1) Balder: son till Oden och Frigg, gift med Nanna och far till Forsete. Hans boning hette Bredablick. Han var fager och alltigenom god. Kallas även vår- och vegetationsguden. Då han en gång haft drömmar som förebådade fara för hans liv, tog Frigg ed av alla föremål att inte skada Balder. Men av misteln avkrävdes inget löfte, ty den betraktades som alltför ung och oskuldsfull. Den lömske asen Loke utnyttjade detta och lurade den blinde asen Höder att skjuta en pil tillverkad av mistel mot Balder. Detta blev Balders död, varvid hustrun Nannas hjärta brast av sorg. Hans likbål reddes på hans skepp Ringhorne, där även hustruns kropp brändesl. Också den döde asens häst med allt remtyg lades på bålet. Sorgen över Balders död var stor och asarna försökte kalla honom tillbaka, dock utan resultat.
Det finns likheter mellan Balder och Vite Krist; båda är goda och lidande gudar. De dör och man gråter över dem. Det onda och det goda kämpar mot varandra.

2) Brage: skaldekonstens gud, Odens son och Iduns make (möjlig moder var jätten Suttungs dotter Gunnlög, skaldemjödets väkterska). Under gästabudet i Ägirs hall smädades Brage av asen Loke, som anklagade honom för att vara feg, "okrigisk" och stor enbart i orden.

3) Byggver

4) Forsete: guden som bilägger alla tvister, rättens beskyddare. Son till Balder och Nanna. Hans boning heter Glitner och var en sal i himmelen med ett takstöd av guld och tak av silver.

5) Heimdall: kallas av Snorre för "den vite asen". Detta eftersom han föddes av nio jungfrur/oskulder, som alla var systrar. Han var gudarnas väktare som bevakade Bifrost, dvs. bron som förenar Asagård med jorden (regnbågen), mot inkräktare. Han hade god syn och hörsel; han kunde se hundra mil både natt och dag och han kunde höra gräset växa. Han behövde mycket lite sömn. Heimdall hade en lur, som hette Gjallarhornet, vars ljud hördes över hela världen. Vid Ragnarök, dvs. världens undergång, kallade Heimdall samman de andra asarna genom att blåsa i sitt horn. I den efterföljande striden dödade han och asen Loke varandra.

6) Hermod: Odens son. Han red i nio nätter genom mörka dalar till Hel (dödsriket) på den åttafotade hästen Sleipner för att få tillbaka den döde asen Balder (se ovan). Hel sade ja, men bara om alla ting i världen grät över Balder. Man sände bud över hela världen att alla skulle gråta över den döde asen för att rädda denne ur dödsriket, och alla ting utom en kvinna kallad Tökk gjorde så. Balder kunde därmed ej räddas.

7) Hjuke

8) Häner

9) Höder: asen Balders blinde broder. Han lurade av Loke att skjuta Balder (se ovan). Kalls även vinterguden.

10) Kvaser: blev ihjälslagen av Fjalar (en dvärg bland urdvärgar) och hans bror Galar. Kvasers blod blandades med honung och jästes till skaldemjöd.

11) Loke: upptagen av asarna, men ursprungligen tillhörande jättars släkt. Gift med Sigyn och far till sonen Nare/Narfe. Loke hade också andra barn, födda av jättekvinnan Angerboda, nämligen Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel. Loke är slug, kvick och ondskefull och sätter ofta käppar i hjulet för de övriga gudarna och deras strävan att bibehålla ordning i världen. Var bl a med och dödade den gode asen Balder (se ovan), varefter han mötte sitt eget öde. Gudarna vredgades och fjättrade Loke vid tre klippblock med sonen Nares tarmar som rep. En orm ovanför hans ansikte dryper etter i hans ansikte, men hans fru håller en skål under ormen för att skona sin man dessa smärtor. Då skålen är full och hon vänder sig bort för att tömma den, droppar etter på Loke som vrider sig i kval så att jorden skälver. Detta kalls i våra dagar jordskalv.

12) Magne: "den starke". Tors son med jättekvinnan Järnsaxa.

13) Meile: "milstegaren". Broder till Tor. Nämns i Harbardsljod men är i övrigt okänd.

