen 1944 vol 2. P 4 till III. milo, 1944-01-14; Krigsarkivet: Jämtlands fältjägarregementes arkiv (hemliga arkivet) [KrA: I 5 (H)]: II. bevakningsbatstaben. F vol 3. 22. fältpoliskomp till A 4, 1943-07-06.

Krigsarkivet: II. militärbefälsstabens arkiv (hemliga arkivet): B vol 5. Transumt av rapport till ch A 4 den 6/7 1943; Arméhundskolan till kn Sture E Söderström, II. milo, 1943-07-14; Krigsarkivet: Norra skånska regementets arkiv [KrA: I 6]: Fältförband. E I vol 3. 21. fältpoliskomp till arméhundväsendet, 1943-03-26; Veterinärintyg vid 21. fältpoliskomp, 1943-03-25.

FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 3. Försvarsstaben till öB, 1942-07-17.

FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 2. Sammanställning över yttranden ..., 1942-07-10; Försvarsstaben till militärområdena, 1942-10-09; Försvarsstaben till militärbefälhavarna, 1942-12-23; FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 3. Skolkompaniet Leksand till Stenström, 1943-09-22; KrA: I 6: Fältförband. E I vol 3. 21. fältpoliskomp till södra armékåren, 1942-06-17.

FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 2. Instruktion för 25. fältpoliskomp, 1943-08-02.

FM: Fst/Säk (H): F IX f vol 3. Slutrapport 25. fältpoliskomp till V. milo, 1943-09-14.