När jag inte fick tag på biljetter till Nick Cave tänkte jag att man får väl gå på Kula Shaker då, något jag inte behövde ångra. Furslide från New York värmde upp publiken och de var rätt bra. De bestod av två killar och en tjej som spelade gitarr och sjöng. Trummisen var rätt rolig att titta på för han bytte ansiktsutryck varannan sekund, han hade massa fula grimaser i lager. De verkade gilla publikresponsen, även om de flesta bara stod och tittade men de fick långa applåder efter varje låt. Sista låten hade ett långt coolt jam på slutet och bandet ville tydligen inte lämna scenen men fick ge sig och de försvann bakom scenen.
Hela dagen hade jag haft "Hey Dude" i huvudet och visst är det den man får höra först när Kula Shaker kommer upp på scenen. De drar igång med högsta växeln och lugnar ner sig lite grann till nästa låt som var en cover av ett band som heter Hawkwind, "Looking at Sundowns" tror jag låten hette. I början får vi också höra "Great Hosannah" första låten från nya skivan och senaste singeln "Mystical Machinegun" som var väldigt energisk, publiken hoppade och sjöng med. Jag måste säga att publiken var väldigt bra den här kvällen, alla var där för att ha kul och absolut ingen surfade. Bakom scenen hade de en oval vit duk som de hade en massa konstiga ljuseffekter på, nästan som att titta i ett kaleidoskop. Vidare bjöd konserten på bl.a. "S.O.S", "Smart Dogs" och "Shower your Love", alla låtar levererades med grym precision och professionalitet. Före "108 Battles (of the Mind)" säger Crispian "We don´t know how to play this song but we´re gonna play it anyway". "Grateful when you´re dead" från första skivan var en av de bättre låtarna ikväll, som rockar något grymt. Andra låtar som vi fick höra var "Timeworm", "Jerry was there" och deras genombrottsingel "Tattva" som bandet verkar ha tröttnat på för den framfördes lite segt. Deras cover av "Hush" var sista låten innan extralåtarna och den var det rejält drag i. Om man skulle jämföra "Tattva" och "Hush" den här kvällen så är den förstnämnda långt efter. Bandet fösvinner bakom scenen och publiken fortsätter att jubla och applådera. Några får för sig att stampa med fötterna och det sprider sig snabbt i lokalen och slutar i ett jättejubel. Detta genomförs två gånger innan "Radhe Radhe" hörs från högtalarna och bandet kommer tillbaka och kör igång "Sound of Drums". Jag stod bredvid ett gäng killar som alla verkade ha den här låten som favoritlåt, de kunde hela texten och sjöng med och hoppade och hade kul och det smittade av sig på dem som stod runtomkring dem. Bland de sista låtarna fanns också "I´m still here" och "Last Farewell" som är passande låtar så här på slutet av en konsert. Avslutningen var en magisk version av "Govinda" sedan kommer bandet fram till scenkanten tackar publiken och skakar hand med dem som står där framme. Efter konserten känns den nya skivan mycket bättre än vad den gjorde innan, det bevisar bara hur bra Kula Shaker är live.