NY VERSION (Klicka!)

Först mellanlandning och tre dagar i Bangkok.

Utsikt från Indra Regent Hotel

28/11. Framme i Bangkok, på Indra Regent Hotel. Allt har gått bra hittills. Jag flög med Thai Airways International och deras jumbojet landade kl 06:50 på Bangkoks flygplats. Där skulle jag köpa godis mest för att växla en 500-bahtsedel. Den är värd drygt 100 SEK men de kunde inte växla! Jag hade en voucher för bussfärden till hotellet och om jag hade läst lite noggrannare på den hade jag hittat East Tour och deras buss tidigare och inte behövt släpa omkring på tunga väskor i 33 graders värme iklädd tröja och jacka. Det tog jag på mig i Sverige! Nu är jag genomsvett! Här fanns gott om "personal" som erbjöd hjälp. East Tours representant erbjöd mig att åka till Indra Regent Hotel på Rajaprarop Road i en gammal Toyota Crown körd av hans far. OK! Men den 25 km långa färden tog en timme i rusningstrafiken. Mycket avgaser. Chauffören var pratsam. Vindrutan var trasig. Den hade massor med sprickor men höll ihop. Han förklarade att det var hans knarkande styvson som gått lös på den med hammare och när han lämnat mig vid hotellet skulle han till polisen, för nu var det slut med tålamodet. Hotellet är fint och servicen bra men jag är inte van. Man får inte bära väskan en meter och inte ens trycka på knappen i hissen. Sover mellan kl 10 och 14. Bokade turer i morgon och på lördag. Jag fick låna dator i hotellets businessrum. Hade e-mail från Solbritt. Det är jobbigt att skriva å, ä och ö men det går (specialtecken som man får genom att hålla Alt-tanganten nere och skriva tre numeriska tecken). Skickade SMS till Solbritt och fick svar. Åt god mat på Pratunam. Gick en runda i värmen. Hotellet ligger alldeles intill en stor marknadsplats. Här lagas och säljs mat på trottoarerna. Massor med kläder och prylar, trångt.

29/11. Fredag. Kl. 07:45 åkte jag på "Grand palace Tour". Guidens engelska var lite svår att förstå. Det är ett stort område med buddatempel och kungliga slott. Byggnaderna är täckta med bladguld eller mosaik av porslin, glas eller keramik. Guiden berättade om kungahuset (och "The King and I"), politiken, historien, ekonomin, språket, maten... allt! Jag hade glömt ta med vattenflaska och det var varmt, c:a 35 grader. Det såldes vattenflaskor utanför slottsområdet så jag fick tag i vatten. På tillbakavägen släpptes vi av vid en fabrik med butik för ädelstenar och juveler. Vi fick se på när smycken tillverkades. Där fanns massor av smycken av alla slag. Tillbaka på hotellet kl 12:30. Sov från kl 14 till 17. När jag såg hur flott hotellets restaurang "Sala Thai" var ångrade jag mig och åt i stället middag på Pratunum Coffeshop i bottenvåningen. Service och standard där är som på fin svensk restaurang. Linneservetter t.ex. Stir fried pork med grönsaker, ris, is-kaffe med glass och Kalua och ett glas pure malt whiskey: 522 baht c:a 105 SEK. Jag har vandrat runt på marknaderna

30/11. Lördag. Kl 06:45 gick bussen till Ayutthaya, den övergivna huvudstaden, och andra sevärdheter. Bussen körde på landsbygden, mycket att se. På vägen var vi inne på Bang Pa-in Palace, Wat Maha That, Wat Na Phra Mane och Wat Lokayasutharam. Sedan kryssning på Chao Phraya River tillbaka till Bangkok. Båten hade aircondition och fin lunchbuffe ingick. Det var mycket att se, båttrafiken på floden och bostäderna på pålar vid stränderna. Turen kostade 1600 baht. Framme vid 17-tiden. Jag var mycket trött, hade sovit dåligt på natten.

1/12. Söndag. Promenad på marknaden. Fick "låna" dator på hotellet (200 baht/halvtimme). Nu ska jag snart åka till flygplatsen och till Sydney. Checkade ut kl 12:00 som föreskrivet. Taxi till flygplatsen. Mindre trafik nu på söndagen. De 25 kilometrarna tog bara en halvtimme. Planet skulle starta 17:35 så jag hade gott om tid. Läste och åt middag. Kryddstarkt här, maten på hotellet var inte speciellt starkt kryddad. Flyget försenat en dryg halvtimme. Kryddstark mat på flyget (Thai) också.

Klicka här >> Bilder från Bangkok med omgivning!

Framme i Australien.

Resvägen är det grova röda strecket. Resan går medurs (motsols här på "undersidan" jordklotet!), börjar och slutar i Sydney.

  
2/12. Landade i Sydney kl 07:10. För att komma ut från flygplatsen till gatan får man gå igenom liknande säkerhetskontroll som när man ska gå ombord på planet! Det är inte bomber och vapen de letar efter utan frukter, växter och djur. Dryga böter eller långa fängelsestraff kan det bli om man åker fast med sådant i bagaget. Från flygplatsen ringde jag till ett av hotellen jag antecknat telefonnummer till innan jag åkte hemifrån. Det blev Bernly Private Hotel, jag fick bokat ett rum och åkte minibuss dit för $A10. Betalade för tre nätter, $A55/natt. Dusch och toiletter i korridoren.Lagom varmt och solen skiner. Åt på McDonalds och promenerade. Det har ändrats mycket på 20 år här i Sydney. Kollade på Kings Cross Packpackers Carmarket i parkeringshuset på Amos Lane alldeles vid Ward Ave och Travellers Auto Barn på William St. Besökte Internetcafe i Kings Cross. Gick och lade mig 17.00 och sov bättre. Men vaknade mitt i natten och åt jättegod mango.

3/12. Uppe tidigt. Idag är det varmare, över 30 grader men det ska bli svalare enligt TV. Morgonpromenad genom Royal Botanic Garden där jag såg en stor koloni flygande hundar hängande i träden. Sedan till Operahuset och Circular Quay där jag åt "Aussie breakfast" på kafé. Fyra brödskivor, stekta tomater, två stekta ägg, korv och bacon. Gick in på en bank och växlade in mina 20 år gamla australiska sedlar. I butiker ville man inte ha de gamla sedlarna. På Elizabeth St gick jag in till Telstra (telebolag) och skaffade kontantkort till mobilen. Jag hade visserligen registrerat mitt Telia kontantkort så att det skulle fungera här men jag såg nu att det skulle bli billigare med Telstra "Prepaid" som dom kallar kontantkort för. Hemma på hotellet ringde jag och aktiverade kontantkortet. Det är inte bara att börja ringa som hemma. Strax fick jag ett SMS från Telstra att de satt i A$5 på mitt konto eftersom jag var en så viktig kund för dom! I Sydney är det dyrare än i övriga Australien. Jag var inne i en servicebutik och fann att matpriserna här var snarare lite högre än i Sverige. Men som sagt: Servicebutik centralt i Sydney. Undantag kött som är mycket billigare än i Sverige. Trots att producenterna inte har några subventioner. Luften var dålig idag, mycket avgaser. Kändes lika illa som i Bangkok trots att där fanns så många tvåtaktare. Det är varmare idag, 31 grader enligt TV:n, några digitala termometrar (eller klockor) som finns lite överallt i städerna hemma finns inte här. Dessutom säger dom att det inte varit sådan torka i Australien sedan 1982. Det var då jag var här förra gången. Mitt fel? Och det är stor risk för bushfires. Skörden av säd är mycket dålig, matpriserna kommer att stiga. Det finns en del julpynt på stan. Julgranar på torg och i varuhusen. Jag har svårt med att få julstämning i värmen.

4/12. Tidigt uppe igen. På Global Gossip, ett telefon/Internetcafé-bolag som finns i de stora städerna, köpte jag ett telefonkort för att kunna ringa billigare hem. Det fungerade bra men om man ska ringa från Telstras telefonkiosker är man tvungen att lära sig den 12-siffriga pinkoden utantill för alla siffror måste slås i en följd. Minsta tvekan och Telstra slår ifrån och de istoppade 40 centen försvinner och lite av det goda humöret. Men när det fungerar är det billigt, några ören minuten. Fördelen med Global Gossip är att jag kan ladda på kortet. Det finns ännu billigare operatörer men då måste man köpa nytt kort och lära sig ny pinkod (12 siffror!) varje gång. Promenerade återigen genom Royal Botanic Garden. Det låg massor av äcklig klibbig, grönaktig flygande hund-bajs på gångarna och djuren hängde däruppe i träden. Men bajsar dom hängandes uppochner? Jag skyndade mig förbi och klarade mig... Idag har jag sett Operahuset (igen rundtur), stadsdelen the Rocks och Sydney Aquarium. Det senare var stort och imponerande. Fiskar fran Australiens sötvatten och saltvatten, även pingviner, ormar, sköldpaddor och näbbdjur. Man gick i glastunnlar under stora hajar och även på glas som låg på vattnet. På cafe'et fick jag en "meat pie" (mi:t poi). Jag tror att de kostade c:a 1 dollar 1982, här nu $A3.50. Lika god, tror jag. Filmen i min gamla Olympus småbildskamera tar slut och jag lämnar den på framkallning. Färdig på en timme, mycket smidigt, servicen finns överallt även i mindre städer. Digitalkameran kan jag inte använda som jag tänkt. På Internetcafe'ernas datorer går det inte att ladda in bilderna. Om jag hade haft med mig CD-skivan från Canon hade jag kunnat installera mjukvaran,laddat in bilderna, skickat dom och avinstallerat mjukvaran. Det hade nog varit jobbigt ändå och hela tiden hade datorhyran tickat på.... Så digitalbilderna sparar jag på Smartcarden och tar med mig hem! Bilderna på denna sidan får fixas i efterhand. Möjligen kan det gå att skanna mina vanliga bilder och skicka med e-post. Det är stor uppståndelse över en solförmörkelse mellan kl. 6:40 och 8:40, total c:a 7:40 i SA vid Ceduna. Syns den här i Sydney och vad är tidsskillnaden? Jag märker inget av det, men det är mulet den här morgonen.

5/12. Torsdag. Upptäckte att jag ställt klockan en timme efter. Jag hade missat att det är sommartid! För ovanligheten hade TV-nyheterna på morgonen en klocka i hörnet på skärmen. Jag har gått runt på stan i två dagar utan att se någon klocka (eller termometer heller för den delen, en sådan hade jag tittat efter). Frukost på Kings Cross-hak. Sedan till Travellers Auto Barn där jag lade handpenning på en Ford Fairmont Stationwagon 1992 (kombi) som kommer att kosta mig c:a 5000 dollar. Då ska all service vara gjord och värmereglaget (elektroniskt) vara bytt. Jag märker att personalen inte är bekant med denna årsmodellen. Jag har inte sett någon så ny bil på Carmarket eller här på Travellers Auto Barn. Dessutom inte Falcon utan "lyxversionen" Fairmont med elfönsterhissar, konstantfarthållare, färddator, styrservo och 4-stegs automatlåda. Jag beställde AC-fyllning då det var vad som behövdes för att få igång AC:n. Mick Ryan heter han som "lurade på mig" bilen. Han bjuder in mig till personalens öl-afton, ikväll kl. 6. Tillsammans med några andra kunder blev jag inbjuden till personalens

torsdagsöl (klicka för bild)

efter stängningsdags. Trevligt. När jag kommer dit är där c:a 10 personer där från personalen. Två är tjejer bl.a Lisa Award som hade besvarat mina e-mail med frågor till Travellers Auto Barn från Sverige. Hon hade varit i Göteborg för några år sedan i samband med en rundresa i Europa. Ölen langas ur kylskåpet. Stämningen stiger. Verkstadens port vetter in på en trång gränd och en av killarna ska backa in en bil. Brak! Framskärmen tar i en parkerad bil. Skrattsalvorna ekar och den stackaren blir trackad: "Och du lyckades göra det när hela personalen tittade på!!". Pratade med två norrmän och en norsk kvinna, de hade köpt en Ford Falcon Stationwagon, äldre och billigare än min. Vi bestämmer oss för att göra som Mick säger, att inte åka till bilregistret i Sydney och registrera ägarbytet när vi köpt bilarna. Vi sparar $A170 på det. Registrering av ägarbyte skall göras inom 14 dagar och är obligatoriskt men det finns inget straff (bötesbelopp) på att inte göra det. "Om polisen stoppar er så spela bara dum turist, de kan inte göra någonting", säger Mick. OK. Efter en timme och tre öl för mig blir det uppbrott. Presonalen som druckit minst lika mycket som jag sätter sig i sina bilar och kör hem. Jag går hem och köper med mig en "kycklingschnitzel" i Take Awayen i korsningen Darlinghurst/ Bayswater Rd. God.

6/12.Fredag. Riktigt kyligt på morgonen och blåsigt.Igår var jag hos Travellers Auto Barn för att köpa bil och beställde en som jag ska få på onsdag. Röd Ford Fairmont Stationwagon -92. Kommer att kosta c:a $A5000, då med all möjlig service gjord, ny motorolja och filter, nya tändstift, däck, bromsar, batteri, termostat, kylarslangar, kylvätska (också här blandad med 50% glykol som här kallas "antiboil"!). "We don't want any trouble"! Och allt ska fungera, det enda som inte anses helt nödvändigt är airconditioner, men den vill jag ha igång. Bränderna (bushfires) har stoppat väg- och tågtrafiken norrut (ekonomisk katastrof för många företag) och igår kändes röklukten och man såg dramatiska rökmoln norrut och söderut. Jag tar en promenad ända till K-Mart i Broadway Shoppingcenter. Kollade på camping- och fiskeutrustning. Inga kök för rödsprit, alla går på gasol. Tillbaka till Kings Cross och Internetcafe'. Här finns många, dom är bra och billiga. Sedan pub-besök. Myllrande folkliv i Kings Cross. Svag röklukt känns. Enligt TV kan bränderna bli värre om värmen återkommer. Nu är det svalt, snö i Victorias berg. Ringde Solbritt. Allt väl därhemma.

7/12. Lördag. Ringde mamma Vera kl 06:40. Då är klockan 20:40 fredag kväll i Torsås. Allt verkar OK. Här är behagligare temperatur på morgonen. Blåser inte. Röklukt och skyskraporna inåt stan ligger i rök. Frukost på Hungry Jacks (Hamburgare, liknar Burger King). Gick till K-Mart i Broadway Shoppingcenter och antecknade priserna på caming/fiskeprylar som jag behövde. De hade det mesta. Summan blev $A525. Pawpaw är inte samma frukt som papaya utan är större och smakar annorlunda. Jag har ätit båda som "efterrätter" till meat pie. Köpte med mig en 6-pack Tooheys New Draught Beer. Bränder norr om Sydney och vid Katoomba och vid Nowra i söder. Folk dödas när de kör på småvägar i bushen och fastnar i elden.

8/12. Söndag. Varmare och rök i luften. Frukost på den lilla McDonalds på Darlinghurst Road. Gick sedan och rekogniserade vägen från Travellers Auto Barn till K-Mart där jag skulle köpa utrustningen. Det blir första bilturen i Sydney och jag måste erkänna att jag är nervös. Fan vad dom kör! Men jag kollar vilken fil jag ska ligga i, var jag ska svänga osv. Promenad genom botaniska trädgården igen. På the Domaine bredvid byggs tält och scener upp för "Homebake Music Festival". Nu på söndagen mycket folk ute i parken och vid Operahuset. De solar, har picknick eller sitter på serveringar. Joggare är det alltid gott om. Lyckades ännu en gång passera under flygande hundarna utan att få skit på mig. Tillbaka i Kings Cross såg jag en kille få stryk av tre andra. Han skrek "I work for Philip!". 5 min senare när jag hade gått ner i Kings Cross tunnelbanestation var de där också och killen fick sig åtminstone en rejäl spark i ansiktet medan åskådare skrek "Security!" Vakterna kom rusande och plågoandarna sprang uppför en trappa och den som fått stryk sprang åt andra hållet skrikande att de försökte ta hans plånbok. Inte! Det var annat bråk. Men han försvann också...Middag blev fish & chips vid Circular Quay. Två stora friterade, panerade fiskfiléer och massor med potatischips som jag inte alls orkade äta upp. En fiskmås vankade av och an och iaktog mig där jag satt på parkbänken. Den fick lite chips av mig. Senare på ett café tog jag en stor mugg kaffe (tall = jättestor, kunde inte dricka ur. Ibland kallas stor kaffemugg för "long") och Am. cheesecake. På återvägen gick jag ner i Coles Supermarket i Kings Cross. Det ligger "i källaren". Massor med matvaror. Köpte ett "päron" (brown pear, "nashi") som var gultbrunt och runt. Det var saftigt men inte gott, fadd smak. Gott var däremot de håriga (taggiga) rambutanerna.

9/12. Frukosten bestod av mango på hotellrummet. Promenad till Centrepoint Tower och såg (och upplevde) "Skytour". Lokalen var som en liten biograf och först såg man en film som redogjorde för Australiens historia på 10 minuter. Man satt fastspänd i stolarna som var monterade på några hydralcylindrar som på Disneyland. Vi fick en 3D åktur genom historien från förhistorisk tid till nutid i olika miljöer och landskap. Det blev en omskakande färd i "simulatorstolen". Sedan åkte jag upp på 250 meters höjd i Centrepoint Tower. Säkerhetskontroll liknande den på flygplatser. Här uppe finns två restauranger, en våning är "observationsdeck" och på de övre våningarna finns telecom företag och radio/TV sändare. På toppen antenner. 600 personer jobbar här uppe! Fin utsikt men disigt pga bränderna. På fundamentet under tornet är det byggt ett shoppingcenter med bl.a snabbmat från många länder. Golvet sluttar överallt, konstigt formade betongklossar med kraftiga vajrar som försvinner upp genom byggnaden. Om man lägger ut vajrarna i rak linje skulle de räcka till... vad sa dom? Tasmanien? Sedan promenad till Mrs Macquaries Chair. Ökande molnighet och sydlig vind. Svalare. Gick hem till hotellet och laddade mobilens Telstra Prepaid med $A25 och 2 mån extra. I en telebutik hade jag köpt ett kort med kod som man skrapar fram men det gick att få kontantkortet laddat via kontokortet, bankomaten och vanliga affärer. Det var bara att säga till i kassan hur mycket man ville ladda på Telstra Prepaid så fick man koden på kassakvittot. Idag har jag sett prov på att Sydneyborna har lite tålamod och ibland dåligt humör. En elegant Mercedes stod parkerad på trottoaren. En kille som gick före mig drar knytnäven i motorhuven. Buckla! I Kings Cross såg jag det tredje slagsmålet på två dagar. En tjej som blev nekad någon service i en affär blev förbannad. Chipspåsarna flög omkring i butiken! I trafiken får den som inte startar exakt på grönt ljus genast ilsken signal från dom som står bakom. Regn och kyligt (under 20 grader). På hotellet finns ingen tvättstuga så man hänvisas till tvättomat på Orwell St. Dålig tork i tumlaren där.

10/12. Idag ösregnar det nästan hela tiden. Och 16.2 grader i Sydney, kallaste decembertemperaturen sedan 1924. Har fått besked att bilen är färdig i morgon.Inte varit utanför Kings Cross idag. Har ätit på olika ställen varje dag. Idag portugisisk "coffey shop" igår indisk. Tog ett par öl på en bar, schooners är ölglas på c:a 37 cl, 2 dollar (11 kr) vid happy hour (som är 2 timmar i taget!).

