När vi kommer in i Globen har förbandet, Furslide, redan börjat. De var ju förband till Kula Shaker också så jag brydde mig inte så mycket att jag missade början på deras spelning. De verkade köra ungefär samma låtar som sist och jammade på slutet av sista låten som de gjorde för en månad sen också. Efteråt fick vi vänta i ca 40 minuter innan det var dags för Alanis. Lamporna släcks och intromusiken körs igång bandet kommer upp på scenen och spelar lite innan Alanis kommer upp dit också och de kör igång med "Baba" från nya skivan och den följs av "Would Not Come" också den från den i min smak svårlyssnade nya skivan. Nästa låt på schemat är "Hand In My Pocket" som är en hit från förra skivan och är en rätt bra låt. På slutet av låten går Alanis fram till trummisen och lånar en trumpinne och spelar lite trumor tillsammans med trummisen. Andra låtar som de spelar är "Perfect", "I Was Hoping", "All I Really Want" och megahiten "Ironic" som, även om den blev totalt överspelad av radio och TV, får nytt liv när den framförs live. Bakom scenen har de konstiga mönster som i vissa låtar åker åt sidan och det visas en film på en skärm. Under en låt har de spelat in ett snowboarddataspel som visas på skärmen, den går ryckigt som om den spelas i en långsam dator och när låten är slut står det Game Over på skärmen. Kvällens bästa låt finns inte på någon av hennes skivor, "Uninvited" framförs med en så grym känsla att man nästan får rysningar. Låten som förde henne in i rampljuset, "You Oughta Know", är väldigt långsam och oenergisk, totalt avskalad och, tyvärr, dålig. Det är först på slutet av låten som de börjar svänga lite och det är lite försent för att reparera allt då. "You Learn", "Not The Doctor", "Can´t Not" och "Are You Still Mad" är andra låtar som vi får höra denna kväll. Alla utom keyboardisten går av scenen och han framför ett långt pianostycke, förstår inte varför, det är grymt tråkigt. "Thank U" är bra även om den känns sliten och utspelad. Efter extralåtarna visas en film där Alanis dansar olika danser i olika miljöer med olika män samtidigt som en av hennes låtar hörs från högtalarna, under tiden bygger man om lite på scenen och en duk med texten som finns på skivan dras ner ganska nära scenkanten och bandet och Alanis kommer upp på scen och kör ett akustiskt set bestående av tre låtar. Detta avslutas med "Head Over Feet" som är kvällens näst bästa låt, bättre än på skivan. Alanis är rätt bra live, hon verkar lite stressad uppe på scenen och springer fram och tillbaka, de få gångerna hon står still är när hon har en gitarr i handen eller när det är lite lugnare låtar. För att ha så personliga texter blir jag överraskad av att hon inte har mer känsla i vissa av låtarna hon sjunger, andra däremot bubblar ev känsla. Man blir kanske trött av att framföra låtarna kväll efter kväll.