Hultsfreds Festivalen ´98

Torsdag 11/6
Efter några timmars bilfärd var man då äntligen tillbaka i Hultsfred. Vi dumpade grejerna i stugan (nej vi bodde inte i tält) och stack till festivalområdet. Vi kom dit lite väl tidigt eftersom det inte fanns så många bra band att se, förrän senare på kvällen, så vi gick runt och kollade lite på några andra band som spelade. Gravediggaz stod och skrek på scenen i mun på varandra och förde ett jävla liv, inte något speciellt att se så vi gick för att äta istället. Black Ingvars äntrade scenen vid femtiden på eftermiddagen och hade en massa fyrverkerier med sig. De inledde konserten med syntharna från Europes "Final Countdown" som sen gick över till "Dansa i Neon"(?). Allt de här bandet spelar och sjunger är snott från något annat band och för det mesta är det inte speciellt bra. För det mesta? Jag menar givetvis att det aldrig är bra. Vi gick när de började spela Carolas "Främling" och hamnade i demoscenen där osignade band spelade. Just då var det att band som hette The Soul Ryders som spelade och de påminde lite om Oasis, iallafall gjorde sångaren det. De lät ganska bra därifrån jag satt och lyssnade, de hade ställt in fåtöljer i tältet. Efter ett tag råkade vi komma in i öltältet och där stog vi och drack cider och öl och lyssnade på NOFX som spelade en bit ifrån. De verkade ha roligt eftersom de sa att de här är deras sista låt ungefär fem gånger. De gnällde lite på en punkare med orange mohawkfrilla som stod i publiken och var förbannad, de tyckte han skulle lugna ner sig lite. Efter att ha väntat mest hela dagen var det dags för Kent att spela. Kents konsert var det absolut bästa jag sett med dem. De spelade låtar från alla tre skivorna bl.a. "Livräddaren", "Kräm", "Stenbrott", Om Du Var Här", "Saker Man Ser", "Gravitation" och "Blåjeans". De spelade också en cover av Depeche Modes "Stripped" som avslutning på konserten. En kanonspelning av Kent som var på strålande humör den här dagen. En timme efter Kent kom Garbage upp på scen och det var dags för kanonkonsert nummer två, ni som läste Aftonbladet ska INTE tro på Per Bjurman, han verkar inte veta riktigt vad han skriver. Vi fick höra låtar från båda skivorna bl.a. singeln från nya skivan "Push It", kommande singeln "I Think I´m Paranoid", "Queer", "Stupid Girl" "Temptation Waits", "When I Grow Up", "Medication", Special", "Hammering In My Head" m.m. När de spelade "Only Happy When it Rains" så glömde Shirley(som såg otroligt sexig ut den här kvällen) bort texten i slutet och sjöng bara refrängen istället. Vi jublade ändå och hon tyckte vi var väldigt snälla även om hon "fucked up". De spelade an lugn cover, av ett band som jag tror hette Big Star, som var rätt bra. De avslutade konserten med sista låten från nya skivan, "You Look so Fine". Efter Garbage var man rätt så trött så vi gick till stugan för att sova. Några suddiga bilder från början av Garbage konserten.

Fredag 12/6
Efter att ha kommit iväg lite sent, missat ett tåg och köer vid ingången kommer vi in på området för att se bob hund. Vi lyckades missa början av konserten men kom in lagom för att höra "En Pratstund". bob hund verkade också vara på bra humör och spelade många bra låtar bl.a."Hörlurar" som är en skön låt som handlar om hur bra det låter när man lyssnar på musik i hörlurar, "Istället för Musik, Förvirring", "Düsseldorf", "Upp, upp, upp, ner", "Nöden Kräver Handling", "Tillbaks på ruta ett", "Dubbel Tvekan" och "Allt på ett Kort".  De spelade också "Rock´n Roll tar Död på mig" och direkt efter spelade de "Rock´n Roll tar Död på mig igen", rätt coolt gjort. När de var två låtar kvar säger Thomas "Nu är det bara två låtar kvar, den ena väljer vi och den andra får ni välja......nej det får ni inte alls, här är det vi som bestämmer" och efter den låten frågade han publiken om konserten var slut och fick ett rungande nej som svar "Eftersom ni är så enhälliga spelar vi en låt till". När den var slut ville de inte lämna scenen utan bandet ställde sig i en ring och pratade om något. Efter ett tag gick Thomas dit också och de verkade bestämma sig för att jamma lite och Thomas fick för sig att gå ut i publiken. Han stod och hoppade med en grupp människor precis där jag stod, men efter ett tag försvann han spårlöst för att dyka upp lite längre bak på det bakre stängslet. Han gick där ett tag och försvann igen och dök upp på scen när bandet började lämna scenen. Conny var den sista som lämnade scenen efter att han först gått ner till publiken och skakat hand med de som stod längst fram. Under konserten stod Thomas två gånger på publikens händer, den andra gången stod han och sjöng. En riktig kanonkonsert av bob hund igen, undrar om de har en hemlig formel för konserter. Kompisarna skulle se Docenterna och jag såg första låten med dem men de verkade inte vara något för mig så jag gick runt på området lite och stötte ihop med några andra kompisar. Såg lite av Mighty Mighty Bosstones som drog upp tre fans på scenen, vilket inte uppskattades av vakterna, som skulle röja under den låten de spelade, det var en ganska bra skalåt. Jag gick tillbaka till Hawaii scenen där Docenterna fortfarande spelade och fick se deras "sista" låt. Efter ett tag kom Sator upp på scenen och spelade "Bensin i blodet" och sen kom Docenterna igen och spelade några extralåtar. Hörde efteråt att Magnus Uggla Hade varit på scen och sjungit "Solglasögon". Weeping Willows skulle spela snart så vi gick till Pampas scenen för att se dem. Vi satte oss i gräset och lyssnade på dem. Deras spelning var minst lika bra som den veckan innan på Mera Hitlåtar. En kul kommentar från sångaren var "Elvis var Socialist". När de spelat färdigt hade jag lyckats med att få huvudvärk och vi var rätt hungriga så vi gick till Hultsfred centrum för att käka, det blev hamburgare för mig. Eftersom The Verve och Spiritualized hade lämnat återbud så hade de ändrat lite i programmet. Istället för Verve spelade This Perfect Day och Rancid tog Spiritualizeds plats och Rancids plats togs över av Popsicle. This Perfect Day hade jag sett förra året och de var rätt bar men är man trött så orkar man inte gå tillbaka till området. Jag missade även Fireside som spelade två på natten men om de spelade likadana spelningar som på Popcore och Mera Hitlåtar så var det inte mycket att se.