11/12. "Hump of the week", onsdag. Kraftiga regnskurar på morgonen men lågtrycket är på väg österut så det ska bli bättre. Checkade ut från Bernly Private Hotel kl 10 på fm. (Private betyder att det inte finns pub i bottenvåningen.) Då ringer Mick Ryan från Travellers Auto Barn och säger att att jag inte kan få bilen förrän efter kl ett. Sätter mig i hotellets vestibul/kokvrå och tittar på TV. Ungdomarna tittar på tecknade barnprogram! Tiden går och jag ringer Mick. Nej. Värmereglaget fungerade inte på bilen, det kom bara luft till vindrutan (defroster), inget från övriga munstycken på instrumentbrädan eller till golvet. Men AC:n ska fungera, behöver bara fyllas med gas. Checkar in igen. Jag får samma rum. Nytt försök i morgon. Gick en runda på stan och kollade på campingkök. För gasol (LP-gas)finns en- eller tvålågigt men lättviktkök för vandring finns för rödsprit (methylated alcohol, "metho"), blyfri bensin, gasol och något specialbränsle liknande fotogen. Frukter till "middag", pawpaw och avokado. Lunchen var chickenburger.

12/12. Torsdag. Värmereglaget var bytt och fungerade men AC-mannen hade inte kommit på morgonen. Jag checkade ut från hotellet igen och bar ner bagaget till Travellers Auto Barn, det är väl c:a 600 meter dit. Jag gick ut på stan, Mick skulle ringa när bilen var färdig. På George St var jag inne i en "Äventyrsaffär" och köpte en tvåkilos gasolcylinder och ett enlågigt kök (brännare) som skruvas direkt på cylindern. Sedan gick jag till Royal Botanic Garden och såg (och hörde!) kookaburra. Videofilmade den men då höll den tyst. Såg en örtträdgård som hade samma örter man brukar se i Sverige. I ett växthus fanns en tropisk trädgård. Tröttnade på att vänta på telefon från Mick, gick ner till Travellers Auto Barn vid 16.30-tiden med mitt gepäck. Jag missade "fönstret" mellan kl. 13 till 15 då trafiken är någotsånär möjlig att behärska av utlänning med dålig erfarenhet av vänstertrafik (i modern tid, jag tog körkort några år före högertrafikomläggningen 1967). Och den kinesiske AC-mannen hade inte synts. Så det blev bestämt att jag åker i morgon, även om AC:n inte blir fixad. Jag fick på så sätt delta i "torsdagsölen" en gång till! Jag slapp delta i cricketmatch eftersom slagträt gick av vid första slaget och bollen fastnade i spjälorna i ventilationen på 10 m höjd. Man kompletterade ölen med "Bunda", Queenslandsrom från Bundaberg, ganska god! Sedan gick jag till mitt nya hotellrum på Strand Hotel på William St, ett traditionellt australiskt hotell med pub i bottenvåningen och hotellrum med mycket enkel standard våningen ovanpå. Rent och snyggt men inget tvättställ eller toalett. ingen TV, ingen sänglampa, inget vägguttag. Dusch och toalett i korridoren en halvtrappa upp, Casablancafläkt mitt i taket med lampa, det är allt! $A55 + $A20 i nyckeldeposit. Travellers Auto Barn betalar hotellrummet eftersom bilen blivit försenad. Går ner till baren på kvällen. Karaoke! Ångrar att jag inte tog med videokameran! När jag lagt mig hör jag ett irriterande pip med c:a 30 sek mellanrum. Vet inte om det är brandvarnaren eller en syrsa. Somnar ändå.

13/12 och fredag(!). Ingen Lucia. Åt frukost på italiensk restaurant. Checkade ut från Strand Hotel och gick till Travellers Auto Barn kl.10. Slutbetalar bilen med alla mina resechecker. Det blev många namnteckningar. Men datumet på alla checkarna får Lisa fylla i. Jag kom iväg på middagen (kl 12.20). Mick sa åt mig att jag var tvungen att åka till en bensinmack i Woolloomooloo (stadsdel här bredvid) och tanka (bränslemätaren stod nästan på noll, tack för det!). Detta höll på att sabba min väl planerade rutt till Broadwater shoppingcenter där jag skulle handla en massa utrustning (till camping, fiske och enkelt bilmekande) på K-Mart, men det gick bra. Jag fuskar och åker inte till bilregistret och registrerar ägarbytet, det sparar jag 170 dollar på och Mick sa att det var OK. Den tätt trafikerade Hwy 4 mot Katoomba i Blue Mountains var besvärlig. Ibland gick en småväg rakt fram och 4:an svängde. Skyltningen var inte den bästa och jag försökte ligga i någon av mittenfilerna men det blev ändå några snabba filbyten. Jag körde faktiskt inte fel en enda gång första dagen men irriterade en och annan Aussie när jag genade genom filerna. Hett och kraftig trafik. Framme i Katoomba åt jag på en Kinarestaurang. Promenerade och hittade hotellet jag bodde i 1982. Kopplade upp mig på thailändskt Internetcafé. Tangentbordet likadant som i Bangkok. Sedan höll jag inte på att hitta tillbaka till bilen! Solen står ju nästan rakt i zenit så väderstrecken är svårt att hålla reda på. Parkeringsplatserna ser likadana ut så jag får skärpa mig och se efter vad gatorna heter. Handlade matvaror på Cooles. När jag gick ut larmade det elektroniska stöldlarmet. Det hade hänt ett par gånger i Sydney också och varje gång blev min ryggsäck genomsökt utan att något stöldgods hittades. Jag sa det till tjejen som kollade ryggsäcken. "Aha, då ska vi ta reda på vad det är", sa hon och tog prylarna en och en genom larmbågen. Mitt australiska minidictionary som jag köpt i en pappershandel (newsagency) i Kings Cross larmade. En metallisk etikett med streckkod satt på insidan pärmen. Hon tog bort den och problemet var ur världen. Jag tackade. Jag trodde att det var kameror, batterier och alla sladdar som hade orsakat larmen. Bredvid låg ett K-Mart som hunnit stänga. Åkte norrut ur stan. Såg mycket bränd bush längs vägen. Bilen går mycket bra. Motorn är så stark att man inte märker att det går brant uppåt. Det är först om man ska tillbaka samma väg och måste bromsa kraftigt som man märker att det är brant. Stannade på en rastplats och sov i bilen. Snuskig toalett och flera nattgäster, husbilar, lastbil och även stor buss på rastplatsen och kyligt men OK. Det är gratis och det är sådana här platser som Travellers Auto Barn rekommenderar. Men de flesta rastplatser har inte duschar och om de finns och fungerar är det ofta snuskigt. Jag har telefonkontakt med min kusin Cathy som bor i Redcliffe norr om Brisbane och hon varnar och säger att det händer mycket konstigt på rastplatser på nätterna. Å andra sidan finns det många skyltar längs vägarna som uppmanar till att ta en tupplur (powernap) på rastplatser. Ganska dramatiska: "Survive this drive", "Drowsy drivers die!" Krockade bilar står också ibland uppställda som varnande exempel. Jag har fällt fram hela bakryggen och får bra sängplats (över 2m)på ena sidan bak. På andra sidan resväskan, kabinväskan och diverse lösa prylar. På baksätesgolvet finns fiskeprylar, gasolflaskan, konserver, kastruller, kaffemugg, tallrik, kryddor, olivolja, kaffe, ½ liter plastflaska med ättika (mot ormbett, myggbett, spindelbett, manetstick osv) vattenflaskor mm. På kardantunneln mellan ryggstöden fram står en vattendunk som jag inte fyllt ännu. Det rekommenderades att man skulle ha en sådan så att det fanns mycket vatten i reserv. Har inte fyllt den än. I framsätet finns "vägamat": mandel, nötter, frukt, kex (Arnots) och dricka. På golvet vänster fram (högerstyrt) står min lilla ryggsäck med kameror och prylar. Där står också den lilla kylväskan lagom för en 6-pach öl. En midjeväska har jag på mig med pengar, pass, flygbiljett, kvitton på bilköpet och försäkringarna och kreditkortet. Resecheckerna gjorde jag slut på vid bilköpet. Lika bra, bankomater finns det gott om och de tycks alltid fungera. Tar ut maxbelopp varje gång $A1000. Jag ligger på dubbla liggunderlag, Mick hade lovat mig en madrass som skulle täcka halva bagageutrymmet men det fanns inga när jag skulle åka och det här var lika bra. Det hade säkert blivit klumpigt. Denna lösningen är lite hård men jag gillar "ruffing it". Någon kudde har jag inte, den hoprullade jackan får duga. Ska kanske skaffa en filt som kan användas för ändamålet. Sovsäck hade jag också köpt på K-Mart. Jag sov gott.

Bilen (klicka för bilder)

är en Ford Fairmont Stationwagon 92:a med en rak sexa på 4 liter och automatlåda (bakhjulsdriven). Kostar A$ 5700 inkl. extra försäkring (Third Party Property... kostade nästan $A500) för ett halvår. (En $A är värd drygt 5 SEK). Trafikförsäkring ingår i registreringsavgiften och gäller till augusti nästa år. Helförsäkring kan bara australiska medborgare få och bara om de inte finns i polisregiser...Forden drar över en liter milen sägs det. Men bensinen kostar hälften så mycket som i Sverige.

14/12 Lördag. Frukost på mango. Brännaren/köket passade inte på gasoltuben! Fel gängor. Så jag kan inte koka kaffe. Kallt på morgonen. Började dagen med att gå igenom packningen och allt nyinköpt. Kastade förpackningar. Bakluckans gasfjädrar har svårt att hålla luckan öppen. Det beror nog på kylan. Körde tillbaka till Katoomba. Betalade 15 dollar för att parkera i villaområdet vid Echo Point och gick ner och såg Three Sisters, de raukliknande klipporna. Stora arbeten pågår. Vägarbete och bygge av ny turistanläggning. Stigarna jag minns från 1982 med hål och trädrötter är nu breda och av betong. Massor av turistande japaner. Tog en fika på ett café på Katoomba St. Internetcafeét hade öppnat så jag kollade mailen (Detta fick jag skriva senare, det funkade dåligt med svenska tecken...). På K-Mart kollade jag på gasolköken eftersom jag inte kunde skruva ihop mitt. Då såg jag: "Left threaded", vänstergängat! Jag kommer ihåg det nu, det stod på förpackningen. Hade glömt. Tillbaka vid bilen testade jag att skruva på brännaren åt "fel" håll. Funkade! Tankade för att kolla förbrukningen: Nästan 1.5 lit/mil. Det har varit mycket körning uppför, Katoomba ligger högt så det är kanske inte så konstigt. På macken fyllde de också gasoltuben, 2 kg LP-gas. Det tog flera minuter att fylla tuben men det hela kostade bara $A9. Körde genom Lithgow och Bathurst till Cowra och åt kalvsnitsel. Utväxlade SMS med Cathy. Åkte sedan vidare mot Young. Vägen gick genom böljande beteslandskap med enstaka eukalyptusträd och skogsdungar. I en sådan dunge hittar jag en rastplats strax före solnedgången. Jag är ensam här, ingen bebyggelse syns och trafiken på vägen är mycket gles. Här finns inga toaletter eller vatten och jag kör in bakom ett ganska tätt buskage för jag tycker att det är lika bra att bilen inte syns från vägen. Ensam med stora myror, kookaburror och många olika papegojfåglar i alla färger och storlekar. Kaniner. Såg den första kängurun idag men den var ihjälkörd. Det blir inget prov av gasolköket i morgon. Såg nämligen skylten "Extrem brandfara", totalt eldningsförbud, och jag tror det betyder INGEN öppen eld. För första gången kom den extra antennen till mobilen till användning. Inget "nät" utan den. Ringde till Vera och Solbritt. I Bollebygd var det minusgrader och snö men allt verkade OK.

15/12. Söndag. Soluppgång efter kl 6. Kraftig kryddoft när jag öppnar bildörren. Kryddpeppar, kroppkaks- och rullsyltekok luktar det! Kyligt men inte så kallt som igår morse. Fåglar och kaniner. Kl 8.20 kör jag genom Young, Cootamundra, Gundagai, Tumut och Cooma. (Fikar i Tumut). Många överkörda känguruer och en död koala. En (levande) emu med 4-5 ungar i det höga torra gräset. Serpentinvägar genom eukalyptusskogar. Det blir varmt fram på dagen. På 1450 m höjd på Great Dividing Range var det delvis "kalfjäll". Efter Cooma fortsätter högplatån men här förekommer boskapsuppfödning. Små avtagsvägar finns med flera kilometers mellanrum och ibland ser man att de långt borta slutar vi bebyggelse. Ute vid vägen står ibland fantasifulla brevlådor t.ex. en gammal tvättmaskin. Ser en levande större känguru! Men två ligger döda mitt på vägbanan. Det gick att undvika att köra på dom. Svettig körning till Tathra. Krokigt och solvarmt. Vägarna är annars bra. Beläggningen sällan skadad eller ojämn. Vid minsta, knappt märkbar, ojämnhet blir man varnad för "Ojämn vägbana". Om samma regler skulle gälla i Sverige skulle vägarna ha sådan varningsskyltar överallt! AC:n funkar inte, den ska vara OK men blev aldrig fylld i Sydney. Jag måste fixa detta innan jag kommer till varmare område. Bränsleförbrukning mellan 1.1 och 1.5 beroende på om det går mycket nerför eller om det går uppför eller stadstrafik. Men det är vanskligt att mäta för jag tror det går i c:a 5 liter mer bensin om tanken lutar från påfyllningsröret! Inga oljud eller vib från motor, växellåda, k-axel eller bakaxel. Men skrammel i dörrar och vindvissel från höger backspegel. Det senare ska fixas med tejp. I Tathra körde jag till the Old Wharf, en mycket liten hamn med ett litet museum. Från kajen fiskas det bl.a. yellowfin. På en skylt står alla fiskeregler, minimimått, fredade tider, "bag limits" (Det kan innebära begränsningar på hur många fiskar man får ta per person eller per båt, hur många man får ta i veckan, hur många man får ha hemma i frysen!) osv för en massa olika fiskarter som kan fångas här. Haj är helt fredad här. Om man får en fisk är det stor chans att man inte vet vilken art det är. Enligt reglerna ska man då kasta tillbaks den. Jag har fiskespö + tillbehör som jag köpt på K-Mart men ingen fiskelicens för New South Wales. Jag ska snart vara i Victoria så de känns lite dumt att lösa licens nu. Dessutom är jag trött och vill leta upp plats för natten. Ser en fin beach när jag kör till Pambula. Där tar jag in på Royal Willows Hotel. $A30/natt. Går och äter på puben. Jag blir inbjuden att sitta vid ett bord med tre aussies, Jim, Linda och ? (från Melbourne urspr.). T-bone steak medium rare beställer jag men blir bjuden på rödvin av Jim f.d. universitetslärare som vägrade samarbeta med näringslivet och så småningom blev utköpt för en mille aus dollar. Nu kulturarbetare. Han tipsar om australiska filmer: "One Night the Moon", "Tracker" och "Rabbit Proof Fence". Jag är mycket trött och har svårt att hänga med i diskussionen så jag drar mig tillbaka. Ringer senare till Lars för jag kom på att mailet till honom om min e-mailadress och denna sidan kom tillbaka. Datorn på högskolan i Växjö släppte inte fram mitt mail! Gick sedan en runda i omgivningen och tog en öl i baren före sängdags.

16/12. Måndag. I Eden stod jag i en telefonkiosk och uträttade telefonbankärenden (Skandiabanken). Använde Global Gossipkortet så det blev mycket knappande och det gick åt en del småpengar. Det fungerade men det går smidigare med mobiltelefonen.Ska akta mig för datorer med thailändska tangentbord (många thailändare har Internetcaféer) som tolkar åäö konstigt och sedan ändrar tecknen på hela hemsidan när jag skrivit färdigt och klickar på "Save". Har gått igenom allt och rättat allt, tror jag. Idag har jag endast kört 300 km (Ska undvika att skriva "mil" eftersom det kan förväxlas med "miles"). Har stannat och tittat på flera ställen. Bl.a Pambula Beach där jag såg att det skuttade många känguruer på campingplatsen. Passerade in i Victoria och stannde en stund i den mindre staden Genoa. Fortsatte på A1:an till en subtropisk regnskog i Alfred National Park där jag runt en vandringsled. Spanar alltid efter näbbdjur i bäckarna. Har inte sett något ännu. Körde vidare och svängde ned till Cape Conran. Banksiaskog vid kusten. I vattnet vid stranden växer olika sorters brun tång. Via Mario till Orbost där jag tittade på Snowy River. Här ser jag många svarta svanar och stora pelikaner. Pratar med ett par från trakten, "locals". De säger att floden inte är sig lik efter ett dammbygge inne i landet. När dammen var ny slutade vattnet praktiskt taget att rinna i Snowy River men en folkstorm fick kraftbolaget att släppa förbi mer vatten. For till Lakes Entrance där jag handlade, tyvärr ingen öl, det finns inte ens lättöl i mataffärer. Dock brukar det finnas fler spritaffärer än mataffärer, men jag såg ingen. Till Swan Reach Caravan Park. Känns bättre här än på rastplats. Snygga toaletter och duschar (många!). Det kostar 10 dollar/natten. Systemet här att ta betalt per person gör det billigare för mig. Två personer hade betalat 18 dollar. Det kostar inget extra att duscha, det enda som har myntautomater är tvättmaskinerna. Testade gasolköket med att koka soppa. Utmärkt! Ringde på mobilen till Rune på jobbet. Vi pratade en stund, 10 - 15 minuter och det kostade $A4 på Telstra mobile. När man kollar saldot på Telstra Prepaid får man direkt reda på saldo, giltigt till datum och vad senaste samtal kostade.

