Äntligen var det dags att se Garbage igen. Efter Hultsfred har jag längtat att se dem igen och den här gången toppade de det mesta. Efter ett coolt intro med lite vacker musik som slutar med att skivan hakar upp sig sparkar de igång med "Temptation Waits" och direkt efter kommer "Not my Idea". Shirley är lite tystlåten i början men kommer igång efter ett tag. Redan som tredje och fjärde låt spelar de hittarna "I Think I´m Paranoid" och "Special". En av mina personliga favoriter från första skivan "Milk" får jag höra första gången live och det är ingen besvikelse direkt. I slutet av "Stupid Girl" sjunger Shirley "Tell me what you want, what you really really want", en textrad ur Spice Girls debutlåt och det kan man ju tolka lite hur man känner för. Ungefär efter sjätte, sjunde låten börjar Shirley snacka med publiken och berättar att hon drack en massa vodka innan hon gick på scen för att det hade varit en dålig dag för henne. En journalist (typiskt) hade fått henne på dåligt humör och förstört hennes dag. När hon nämden att hon hade druckit vodka jublade publiken och då sade hon att vi inte skulle jubla utan tycka synd om henne, genast hördes ett stort "OOOOOOOOHHHH" från publiken som tyckte att det var jättesynd om henne. Hon blev genast lite gladare och började bråka med ena gitarristen, Steve, och skrek "You suck" till honom. Publiken tog genast hans parti och började skrika "STEVE, STEVE, STEVE" vilket fick Shirley att skratta, som tack sade hon "Aah, Fuck you!" =).
Sen skulle de spela en Beatles låt som jag inte kände igen, det verkade inte resten av bandet heller göra och de fick avbryta försöket, då föreslog Shirley att de skulle spela lite Black Sabbath och vi fick höra början på låtarna "Sweet Leaf" och "Black Sabbath". Under den sistnämnda låten försökte Shirley sjunga som Ozzy vilkt inte gick så bra och hon började bara skratta. Sen föreslog någon i publiken att de skulle spela något med David Bowie och Shirley försökte genast övertala sina band- medlemmar men de körde igång med en av deras egna låtar istället, vilket resultrade i att Shirley tyckte att de alla "SUCKED!". Sedan körde de "Push It", som tillägnades publiken, som var grymt bra med allsång i "This is the noise that keeps me awake, My head explodes and my body aches" delen och rejält röj i publiken, vilket det var under de flesta låtarna men mest under den här. "Queer" tillägnas till några som har följt med bandet ett tag och som står någonstans längre bak och innan "Only Happy When it Rains" ser Shirley en kille i publiken som har varit på ALLA deras konserter under europaturnen och drar upp honom på scenen, han får sitta vid trummorna under låten och efteråt får han en kram av Shirley och slänger sig ner i publiken. Sista låten innan vilan är "You Look so Fine" som är en vacker lugn låt som de spelar helt galant.
När de kommer tillbaka till scenen under rungande applåder förklara Shriley att vi har räddat hennes dag, att vi kan gå hem och känna oss stolta för att vi har gjort något bra idag. Sen gnäller hon lite mer på journalisten som gjorde henne förbannad och de kör igång med "Medication". Efter låten säger Shirley "Guys! Boys! MEN! I know I speak for the rest of the band when I say that there are a lot of beautiful women out there, you are very lucky, guys". Sen tillägger hon "You look very desperate too". Därefter är det dags för en lugn låt till, "The Trick is to Keep Breathing" dånar ur högtalarna och publiken som är ganska trötta och svettiga vid det här laget står mest och beundrar utsikten. Sista låten, deras kommande singel, "When I Grow Up" får dock lite fart i publiken som röjer rejält innan bandet vinkar farväl och går av scenen. En kanonkonsert av Garbage som verkligen visade vad de gick för och bjöd på sig själva.