Lördag 13/6
Fredagen började tidigt med The Drowners klocken ett på förmiddagen. Jag hade aldrig hört dem förut och började undra om jag verkligen ville se dem när sångaren kom in på scen, han såg otroligt slemmig ut, fast de var rätt bra med sina popiga kärlekslåtar. De spelade i en timme och vi hann se lite av Olle Ljungström också. Han avslutade konserten med "Överallt" som är en rätt bra låt. Något som i min smak inte var bra var Broder Daniel vars sånger är alla nästan uppbyggda på samma sätt och blir långtråkiga att lyssna på, de sade inte speciellt mycket till publiken heller. Caesars Palace skulle spela vid femtiden och vi hade lite tid över så vi tog och käkade en pizza. Caesars Palace var försenade en 35 minuter och när de väl kom så blev det trångt inne i Teaterladan. De spelade i bara en halvtimme men hann med rätt många låtar ändå. De avslutade med deras singel som heter "Kick You Out" och som är en jävligt bra låt. Efter dem skulle Unbelievable Truth spela, jag hade aldrig hört dem heller men sångaren är brorsa till Thom Yorke i Radiohead. Deras musik påminde mig om Weeping Willows fast med lite Radiohead influenser. De var väldigt lugna låtar och han skippade en låt eftersom gitarren inte fungerade och sa "Lets take the next one...it was a shit song anyway". När de hade spelat färdigt gick jag och en kompis tillbaka till stugan för att byta våra shorts till långbrallor, det hade börjat bli lite kallt. När vi kom tillbaka gick jag för att se Black Sabbath. De började med "Warpigs" och fortsatte med "N.I.B." sen blev det en massa låtar som jag inte kände igen så jag gick bakåt för att se resten av konserten. De hade fyra vattenkanoner på varsin sida av scenen som blötte ner delar av publiken. Mot slutet av konserten spelade de "Electric Funeral", "Ironman", "Children of the Grave" och avslutade med "Paranoid". För att vara gamla gubbar så rockar de ganska hårt men de blev jobbigt när Ozzy skrek "Let me see your hands" i varje låt och ville att publiken skulle klappa i takt. Fast rätt roligt var det när han sa att han ville se alla hoppa och folk som stod längst bak och folk som stod i träden hoppade. Hela marken skakade. I slutet av Paranoid skjuter två kanoner ut konfetti över hela publiken och de drunknar i papper. Efter det gick vi för att se Saint Etienne som spelade lugna poplåtar. De hade också sett Black Sabbath eftersom sångerskan sa att de inte skulle spruta vatten på oss. Vi gick efter ett tag för att se Soundtrack of Our Lives. De inledde med ett indisk mantra på engelska om livet och kärleken ekandes från högtalarna, innan det var slut kommer bandet in och spelar en låt som jag inte känner igen, troligtvis från nya skivan. Jag hann också höra "Firmanent Vacation" och en av deras bästa låtar "Blow My Cool", innan mina kompisar blev hungriga så vi gick och åt. I bakgrunden kunde vi höra Soundtrack of Our Lives spela "Confrontation Camp". Såg några låtar av Grand Tone Music också men då hade jag blivit så trött att jag inte kommer ihåg hur de lät. Jag bestämde mig för att gå till stugan för att sova och på hemvägen hörde jag hur Soundtrack of Our Lives spelade "Mantra Slider". Det var det sista jag hörde på årets Hultsfreds festival. Jag är tillbaka nästa år.