17/12. Tisdag. Snabbkaffe till frukosten. Nescafé, australisk smak. Ska köpa Nescafé Colombia i stället. Upptäcker en bränd/smält elgrunka i motorrummet vid "daglig tillsyn". Den har säkert varit så hela tiden, jag har bara inte noterat det. Frågar grannkcamparen men han vet inte heller. Han kom igår med sin 4wd och en liten släpvagn med så där 70 cm packning. Den packningen vecklades snabbt ut till ett tält med kraftig tältduk, två kojplatser, förtält med gasolkök och diskbänk och bra plats för bord och stolar. Åker vid 9-tiden västerut. Här längs A1:an ligger flera mindre städer. Kör in i en för att handla men hittar inget shoppingcenter bara små boutiquer. Ut på A1:an igen som snart blir M1, freeway. En "motorväg" med mycket bred mittren, det växer skog mellan vägbanorna. Korsningar i samma plan, inga viadukter här. Och cyklister är välkomna på vägrenen och i korsningarna står det varningsskylar för korsande cykeltrafik! Inte vad vi skulle kalla motorväg. Jag ser en skylt "Morwell" och svänger in mot staden. Vägen svänger och det går gator åt olika håll men någon skylt mot centrum finns inte. I ett villaområde hittar jag en "huvudgata" med affärer på ena sidan. En affär har "groceries". Hittar en banan som jag köper. Tre skumpna äpplen ratas. Expediten är vänlig och visar vägen till supermarket. Det ligger helt utanför staden på andra sidan motorvägen och är stort. Köper lite prylar på varuhus,bl.a. en billig filt, "utility blanket". Grå, verkligen "filtad", luddade av sig mycket. Konserver och frukt på Safeway och 6-pack öl på Safeways Liquor Store. Tar en meatpie och en kopp kaffe. Sedan körde jag mot Morwell Natnl. Park. Det var ett skogsområde med jättestora eukalyptusträd och frodig undervegetation. Jag gick en 60 minuters stig som visade sig vara fram och tillbaka, inte en runda. Lyrebirds och kookaburra och några andra konstiga fåglar. Såg tre koalor på 10 - 15 m höjd i träden. Med tanke på alla ormar man hört talas om var det lite besvärligt att gå och titta uppåt och samtidigt se var man satte fötterna. Inte sett en enda orm hittills. Det var säkert många koalor jag missade för de var inte lätta att se. Skyltningen på småvägarna till nationalparken var OK. Några skyltar på återvägen fanns inte men jag tog mig tillbaka till M1, även om det blev på andra vägar än på ditvägen. På vägen in mot Melbourne tänkte jag ta in på motell men inte alltför långt från centrum. En Melbournebo hade sagt att Melbourne är 200 km i diameter, inte hopträngd som Sydney. Men det blev rusningstrafik och motellen tog slut så jag fortsatte in i stan. Mysteriet med den brända elgrunkan löste sig när jag stannade vid vägkanten för att läsa kartan. Där var en bilfirma "Europeiska Bilar" bl. a. Volvo. En mekaniker kommer ut och tittar på bilen framför min. Jag passar på, öppnar motorhuven och frågar vad är. "An old alarm, I wouldn't worry". Visst en siren hopbyggd med elekronikbox. Det går många kablar dit men fungrar inte. Urkopplat. Följde skyltar mot färjeläget. Körde genom Albert Park på gatorna där asfalten var svartrandad av däcken från Formula 1-bilar! Vid färjeläget fanns ingen parkering ledig och många letade. På gatan öster därom, längs med Hobsons Bay och strandpromenaden hade jag tur och fick en plats. Mycket trafik och mycket folk. Gick upp till färjeterminalen och köpte en biljett till Tasmanienfärjan kl 09.00 i morgon. Letade upp ett budgetmotell i en broschyr och såg på en enkel karta i broschyren var det låg och hittade till min förvåning dit i tät trafik. Skyltningen är inte den bästa och filer försvinner och delar sig oväntat. Och på kartan står inte hälften av gatorna med. "Elwood Sands" heter motellet och ligger på Ormonde Esplanade. $A80 som hittat så här centralt. Duschar och går ut. Det är ett fruktansvärt oväsen på bakgården och jag tror att det är hantverkare som kör någon maskin. Men ljudet kommer från ett träd. Cikador!? Har tänkt på att jag inte sett några tornsvalor i städerna. Ser inte ut att finnas här. Koltrastar hör till de importerade arterna, finns i parkerna i Sydney och här. Även ute i bushen. Folk ute vid stranden. En del badar, andra bara ligger på en filt trots att det blir mörkt. Och här finns joggare, hundar, cyklister, rullskridskoåkare. Inga matställen eller affärer, bara flotta villor i närheten. Går hem till motellet och äter burkskinka med öl och mango, som är favoritfrukten. Det hade gått att få mat levererad till rummet om jag beställt via receptionen men... Utväxlar SMS med Solbritt.

18/12. Onsdag. Det gick bra att hitta till färjeläget. Jag var där redan kl 07.20 och färjan, Spirit of Tasmania, skulle gå kl 09.00 och färden skulle ta 10 timmar. Det var säkerhetskontroll på alla bilar. Rödsprit var inte tillåtet att ha med sig! Men gasol gick bra i sådana behållare som min. Det var bara det att den skulle vara fast monterad och det var den ju inte. "Göm den!" säger säkerhetsvakten och jag la filten över. Spirit of Tasmania är som en större Danmarks- eller Tysklandsbåt. Byggd i Finland 1998. Vandrade runt och utforskade däcken. När vi passerade ut ur Port Philip Bay ökade vinden och det blev lite sjögång. Hann få SMS från Solbritt innan nätet försvann. Värmepannan i Bollebygd hade varit sönder (cikulationspumpen), men det var fixat så det är för sent att oroa sig. Trots sydlig vind är det inte kallare än svenska starka sommarvindar till havs. 15 grader C c:a. Offentliga termometrar är en bristvara, men jag hittade stora klockor på väggarna (skotten heter det väl kanske...). De har minutvisare och TVÅ timvisare som visar en timme olika! En med grön-vit-röda ränder och en med blå-vita ränder. När jag frågade den unge mannen i informationen kunde han inte förklara. "It's weird". Men de gick efter den blå-vita! Förklaringen fick jag när jag läste en informationstavla om färjan. Den var ursprungligen byggd till ett grekiskt rederi som skulle trafikera en rutt mellan Grekland och Italien, så timvisarna har ländernas färger och det är väl en timmes tidsskillnad. Skyltarna på båten är på grekiska, ibland kompletterade med engelska. Såg en liten delfin eller tumlare en kort stund vid sidan om båten. I bogsvallet syntes inga, färjan gör 27 knop, är det månne för snabbt för att passa delfiner? Fåglar: Några snabba små (vadare?), skarvar med mycket vitt, sulor... Köpte vykort i souveniraffären och när jag frågade om frimärke fick jag ett av kunden bakom mig! Det gick inte att få betala det! Pratar med några unga grabbar från Tasmanien. En kille varnar för att campa under träd. "Dropbears" ramlar ner på tältet! Här i Australien får man ofta kaffe i mugg (inte engångs). Ibland frågar de "kopp eller mugg?". Man får komma ihåg att säga till om svart kaffe annars blir det med mycket mjölk. Och det blir det ofta ändå. Kaffet kan vara allt från snabbkaffe till bryggt i komplicerade maskiner som här på färjan. Maskinerna har många knappar som ska tryckas på, signaler som ska inväntas. Det är många handgrepp och servitören kan inte ta ögonen från maskinen. Det tar tid men kaffet blir gott. Halvvägs till Tasmanien möter vi systerfaryget, också Spirit of Tasmania. Något annat fartyg syns inte på hela överfarten. Motvinden och fartvinden gjorde det blåsigt och kyligt på yttre däck. Höll mig mest inne och det blev långtråkigt så jag fikade ett antal gånger. Det fanns TV på några ställen, mest sport. Souvenirshoparna var små och trånga. Det vanliga: T-sirts, kepsar, tröjor, väskor, leksaker, godis, muggar, burkkylare, böcker, CD-skivor, kartor men också olika sorters sylt och marmelad och nötter. Honung från olika blommande träd och växter. All honung är flytande, typ acasiahonung. Vinden avtog och var svag när vi lade till i Devonport kl 18.10. Klockan blev 19.00 innan jag kom iväg. Det berodde på att bilarna skulle kollas här också. Ingen frukt fick föras in till Tasmanien. Trevlig "värdinna" gav mig en stor plastpåse full med turistbroschyrer och rabattkuponger. Jag körde till Burnie där jag sökte upp ett motell som jag hittat i en broschyr på resebyrån ombord på färjan. Börjar skämma bort mig men det blir nog en hel del sova i bilen senare. Tjejen i receptionen sa att de hade fullt men hon skulle hjälpa mig. Hon ringde till West Beach Villas och där fanns plats. Jag fick en karta med vägen inritad och hittade lätt. För $A72 fick jag 3 rum och kök med full utrustning. Färsk mjölk finns som alltid i kylskåpet. Innehavaren hade sitt kontor i ett äldre hus bredvid. Där fanns en skylt "Varning för hunden". Hon hade en mycket snäll tibetansk spaniel. Jag frågar om Internet och hon vet var det finns men "Jag är hopplös med kartor. Jag kan gå dit med dig om du vill". Det skulle inte behövas, en promenad på stan och jag ser ett Internetcafé. En öl på puben "Cheaper Liquor Ltd" före sängdags. Smakar på honung "vildblommor" som jag köpte på båten. Tunn konsistens, klar, ganska god.

19/12. Torsdag. Här är behagligt, 18 grader i natt, känns som 25 grader nu på förmiddagen. Hobart skall ha 22 grader enl TV. Sådana där digitala termometrar och klockor finns inte på stan här i OZ. Vänsterstyrda bilar har varningsskylt bak för detta. Har sett typ postbilar ha det och här ser jag en Hollandsregistrerad(!) Toyota Landcruiser med varningsskylt. Kör in till Burnie centrum och hittar ett parkeringshus men hittar ingen parkering förrän uppe på taket så bilen hamnar i solen. Det blir snabbt varmt. Går till resebyrå som hjälper mig att boka om returbiljetten på färjan till 3:e jan 2003. Shoppar, köper bl.a. tre solskydd av silverblank plast som passar innanför vindrutan. De sitter med sugkoppar och tanken är att de också ska användas på sido- och bakrutan som insynsskydd. En timme Internet för A$10. Den svettiga t-shirten kyler på ryggen i luftkonditioneringen. Sedan åkte jag västerut. Otroligt fint. Strålande sol, fina stränder, höga klippor med utsikt över landskapet och havet som på en del ställen är turkosfärgat. Efter att ha passerat städerna Somerset och Wynyard tar det inte länge innan man ser en bergknalle långt i nordväst på andra sidan en bukt (Sawyer Bay). Den påminner om Ayers Rock. Det är "The Nut" (Circular Head) och vid foten ligger den lilla staden Stanley. Vid vägen varningsskylt för pingviner! Jag gör ett besök i stan med omgivningar och fortsätter västerut på Bass Hwy. Böljande landskap med lantbruk, lärkorna drillar, potatisen blommar och det gör också opiumvallmon, stora bleklila fält. Odlas för läkemedelsindustrin. Möter stora timmerbilar med mycket grovt eucalyptustimmer. Påminner om timmertransporter i Amerika. Men stockarna är inte raka och är nog ibland grova grenar. Eucalyptusträd är ofta lite krokiga och förgrenade. Cathy ringer. Efter Smithton blir vägen smalare och bebyggelsen glesare. Jag har knappt halv tank och funderar på att vända för att tanka men fortsätter. En "lanthandel" före Marrawah har bensinpump. Handlaren kommer ut och tankar bilen. Pratsam. Här ute vid Marrawah fanns annars bara några hus, en pub och en skola. Sandig parkering och fin strand vid Green Point. Sätter mig under ett träd och tar ett mellanmål. Efter 20 km söderut på bedrövlig grusväg (dessutom vägarbete), framme vid Arthur River kl 17. Varningsskylt för att om man fortsatte den vägen var det 184 km till bensinmack. Nationalpark. Ogenomtränglig bush vid sidan om vägen. Inga höga träd, bara tätt sammanvuxet buskage 4 - 5 m högt. Smala nästan svarta stammar. "Blackbush"? Obemannad campingplats. Man skriver sitt eget kvitto och lägger pengarna ($A5)i en brevlåda. En familj med 4WD campar också, inga fler. Tillfälliga arbetsbodar på andra sidan vägen ser ut att höra till vägbygget. Man hör dyningar slå mot klipporna vid flodmynningen, höga vattenkaskader mot den nedgående solen. Jag går ut på en bro. Flodvattnet brunt som kaffe. Tät djungelliknande grönska vid stränderna. På andra sidan floden syns ett par tak av någon bebyggelse men jag går inte över och tittar. En liten flodbåt ligger förtöjd, "River Cruise" men stängt tills på lördag. Här finns en telefonkiosk som fungerar. Jag ringer upp Cathy eftersom hon lovat ringa och här finns inget mobilnät. En vuxen kille och några grabbar i skolåldern campar bredvid och eldar våldsamt. Men de ger sig av och kvar blir en familj i en Toyota Landcruiser med släpvagn och tält. Några uppställda husvagnar finns också men alla är tomma. Telefonkiosken är flitigt använd.

20/12. Fredag. Upp tidigt. Kyligt. På gräset låg många lortar. Såg ut som stora igelkotts- eller små hundskitar. Pungdjävlar? Troligare wallabies (liten känguru). 184 km på denna bedrövliga vägen lockade inte så jag vände norrut och tillbaka mot Burnie. Banan, kex och vatten-frukost i bilen medan jag kör. Vägarbetarna var på g, fick hålla mig undan. Dom kör fort som fan trots att vägbanan är mycket ojämn. Eller kanske därför att det är så ojämnt, bilarna "flyger" över ojämnheterna! En wallaby hoppar ur framför bilen men jag kör mycket sakta, inga problem. Ser höns- eller rallfåglar med kycklingar. Stannar och tittar på utsikten vid ett fyrtorn och vid en lodrät kalk- eller sandstensklippa, "Fossil Bluff". Fossilen var inte mycket att skryta med när man varit på Gotland. Många timmerlastbilar på vägen uppe i bergen. Några Volvo men de flesta stora amerikanska lastbilar som kör mycket grovt eukayptustimmer. Kanske 10 stockar på lasset och lika många på släpet. Varmt och soligt. Lämnar film på en-timmesframkalling och handlar på K-Mart (Det är deras parkeringshus, bara plats på taket idag också) i Burnie (även 12-pack öl och Famous Grouse, VO, Arne, i drive-in spritbutik, Cheaper Liquor Ltd.) och åker söderut på B18, rakt in i landet uppför bergen. Ser ett par gubbar som fiskar i Emu River. Stannar och pratar, det är bara den ene som är pratsam och han beklagar sig. Han berättar hur det var förr och om hur illa Tasmanien behandlas av politiker och företag. "Digging, cutting, damming her, all in the name of the dollar". Bergigt och mycket bush, skog och kalhyggen, men en del farmer. Stora timmerbilar, en del Volvo men oftare Kenworth och Freightliner. Inga Scania. Äldre skogsplanteringar ofta en sorts tall, alla nyare är eucalyptus. Bäckar med klart vatten. Vägen slingrar och det går upp och ner... Kl 17 framme i Rosebery, gruvsamhälle, nybyggarstil, lite Vilda Västern. För $A13 får jag campa på stans Caravan Park. Hygglig campingvärd går med mig och visar på bra platser att ställa bilen. Hans hund, någon slags australisk boskapshund (kelpie-heelertyp) följer honom överallt. Hunden är helt ointresserad av mig. Campingvärden berättar att Rosebery är en gruvstad som ligger i en dal på 192 m höjd med bergskammar i norr och öster på mellan 1000 och 1500 m höjd. Men gruvarbetarna har åkt på semester idag. Tre veckor. Han ringer till Nancy's värdshus och frågar om jag får äta. 10 dollar för tre rätter. OK, efter dusch travar jag dit. Pensionatstil. Man får duka själv och hämta det man behöver, även maten. Förrätt: Grönsakssoppa. Kokerskan lägger upp huvudrätten på tallriken. Kycklingkött med vitlök och grönsaker i, panerat och friterat. Potatismos, pommes frites eller potatisgratäng med broccoli. Dricka: Apelsinsaft. Efterrätt tårta med kaffe. Upptäckte för sent ett kylskåp, kanske fanns öl? Lokalen var ganska tom, endast ett par gäster till. Kanske beroende på semestertiderna. Kycklingen var god menresten var inte någon gourmetmat precis. Jag går tillbaka till bilen. Solen inte så pressande längre. Det var säkert över 30 grader på eftermiddagen. Klär om till träningsoverall och tar fram en öl (Crown Premium Lager), som inte är ljummen, den är varm! Då kommer campingvärdherrskapet och hunden är med. Hundar är nästan alltid lösa här. Den intresserar sig lite för bildäcken, inte för mig. De berättar det jag sett på skyltar, nämligen att det är julkarneval i morgon. Frun beklagar att timmerhuggartävlingen har utgått. Den var ju sååå rolig att se. Internet finns i skolan hade jag sett. Idag var det redan stängt och även i morgon pga karnevalen. Fin afton. Även här finns koltrastar! Vädret ska stå sig. Det sa dom på TV:n hos Nancy's. De sa också att torkan är den värsta på 100 år och att husen i Sydneyområdet spricker för att marken sätter sig. Stilt River är ganska liten och rinner alldeles bredvid där min bil står. Den har klart vatten och jag tittade efter fisk men campingvärden sa att det finns ingen, vattnet är giftigt, det går inte ens att bada i. Det beror på koppar, bly och tenngruvorna. En hög järnvägsbro går över floden nära där jag campar. Där går malmtåg men endast ett har passerat pga semestern.

Tack för alla bidrag till gästboken! Om Ni undrar, Era bidrag försvinner inte, de hamnar på "page 1" eller "page 2" osv.

