Whale och Sator på Studion 22/9

Den här berättelsen börjar redan den 5 september när jag var uppe i Stockholm och gick in på Mega Skivakademin vid 14-tiden, vad ser jag där om inte Whale som precis äntrat scenen och spelar en fyra låtar långt varuhusgig. Efter denna konsert fick jag mersmak och bestämde mig för att köpa biljett till deras och Sators konsert på Studion.
När jag efter ca. en timmas väntetid äntligen kommer in på Studion tar jag mig en öl och väntar på att Whale ska komma in och börja sin spelning. Ungefär samtidigt som jag har druckit upp min öl och ställt den på bardisken kommer Cia in på scenen med trummisen och de kör senaste singeln "Crying at Airports", en ganska skön låt och när den var slut kommer resten av bandet in. Henrik säger (med göteborgskt accent): "Vi é trubbelmakers från Göteborg, det é härligt att vara i Stockholm, vi ska spela lite go rock´n roll för er". Och det gjorde de. De kör igång hårt med en grym version av "Hopo Humpin´ Slobo Babe". Direkt efter kommer en låt som jag inte hört förut och som troligtvis kommer från nya skivan (som jag har beställt men som inte har kommit än) och direkt efter de kör de "Subcultures in the U.S.A." som är en enminuts röjlåt. Fast något röj var det inte i publiken den här kvällen, alla stod mest och tittade på när de spelade. Sen var det dags för "Pay for Me" som är en otroligt bra låt och det verkade alla i publiken också tycka. Sommarhiten "Four Big Speakers" var nästa låt på listan och den skulle inte vara komplett om inte Cream skulle komma upp på scenen och det gjorde hon. Om man ska säga något om om Cream är det väl att hon gillar att stå och guppa sina bröst i takt till musiken, hon hade till och med utvecklat en egen dans för det och utförde den flera gånger på scenen. Hoppas hon inte slår ut ett öga eller något med dem. Efter låten så glider hon ut på samma sätt som de rör sig i videon, de såg rätt coolt ut faktiskt. Sen är det dags för nya låtar som jag inte känner igen men som låter väldigt bra och det bådar gott för skivan som är på väg. En av dem hette "Deliver the Juice" och hade ett coolt sound.  Jag tror de kör en cover också, jag kände igen melodin och texten gick ungefär så här "I´d rather be a sparrow than a snake, I would if i could, I shorely would". Som avslutning spelar de original- versionen av "I´ll do Ya" som är över åtta minuter lång. Efter låten får de väldigt mycket applåder och kommer tillbaka upp på scen och spelar en lång låt som troligtvis hette "Superstar" eller "Be a Superstar", skit samma lång var den i allafall. I slutet är det bara trummisen som är kvar och går bärsärkärgång på trummorna. Han slår och slår tills han är helt slut och går sen av scenen.
Whale var bara förband på den här turnen men spelade ändå i 45 minuter. Sen var det dags att vänta tills Sator skulle komma in på scenen. Väntan kändes säkert längre än vad den var för ett fullsatt Studion (350 pers.) gör att det blir väldigt varmt där inne, jag stod och lutade mig mot en vägg och svettades, det var nästan som i en bastu där inne.
När Sator nu äntligen kommer upp på scenen kör de igång med sina låtar. Jag har aldrig riktigt lyssnat på dem men jag kan inte påstå att det var dåliga, man kanske skulle kunna säga att de är en softare svensk version av The Ramones. Känner inte igen en enda låt, fast en som hette "World" hade en rätt bra text, förrän de spelar "I Wanna Go Home" som är en riktigt långkörare på Bandit. De kör också en cover på "Ring, Ring, give me a Call" eller vad den heter, en gammal 60(?)-, 70(?)- tals låt. När de är dags att gå av scenen säger trummisen kvällens sanning "It´s Hotter than Hell". Som extranummer spelar de några låtar till och till absolut sista låten kommer Whale upp och hjälper dem med en cover av Dead Kennedys "Too Drunk to Fuck". En skön avslutning på kvällen.
Sen vad pressen skriver är ju en helt annan sak. De borde anställa lite fler recensenter som inte är så trånga i skallen och bara gillar de senaste storbanden eller helt okända underground band som folk aldrig hört talas om.