POPCORE

Lördagen den 28 mars var det dags för Popcore-festivalen på KTH-campus och Universitetet. Själv uppehöll jag mig bara på KTH så jag missade några band men det spelade inte så stor roll. När vi kom fram var vi ganska hungriga och satte oss för att käka till tonerna av Playground Int och efter ett tag mixades de med Pineforest Crunch. Vi gick runt och lyssnade på de olika banden som spelade (Fly, Cloudberry Jam, Mismates) och köpte dricka i baren. De första bandet som vi såg nästan hela spelningen av var Speaker, som hade precis fått skivkontrakt i USA (läste jag i tidningen dagen efter), de spelade några låtar som man kände igen från Bandit och några låtar från deras nya skiva som skulle komma snart, bl.a. en låt som påminde om Smashing Pumpkins. Efter det gick vi runt lite till i väntan på Wannadies som skulle spela tre kvart efter Speaker. Vi ställde oss längst fram på Wannadies rakt framför mig stod Kristina och spelade på sin keyboard och diverse andra instrument. Ska man säga något om henne är det att hon vet hur man ska se sexig ut på scen. Spellistan låg fasttejpad på golvet och jag kunde läsa vilka låtar de skulle spela. De började med "Lucky You" och fortsatte med diverse andra låtar som jag inte kände igen, de fyra sista låtarna som stod uppskrivna var "Home Towm", "Friends", You and Me" och "Hit" vilka var de låtarna som jag kunde bäst av Wannadies. Det var rätt så röjigt där framme och jag märkte dagen efter att jag hade en del blåmärken på underarmarna och knäna av det där jävla staketet som de hade gillrat upp längst fram. Efter att de spelat alla låtar på spellistan så går de av scen och kommer tillbaka rätt snabbt igen för att spela två låtar till, "Cherry Man" som verkade vara resten av publikens favoritlåt, själv hade jag aldrig hört den innan fast den var rätt bra faktiskt, och en till låt som jag inte kände igen. Det här var den bästa konserten på Popcore och den med mest publik på. Man var rätt törstig efteråt och vi gick för att köpa dricka i baren nära den andra scenen där Caroline Af Ugglas hade soundcheck, vilket de enligt henne aldrig haft förut. De började spela tidigare än på schemat och körde på i ett ganska intensivt tempo. de som inte sett Caroline uppträda kan jag rekommendera att se henne, även om man inte gillar musiken, hom har en helt egen stil och hennes scenframträdande är en trevlig upplevelse. Att nämnas är att hon bröt en låt efter ett tag med orden "Fan vad det låter dåligt" och sa att de skulle spela en annan låt istället, vilket de gjorde. Klockan började bli mycket och jag var rätt så trött men ville se Fireside som skulle börja 01.45. Under tiden lyssnade vi lite på Nomads och Mazarine Street på avstånd i en soffa där jag hade lagt mig ner för att vila lite. När Fireside äntligen kom var det dags för kvällens besvikelse. De spelade bara låtar från senaste skivan (tror jag) och det var bara en låt som jag kände igen. Alldeles för mycket gitarrmangel och alldeles för lite låtar från de två första skivorna. Ett plus till basisten Frans som livade upp det hela lite med sitt röj på scen. Spellistan låg på scengolvet och jag tyckte det stog "Kilotin" som sista låt men det hann jag aldrig uppleva för vi gick innan de hann spela färdigt. Att ta sig hem från Stockholm med nattbuss är inte kul när klockan börjar närma sig tre och att man skulle flytta fram klockan en timme gjorde ju inte saken bättre, jag var hemma klockan sex och kunde äntligen krypa ner i min säng.