21/12. Lördag. Riktigt ombonat bak i bilen. Köpte en solskärm till och en filt till i Burnie. Med hjälp av sugkopparna och klädnypor i taksvällarpanelerna sitter solpanelerna runt om. Ingen insyn här. Tar det lugnt på morgonen, fixar med bilen. Justerar huvlåshandtaget med min inköpta ståltråd. Kopplar bort kablarna från det brända larmet (det sitter för nära grenröret!) och tejpar upp de lösa kablarna. Tar mig för att kolla reservhjulet och dom kraften. Flyttar bilen till skuggan av tom motellänga. Här bor kanske gruvarbetare som nu är på semester. Rosebery är ingen turistort precis. Byter hjul för att se om det passar. Det är samma fälg men olika däcksdimension men det funkar. Svettigt trots skuggan. Glassbilsgubben råder mig att fixa AC:n. Duschar för andra gången idag (i enbart vatten då, har jag fått lära mig) och går till BP-macken och köper en reservsäkring av varje, tre stycken. Går sedan upp till stan för att se paraden. Obetalbart! Jultomtar och promenadorkester som spelar "Rudolf med röda mulen", "Jinglebells" och "Winter Wonderland" och efter den "ekipage". Liten terrängbil från lekskolan (riktig bil, fast liten)med docka i form av en brandman sprutar vatten på folk, sirener ljuder, barnen utklädda till jultomtar. Sedan ytterligare ekipage: Racerbåt, brandbil, gruvdumper mm med girlanger och ballonger. Ser ut som studentexamen men med tomtar och änglar. Åskådarna svettas i värmen och solen utan att ha tomtedräkt på sig. Det ska bli cykeltävling och löpning men jag avstår att se det och kör mot Zeehan på smala bergsvägar. Bush, berg, skog och hedmarker. Floder med rätt mycket vatten trots torkan. Flera ihjälkörda djur, stora som små hundar, svart-bruna, troligen pungdjävlar. Undrar om jag får se någon levande? Åkte bygatan fram och tillbaka genon Zeehan. Online Center stängt (skolbiblioteksdatorer). Tar vägen mot Strahan. Många fina platser med utsikt över havet och dalar med floder. Bergen ser ibland ut som svenska fjäll, ibland har de tät vegetation, ser ut att vara på samma höjd. Egendomligt, det ser inte ut att vara någon trädgräns utan något annat. Fotograferar några främmande blommor trots att jag bestämt att inte göra det. Det finns alldeles för många. Strahan ligger vid ett innanhav, Mcquarie Harbour. Humus i vattnet. Informationscenter med några miljöer från historien: Nybyggarna, gruvorna, aboriginerna. Vatten rinner från taket så jag fick skydda kamerorna och hoppa igenom! Den mesta informationen är i skriftlig form på tavlor. Det är alldeles för mycket och jag tröttnar. Det skulle tagit timmar känns det som. Jag går igenom allt. Läser bara lite. De har en Internetdator och jag frågar om jag kan använda den. Tjejen i informationen svarar "He or it is not well". I hamnen tittar jag på Cessnorna med flottörer och båtarna som gör River Cruises. Biblans dator är oåtkomlig på lördagar. Kör ut till det lilla flygfältet sydväst om stan och vidare på grusväg mot beach. Vitt damm och klappersten. Riktig skakbana. Alla andra kör 70-80 km/t men jag kör knappt 30km/t, är rädd om "Pärlan". Kommer ner till innanhavet (brunt bräckvatten) och går en 10 min runda i kustskogen. Trollsk med bush och jätteormbunkar. Tittar ständigt efter ormar. Finns dom? Stampar med sandalerna när jag går i vegetation eller kliver över dikena för att hitta fotovinklar. Kör tillbaka på skakbanan med det vita dammet. En twin startar från flygfältet. Längtar efter australisk meatpie så in till Strahan igen. Ser ett café med "berömda" pajer. OK. Hinner inte berätta ens liten del av vad jag ser och vad som händer. T.ex. på detta café i Strahan väntar jag på mitt kaffe till köttpajen. En kille dyker upp i dörren och viftar med en 40-50 cm lång ödla som han håller i nacken. Ingen säger något men servitrisen börjar rusa runt och leta efter något. Sedan skriker hon till killen att hon hittar ingen låda med lock. Sedan återgår hon till att laga mitt kaffe. Man kan undra vad det är för kött i pajen? Den är ovanlig iallafall genom att den har mycket hårt skal. Det finns datorer på caféet! Internet $A2.50/kvarten. Dyrt men vad fan! Det är extremt långsamt också så jag bestämmer mig för att bara skriva ett tack till gästboksskribenterna. Kostar $A5 men jag tror expediten hörde 15 när jag sa 50 minuter för så lång tid tog det. Mesta tiden gick åt att vänta på att sidor skulle öppna sig. Uselt. Jag blev bortskämd i Sydney med ADSL och $A3/tim. "Turistställe" sägs det men nu är det nästan tomt och mycket gles trafik. Beror kanske på att det är jultider? Vägen till Queenstown gick på slingriga bergsvägar, asfalterade och i bra skick. Bush och berg på sidorna. Här fanns också flera utsiktsplatser (lookout). Jag har sett "lookouts" utmed vägarna varje dag sedan Katoomba. Jag nästan alltid stannar på dom. Det brukar vara en bergknalle med vidunderlig utsikt och besvärlig väg upp. Om man tittade i riktningen mot Queenstown från en sådan "lookout" såg man i fjärran ljust brun-gul-vitt-lila stort berg och blekt färgade berg omkring. Märkligt. Framme i Queenstown ser jag att det är bergen just häromkring. En miljökatastrof pga gruvdriften. Bearbetningen av guld-, koppar- och silvermalmen frigör svaveldioxid som blir svavelsyra. Växtligheten är död och det är det mineralrika bergen man ser. Enligt en informationstavla vid infarten är Queenstown en arbetande gruvstad och skäms inte för det! Åtgärder för att återställa vegetationen är på gång. Hade sett någonstan att det fanns en camping här men hittar. Inte någon turistinformation heller. Dessa brukar vara bra skyltning till så det finns nog ingen. Stället ligger högt i bergen, här är råkallt och fuktigt så det är lätt att besluta sig för ett motell som ser billigt ut. $A85 är inte så billigt och rummet är fint, nästan lyxigt. Motellet är stort, flera våningar, och ingången till rummen är från långa svalen på insidan mot en gård. Jag är nog ende gästen. Gångavstånd till centrum. Var faktiskt först inne på ett hotell/pub mitt i stan. Där skulle jag säkert försökt få bo om inte puben varit olidligt rökig och parkeringen var på gatan mitt framför puben. Det kändes inte så bra. Efter dusch gick jag in till centrum. Fotograferar Conglomerate Creek vars vatten är en brun-gul soppa. Stenar i vattnet och stränderna har samma färg. Här har inga åtgärder satts in. Men man har hittills brutit malm för $A4 miljarder så det får väl gå... Jag går in på Mac's Takeaway som är ett välbesökt snabbmatsställe. Jag beställde barramundi (populär fisk) men den är slut. Tar då en för mig okänd fisk, couta. Det visar sig vara en fet havsfisk som liknar en långsmal makrill. Jag säger "To have here" men det är tydligen ovanligt trots att det finns bord att sitta och äta vid. Så när det är färdigt får jag allt, även chipsen (pommes frites) inslaget i stort papper. OK, jag har öl i kylkåpet hemma på motellet och här ser det ut att bara finnas vatten eller läsk så jag tar med mig maten hem. Det var en hel fisk på över 1/2 kg, "crumped" dvs panerad med ströbröd och friterad. Skalar av paneringen och kastar. Fisken har glest med stora ben. Lättäten och god. Jag kan normalt äta mycket men jag orkar bara med halva chipsportionen! Det serveras stora portioner! Jag brukar tappa vikt när jag reser men jag har inte blivit magrare denna resan! Mitt gasolkök har jag bara använt tre gånger. Har stannat ofta på fik längs vägen och provat olika maträtter. Det mesta är panerat och friterat, även korv. Det sjungs julsånger på TV:n, overkligt för det syns också att det är varmt och barnen har sommarlov. Men jultomtar är utklädda med luva. skägg, lång röd rock och röda stövlar. Det ser olidligt varmt ut. Ser en intervju med bedragaren som lyckades bluffa sig till ett jobb som tredjepilot på Pan American och också tjänstgjorde en längre tid. Sedan visades en spelfilm om hans äventyr. Här finns inte så många kanaler som i Sydney. Ett par australiska, BBC, Deutche Welle, någon fransk, en kanal som sänder på olika invandrarspråk. Har inte sett att det funnits CNN hittills.

22/12. Söndag. Kommer iväg från motellet kl 08.45 efter att ha fått tillbaka nyckeldepositionen (får man nästan alltid betala, även på campingplatser om det finns lås på duschar och toaletter och bommen vid infarten) av portieren som verkar vara den ende som är kvar på bygget när jag åker. Jag kör över de förgiftade bergen. Lyell Hwy. Duggregn, blåst och kallt. Ser en camping däruppe. Så det fanns en iallafall, men i detta vädret hade det inte varit trevligt att campa. Här finns sjöar och många skyltar till båtramper. Det är vanligt att folk har sin motorbåt på släp när de är på semester. Så fort man är i närheten av vatten ser man dessa skyltar om båtramper. Annars är skyltning inte australiernas starka sida. Så här på landet är skyltarna ofta inte standardiserade, färg form och storlek kan vara helt överraskande och kommer man till en korsning med skyltar måste man hinna läsa alla, även de som ser ut som reklamskyltar eller små skyltar med gatunamn. Det kan mycket väl vara skylten till staden och man hinner inte se den. Då kör man fel och jag har kommit på att det gör inget! Man får kanske vända i värsta fall. Åker genom Cradle Mountain Lake & St. Clair National Park, som finns på världarvslistan. 20 % av Tasmaniens yta är på den listan! Här finns också många av Australiens 540 nationalparker. Stannar i en sådan och gör en liten promenad på en stig. En informationstavla visar att en vitblommig buske som jag sett på flera ställen tillhör släktet Bauera. Så ser jag en skylt som säger att det är avgift på att vara i nationalparken. Jag är här olovandes! Det hade jag ingen aning om! NSW och Victoria har inte sådana avgifter (tror jag). Kör vidare, nu nedför bergen och vädret blir bättre. Utanför parken beskådar jag floder, kraftverksdammar och kraftverk. Handlar lite i Lawrenny. Tankar i Westerway på vägen till Mt Field Natnl. Park. Här får jag betala 35 dollar för att få fritt tillträde till alla nationalparker på Tasmanien till den 5/1 2003. Jag får ett "pass" och en lapp att klistra på vindrutan. Jättestora eukalypsusträd, vattenfall, små konstiga pungdjur, piggsvin (echidna) mm. Ett par som vandrade före mig såg ett näbbdjur och vinkade på mig men det var försvunnet. Det finns fiskar i bäcken, troligen öring men också en australisk art som påminner om öring men har stora ljusa och mörka ränder. Jag är trött när jag styr mot New Norfolk. Böljande beteslandskap, grönsaks- och fruktodlingar. Stannar och köper en liter körsbär av en grabb som står med sin pickup på en rastplats. Slarvigt plockade, jag får kasta många skadade, men goda. Humleodlingar. Framme i New Norfolk tar jag mig först en kycklingsnitselburgare och kaffe. Fint väder och lagom varmt. På turistinformationen får jag tips om camping och om att det finns Internet på biblioteket i morgon. Stor fin camping nere vid Derwent River. Kostar 8 dollar/natten. Det har skramlat värre och värre från bilens höger bakdörr på vägen hit. Dörrpanelen är föredömligt enkelt monterad på Forden. Inga plastclips som ska bändas loss och som går sönder utan lätt åtkomliga skuvar. Jag hade mina misstankar eftersom elfönsterhissen på den dörren inte fungerade när jag kollade på Travellers Auto Barn och de bytte hissen. Fönsterhissen monteras med tre popnitar. Verkstaden hade använt för små popnitar så att en popnit har helt lossnat och en annan sitter mycket löst. Hissen sitter med en popnit så det är inte konstigt att det skramlar. Nere i dörren ligger resterna av de ursprungliga popnitarna som är betydligt kraftigare än de nya. Där ligger fler lösa föremål bl.a. 5 cent och en stålfjäder. Nithålen är tillräckligt stora för M4 skruv så jag går upp till Caltexmacken. Där letar man upp skruvar och muttrar men skruvarna är för långa. De sågas av och putsas till. Vad kostar det? De slår ifrån sig: "Nej, nej! Det är gratis!" Reparationen ser ut att bli bra och jag tar en öl trots att det är förbjudet här på campingen. Går sedan en "Scenic Walk" längs floden. Brant och många trappsteg men fint. En promenad på stan avlösar att den inte är så stor. Det var inte bara kaniner, rävar, starar och gråsparvar engelsmännen haft med sig. Koltrastar har jag sett lite överallt och sånglärkor över fälten, men här också grönfink och steglits. Fiskar har också införts, öring (brown trout) är vanlig i floderna och sjöarna här och i NSW och Victoria. I t.ex Murray River är europeisk karp ett problem och i många floder och speciellt kraftverksdammar finns europeisk abborre ("red fin"). Vid bebyggelse finns många träd och buskar som jag känner hemifrån. Längs vägarna ser man gräs (hundäxing m. fl.), kämpar, maskros, fibblor, lupiner och kärringtand bl.a. Ute i bushen bara en bit från vägen har jag sett koltrast, inget annat europeiskt. Det påstås att det är problem med björnbärsbuskar ("gubbatarmar") som också blivit införda men jag har inte sett någon än.

23/12. Måndag, dan före dan. Kylig morgon, soligt men skugga på campingen. Solen är bakom ett berg. In till stan vid 08.30-tiden. On Line Access på biblioteket bara på lördagar! Så var det med det. Frukost består av hamburgare på Chat's. Medan jag äter kommer servitören av någon anledning fram och säger att det är "beef" fast man säger "ham"! I en jakt & fiskeaffär kollar jag på lite fiskeutrustning. Jag har vad jag behöver för lätt fiske, köpte det på K-Mart i Sydney. Borde kanske skaffa grövre grejor också, kanske senare. Får reda på att i Tasmanien är havs- och kustfiske fritt. Vackert kuperat landskap fram till Hobart. Den här vägen har rykte om sig att vara dålig. Förstår jag inte. Då har de inte sett Riks 40 mellan Borås och Ulricehamn! Hastighetsbegränsningarna hålls. Här är 90 km/t och det kör jag, precis med hjälp av konstantfarthållaren. Man skulle kunna köra betydligt fortare men det är trafikrytmen. Ingen kör om och inte blir det kö bakom heller. Det har hänt att jag velat köra långsammare än hastighetsbegränsningen. Då vill inte aussien köra om trots att jag kör sakta, håller åt sidan och det är fri raksträcka. Hörde att det beror på att det är bättre att ligga bakom en annan bil så den får ta smällen om det springer ut en känguru. Vet inte om det stämmer men omkörningar är dom dåliga på. Uppe på bergsvägarna i Tasmanien är hastighetsbegränsningarna ganska generösa och svårt att utnyttja om man inte har lokalkännedom. Där såg man ibland skyltar med texten: "Visa hänsyn till bakomvarande!" Jag fattade inte först vad som åsyftades men sedan satte jag det i samband med att efter några hundra meter kom en breddning av vägen med en fil där man kunde köra in för att släppa förbi bakomvarande. Dessa extrafiler var mycket korta så man fick bromsa rejält för att den bakomvarande skulle hinna förbi. Kullar med betesmark i floddalen in mot Hobart. Mycket blommor i trädgårdarna. Åker in till Hobart centrum och hittar turistinformationen där det finns Internet. Datorn är inbyggd i en låda med glasruta så man ser skärmen och med plats för tangentbordet inbyggt framför och touch-skärm i.st.f. mus. På lådan på höger sida om skärmen är ett myntinkast. Man kan läsa mail på denna maskinen men inte skriva, för åäö fungerar inte, att skriva på denna hemsidan (och då skippa åäö) vanskligt för man ser inte om det blir något. Efter klick på "Save" försvinner det man skrivit. Uppdateringen av hemsida fungerar inte. Det är dyrt och när maskinen vill ha mera pengar kommer det upp ett fönster som stressar med att ticka sekunder man har på sig att stoppa i myntet. Den som använde maskinen före mig gav väl upp och gick men när jag lade i ett 2-dollarmynt hamnade jag i hans/hennes e-mail inbox! Man får se till att hinna logga ut innan pengarna tar slut! Dessa maskiner, hette dom PIE?, ska man undvika. Utan att titta mer på Hobart denna gången drar jag till Greeveston på Huon Hwy. Köper biljetter till Tahune Air Walk, $A8. En dator i turistinformationen, mycket upptagen, kanske på återvägen... Sedan bar det av på mindre väg västerut upp i bergen till Tahune Forest Airwalk. På vägen upp stannar jag på flera ställen och går på stigar genom skogen. Många skyltar och informationstavlor med namn på träd och växter och beskrivning av hur skogsarbete gick till förr. Elegant anläggning med restaurant vid Airwalkens entré. Det var för ovanlighetens skull många turister här. Själva airwalken är en galvaniserad stålbrygga på stora metallstolpar, gungade och gnisslade när man gick. Den gick på c:a 45 m höjd under de höga eucalyptusträdens krona men över de mera normalstora träden: Sassafras, myrten, manfern... Myrtenträden har små blad som precis liknar bladen på våra svårodlade krukväxter. Är det samma träd månntro? De här är stora som svenska alar, ekar eller askar. Längst ut pekar airwalken utan stöd ut över floden (Arve). Svajigt! Personer med höjdskräck hade problem. "Nu har jag gjort det, aldrig mer!", hörde man. Kör till Dover och hittar en camping. Glest med gäster. Campingvärden Gordon tar emot, vänlig och pratsam. Han gör reklam för områdets turistatraktioner "Det står för lite i broschyrerna, det är för långt ner här!" Jag frågar om fiske och han berättar om platser och metoder. Även att om jag hänvisar till honom(Gordon) så kan jag köpa fisk och räkor till halva priset vid bryggan. Jag påpekar att det finns inget mobilnät i Dover. "Det finns det visst"! säger han och tar fram sin CDMA-telefon. Ser ut som en vanlig mobiltelefon, lite klumpigare kanske. Jag kände till att det fanns från mina förberedelser för resan. Det nätet har mycket bättre täckning utanför de tättbebyggda områdena men det går t.ex inte att ringa utomlands med en sådan telefon. Tänker gå till bryggan dit fiskebåtarna går in och lämnar sin fångst. Gordon sa att det rensas och fryses fisk i skjulet bredvid och fiskrenset kastas i havet. Det fungerar som mäsk (burley). För bekväm för att laga mat och nyfiken på stan går jag mot centrum för att hitta något ätbart. Jag blir upplockad på vägen av en dam i en stor bil med liten hund i framsätet. Hunden blir anvisad baksätet för jag ska sitta fram. Jag tar upp hennes stråhatt som ligger på golvet men telefonkatalogen och några brev får ligga kvar, de är redan trampade på. Hon kör mig till shoppingcenter och ursäktar sig att hon inte kan köra mig tillbaka för hon ska stanna hos sin dotter som har butik här. En liten bit inåt stan hittar jag en "Takeaway" där jag äter en god fiskburgare. Hämtar sedan fiskespöt och går till bryggan. Jag gör några kast med "Tasman Devil"-draget men det blåser kallt och hårt så jag tröttnar fort. Ensam. Vet ju inte heller hur tidvattnet inverkar, det verkade vara mittemellan, åt vilket håll vet jag inte. Går mot campingplatsen genom ett villaområde. Kyligt i vinden men solen varm. En dam som vattnar gräsmattan hälsar och pratar. Jag frågar om den kalla vinden och hon säger att vädret är normalt. "Vi brukar få de här kalla vindarna från bergen så här års." Jag går vidare, Dover är en liten idyll med tre kyrkor/missionshus. Till campingen. Solen går ner kl 20.20 bakom bergen. Årstiden motsvarar midsommar men det blir beckmörkt på natten. Såg den första ormen idag. Svart-vit, död på vägen. Vinden avtog men regn hela natten.

