Kiss i Globen 3/3

Det här var andra kvällen i Stockholm för Kiss och de spelade exakt samma låtar som kvällen innan. Som förband på Europaturnen har de Buck Cherry och för att citera Forrest Gump "...and that´s what I have to say about that".
Efter att en speaker presenteret Kiss som det hårdaste och bästa någonsin faller ett draperiet som döljt scenen med en smäll och de spelar första låten "Psycho Circus", det är första singeln från senaste skivan om du inte visste det, ingen speciellt bra låt men funkar som öppningslåt tack vare texten. Sen fortsätter konserten i samma tempo med smällare och fyrverkerier som går av med jämna mellanrum. 3D-effekterna då? Lite väl överreklamerade enligt min åsikt. Visst, de var roliga ett tag men sen fick jag ont i ögonen och tittade bara när de visade de tecknade sekvenserna, vilka inte var så speciellt många. Varje medlem har sina egna låtar och "stunts" som de kör och det var Ace som började med att spela lite på sin gitarr ensam på scenen. Lite väl länge, han spelade en snutt och slutade för att höra publikens jubel och fortsatte sen och så höll de på ett tag, jublet avtog för varje gång han slutade och till slut så började gitarren ryka och lite senare så flög den iväg. Trummisen Peter Criss hade en lite annorlunda grej, hela ställningen som hans trummor stod på lyftes upp och "svävade" bort till publiken, där slog han på sina trummor också lite väl länge, det kändes som Kroumata ett tag, fast han verkade trivas. Basisten drägglade lite blod och "flög" upp på en plattform som var ovanför scenen och lite senare sprutade han eld med munnen. Starchild hade en decibelmätare och om vi fick den ner i botten skulle han komma ner till publiken. Självklart gick den ner i botten (har det nånsin hänt att den inte gjort det?) och han ställde sig på en trapetsliknande grej som lyfte upp och förde honom till en liten scen i mitten av publiken där han spelade ett tag innan han kom tillbaka. Några låtar som var rätt bra och som jag kände igen var "I was made for loving you", "Rock´n Roll all night" och "Detroit Rock City". De var också bland de sista låtarna. Konserten avslutades med "Black Diamond" och att trummisen "svävade" upp en liten bit igen och alla fyrverkerier och smällare och eldkastare slogs på för att få till en Grand Finale.
Man kanske inte ska kalla det här för en konsert, show vore mer passande för det är precis vad det är, allting är planerat in i minsta detalj så att de knappt får göra bort sig vilket gör att spontaniteten i hela konsertupplevelsen försvinner. Fast det är ingen dålig show om man ser det så, man får mycket underhållning för pengarna. Men nästa gång sitter jag nog inte i publiken, det räcker med att se dem en gång.