14) Mimer: "den porlande". Bror till Odins mor Bestla. Vis jätte som enligt Ynglingasagan utlämnades som gisslan till vanerna efter vanakrigets slut. Väktare vid Mimesbrunnen, den vishetens källa vid världsträdets fot som Oden offrade sitt ena öga i för att i gengäld förvärva stor visdom.

15) Mode: "den modige". Son till Tor som, tillsammans med sin bror Magne, skall ärva Tors hammare efter Ragnarök (dvs. världens undergång) och leva vidare i Baldersriket.

16) Od: Enligt Snorre m. fl. var han Frejas make. Eddan talar om att de tu hade en fager dotter vid namn Hnoss.

17) Oden: Den främste bland asarna. Hans väsen är sammansatt: han är stridens, vishetens och dödens gud. Han har många namn och kallas bl a för Allfader och Segerfader. Han bor i Valhall och är gift med Frigg och fader till Balder. Han beskrivs som en gammal enögd och skäggig man, klädd i blå kappa och vidbrättad hatt. Hans häst är den åttafotade Sleipner och han har två korpar kallade Hugin och Munin, vilka är hans "kunskapare". Hans spjut heter Gungner.
Som kamp- och dödsgud sänder Odin valkyrjorna (tjänarinnor) till stridsskådeplatserna för att utse dem som skall falla och hämtar dessa till Valhall. Sin vishet har Odin sökt och förvärvat genom att offra sitt ena öga i Mimers brunn. Han har också offrat sig själv till sig själv, spjutstungen och hängande i ett träd i nio nätter. I lidandet har han lärt sig runkonst, magi och galdrar (besvärjelser och trollformler). Oden är därigenom även den främste utövaren av sejden (att utöva trolldom, särskilt över kvinnor/völvor), vilken annars var en kvinnlig syssla. Oden avstod inte från list och svek för att nå sina mål.

18) Tjalve: Den personifierade pilen och därför den störste snabblöparen i asakretsen. Ständig följeslagare till Tor. Son till Egil Skytten.

19) Tor: Jämte Oden den främste av asarna. Han är stor och stark och hans styrka ökas ytterligare då han drar åt sitt styrkebälte. Tor ägen också den underbara hammaren Mjölner, ett fruktansvärt vapen som alltid träffar sitt mål. Tor är gift med Siv och bor på Bilskirner i Trudvang i Asgård. Han är gudarnas och världsordningens försvarare mot jättar och omstörtande makter, och hans försvar genomförs med rättfram råstyrka. Han är åskans och tordönets gud, som råder över vädret och därmed även över grödorna och äringen.

20) Tyr: Stridsgud vid sidan av Oden och Tor. Han var djärvast av alla och den ende som vågade gå med mat till Fenrisulven (ont odjur, slukade Oden). Det var också Tyr som lade sin hand som pant mellan Fenrisulvens käftar då denne skulle fjättras.

21) Ull: Den främsta av skidåkare och bågskyttar bland asarna. Kallas ibland skid-asen eller båg-asen. Han är också krigare och jägare och åker på isläggar över havet. Hans namn återfinns i flera ortsnamn, t ex Ulltuna och Ulleråker i Uppland, vilket vittnar om en betydande kult av Ull.

22) Vidar: Odens son. Är efter Tor den starkaste av asar. Hämnades sin fader vid Ragnarök (dvs. världens undergång) då han dräper odjuret Fenrisulven. Vidar överlevde själv Ragnarök.

23) Våle

24) Njord (hörde tidigare till vanerna): Råder över vinden och havet och åkallades vid sjöfärder liksom vid jakt och fiske för att få större meteriella rikedomar. Var först gift med sin syster, med vilken han har barnen Frej och Freja. Den andra hustrun är Skade. Njords boning heter Noatun.

25) Frej (hörde tidigare till vanerna): "herren", son till Njord i dennes första äktenskap. Behärskar vädrets makter och råder över grödan och djurens fruktsamhet. Fredens och alstringens gud. Avbildas med präktig fallos. Många ortnamn har Frejs namn som förled, t ex Frövi i Västmanland. Detta vittnar om att en kult funnits runt Frej.

Tillbaka till ordboken