24/12. Tisdag. Julafton. Kör söderut till Southport på morgonen, tänkte åka till Cockle Creek men vägen dit var bedrövlig grusväg med fastkörd grov makadam. Riktig skakbana och jag kan konstatera att fönsterhissen i höger bakdörr inte skramlar längre. 19 km dit och sedan tillbaka? Avstår. Fast aussies kör som fan på dom vägarna. Det kanske skakar mindre om man kör fort? Kör till Hastings, framme där kl 08.20. och första turen till grottan kl 10.00. Guiden ringer och kollar med Visitor Center att det bara är tre gäster, jag och två japaner som jag träffade i Mt Field Natn.l Park. De känner också igen mig. Guiden kontrollerar inte våra biljetter, det behövs inte. Han berättar först lite om skogen här omkring. Den bestod för 100 år sedan av jätteträd av swamp gum ("träsk-eucalyptus"). Det finns nu bara ett fåtal stora träd kvar. Skogen skövlades på det eftertraktade virket. Vid parkeringen ser man en stubbe, c:a 3 m hög övervuxen av mossa och ormbunkar. Men står kvar efter 100 år, virket är mycket hållbart. Man ser fotsteg inhuggda, de gick upp till en plattform som byggdes på 3 m höjd för att skogshuggarna skulle ha något att stå på när de sågade, för hand! Träden är mycket breda vid marken men smalnar snabbt av uppåt. Veden innehåller också mycket grus längst ner, sågarna blev slöa. Sedan gick vi in i den stora och imponerande grottan. Turen tog 45 min och det var en herrans massa trappsteg. Långa gångar, ibland branta, och salar stora som katedraler med stalaktiter, stalagmiter, "straw" mm. Vi går under stalaktiter ibland och jag ser att det ramlat ner några. Säkert för tusentals år sedan men jag frågar om någon blivit skadad. Guiden svarar lugnt: "We havn't lost a visitor yet." På den leriga bilvägen tillbaka till Visitor Center ser jag en röd Ford Panelvan som jag först såg, med två ungdomar i, vid Mt Field Natnl Park och sedan på campingen i New Norfolk. Världen är liten. Vid Visitor Center gick jag till de "heta" källan för att bada. Det ingick i biljetten till grottan. Snyggt omklädningsrum, lyxigt stort tak över en utepats med två öppna spisar med brinnande vedträn i meterlängder. Nåja, det rök in lite men det var fint. I poolen en japansk familj som inte såg att en kråka hackat hål på brödpåsen i deras picknickkorg och satt och åt. På med badbyxorna, snabbdusch och ner i poolen. Knappt 15 grader i luften men 28 grader i vattnet. Behaglig simning. Julbad i het källa! Efteråt gick jag på en stig längs en bäck bakom anläggningen. Spanade som vanligt efter näbbdjur men inget napp. Däremot simmade stora (1 kg?) öringar (brown trout, inplanterade från Europa). Kör till Dover. Faktiskt gick det att få tag i en dator idag på skolan (Online Access) i lilla Dover. Endast supervisorn (läraren som övervakade det hela) är där. Det fanns en scanner så jag lyckades få iväg några bilder med e-mail. Men det tog tid att få iväg bilderna, de blev onödigt stora och jag fick inte ändra inställningarna för att få mindre filer. Supervisorn trodde nog inte det gick att återställa inställningarna. Kör till Geeveston och kollar på datorn där för att se om alla fått bilderna jag skickade. Ser ut som Anders blivit utan så jag försöker skicka till honom men denna datorn är ännu långsammare och när det nästan är färdigt kopplas Internet ner och allt raderas. Ger upp! Irriterad åker jag till Hobart. På vägen tankar jag i Huonville. Humöret bättre när jag stannar mitt i Hobart i parkeringshus och går ner till hamnen. Där ligger gamla och nya båtar. En svenskflaggad motorseglare med mycket utrustning, dubbla ankare, dubbla vindgeneratorer... Åt fish and chips på hajkött (flake) på Take Away/Eat Here på en pråm i hamnen. Gott, men orkar inte äta alla chipsen trots att jag beställde en liten portion! Kaffet till var också i mesta laget. Det var väl en "tall" eller "long", "short" fanns inte. Det förbereds ankomsten/målgången av segelbåtarna i Sydney-Hobart Race. Information finns i ett hus vid hamnen men det är inte öppet på julafton. Ovanligt, det verkar som det mesta är öppet idag. Men imorgon, juldagen är nästan allt stängt. Ut ur parkeringshuset åt öster över Derwent River-bron. Där kommer en brandbil med tjutande sirener bakom. Jag makar mig till samma fil som alla andra (högerfilen faktiskt! Det är ju vänstertrafik, så det kändes konstigt) så den kommer förbi. Då ser jag mycket rök över stadsdelarna på östra sidan av Derwentfloden. Bushfire? Sätter på radion men får ingen info. Kör sedan till Richmond i vindistrikt. Stan har massor med "accomodation" (husrum) men campingen ligger utanför stan, inte gångavstånd dit och inte heller till någon vingård. Här är mycket torrt och jag såg bushfires på vägen hit. Söder om Hobart var det fuktigt, grönt och frodigt men här, så fort Derwentfloden passerats, kruttorrt. Nerbränt dött gräs, träden ser lidande ut. Köper en flaska rödvin på en liten vingård, Crosswinds. Ett par taxar kommer och hälsar. Boningshus med vinkällare, är stort som en större villa bara. Det ser nybyggt ut. Jag tror det var ägaren själv som sålde denna Pinot Noir. $A20. Brydde mig inte om att provsmaka vinet eftersom jag skulle köra några km till campingen. I Richmond inhandlades lite mat och telefontid för $A25 till Telstra Prepaid i en liten matbutik. Ebba ringer från Moonta Bay SA. En av hennes söner, som jag aldrig träffat, bor i Burnie. Hon tycker jag ska kontakta honom. Får se. Inte ett grönt grässtrå på campingen bara lite glest med torra strån. Papegojfåglar flyger runt och för ett väldigt oväsen. Betalar för el för att ladda batterier. Blåsigt men varmt. Helt annat klimat än det jag lämnade i morse. Vinet jag köpte var inte prisvärt men men jag hade gott tilltugg där jag satt i den torra värmen på julaftonskvällen. Det bodde några familjer här, ganska permanent såg det ut, men varken här eller på stan i Richmond kunde man se att det var julafton.

25/12. Juldagen. Onsdag. Ringde till Bollebygd och Sandsbro. Allt väl utom att Lars var förkyld. Det regnade faktiskt lite på natten. Men molnen skingrade sig på fm och sedan var det lika torrt. Åkte in till Richmond och tittade på bron som straffångarna byggde i början av 1800-talet. Goal House var stängt idag på juldagen, öppet alla andra dagar om året! Timing! Körde via Sorell, Copping och och Murdunna till Tessellated Pavement. Sydost om Dunally stannar jag vid en kustremsa men håller på att blåsa bort. Sand i ögonen av den kraftiga sydvästvinden! Tessellated Pavement är nationalpark och består av den klippiga kusten. När man går uppe på klipporna och tittar ner ser man vågorna rulla in över ett klippgolv, helt plant, tillsynses kaklat med kvadratiskt kakel. Jag vet inte vad det är för berg, basalt tänkte jag då men det skulle väl haft ett bikakemönster... Vidare till Eaglehawk Neck, Blowhole, Tasman Arch & Devils Kitchen. "Awesome" används ofta om scenerier. Här passar det verkligen in! Klippor formade som enorma triumfbågar, vågor (dyning) rullar in och låter som en jumbojet på fullgas bakom ryggen, havsvatten sprutar plötsligt ur ett hål i marken, hundratals meter från stranden, 5-10 m upp i luften. I botten av Devils Kitchen, som ser ut som ett djupt stenbrott med lodräta väggar, men som är format av naturen, kokar havsvattnet. Vågorna tar sig dit hundratals meter genom grottor från kustlinjen. Något att se! Här är inte torrt, ganska grönt och svalt. Sedan till Port Arthur. Här är ganska gott om turister men med tanke på alla tomma parkeringsplatser räknar dom med mer. Det är en gammal fångkoloni (fängelse, penal settlement) från början av 1800-talet. $A22 för guidad tur. Väntar med det. De matställen och kaféer jag stannar vid är stängda. "Annars kommer inte Santa!" Kör till Nubeena, samma sak, inget eftermiddagsfika! Här är nästan vartannat hus till salu (Sunny-mäklaren har satt upp skyltarna). I White Beach är campingens reception stängd för dagen men det finns gäster, det ser jag. Då kör jag till Port Arthurs camping. Fin, den kan ju inte hjälpa att det blåser som fan, det tycks det göra hela tiden på södra "Tassie". Inte torrt. Det har faktiskt varit korta regnskurar. Innan jag tog in på Port Arthurs Camping var jag nere vid Remarkable Cave. Just vad den är men det krävs att man går ner 115 trappsteg till grottans mynning inåt land. Jättevågor bryter mot bergets utsida och vattnet tränger genom grottan hit och forsar fram genom mynningen. Kokar alltså mitt eget fika på gasolköket. Vattnet kokar innan jag hinner få fram snabbkaffeburken! Varför har jag inte lika effektivt campingkök hemma? Rekogniserar och hittar en stig genom skogen (storvuxen eucalypus) ner till en strand i Stewart Bay där vågorna bryter. Ser ut att kunna finnas fisk så jag går för att hämta fiskegrejorna. På vägen möter jag ett par aussies med fiskespön. Jag frågar vad de tänker fånga. "Flatheads hopefully". Nå, då skulle jag kanske behöva agn och det har jag inte. Jag får kasta med drag, det kan ju gå. Vid stranden: PÅ med ett silvrigt 30 g drag och kastar. Det går bra men det är för mycket lina på spolen så det blir lite trassel. Kaper av några meter och det blir OK. Det kommer en mamma med tre barn och ska fiska. De har paternostertackel och agnar med något. Jag frågar vad det är och får svaret:" Just beef". Tyckte väl det såg ut som köttbitar. Men de fick inget och jag ger också upp efter en stund. I stället för att steka fisk värmer jag burksoppa. En motorcyklist tältar bredvid och ser ut att kolla hur det går. Soppan kokar snabbt upp. Rödvin till. Den hårda vinden och kanske också solen gör att det stramar i ansiktet och jag har antydan till huvudvärk. Vilar en stund i bilen. Ser på "hussvalorna" med rött bröst flyga omkring. Här finns något som liknar enbuskar men med röda bär. Går en runda i skogen på andra sidan campingen. Man kommer ner till havet där också, campingen ligger på en udde. Ser min första levande orm, som en stor kopparorm, försvinner snabbt. Det finns en grill till varje tältplats och man får hämta gratis ved vid receptionen men jag avstår. Skogen har stora träd och undervegetationen består av många olika arter buskar. Flera andra växter också. Men ännu ingen orchidé. Här växer vilda småblommiga pelargoner. Har sett sådana på flera platser t.ex vid Tessellated Pavement. I trädgårdarna här är det vanligt med små buskage av pelargoner, även "engelska", planterade i marken som perenner. Ser ut att stå ute hela året. På kvällskvisten har vinden mojnat och folk börjar elda i eldstäderna/grillarna. Jag tar min lilla yxa av märket "Performer" och går ner till skogsbrynet och hugger mig lite ved. Med hjälp av torra småpinnar och eucalyptusblad tar sig elden på andra stickan ("Redheads"). Det blir en fin eld och det skulle gått att grilla men jag har ingen lämplig mat. Några har lagt paket av aluminiumfolie på grillarna. En kille letar efter ved men de torra grenarna grova och hårda. Jag frågar om han vi låna yxan men han avböjer. Det är säkert inte tillåtet att hugga ens torra genar i skogen här och folk följer regler här. I solnedgången stillnar vinden helt och koltrasten sjunger. Ett par Fairy Wren, som är mycket lika gärdsmyg, flyger inne bland buskarna. Jag ser på de eldande australierna och scenen påminner mig om campingplatser i Kanada, skillnaden är att alla kanadensarna hade stora yxor och högg mycket ved!

26/12. Torsdag. Boxing Day, som inte är helgdag, så det mesta är öppet igen. Det är semestertider så en del affärer är stängda och en del B&B skyltar "Fully Booked" men det tvivlar jag på för det är glest med turister. Upp på morgonen. Inte så kyligt eftersom det är mulet och vindstilla. Kokar kaffe till frukost med Finncrisps (Ryvita är annars det enda knäckebrödet i affärerna här), marmelad, Arnott's goda kex och frukt. Kommer iväg kl 08.30 till Port Arthur Historic Site. Betalar $A22 för guidad tur, 40 min, och cruise i bukten, 20 min. Ett litet sjöflygplan gör uppstigningar men jag avstår. Det ser ut att ha varit ett stort fängelse för rätt mycket ruiner av stenbyggnader finns kvar. De flesta byggnaderna lär ha varit av trä och de flesta såldes för att rivas och rivningsvirket återanvändes. Sedan har bushfires kommit och tagit resten av trähusen. Av en händelse hade "the locals" som guiden sa ordnat en tävling i timmerhuggning. Det tog inte många sekunder att med yxa hugga ner ett träd grovt som vanliga elstolpar. For sedan till Tasmanian Devil Park för att se "tasmanska djävlar", pungdjävlar. De är nattdjur och låg nu och sov. Annars skygga nattdjur, inte konstigt att jag inte sett några. De ser lite fula ut och de är tydligen ilskna och otrevliga. Omöjliga att tämja. Biter hårdare än något annat däggdjur. Men vithaj lär ha högre tryck mellan tänderna. Jag har inte mätt själv. Här finns en utställing om pungvargen. Många gamla bilder och i en video får man se det sista exemplaret gå fram och tillbaka i en bur. Det diskuterades också på videon om det kunde finnas pungvarg kvar i de svårframkomliga skogarna här på Tasmanien. Det finns dom som påstår att de hört ylandet, som ska vara kraftigt. En man påstod att han såg en pungvarg för några år sedan. Den försvann innan han hann få upp kameran! Fick se en uppvisning med ett par trafikskadade falkar som plåstrats om här och fått lära sig lite tricks och kan visa hur de jagar. De har men efter skadorna och skulle inte klara sig i naturen. Men de flyger fritt här men återkommer till skötarna och till sina "bon" i skjulen här. Här finns andra fåglar och pungdjur i burar och känguruer i olika storlekar. De är tama och hoppar fritt, fast nu låg de mest och latade sig. Kör sedan norrut. Paus i Dunalley där jag får låna en dator på turistinformationen. En av damerna i personalen tycker att jag ska färjan från Louisville till Maria Island (nationalpark) men jag säger att det ska jag inte. Visserligen står det i broschyren: Maria Island is a special place with something for everyone - historic ruins, sweeping bays, rugged cliffs and mountains, and remarkable wildlife.Set just off the warm east coast, the island is easily accessed by ferry. Once on the island you will discover a place where there are no motor vehicles, no shops and no worries. Whether you're here for hours or days you can choose the kind of stay that suits you and let Maria work its spell on you. När jag sedan sitter vid datorn kommer en äldre dam, pensionär som jobbar som voluntär på turistinformationen, fram och viskar att det var rätt av mig, där finns inget att se! De flesta som jobbar på turistinformationer är voluntärer, ungdomar eller pensionärer. Stannar till i Sorell. Äter en hamburgare på ett café mitt emot en McDonalds! I Orford tar jag till höger och kör österut till Spring Beach och vänder. Ingen camping. Kör till Louisville och ner till färjeläget där färjan till Maria Island skulle gå. Inte för att jag tänkte åka men för att det är en camping här. Och en pub. Färjan kunde inte gå härifrån för myndigheterna hade stängt av bryggan. Den var i för dåligt skick och det höll jag med om! Livsfarlig. Fin camping, några av de snygga stugorna är uthyrda men i den långa raden längs staketet där husvagnar, husbilar och tält ska stå är vi bara två. En husbil borta i hörnet. Gick ner med fiskespöt till hamnen. Synd att bryggan är avspärrad. Går ut på en pir av stora stenar och försöker med drag. Ingenting. Letar efter agn och upptäcker att det finns gott om småkrabbor under stenarna. Agnar med dom men det blir inget. Det är rätt mycket växter i vattnet. Middag på skinka, öl och frukt. När jag tar fram videon är batteriet slut. Det var fulladdat i Port Arthur men jag har kommit åt knappen så att kameran gått på i stand by. Men det finns ström i stolpen bredvid. Jag har inte betalat för ström men jag pluggar in batteriladdaren. Mobiltäckning finns här, ovanligt på en så liten plats. En sportfiskare hade trotsat avspärrningen till bryggan och fiskade där ute. Nyfiken som jag är klättrade jag också över och gick dit. Han hade fått en stor bläckfisk (squid). Tog två öl i den nästan folktomma baren: Cascade Draught och Cascade Light. OK. Ingen överdriven värme men fint väder. Här är torrt! Det är förbjudet att göra upp eld. Endast sprit- och gasolkök tillåtna. 27/12. Fredag. Ser ut som bilderna som jag skickade fran datorn i Dover kom ivag. Verkade lite tveksamt da. (Denna datorn far spader om jag forsoker skriva svenska bokstaver.) Soligt och det borjar bli varmt kl 9 pa fm. När jag slog på mobilen hade jag SMS att Cathy hade ringt i går kväll efter jag stängt av, så jag ringde upp. Vi pratade en stund och allt var lugnt. Jag åkte norrut och stannade vid det gamla stenbron som en gång byggdes av straffångar, "Spiky Bridge". Den är ganska smal och huvudvägen gån numera en bra bit vid sidan av. Den såg märklig ut, på sidorna var uppmurat räcken med olikformade vassa naturstenar pekande upp åt olika håll. Stegosaurus-stuk. Ett piggsvin (echidna) kom ut på vägen framför mig. Jag bromsade och väjde och det gjorde aussien som låg bakom också. Men vi mötte strax två snabba bilar så det var nog chanslöst. Handlade i Swansea och skickade också vykort till Travellers Auto Barn. Det satt många vykort på deras anslagstavla och de var envisa med att jag skulle skriva. Känns lite jobbigt för jag vet inte vad jag ska skriva och inte är jag säker på deras adress...Meatpie med kaffe medan jag skrev. Sedan till Coles Bay, svettigt i solgasset! Åkte in i Freycinet Natnl. Park. Var uppe på ett par lookouts, fina vyer, och gick en brant stig ner till en fin vik med jättestora runade klippblock vid stranden. Havet är blått men färgen övergår i turkos på grunt vatten. Kristallklart. Sandstranden är bländvit, kvartssand. Inte en enda båt av något slag syns på havet och jag kan inte påminna mig att jag sett det någon annanstans heller. Motorbåtar i floder och långt inne i havsvikar. Att gå stigen upp var jobbigare, det gick åt mycket vatten. Jag har med mig åtminstone en halvlitersflaska i ryggsäcken när jag går. Det är petflasker som det varit CokaCola eller mineralvatten i. Men jag fyller dom med dricksvatten när jag kommer åt, oftast på campingplatser. Men man får kolla så det är dricksvatten. Regnvatten som samlas från hustaken räknas som god kvalité. Men man ska inte dricka vatten från kallvattenskranen i tvättstugan, det kan komma direkt ur floden! I Coles Bay är campingen fullbokad. Blir hänvisad till campingen vid Freindly Beaches 27 km norrut. Här finns ingen service alls, inget vatten, ingen el, ingen telefon, ingen mobiltäckning. Bara ett par torrdass som jag inte utforskade. Men det är gratis! Jag går ner och sitter i sanden nära vattnet. Brisen från havet svalkar. Bara hundra meter in från stranden är det varmt, för varmt, och bilen står i solen för buskarna är för låga för att ge skugga. De enda ställena där buskarna var höga var det upptaget så klart. Buskarna är annars vädigt täta och risiga, fråga mig inte vad det är för sort. Så jag sitter på stranden och njuter. Med mina polariserande glasögon ser jag bottnen långt ut. Några grabbar surfar i vågorna som låter som startande jumbojet när de bryter upp mot stranden. Funderar på en varningsskylt som stod vid Coles Bay. Man skulle akta sig för Ross River-viruset. "Se till att aldrig bli myggbiten! Använd tjocka löst sittande heltäckande kläder, smörj noga in händer, fötter och ansikte med myggmedel!" Det låter olidligt i hettan. Får kolla detta senare. Jag blir bränd i ansiktet. Jag har slarvat med solkrämen, faktor 30. Jag har en liten tub som jag köpte på Bollebygds apotek (Personalen tyckte det var onödigt med så hög skyddsfaktor, här säger man: Högsta möjliga!) och en rejält stor, köpt på varuhus här, som ligger i bilen. "Slip-slop-slap!" säger meterologerna på TV när solstrålningen är stark. (Slip on a shirt, slop on a sunscreen, slap on a hat) T-shirt har jag, men solkrämen kom för sent och hatt har jag inte skaffat än. Får bli vid tillfälle. Det växer växer ju höga ormbunksträd, manfern, i de fuktiga skogarna på Tasmanien. Annars växer ett slags bräken lite överallt, också här. Det ser ut som svensk bräken men när man tar i det känns det hårt, grovt och läderartat.

