Meningen med att köpa 72 liveskivor

Vad får en människa att köpa 72 liveskivor av ett och samma band? Behöver man verkligen så många skivor från samma band? Hinner man ens lyssna på alla skivorna? Varför slösar men tusentals kronor på sånt? Alla de frågorna och många fler snurrade i mitt huvud innan jag bestämde mig för att köpa alla 72 liveskivor som Pearl Jam fick för sig att släppa. 

Varför?
Kärleken till musiken är något som jag skulle kunna ge som orsak och visst det stämmer, jag älskar Pearl Jam och deras musik. Det finns inget annat band som de. Deras musik får mig att le, tänka och dansa. Skråla, skratta och gråta. Inget annat band får mig att uttrycka mig på så många sätt som Pearl Jam gör. Inget annat band får mig att visa så många känslor som Pearl Jam gör. Hittills har jag sett dem live fyra gånger och varje gång har jag flippat ur på ett eller annat sätt. Min hjärna har för ett par timmar slutat tänka efter och jag har låtit min kropp göra som den vill. Inget annat band har fått mig att fundera på att åka till U.S.A. över en helg bara för att se en konsert med dem, inget annat band har fått mig att lägga undan pengar för att jag ska kunna se ännu fler konserter nästa gång de åker på turné, oavsett kontinent och nästa gång lutar de åt att de åker på Australienturné. Så en av orsakerna, förutom kärleken till musiken, är att jag vill uppleva det som jag upplevde när jag såg dem live. Det är självklart svårt att få fram det på skiva men Pearl Jam lyckas väldigt bra med det. De lyckas förmedla känslan som jag kände när jag stod där mitt i publiken i spänd förväntan på vilken låt de skulle spela eller vad Eddie skulle säga till oss, känslan då Mike lirar ett grymt solo eller Matt fixar en schysst övergång mellan två låtar. Det finns ingen bättre drog en Pearl Jam live. Jag skulle kunna prata i timmar om Pearl Jam, dagar t.o.m. om ingen stoppade mig. Att de påverkat mig att börja tänka på andra saker än bara musiken är också något som jag värdesätter högt.
Tanken på att släppa 72 liveskivor skulle inte ha slagit mig ens i min  vildaste fantasi och när ryktena började komma runt tiden då Binaural släpptes trodde jag de inte var annat än rykten men som många gånger tidigare så överraskade Pearl Jam mig helt och släppte 72 liveskivor. Vad ska ett stackars fan göra då? Köpa alla givetvis men det fanns ett litet problem till som måste lösas.

Hur har man råd med det?
Att köpa alla 72 liveskivor är inte gratis direkt, inte ens i närheten av billigt, fast ser man till styckpriset så är det billigt, de kostar ca. 110 kr/st. om man är medlem i Ten Club annars får man betala lite mer. Så totala summan av alla liveskivorna hamnar nånstans runt 7500 kronor. Jag skulle kunna köpa alla på en enda månadslön men då skulle jag bli vräkt och inte få speciellt mycket mat på en månad så det kunde jag inte göra. Istället utnyttjade jag mitt företagskort, Mona Sahlin och hennes Toblerone är ingenting jämfört med det här. Fast jag får en räkning hem på allt jag köper med kortet så det är inte något kortfuffel. Jag hade en plan, om jag köpte skivorna med en månads mellanrum kunde jag betala dem och ändå betala hyran och allt annat som måste betalas. Planen funkade utmärkt tills räkningen kom, självklart skulle alla andra räkningar också komma samtidigt, så jag fick leva på bröd och vatten ett tag, men vad gör man inte?

Var det värt det?
JAA! Även om jag inte hunnit lyssna på alla skivorna än, det är ju nästan 145 timmar musik, så tycker jag ändå att det var värt vartenda öre jag lagt ut. Det är ändå en liten del av totalsumman jag lagt ut på bandet, resorna i somras när jag åkte på konserterna, en massa skivor, singlar, kassetter, LP:s, böcker, planscher, T-shirts, jag har t.o.m. köpt strumpor med Pearl Jam motiv på. Vissa tycker det är dumt av mig att köpa alla de där skivorna men då har de inte upplevt hur musik kan påverka en. Det är synd att alla inte kan känna musikens glädje, fast det skulle säkert inte vara lika upplyftande om alla kände samma sak och tyckte likadant om den musik som jag gillar. 

Ett litet försök till förklaring från ett fanatiskt Pearl Jam fan. Kanske inte förklarar så mycket men det kanske ger er ett litet inblick i hur det är att vara ett inbitet fan. Sen kan jag säga att jag inte ens är i närheten värst när det gäller att vara ett fanatiskt Pearl Jam fan. Det finns personer som ser varje konsert, åker runt hela jordklotet för att se ett soloframträdande eller betalar enorma summor för promotiongrejer från deras tidiga dagar. Och det är väl lika bra att erkänna det hade jag tillräckligt med pengar så skulle jag också göra det, men om jag inte vinner på Lotto eller nåt innan den senaste turnén så duger det bra med 72 liveskivor.

Tomas Pesonen