Kvällen började med att vi skulle ta några öl på en pub utanför Globen vilket medförde att vi missade början av Kents konsert. När vi kom in var de mitt i "Celsius". "Saker man ser" var den första höjdaren som jag hörde och sedan verkade det som Kent hade värmt färdigt och började visa gamla takter igen. Några tjejer bredvid mig höll upp en banderoll som det stod "Ni håller oss vid liv" och Jocke kommenterade det med "Vilken fin flagga, tog den lång tid att göra?". En kanonversion av "Blåjeans" fick hela Hovet att sjunga med och andra grymma låtar som de bjöd på var "Istället för Ljud", "Om du var här" och en otroligt bra "Ingenting någonsin". De spelade också en låt som jag har hört flera gånger tidigare men som jag inte har hittat på någon av skivorna, jag tror den heter "Inte utan dina andetag". Deras "sista" låt var en perfekt avslutning enligt Jocke och de hade inte spelat den på två och ett halvt år, "Vi kan väl vänta tills imorgon". Efter den gick det av scenen och återvände väldigt snabbt med orden "Ni har sett det här förut så ni vet vad som kommer" och så spelar de "747".
Vi fick vänta en halvtimme och sen var det dags för Cardigans att äntra scenen. Efter att intromusiken hade slutat börjar de med "Marvel Hill". Nina, klädd i röda skinnbyxor, gör sina vanliga moves och får killarna i publiken att vråla. Sedan följer några gamla låtar bl.a. "Been it". Första riktigt rockiga låten blir lite förvånande "Erase/Rewind" som är väldigt bra den här kvällen. Den följs av "Explode" och en låt som jag inte kände igen från deras gamla skivor. Före "Lovefool" säger Nina "den här låten handlar om det enda temat inom rocken som är sinnessjukt...Kärleken", och före "Junk of the Hearts" får vi veta att det är en gammal instrumental låt som de har återanvänt och som tidigare hette "Laika". Som "sista" låt spelar de en kanonröjig version av "Hanging Around" som slutar med att Nina går av scenen och resten av bandet röjer loss. Trummisen kickar bort sin stol och står upp och spelar medan gitarristerna och basisten rockar loss som fan. Efter pausen med ytterligare ett intro som spelades kommer de in och kör "Paralyzed" samtidigt som det vita skynket bakom scenen ramlar ner och visar en bild av solnedgången från skivframsidan. Låten är ganska lugn men lyssnar man på texten så märker man hur elak den egentligen är. Sen var det dags för en HIT. Innan låten säger Nina "det här är en fortsättning på temat som "Lovefool" började med...och det är inte videospel", Märkligt nog verkade inte hälften av publiken fatta vad hon snackade om. När "My favourite game" kördes igång började alla vråla som tokar och äntligen så förstod de vad Nina menade. Enligt Nina ska "alla stora rockband avsluta sin konsert med en powerballad" och det skulle Cardigans också göra och powerballaden i det här fallet hette "Higher". En bra konsert av båda banden, lite synd att jag missa början av Kent men sånt får man ta. Det ska bli kul att se Cardigans på festivalerna i sommar, hoppas Kent också kommer.