29/12. Söndag. Julen är över men jultomtar som dockor i "naturlig" storlek finns lite varstans, plus renar, glitter och julgransklädda träd och buskar av alla slag. Julskinkor såg jag i affärerna före jul, liknade svenska men hade benet kvar. På gratiscampingen vid Friendly Beaches fanns inget färskvatten. Alla bra platser var upptagna men jag hade ju bara bilen så jag parkerade den på en liten öppen plats helt nära den dammiga grusvägen. Buskagen var mycket täta men inte mycket mer än manshöjd. Dålig skugga. Mycket varmt. Vågorna som rullade in mot stranden dånade som om expresståg passerade. Ett par grabbar med surfingbrädor och våtdräkter var ute men ingen badade. Såg farligt ut. Sanden var bländande vit, den bestod av kvartssand. Många kängurur(-er?) och och ett piggsvin.

28/12. Lördag. På lördagen till Bicheno där jag stannade redan på förmiddagen. Tvättade bilen. Högtryckstvätt men först skum över hela bilen. Man stoppar mynt i automaten och trycker på knappar för att få skum, tvättmedel, motortvättmedel, högtrycksvatten eller bilvax ur munstycket. Effektivt men det var jobbigt, det kändes i armarna och man blev lite blöt själv. $3.00, OK. Jag är nog otränad, det är inte mycket motion man får, sitter mest i bilen. Mekade lite med bilen: Ett löst föremål, plåtclips, låg innanför instrumentsargen. Det lyckades jag få bort. Det finns ingen strömbrytare som släcker innerbelysningen i bilen så när någon bildörr står öppen lyser flera lampor. Jag tog helt enkelt bort tre stycken eftersom bakluckan ofta står öppen. Vill inte ladda ur batteriet för mycket. Säkringsdosans lock vill lossna så jag tejpade fast det. Skolans Internet var stängt och på Internetcafeét funkade det inte. "My server is down..." Tog in på camping som var fullsatt egentligen men jag frågade ändå och eftersom jag bara hade bilen så gick det bra.($10/natt) När julen är över åker tasmanerna på semester. De japaner och amerikaner jag ser har tasmanska hyrbilar. Inte sett någon bil med NSW-skyltar som min. Men en från Victoria. Passade på att tvätta kläder, sol, blåst och värme men tvätten torkade väldigt långsamt, fuktig luft kanske men kändes inte så. Allt vatten måste kokas före drickande, kranvattnet togs obehandlat ur floden Aspley. Gällde hela stan. Gick till slakteributiken och köpte en skiva entrecote ("scotch filé"), och stekte på gasolköket. Kokade grönsaker till. Mycket gott med Cascade Lager öl till. Sedan tar jag fiskespöt och går. "Gonna give it a go, ar'ya mate?" säger grannen i husvagnen bredvid. Men det blåste förfärligt nere vid bryggan och vattnet var mycket strömt så jag gav snart upp. Det var en grabb där när jag kom och han hade fått en liten fisk. Den såg ut som en liten tonfisk, stor som en sill. Han visste inte vad det var för sort och då skulle han enligt reglerna slängt i den. Det gjorde han inte, se där EN aussie som inte följer reglerna! Här finns nät så jag SMS:ar Solbritt. På kvällen går jag på campingplatsen och tittar upp på stjärnhimlen. Det är ju midsommar här men himlen ser ut som svensk midvinter: Svart med massor av stjärnor och vintergata. Orion är den enda stjärnbilden som jag känner igen hemifrån. Där ser man den i söder. Här syns den i norr och är uppochnerpå! Jag letar efter Södra Korset, stjärnbilden i Australiens flagga. I söder finns tre stjärnbilder som det skulle kunna vara. En man kommer fram och pekar ut Södra Korset för mig och förklarar också hur den ligger i förhållande till andra stjärnbilder och ljusstarka stjärnor. I söder finns ju ingen polstjärna. Mannen beskriver hur man med hjälp av de ljusstarkaste stjärnorna bildar en geometrisk figur som ger en tänkt polstjärna.

29/12. Söndag. Idag på grusvägar till Douglas Aspley Natn.l Park. Torr skog i berg. En stig i parken leder till vattenhål/pool med klippor runt om. Jag trodde jag var ensam i skogen men här var en familj som badade. Såg första orchidén. Storvuxen eukalyptus här också. Sedan uppför till Mt Elephant. Mycket brant, krokig och smal väg med bråddjup på ena sidan. Trästolpar ingav ingen säkerhet. Här kör timmerbilar i vanliga fall. Skulle inte rekommendera att köra här då. Det är kris när man möter en personbil, hur skulle det gå med en timmerbil... Ett "berömt pannkakshus" (enligt skylten) serverade jättegoda inbakade pannkakor. Jag tog en portion med sylt, frukt och glass (dyrt, $11.90). De serverade också "huvudrättsvarianter". Jag satt ute på deras altan och betraktade det lantliga landskapet och blommorna i planteringarna. Vid altanen växte en bergtallbuske och en ärtväxt med stora blå blommor slingrade i den. Trode jag tills jag tittade närmare. Busken hade långa barr och mörk skrovlig bark men de blå ärtblommorna hörde till busken, ingen slingerväxt! Staden Scamander ligger innanför en lång beach öppen mot havet. Det finns Internet på Pedro's Take Away Food. Här är varmt och svettigt. På TV:n ser jag att det är kallt och ruggigt i Sverige men det känns inte som ett avskräckande alternativ när det är så här varmt. Inte en båt, ingen brygga eller båtramp som annars är mycket vanliga eftersom folk kör omkring med sina motorbåtar på släp. Bryggor för fritidsbåtar finns nästan inte. Segelbåtar, större motorbåtar och fiskebåtar ligger på svaj och mindre motorbåtar tar folk med sig hem. På campingplatser finns särskilda båttvättplatser och bänkar med vattenkranar där fisken ska rensas. Det verkar finnas gott om fisk och de som har båt får rätt mycket. Men även ute på bryggor och pirar (jetties) ska det gå att få fisk till stekpannan (Olika makrillar, små tonfiskarter, bläckfisk mm.). Men jag har inte lyckats än. Har inte kommit ut när tidvattnet varit rätt. Körde genom St Helens till vägs ände vid Binalong Bay och tillbaka till St Helens. Här var mycket trafik, svårt att få parkering och mycket folk på stan. Stillade hungern på ett litet fik och gick sedan och handlade i en matvaruaffär. Tog in på St Helens Caravan Park och där fanns båtar att chartra för att fiska haj, tonfisk och svärdfisk men jag avstod. Det hade knappast gått i den grova sjön utanför den smala viken. När jag ställt iordnig i bilen och drack en öl medan jag betraktade en fågel som påminner om vipa, "masked fanwing" tror jag den heter. Den stod och balanserade på ett ben medan den försiktigt "duttade" långt framför sig med den andra foten. Då kom jag på att jag glömde ta med mig kassen från mataffären. Visserligen hade jag druckit en öl men jag såg ju ständigt folk som körde bil med flera öl i kroppen så jag slängde mig i bilen och körde in till stan och gick till affären. I kassan stod (de sitter inte här) en annan tjej men hon visste att det blivit glömt en kasse och hon hade lämnat ut den till en som kommit och frågat! Tjejen som var i kassan när jag handlade kände igen mig och sa att det blivit ett missförstånd så jag fick gå och plocka till mig det som jag hade köpt. När jag kom tillbaka till kassan tittade hon hastigt i den bad om ursäkt att hon låtit någon ta min kasse och hoppades att jag var nöjd. Det var ju inte mycket, min frukost, några konserver och kex och någon liten pryl men det kändes bra. En annan skillnad mot Sverige är att den som står i kassan efter streckkoden avlästs lägger varan i en plastkasse och sorterar så man får en kasse med kylda matvaror, en med torrvarar och en med kemisk/tekniska produkter. Påsarna är tunna, halvgenomskinliga, gratis och utan reklam. Jag handlar sällan mera än att det räcker med en korg men det finns ju varuvagnar. Man behöver inga mynt för att ta en vagn. Folk ställer snällt tillbaka vagnarna ändå. Gör man inte det riskerar man böter för nedskräpning ($500). Tillbaka till campingen och "min" plats var ledig. Fågeln var borta. Går en runda på campingen och studerar mångfalden av bilar (mest 4wd), båttrailers, husbilar, husvagnar, tält, grillar, gasolkök, hundar... Det var gott om plats på campingen och en bit bort från min bil där jag nu återstod och tog mig en pilsner hade en ensam yngre man ställt sin nytvättade 4wd och satte upp ett litet kvadratiskt tält av grov grön tältduk. Det är högt, ståhöjd, med ett litet tak. Det ser mycket gammalmodigt ut men jag kommer ihåg att jag såg på Internet att de säljs fortfarande. Han fällde upp en tältsäng av aluminium som såg bekväm ut. Sedan tog han fram en stor sprayburk och sprayade som fan på tältet och marken omkring. Han kom senare fram och förklarade att han inte gillade myror. Då hade han varit och duschat och färgat håret och en skäggtuss på hakan. Det var ill-grönt!!! Men han sade sig vara nöjd med resultatet. Han är från Melbourne och i jobbet har han kontakt med kunder och måste se välvårdad ut. "På semestern får jag se ut hur jag vill!" Han hade på dagen kört med 4wd:n uppför en brant mycket stenig och svårframkomlig väg på ett berg. Så långt det gick, tills han var tvungen att vända. Det hade varit mycket roligt! Jag skulle nog inte uppsöka situationen men om jag blev tvungen att köra så skulle jag tycka det var spännande. Det är som blixthalka och snöstorm, jag kör inte ut om det är sådant väder men om jag överraskas av det kör jag gärna vidare, tycker det är spännande och kör gärna fort. Samma sak med segelbåten och blåsväder. På campingplatser finns alltid gott om duschar. De är alltid gratis, inga myntinkast här, och ser väldigt lika ut: Man går in genom en liten dörr som öppnas inåt. Den går att låsa inifrån med en hasp som i 9 fall av 10 finns kvar. Man kommer då in i ett trångt bås med en liten bänk på ena sidan och ett par krokar på väggen. Jag envisas med att alltid ha med mig den lilla ryggsäcken med kameror och sånt och hade jag haft större mage hade den där inåtgående dörren gett problem. Mitt emot dörren är ett draperi (saknas inte sällan) och där bakom är duschen. Också ganska trångt utrymme, alltid kaklat (plastmattor finns inte) och duschmunstycket sitter fast uppe på väggen. Ibland kan man vrida lite på det. Alla rör är dolda i väggarna och det är vanliga kranar, inte enhandsgrepp eller termostater. Om det är vänster eller höger kran som är varmvattnet får man testa för att få reda på, det är olika. Ett blått C eller ett rött H som markering på kranen kan man inte lita på. Ibland är det två blå C, ibland är markeringen borta. Vattenrören går ofta på utsidan byggnaden i solen och då kan även kallvattnet vara hett. Byggnaden är oftast delad på mitten i en avdelning för damer och en för herrar. Tvättrum, toaletter och duschar. Taket ligger höjt c:a 30 cm över ytter- och innerväggarna för total naturlig ventilation. Och därmed är det ibland pinsamt lyhört. Tvättstugorna har däremot myntinkast till tvättmaskiner och torktumlare. Hittills har alla tvättmaskiner varit av samma enkla modell med toppmatning och inte många program att välja på. En vanlig kulörtvätt tar bara en halvtimme och jag tycker nog att sköljningen kunde vara bättre. Men jag får passa maskinen och starta om den när den slagit ifrån pga obalans. Det beror på att jag har för lite tvätt och när kläderna lägger sig på ena sidan stannar maskinen. Tvättpulver köper jag i vanlig affär annars finns ofta en automat som pytsar ut muggar med tvättpulver för $1.

30/12. Måndag. Åkte ut på udden söder om viken, St Helens Point. Sanddyner, klippor och jättevågor. Körde tillbaka till St Helens och handlade. Det är förvånande lätt att hitta det man söker i affärer här. Oberoende vilken kedja butiken tillhör (Woolworths, Coles, IGA...) så finns varorna i en viss logisk ordning och från den långa huvudgången kan man se alla skyltarna så man ser var varorna finns. Runt ytterväggarna finns de kyldiskar och frysskåp (öppna frysboxar är inte så vanliga). Av någon anledning noterade jag att efter kattmaten kom elartiklarna! Gällde praktiskt taget alla affärskedjor. Sedan iväg på Tasman Hwy åt nordväst. Kullar med skog och betesmarker omväxlande. Det blev brantare och mera skog ju högre upp man kom. Det började duggregna och i "Myrtle forrest" var det som regnskog, mörk, fuktig och med höga trädormbunkar (manfern).I Derby, en liten idyllisk stad med gammal tenngruva och många gamla hus, fanns bra tillgång till Internet på Online Access. Fungerade bra och billigast hittills, $2/tim. Vägen ringlar genom en dal och över skogsklätt berg och så är jag i Scotsdale. Tar en meatpie och kaffe och handlar på "Chickenfeed", ett billighetvaruhus motsvarande överskottsbolaget. Många varor kommer från Vietnam, bl.a tandkräm och matkonserver. Det är billigt här men det värsta i dessa butiker är att de envisas med att hela tiden spela samma reklamlåt för butiken i högtalarna. Tjejkören återkommer ständigt till "all you neeeeeeeeeeeeeeed is Chickenfeeeeeeeeeeeeeeeeed". Stackars personal som ska höra detta hela dagen! Åker mot Lanceston, kulligt beteslandskap övergår i skogklätt berg och serpentinväg igen. Mobiltelefonen är påslagen och jag kollar om det finns GSM-nät. Vägen är mycket krokig och jag möter lastbilar. Det känns osäkert att flytta blicken till telefonen ens för en sekund i taget. Nät finns på höjderna men när jag når campingen vid Myrtle Park är det nere på noll! Den grönhårige camparen i St Helens rekommenderade platsen och här är fint. I den lilla floden finns öring men jag har ingen fiskelicens. Det finns också europeisk koltrast, gråsparv och (jag är osäker, kan vara australisk) svala. Hasselbuskar, fläder och tårpil ger också europeisk stämning. Men den bryts när kookaburran skrattar i eucalyptysskogen som täcker höjderna runt om! $3/natt, men ingen dusch. Jag steker mina fyra lammkotletter av forequater, 0.55 kg och det kostade $3.85. Jättegott med Cascade Premium Lager och ett par tomater till. Kom att tänka på att de där små irriterande småflugorna (bushflies) som ger upphov till att australierna viftar med händerna runt huvudet ("Australian Salut") inte finns på Tasmanien. Jag har inte sett några i alla fall. Däremot kom det värre spyflugor när jag stekte lammkotletterna. Jag slängde de små benen i gräset och då stannade flugorna där! "Forequater lambchops" är en höjdare! Eldade sedan på skoj i grillen (BBQ:n)som var av vanlig aussiemodell med hel slät stekplåt med ett c:a 20mm hål i mitten, på lägsta punkten. Överflödigt fett rinner alltså ner i brasan. Den konstruktionen har el- och gasolgrillarna också. Egentligen är det alltså stekning, inte grillning på australisk BBQ. Jag har inte testat, steker hellre på egen stekplåt. Inte denna, men många grillar, står under tak där svalorna gillar att bo, det blir snuskigt och kräver noggrann rengöring av plåten! Ett par småtjejer (5-7 år) leker kurragömma och springer tätt förbi mig när jag äter. Sedan rultar ett par yngre syskon iväg och mamman (ensam) börjar leta. Hon trampar mig nästan på tårna där jag sitter i bakluckan på bilen. Märkligt för här är gott om plats. Hon tittar på mig och säger "I got too many!" Koltrasten sjunger ikapp med kookaburran. Brevlådorna är här som på fastlandet inga "köpe-brevlådor". De flesta är gjorda av en plastdunk monterad liggande på en stolpe med botten utåt vägen. Där är en bit bortskuren så att det blir ett brevinkast. Gamla mjölkkärl av plåt är också vanliga, de ligger på stolpen med locket hängande i en kedja. Men alla typer av lådor och behållare används, det ser ut som man tävlade i att vara originell. Arkitekturen är mycket varierande både i stan och på landet. Fantasifulla och moderna konstruktioner och material omväxlas med gammaldags och hemmafixat. Trä, plast, tegel, betong och korrugerad plåt. Stort och smått. Vedförråd, regnvattencisterner, uthus, solvärme, carport, getkojor. Jo, en kedjad get med koja i trädgården är inte ovanligt. Turistinformationer och skogsbolagens informations och reklamanläggningar är ofta påkostade och byggda i en blandning avstål, betong, plast, plåt och trä med fantasifulla lösningar utan symmetri eller räta vinklar. Skogsbolagen lägger ner mycket pengar på turismen. Bygger vandringsleder, utsiktsplatser, camping- och rastplatser. Informationstavlor och även små skyltar längs vandringslederna som talar om vad olika träd och växter heter. Och det finns massor med olika arter! En hund kommer fram och hälsar. Det händer ofta på campingplatser. Han ska sniffa på bägge mina händer. Ser ut som blandning mellan Wiemaraner och brun labbe men med löjlig halvlång svans. Jag gick en runda på kvällen upp förbi den nu stängda receptionen till landsvägen. På andra sidan vägen ligger en ensam villa. På taket till uthuset/vedboden nere vid vägen har man satt upp en släde med renar och jultomte i nära nog "naturlig" storlek. Juldekorationer finns också i städerna girlanger, plastgranar, änglar, stjärnor på lyktstolpar och husväggar bl.a. På tillbakavägen går jag på en cricketbana och en bana för timmerhuggningstävling. Det var en rad fästen för de meterlånga c:a 30cm tjocka stockar som restes ooch spänndes fast. Där stod ett hus med veranda där VIP-gästerna kunde stå under tak. Det såg inte ut som anläggningen använts på åratal. Det börjar regna och jag lägger mig i bilen.

