|
Vad får en människa att köpa 72
liveskivor av ett och samma band? Behöver man verkligen så många skivor
från samma band? Hinner man ens lyssna på alla skivorna? Varför slösar
men tusentals kronor på sånt? Alla de frågorna och många fler snurrade
i mitt huvud innan jag bestämde mig för att köpa alla 72 liveskivor som
Pearl Jam fick för sig att släppa. Varför?
Kärleken till musiken är något som jag skulle kunna ge som orsak och
visst det stämmer, jag älskar Pearl Jam och deras musik. Det finns inget
annat band som de. Deras musik får mig att le, tänka och dansa. Skråla,
skratta och gråta. Inget annat band får mig att uttrycka mig på så
många sätt som Pearl Jam gör. Inget annat band får mig att visa så
många känslor som Pearl Jam gör. Hittills har jag sett dem live fyra
gånger och varje gång har jag flippat ur på ett eller annat sätt. Min
hjärna har för ett par timmar slutat tänka efter och jag har låtit min
kropp göra som den vill. Inget annat band har fått mig att fundera på
att åka till U.S.A. över en helg bara för att se en konsert med dem,
inget annat band har fått mig att lägga undan pengar för att jag ska
kunna se ännu fler konserter nästa gång de åker på turné, oavsett
kontinent och nästa gång lutar de åt att de åker på Australienturné. Så en av orsakerna, förutom kärleken till musiken, är att jag
vill uppleva det som jag upplevde när jag såg dem live. Det är
självklart svårt att få fram det på skiva men Pearl Jam lyckas
väldigt bra med det. De lyckas förmedla känslan som jag kände när jag
stod där mitt i publiken i spänd förväntan på vilken låt de skulle
spela eller vad Eddie skulle säga till oss, känslan då Mike lirar ett
grymt solo eller Matt fixar en schysst övergång mellan två låtar. Det
finns ingen bättre drog en Pearl Jam live. Jag skulle kunna prata i
timmar om Pearl Jam, dagar t.o.m. om ingen stoppade mig. Att de påverkat
mig att börja tänka på andra saker än bara musiken är också något
som jag värdesätter högt.
Tanken på att släppa 72 liveskivor skulle inte ha slagit mig ens i
min vildaste fantasi och när ryktena började komma runt tiden då
Binaural släpptes trodde jag de inte var annat än rykten men som många
gånger tidigare så överraskade Pearl Jam mig helt och släppte 72
liveskivor. Vad ska ett stackars fan göra då? Köpa alla givetvis men
det fanns ett litet problem till som måste lösas.
Hur har man råd med det?
Att köpa alla 72 liveskivor är inte gratis direkt, inte ens i närheten
av billigt, fast ser man till styckpriset så är det billigt, de kostar
ca. 110 kr/st. om man är medlem i Ten Club annars får man betala lite
mer. Så totala summan av alla liveskivorna hamnar nånstans runt 7500
kronor. Jag skulle kunna köpa alla på en enda månadslön men då skulle
jag bli vräkt och inte få speciellt mycket mat på en månad så det
kunde jag inte göra. Istället utnyttjade jag mitt företagskort, Mona
Sahlin och hennes Toblerone är ingenting jämfört med det här. Fast jag
får en räkning hem på allt jag köper med kortet så det är inte
något kortfuffel. Jag hade en plan, om jag köpte skivorna med en månads
mellanrum kunde jag betala dem och ändå betala hyran och allt annat som
måste betalas. Planen funkade utmärkt tills räkningen kom, självklart
skulle alla andra räkningar också komma samtidigt, så jag fick leva på
bröd och vatten ett tag, men vad gör man inte? Var det värt det?
JAA! Även om jag inte hunnit lyssna på alla skivorna än, det är ju
nästan 145 timmar musik, så tycker jag ändå att det var värt vartenda
öre jag lagt ut. Det är ändå en liten del av totalsumman jag lagt ut
på bandet, resorna i somras när jag åkte på konserterna, en massa
skivor, singlar, kassetter, LP:s, böcker, planscher, T-shirts, jag har
t.o.m. köpt strumpor med Pearl Jam motiv på. Vissa tycker det är dumt
av mig att köpa alla de där skivorna men då har de inte upplevt hur
musik kan påverka en. Det är synd att alla inte kan känna musikens
glädje, fast det skulle säkert inte vara lika upplyftande om alla kände
samma sak och tyckte likadant om den musik som jag gillar. Ett
litet försök till förklaring från ett fanatiskt Pearl Jam fan. Kanske
inte förklarar så mycket men det kanske ger er ett litet inblick i hur
det är att vara ett inbitet fan. Sen kan jag säga att jag inte ens är i
närheten värst när det gäller att vara ett fanatiskt Pearl Jam fan.
Det finns personer som ser varje konsert, åker runt hela jordklotet för
att se ett soloframträdande eller betalar enorma summor för
promotiongrejer från deras tidiga dagar. Och det är väl lika bra att
erkänna det hade jag tillräckligt med pengar så skulle jag också göra
det, men om jag inte vinner på Lotto eller nåt innan den senaste turnén
så duger det bra med 72 liveskivor. Tomas
Pesonen
|
|