31/12. Tisdag. Nyarsafton. Det regnar fortfarande. Det blev inget kaffe pa gasolkoket av den anledningen. Inget mobilnät. Till Launceston, in i centrum, parkerar på gatan mitt emot turistinformationen. Det är 5 min kvar tills turistinformationen öppnar blir jag upplyst om av en tysk tjej som väntar. Hon är väl i 25-årsåldern och ser vältränad ut, som en idrottare. Hon reser med tält och hyrd bil. Det är första gången jag träffar en icke-aussie som reser ensam i bil. Hon ligger på en campingplats ute i nordväst vid utfarten mot W. Tamar Hwy. Jag hoppas på att hitta camping närmare centrum. Nu letar hon efter Internet och det gör ju jag också. Det har blivit rutin: Följ skyltarna mot turistinformationen, fråga efter Internet och camping. Man fick en karta över staden där dessa och ett antal sevärdheter ringades in. Sånt jag inte FICK missa! Nu måste jag först gå och stoppa pengar i parkeringsautomaten. På skylten är det max en timmes parkering och det hade jag betalat och nu är det väl en kvart kvar. Jag frågar en annan bilägare och han säger att det går inte att lägga i mera pengar förrän timmen tagit slut.Det kostar $0.80/tim. Antagligen är det inte tillåtet att stå kvar men jag testar och visst gick det att lägga i till en full timme ytterligare. Jag går och tar en kopp kaffe med meatpie och hittar sedan ett av Internetalternativen som är en datorfirma med ett par datorer som man kan "låna". Mycket snabb uppkoppling men det är laptop och tangeringsbordet har inte de numeriska tangenterna till höger så jag får inte fram åäö. Kollar bara det nödvändigaste och skriver inte mycket, jag kommer ändå att vilja göra om det senare. Ska nog campa i utkanten av staden iallafall, det finns ingen central camping. Staden är ganska stor, 100 000 inv. med förorter. Kör till den närmaste campingen vid utfarten mot A1 (Midland Hwy) som går söderut. Höll på att missa svängar två gånger, såg skyltarna sent. Men så är det alltid. Det är riskabelt att göra snabba svängar och det händer att jag väljer att köra fel, dock inte idag. Treasure Island Caravan Park ligger inte så långt ut, det är gångavstånd till pub, Hungry Jacks, slaktare mm. Köpte tre "forequater" lammkotletter och fick på hemvägen se en firma som sysslade med bilkylare- och luftkonditioneringsservice. När jag gick in blev kundmottagaren jätteglad. "How are you going mate? How can I help you?" Jag var tvungen att kasta en blick bakåt för att se om någon av hans gamla kompisar eller nån stod därbakom, så glad såg han ut. Men det borde inte förvånat mig, det är inte första gången jag blir så glatt hälsad. Nå, det fanns två olika gaser som fylldes på i bilar 1992. Det fick först utredas och jag hade inte bilen med mig nu. Sedan skulle de sända mig till en som "regasar". Skulle kosta ungefär $200. Jag får en tid på torsdag morgon. Tillbaka på campingen rakar jag mig och duschar. Tänker gå till puben i kväll på nyårsaftonen. Regnskurar. Stekte mina tre lammkotletter och en stor tomat, tog ett par öl, kaffe, whisky och "Black Cherry"-kex sittandes under den öppna bakluckan. Det ösregnar på kvällen så jag kommer inte ut till puben som jag tänkt utan blir kvar i bilen på campingen. Diskar vid vattenkranen för köket var upptaget. Ligger och slöar i bilen, sänder några SMS. Åskade lite. Vid tolvslaget såg jag fyrverkerier på avstånd. Inte så mycket som en smällare eller liten raket på campingen eller i bostadsområdena bredvid. Ett städat gäng ungdomar sjunger vid BBQ-området. Mycket lugnt.

1/1 2003. Onsdag. Nyårsdagen. Fint väder, frukost med kaffe på gasolköket. Betalar en natt till här för att kunna åka direkt till aircondtionfirman på morgonen. Kollar in där på vägen och ser att den öppnar kl. 07.30. Tidigt! Åker sedan till en liten historisk stad, Evansdale. Grundad 1866. Trevlig, gamla fina hus. På vägen dit passerar jag Launcestons flygfält. Där står bl.a en gammal Piper PA38 Tomahawk, en sådan maskin som jag tog flygcert på i slutet av 80-talet. En byggnad som tillhör Flygande Doctorerna, RFDS, Flying Doctors. Kl. 10 är det nyår, tolvslaget i Sverige. SMS till Bollebygd och Torsås. Sedan åker jag tillbaka till Launceston och tittar på Cataract Gorge. En rund sjö några hundra meter i diameter med branta berg på sidorna. En park- och turistanläggnig är uppbygd här. En linbana går tvärs över, världen längsta utan mellanstolpar (singel line) påstås det. Jag åkte inte den utan gick på vandringsleden runt. Ganska svettigt. Här fanns pool, flera vandringsleder och stigar. En hängbro över tillflödet/vattenfall där det var väldigt lite vatten pga kraftverksdamm. Påfåglar och många turister. Åker sedan och letar upp en ATM (bankomat). Fick åka ända till stadens centrum, de brukar vara mycket lättare att hitta, kanske jag missade någon. Går på kinarestaurang och äter ris för första gången sedan jag kom till Australien. Det var buffé för $8.50. Gott! Tillbaka till samma camping och köper öl och Bundaberg Rom på vägen. Campingen är ganska tom nu och det börjar ösregna. Vilar mig i bilen tills det lugnar sig och värmer sedan en burk köttgryta. Tar en öl. Då ringer Cathy och vi pratar säkert en timme. Får sedan värma om grytan. Gott. Det blir inget kaffe på maten men smuttar på "Bundan". 37%, inte så stark som "Auto Barn Mick" ville påskina. Ett tältande par har Trangia-kök, det är populärt här. Studerar hur ett annat par sätter upp ett litet kupoltält, "Himalaya Frontier 3EV". Ser hur glasfiberpinnarna vecklas ut och sätts ihop. De ställs i båge diagonalt och korsar varandra mitt uppe överst på tältet. Innertältet med golvet hängs upp. Över alltihop läggs yttertältet. Extra båge vid öppningen. Som en igloo. Problem med klena tältpinnar och tydlig ovana, det tar över ½ timme i småregnet. Men reultatet blir snyggt. Det är ungefär lika stort som mitt gamla Flällräven Expedition som har en mittpinne. Det tältet, som går att sätta upp på 5 min, har jag inte med mig, det skulle bli för varmt eftersom ventilationen blir dålig, särkilt om man inte kan låta yttertältet stå öppet. Tält här har stora regnskyddade insektsnät. Laddar Nokian på bilbatteriet (dvs i cigarettändaruttaget). Kyligt, regnskurar, blåst. Det finns också ett tält av samma modell som den grönhårige hade i St Helens. Med pinne i mitten som mitt Fjällräven men med ett 70- 80 cm kvadratiskt tak och två öppningar och två "fönster" med flugväv och dragkedjor och "luckor" (ventilationen är viktig). Tältet tillverkat av grönfärgad, enkel, grov kanvas. Modellen kallas "Safari" och ser 100 år gammalt ut efter konstruktionen. Ser tungt ut. En fördel med att bo i bilen är att myrorna är ett mindre problem. Tältarna rusar runt och sprayar myrmedel.

2/1. Torsdag. Medan jag äter fukost kommer en man fram och frågar om jag vill köpa ett sådant "Safari"-tält, oanvänt, aldrig uppackat. Han såg att jag bodde i bilen. Även om jag faktiskt funderar på att köpa ett tält så får det nog bli ett enklare så jag tackar nej. Åker till Launceston Radiator Service före kl. 8 och på mindre än 45 min har A/C:n blivit fylld och fungerar. $A165.00, vilket var billigt. Det inkluderade byte av påfyllningsventil till ny standard. De ville ha 250 dollar i Sydney. Det blir återigen serpentinvägar för nu åker jag till Cradle Mountains. Massor med blommande buskar och prästkragar. Högre upp övergår skogen till hedmark med betande kor. Inga stängsel så man får se upp. Till Visitors Center vid Pencil Pine. Påkostat. Cradle Lodge med dyr restaurang. Ädelfiskdamm, enbart torrflugefiske, utan hulling på kroken och enbart "catch & release". Väl där uppe ser jag inte så mycket, de branta bergtopparna på 1500 - 1600 m försvinner i molnen och det duggregnar och är kyligt. Trots att jag byter till strumpor, skor, jeans, tröja och jacka fryser jag och tar bara en kort "regnskogspromenad". Här utgår leder av olika svårighetsgrad och längd. Det varnades för att oberoende av årstid var man tvungen att vara beredd på snöstorm, åskväder, hetta som kunde leda till värmeslag, UV-strålning som ger brännskador inom minuter. Allt på samma dag! Otroligt men informationen såg mycket seriös ut. På vägen ner stannar jag i en liten stad, Wilmot, där "inget hänt på 102 år". Diversehandel, pub och några hus med plåttak och verandor. Mysigt. Så fort man kommer utanför de finare villakvarteren dyker dom upp, de hemmagjorda brevlådorna. Inte många köpebrevlådor här. De flesta är stora plastdunkar (20 liter minst) som monterats liggande med en del av botten bortskuren, men gamla mjölkspänner, plåtfat och trälådor är vanliga. Gammal motorcykel där tanken blivit brevlåda har jag sett och en tvättmaskin, rymlig och bra! Såg på en turistinformation att rundtursbussar kör så att turisterna får se sådana brevlådor. Sedan ner till kusten. Varmt! Här är det T-shirt, shorts och sandaler igen. Skriver detta i Burnie. Soligt och varmt. Ringer till John Coffey som inte svarar. Klockan är över fyra e.m. men han jobbar nog. Jag vill inte vänta utan åka till en camping i Devonport för därifrån går färjan kl. 9 i morgon. Jag kör av huvudleden in mot Devonport centrum alldeles för tidigt och får köra uan skyltning i stadstrafik på måfå tills jag kommer fram till färjeläget och därifrån kan orientera fram till Abel Tasmans Camping. Även då fick jag köra runt och leta, skyltningen var dålig. En promenad till en mataffär där jag köper två "scotch filés" (entrecote) och två tomater. Köper öl i spritaffär. Steker mina köttbitar och tomaterna och dricker min öl. Gott! Fint väder och lagom fullt på campingen för ovanligheten. Oftast har jag varit nästan ensam eller någon gång har det varit överfullt. 8-10 kaniner skuttar omkring på campingplatsen. Ett par fåglar som ser ut som galaher men mörkare grå och rosa i färgen busflyger på låg höjd runt buskar och bilar. De skränar och för ett väldigt oväsen. Fiskmåsarna blir uppskrämda, försöker hålla sig undan och skränar också! Här är torrt och campingen är skräpig, det är ovanligt, men allt fungerar.

3/1. Fredag. Duschar mig och städar bilen. Allt har fått sin plats nu. Så att det passar mig, saker är inte helt logiskt placerade men jag vet var det finns och allt är lätt åtkomligt, inget ligger ivägen för annat när jag behöver det. Alltså är saker utspridda och tar upp plats. Det skulle inte fungera om jag inte var ensam i bilen. Vindrutan har jag inte behövt rengöra från insekter en enda gång sedan jag startade från Sydney. Kan det bero på att jag enbart kör i dagsljus? I Sverige hade det blivit mycket flugor ändå. Kl.07.30 till färjan. Kommer smidigt ombord genom säkerhetskontrollen. Gasoltuben godkändes på samma sätt som på hitvägen: "Göm den!" Äter frukost ombord. SMS-ar innan nätet försvinner till havs. Ett fartyg låg stilla alldeles utanför Devonport men inga fritidsbåtar syns, inga alls! Väl ute i Bass Strait syns inga fartyg. Vinden måttlig västlig, soligt men moln i norr. En flock svarta smalvingade fåglar flyger på läsidan om fören en stund. Nästan hela tiden sänds testmatch i cricket mellan Australien och England. En sådan match tar tre dagar. Många är intresserade och jag kan inte säga att jag förstår hur poäng och wickets räknas. Även aussies frågade varandra om reglerna. Det gick mycket dåligt för engelsmännen "The Poms". Jag försökte bryta enformiheten genom att fika, äta lunch, mera fika osv på olika ställen, det fanns några barer, caféer och restaurang att välja mellan. Inne i Port Phillip Bay såg jag havssulor och tärnor(?) dyka i ett fiskstim. Delfiner hoppade i kölvattnet. Vid kaj kl. 18.30 och kl. 19.10 kör jag ut från färjan efter att ha kört runt 360 grader inne på bildäcken. Långsamt. Jag hade ju beställt rum på Motell Elwood Sands i St. Kilda igen men jag blev försenad för jag körde fel. Eller rättare sagt trodde jag att jag var på fel väg men hade jag fortsatt hade jag kommit rätt. I stället svängde jag av och stannade. Ingen av gatorna fanns på min primitiva karta och skyltningen gav ingen ledtråd. Ringde till motellet och där kunde man inte förstå hur jag kunde komma fel. "Kör tillbaka till färjeläget och börja om" var rådet. Nu behövde jag inte köra så långt innan jag kände igen vägen ut mot St. Kilda. I mitt minne från förra gången var det inte alls så långt, därför blev det fel. Motellet ligger vid en stor gata, Ormond Esplanade, som samtidigt är genomfart (Hwy 33) mot Brighton, Hampton osv. Motellet ligger på vänster sida som tur är. Trafiken är tät och går i 70-80 km/t även i vänsterfilen och jag måste sakta in ordentligt för att kunna göra en tvär sväng upp på trottoaren och in genom porten till motellets baksida där parkeringen är. Det känns riskabelt men det är inget annat att göra än att hoppas att bakomvarande uppfattar att jag saktar in mitt på en lång raksträcka. Det gick bra. Gick senare en promenad till stranden. Svalt, sydlig vind. Det är en mycket lång sandstrand och mellan den och stora vägen som jag kom på ligger en fin park. Gräsmatta, palmer, gång-och cykelbanor, caféer, glassförsäljning. Men inte öppet så här sent på kvällen och mataffärer eller restauranger syns inte, bara fina villor. Tillbaka till rummet där TV:n är slö. Tar mycket lång tid på sig att byta kanal. Letade fram bättre kartor över Melbourne som jag faktiskt hade. Om jag studerat dom tidigare hade jag inte fått problem med att hitta. Jag ska köra in till Melbourne City i morgon bitti. På extrarundorna jag körde idag hamnade jag på gator med spårvagnar. Det var lurigt, dom fäller ut röda stopp-skyltsflärpar på sidorna och då är det stopp! Jag vet inte reglerna för hur man gör om man hamnar vid sidan av en spårvagn, för när det stannar en spårvagn och det är en hållplats myllrar det plötsligt med folk rakt ut i körbanan.

4/1. Lördag. Har inte skaffat riktig jättekarta som ändå knappast skulle gå att hantera i bilen. Men i min bilatlas finns en bra karta över City och en översiktskarta för hela jättestaden. Upp tidigt och körde in till Melbourne City via St Kilda St och parkerar i parkeringshus nära City Square före kl. 9 innan det blivit mycket trafik. Det var lång väg, stan är stor! Nu ska jag ut och turista! Promenad före "bantad" australisk frukost: Två ägg, bacon, rostat bröd, salladsblad, apelsinklyfta och kaffe. Besökte Global Gossip och satte in $100 på telefonkortet och lånade deras Internet. Sedan promenerade jag på stan. Behagligt väder. Jag var inne och tittade i ett par butiker för camping/friluftsgrejor men köpte bara en plåttallrik som ersättning för plasttallriken som blivit fördärvad av vassa bestick. Jag var uppe i högsta skyskrapans "Observation Deck", fin utsikt som väntat. En 20 min lång film ingick i priset, handlade om Australien, och stolarna man satt i var stilla, de hoppade inte omkring som i Centrepoint Tower i Sydney. Jag gick västra halvan av "Golden Mile Walk", turiststråk. Allteftersom tiden gick ökade trafiken och jag studerade trafikkulturen. Om man kommer på en gata med spårvagnsspår och ska svänga höger går man ut längst fram till vänster, där man inte är i vägen för bilar som ska rakt fram men man står ivägen för de bilar som står och väntar på grönt på vänster sida. När sedan trafikljusen slår om kör man iväg åt höger innan de som väntade på grönt till vänster kommer igång. Det här förstod ni väl! Kändes lite konstigt iallafall. När jag senare praktiserade detta höll det på att gå illa för jag körde iväg för tidigt åt höger, där kom en bil som kört på raggargrönt. Måste berätta att det var besvärligt att ta sig ut från Melbourne. Hade läst på kartan och åkte först genom city norrut. Men det blev värre när jag skulle ta mig till M1 mot Geelong. Däremellan var det ett virrvarr av motorvägar och andra större vägar, M43, M31, M79, M38 och M80. Ute på motorvägarna (ofta med 5 filer vardera riktningen, cyklister på vänsterkanten, rondeller och trafikljus)bytte man ibland ut vägnummer mot namnet på vägen, som jag inte hade lärt mig. Det gick inte att se åt vilket håll man körde ut på motorvägen, namnen på närmsta förort stod visseligen, men vad visste jag om det, jag kunde inte läsa karta och köra samtidigt. Solen stod så högt att jag inte kunde hålla reda på väderstrecken och mycket riktigt var jag på väg åt fel håll ett par gånger. När jag äntligen lyckades hitta något ställe att stanna, det innebar alltid att jag måste svänga in på mindre vägar för på stora vägen fanns inga fickor, så kunde jag inte hitta ortsnamnen eller vägnamnen på min karta. Dessutom passerade jag en skylt "Toll point", dvs vägtull, som inte gick att undvika i den täta trafiken. Sedan passerade jag mycket riktigt under en ramp med en massa kameror och sedan en skylt som sa att om jag inte hade en "tag" (en elektronisk grunka som sitter innanför vindrutan)eller annan automatisk betalning skulle jag ringa ett telefonnummer. Det gjorde jag senare (kom faktiskt ihåg telefonnumret (132629)! De fick dra minsta avgift $A9.00 på mitt kontokort, jag hade nu kunnat köra hela veckoslutet på alla vägar med avgift i Melbourne. "Skriv upp det här numret, det är bra om det blir oklarheter" sa den automatiska rösten och rabblade upp ett långt kvittonummer. Det numret kom jag inte ihåg och penna fick jag inte fram. "Tryck * om du vill ha det upprepat" men då var mitt tålamod slut och jag stängde av. Det tog drygt en timme av förvirring innan jag var på M1 och på väg mot Geelong, en stor turistort. Kände mig hyfsat säker på att vara på rätt väg. När jag tittade på klockan såg jag att kaoset inte varat mer än en dryg timme. Det hade känts som en evighet. Färden gick så småningom ut på landsbygden där det betade får och kor på jättelika, torra, gulbruna betesmarker. Men fortfarande motorväg och mycket trafik. Geelong snygg stad med småbåtshamn, mindre än den i Björlanda men finare. En elegant pir (Cunningham's). Massor av semsterfirare, lördagslediga och turister. Hittade parkering på en liten gata och när jag gick in mot centrum var trottoaren blockerad av ett gäng (5-6 stycken)punkare med sina spretiga färgglada frisyrer och svarta skinnkläder med stora nitar och kedjor. Trodde väl att jag skulle bli tvungen att gå runt det tuffa gänget, ut på gatan. Men när jag närmar mig flyttar de sig åt sidan, ber om ursäkt och ger mig gott om plats, ler, hälsar och bugar. Lite komiskt. Sedan handlade jag lite och tog en fika. På tal om ursäkt: När man går omkring i affären som jag gör med en varukorg är det lätt att man stöter till någon. Då ber man om ursäkt. Man får göra det fort för annars ber den man stötte till om ursäkt! OK, men det gör man även om man nästan stöter till någon eller om det nästan var risk att man nästan skulle stöta till någon. Fortsatte till Torqay som var totalknökat och campingen hade inte en enda plats att ställa bilen på. Fick åka tillbaka 11 km utanför stan för att för plats på camping. Costa Verde Holiday Village. Här var gott om plats och de som bodde här i husvagnar såg ut att vara stamgäster, de jobbade i närheten. Inga tält. Och min plats för $20 hade en betongplatta för husvagn och egen dusch och toalett! Varmt och fint väder. Torrt, inget grönt gräs. I närheten finns ett litet flygfält så det flyger förbi Cessnor, Tiger Moths och en större amerikansk dubbeldäckare. Den liknar en Boeing Steerman men jag tror inte det är en sådan. Kommer ihåg en gul sådan maskin från svenska flygdagar som heter "Yellow Rose of Texas".

5/1. Söndag. Åkte redan före kl. 8. Kollar först på flygfältet. Stationsbyggnaden stängd. På Torquays surfingbeach var det fullt av morgontidiga surfare i svarta våtdräkter. Vågorna var inte så bra tyckte jag mig se. Några var ute och gick med sina hundar på stranden och i luften flög trikar (motordrivna drakflygare) omkring. Kör västerut. Stannar i Apollo Bay och tankar och shoppar. Fullt av folk. Hade tur som fick parkering. Gick på en led i en regnskog i Otway Natn.l Park, körde den slingriga "Great Ocean Road" till "De Tolv Apostlarna", jätteraukar vid kusten, syns ofta i turistreklam. Gick först ut på en träbrygga tillsammans med många andra turister och såg den berömda vyn. Tog sedan en 10 minuter lång helikoperfärd över området i en liten 4-sitsig Robinson. Häftigt, har aldrig flugit helikopter förut. Det var stor trängsel överallt längs kusten, semestertider, bra surfingstränder (sägs det, jag har inte provat). Fika med macka i Port Campbell och sedan norrut till mycket lugnare Camperdown i ett område med gamla vulkaner och kratersjöar. Det blev genast nästan folktomt när jag lämnade kusten. I Camperdown handlar jag öl på en pub (de fungerar ofta som spritaffär) och "lamb chump chops" i IGA. Åkte upp till stadens campingplats uppe på en kulle med utsikt över två kratersjöar. Här stod en hög antenn och jag tror det var till mobiltelefonnätet för här var det bra täckning. Stekte mina lammkotletter (lite annan modell) och tog en öl. Campingen är en fd botanisk trädgård. Stora träd från hela världen och jag ställde min bil under en vanlig svensk ek. "Quercus Robur", metallplattor med de lainska namnen sitter fortfarande kvar på träden. Den yttre delen av trädgården är inhägnad och är fortfarande botanisk trädgård. En massa "nässelfjärilar" dansar omkring, livliga. Magpies sjunger och kookaburran skrattar. Jag är inte ensam på campingen och jag pratar med ett par som säger att vädret ska stå sig ett par dagar till. Varmt och soligt. Landskapet liknar Österlen men kullarna och sjöarna har vulkaniskt ursprung och det syns på formen. Ganska grönt också.

6/1. Måndag. Norrut via Lismore över torrt beteslandskap till Ballarat, gammal guldgrävarstad. Längs vägen såg man många långa rader med träd planterade som vindskydd. Här körde jag för första gången på en väg som bara var asfalterad på mitten, en fil. Så det blev chickenrace när man fick möte. Mötte bara personbilar och då går man ut med var sitt hjulpar i gruset, "no worries". Det hände tre gånger på 17 km så det var glest mellan bilarna. Hade det varit en lastbil hade jag nog kört ut i gruset och stannat! Promenerade lite i Ballarat, turistinformationen hade en sån där kass dator i låda med myntinkast. Sedan besök på "Sovereign Hill" en kopia av 1800-tals guldgrävarstad. Jag var nere i en trång guldgruva men jag provade inte att vaska. Diligenser som i Vilda Västern körde omkring. Jag tänkte åka norrut till Castlemaine men stannar i Kyneton där jag var ende turisten på campingen men många permanentboende arbetare. Nära till centrum och pub. Biblioteksdatorn var kass. Handlar öl, lamb forequater chops,tomater och mango. Svettigt på stan, undrar hur varmt det är? Går runt campingen och ser att även här är det en gammal botanisk trädgård! Och en större del är här sparad. Fin promenadväg längs en liten flod. Påminner om Torsåsån på sommaren, inget vatten rinner, den är reducerad till små gölar, torrt däremellan. Där finns "redfin", det är vanlig svensk abborre! Lagar till mina lammkotletter vid bilen medan en magpie länge går omkring nära mig och sjunger sin metalliskt gnisslande sång. I de stora popplarna sitter ett par vita cockatoos. De flyger ibland en kort runda. De är stora och skränar förfärligt. Lätet liknar en hägers. En av de som bor här "permanent" kommer hem från jobbet. Svettig, tatuerad överallt ser det ut. Jag frågar om han vet hur varmt det är. "Det är 40 grader men DET är inte varmt, det är det däremot på gjuteriet. Jag jobbar ett par meter från en 900 graders ugn. Om det är 15 grader, då är det KALLT!" Han verkar lite slug. Jag har svårt att hänga med i hans resonemang. Han säger ett par gånger "fiddler in China". Vad betyder det? Jag undrar om han driver med mig. Sedan går han, "Måste duscha". Han använder en dusch inrymd i en tråkig murad liten anläggning. Inget kakel, källarlikt, slitet smutsigt. Jag hade kikat in förut. Själv har jag fått nyckel till betydligt finare "amenities" närmare receptionen. Puben inom gångavstånd, går dit och tar en öl. Lite folk, ingen stämning. Går "hem" och äter upp en mango.

7/1. Tisdag. Det blåser så mycket på morgonen så jag hoppar över kaffekokningen. Klockan halv 8 kör jag på Calder Hwy förbi Castlemaine till A300, Midland Hwy, mot Bendigo. Beteslandskap med skogklädda kullar. Kör igenom Bendigo utan att stanna. Därefter blir landskpet torrt, nästan bränt, men det betar får och kor. Närmare Murray River ser man fler och större träd. Bevattningskanaler, ofta högre än omgivningen, med mycket vatten, ända upp till kanten, trots talet om torkan. Men det snålas med vattnet, endast enstaka fält är gröna. Framme i Echuca vid 10-tiden. På parkeringen vid turistinformationen finns stora träd men jag lyckas inte få skugga på bilen. Jag får tips om att det finns Internet på ett Packpackers-hotell så jag går dit efter att ha lämnat en film på 1-timmes framkallning. Mannen i receptionen visar mig till den enda datorn och säger att den fungerar nog inte, vi lyckades inte få liv i den nyss, men varsågod och försök. Den startade och jag kom ut på Internet direkt så jag vet inte vad som varit fel... Nu ska jag ut på stan i Echuca. Hett (35 grader? Ser ingen termometer.)inte ett moln. Fortsättningen av dagen blev svettig. 40 grader, promenerade i Echuca och tittade på hjulångare och en kopia av den gamla huvudgatan där det kördes hästdroska och visades hur det var på den gamla goda tiden. Här spelades TV-serien "Floden blev mitt liv" in. Brände mig på bildörren när jag skulle öppna den. Fick låta bilen stå med luftkonditioneringen igång en stund för att kunna komma in utan att bränna mig på inredningen. Kunde använt en av mina silverfärgade solskydd för vindrutan. Tänkte inte på det. Tog vägen västerut. Här är mycket torrt men floden verkade lång ifrån uttorkad även om vattnet inte såg ut att rinna (vara strömt) och i bevattningskanalerna var det gott om vatten. Många döda träd står spöklikt i Murrays vatten. Floden är uppdämd och jag såg en informationstavla om att de döda träden är till mycket nytta för insekter, fåglar och andra djur. Träden, eucalyptus är av hållbart virke, en del av dessa fördämningar gjordes för 100 år sedan. Körde intill ett fågelreservat vid Murrayfloden. Jättestor parkering med flera platser för turistbussarmen jag var ensam och kunde parkera i hörnet närmast fågeltornet. Skarvar, pelikaner, andfåglar... Värmen i fågeltornet är pressande. Jag dricker mycket vatten. Om jag inte köper ny mineralvattenflaska tar jag en som jag fyllt själv i någon vattenkran. Det smakar väldigt olika. Såg flera drygt 100 m höga tornados med röd jord. Outback, ödsligt och gles växtlighet, omväxlas med små vingårdar och fruktodlingar. Gjorde en sväng ner mot Murray på småvägar vid Gunbower. Här var mera igenvuxet, gick inte att se mycket men det fanns bebyggelse. Jag såg flera stora virvelstormar, tornados, från vägen. De drog upp röd jord, kanske 200 - 300 meter upp i luften. Det fanns några ställen med vingårdar, andra med fruktodlingar, mest citrus. Däremellan ödlig outback, röd jord och små grå buskar. Ett par vingårdar var övergivna och bevattnades inte. Vinrankorna var döda. Vattnet kommer i svarta plastledningar som hänger straxt över marken upphängda i samma pålar som vinrankorna. Vid varje vinranka sitter ett munstycke som sprayar vatten. Camping i Boundary Bend strax före Robinvale. Har kört 380 km idag. Kom dit vid 5-tiden och jag frågade om temperaturen. "Nu är det 40 grader, det var 44 tidigare". Gick en runda på andra sidan vägen längs med stranden av Murray. Vattnet grumligt, pelikaner simmar. Jag går under de stora eucalyptusträden "river red gum", som har grova grenar högt upp. Dessa grenar kan trots att de ser friska ut plötsligt lossna och ramla ner. Därför ska man aldrig campa under sådana träd. De är "widowmakers". Men jag såg inga nedfallna grenar så det kan inte vara jättevanligt att de ramlar. I tvätt- och duschrummet var kranvattnet grumligt, det syntes tydligt i plastflaskorna som jag fyllde. Jag frågade en av de permanentboende (ingen i tält och jag är den ende turisten) gubbarna. "Nej! Nej! Det vattnet går inte att dricka, det kommer från floden. Det enda dricksvattnet är det som finns är i tanken. Det är regnvatten från taken, mycket bra vatten". Han pekade på en gammal stor betongcistern med sönderflagad yta med en liten kran nästan nere vid marken. Bytte till det vattnet, ganska gott. Vid en husvagn ligger en medelstor hund, blandis, som reser sig, visar tänderna och morrar ilsket. Den är lös och matte tittar ut och ser mig och höjer pekfingret åt hunden och säger: "Don't even think about it!" Men det var uppenbart att den gjorde och scenen upprepade sig för detta var närmsta vägen för mig till duscharna. Jag vägrade ta en omväg. Alldeles för varmt i bilen. Låter den stå öppen i skugga men vid solnedgången kommer en kraftig sydvästlig vind med sand och jord så jag hoppar in och stänger. Sandstormen slutar efter en halvtimme. Låter luftkonditoneringen gå en stund men det blir hett så fort jag stänger av. Studerar fågellivet, flera papegojfåglar, en med glänsande gröna fjädrar. Det blir helt stilla. Molnskärm i söder. Det är över 30 grader på natten så bilen kallnar långsamt. Inte förrän efter midnatt blir det möjligt att gå och lägga sig i bilen, men svettigt. Det behövs ett tält! Ingen slaktare i närheten så kvällsmat: Konserverad kalkonspam. Gott! (Vanlig spam är alldeles för salt.) Med het öl till. Jag hade köpt kall öl men min kylväska står inte emot värmen i bilen.

8/1. Onsdag. Vaknar vid halv 7-tiden av kraftig vind. Återigen från sydväst men utan jordrök. Iväg före halv 8. Fint väder, c:a 20 grader. Färden går genom allt större vinodlingar. Några torra stubbåkrar, här har odlats något sädesslg. Men torrt, här ryker den röda jorden i vinden utan tromber. Röda drivor vid sidan av vägen. Röda drivor vid sidan av vägen. När jag kör genom de röda molnen luktar det damm och känns grusigt i ögonen. Före Mildura börjar mallee-skogen. Glest med små eukalypusträd/buskar och nästan ingen annan vegetation. Får inte se någon mallee fowl (kalkonliknande fågel, som låter en komposthög ruva äggen) men det finns varningskyltar vid vägen. Promenerar lite i Mildura och köper mat och en klappstol. Mallee-skog även efter Mildura. Ser många emuer. Köper tält och campingbord i Renemark. Tältet påminner om det cupoltält jag såg på campingen i Launceston. Bordets skiva består av tunna brädor som är trädda på gummiband i sidled och benen fälls ihop bara man trycker dom mot varandra. Vete fan hur det går till men det fungerar! Eftersom jag inte lyckats hitta dator som jag kunnat uppdatera hemsidan på så får jag skicka e-mail. Kopierar in mailet här när jag hittar en riktig dator. Problemet är att vissa datorer är spärrade för nerladdning (Ungarna ska inte kunna spara porr, musik eller nåt). Jag måste klicka på "Save" när jag skivit på denna sidan. På en sådan dator stängs då Internet Explorer och det jag skrivit är borta. Frustrerande, men det händer bara på datorer på skolor och bibliotek. Käkar en hamburgare på ett vanligt café i Renemark. Sedan följer jag Murray västerut genom landskap med omväxlande torr mark med vitaktig saltbeläggning och gröna fruktträdgårdar, massor med apelsiner, och vingårdar. Alla bilar stoppades i "Frukt-karantän-kontroll" vid gränsen till South Australia. Man är rädd att få in ohyra och sjukdomar till fruktodlingarna så det är förbjudet att ta med sig frukt hit. Jag hade en ladyfinger-banan, ett äpple och två tomater. Uniformerad tjänsteman frågade om jag hade frukt. "En banan", sade jag. "Vill du äta upp den snabbt?" frågar han. Nej, han får bananen, de var inte så goda. Han tog den och gick till nästa bil bakom min. Såg senare att det är en fruktfluga de är livrädda för att få in. Det kan bli böter på $11000 på att ta med sig frukt hit så jag åt upp äpplet och tomaterna och äppleskrutten emballerade jag väl och slängde bland soporna (bränns väl?). Såg senare att om man som jag tagit in frukt av misstag skulle man lägga frukten i en plastpåse i solen över dagen innan man slängde den i soporna. Kilometervis med vinodlingar, även när man tittar ut åt sidorna på bägge sidor vägen, vinodlingar så långt ögat kan nå! Vem plockar druvorna, de lär väl mogna ganska samtidigt också? Bevattningen är nödvändig. På övergivna vingårdar är alla vinrankor döda. Gles mallee och grå buskar mellan odlingarna i den röda jorden. Kontrast mot de välskötta odlingarna är skrotupplag och skräpiga trädgårdar i utkanterna av byarna. Murray River är uppdämd på flera platser och massor av dränkta träd står i vattnet med vita spöklika kronor. För fiske behövs licence (i South Australia) som jag inte har. Dessutom skulle det behövas agn för floden äe mycket grumlig. Tar in på camping "Kingston-on-Murray" och "förestånderskan" tar min batteriladdare till videokameran och laddar mitt batteri på sitt kontor. Bara för att jag svamlade om att jag kanske skulle behöva el ("powered") till det. På vilken svensk campingplats laddar föreståndaren batterier åt gäster på sitt kontor? Hon tipsade också om en Club i Moorook, en by här bredvid, som hade bra och billig mat. Men först resa det nya tältet! Det gick hyfsat på en halvtimme. Gröna papegojor (lorikeeter, parakeeter??) håller mig sällskap. Det blåste rätt mycket och när jag rest innertältet och fått glasfiberpinnarna på plats blåste tältet rullande iväg tills jag fick tag i det. Bestämde mig för att i fortsättningen fästa tältgolvet i de fyra hörnen först, inte efter tältet är rest som det står i instruktionen (funkar bara i nästan vindstilla, tältet blåser iväg!). Blev bra, ska sova i det i natt fast det inte behövs pga hettan. Bilen är inte bakugn som igår kväll. Jag går runt campingplatsen. Den består av en stor yta med husvagnar där folk bor permanent. En konflikt tycks finnas pga fågelmatning. "Det är förbjudet att mata fåglar eftersom det finns gäster som får sin tvätt nedsmutsad!" står det på en skylt. Det passar bra att äta ute ikväll, har bara reservkonserverver i bilen. Så jag åker till Moorook. På skylten står: "Club, visitors welcome", inte ett ord om att det serverades mat. Tar hamsteak och det är gott. Sallad av många slag och grönsaker bl.a kokta hela rödbetor, får man ta så mycket man vill. Stället välbesökt. De hade en liten vinbutik. Det fanns inga halvbuteljer så jag köpte en hela Merlot Reserve, ett lokalt vin. Fanns som lådvin om man ville ha 10 liter. Hem till tältet. Det står på fel sida vallarna i händelse av att Murray River får för sig att svämma över. Det oroar mig inte, osannolikt med översvämmning när det är så torrt väder. Går ner till en liten träbrygga vid floden strand. Grumligt men det skulle ha varit roligt att meta här. Det finns kanske "Murray cod"... Vinet var gott, sparar halva flaskan. Hoppas det står sig tills imorgon. Det fungerade bra att sova i tältet.

9/1. Torsdag. Packar ihop tältet och prylarna, duschar och äter en lätt frukost vid bilen. När jag checkar ut ser jag att de säljer 10-liters mineralvatten i lådor, samma typ av förpackning som till lådvin. Den kostar $5, samma belopp som jag skulle få tillbaka när jag återlämnar tvättrumsnyckeln. Så jag köper en sådan låda vatten. Egentligen skulle man väl druckit sådant vatten hela tiden men jag har en teori att det är bra att vänja sig vid bakteriefloran. Hittills har det fungerat bra fast på en del platser har kranvattnet inte smakat bra. På radion sas det att i de mest torkdrabbade orterna inne i landet kanske inte besökare tålde dricksvattnet, som blir allt mer salt, medan befolkningen vant sig efterhand och inte hade några problem. Västerut på Sturt Hwy. Vinodlingarna blir mindre vanliga, först är det mallee-skog och längre västerut sädesfält. Jag ser många emus. Det är mycket torrt och på fälten står ynkliga, torra strån av vete eller korn. En del fält är inte skördade, de glesa stråna med hängande ax ser gamla ut. Det var nog ingen ide att skörda. Åker genom Blanchetown och Truro. Svänger vänster in genom staden Nuriootpa och söderut genom Barossa Valley. På en liten bro såg jag skylten "Jacobs Creek". Smala, krokiga och backiga vägar med mycket tung trafik. Det gick inte att stanna och ta bilder. Tog paus i Tanunda. Mysig stad med lite Moseldal-stämning. Fikade och köpte ett Telstra Mobile-kort för att ladda in mera pengar på kontot. Det var ett sådant kort man skraper fram koden på. Vinodlingarna på kullarna är bevattnade på vanligt sätt och är inte jättestora. Hade det funnits en campingplats eller ett billigt motell i närheten av något "vinslott" så hade jag stannat för natten men nu åkte jag vidare. Den enda vinkällaren jag besökte var Miranda Cellars men vinprovningen avstod jag från. Körde i stället vidare via Lyndoch till Gawler. Trevlig stad. Jag går till biblioteket och bokar tid på en dator och går sedan på stan och handlat lite och äter en meatpie. Det var en timmes gratis Internet på biblan och här var datorn OK. Det är varmt och soligt och klockan är nästan tre när jag åker söderut mot Adelaide. Men vägen får fler och fler filer och trafiken tätnar alltmer. Jag känner mig för trött för att kasta mig in i trafiken mot Adelaide centrum. Jag har ingen annan karta än den lilla i bilatlasen och det skulle bli en chansning att hitta ett Backpackers eller ett billigt motell. Så jag bestämmer mig för att skippa Adelaide denna gången.

När jag var här för 20 år sedan var det i juli och påskliljorna blommade. Det var råkallt och jag frös och jag hittade då inget särskilt att titta på.

Jag kommer på A20 mot sydväst förbi Parafields flygfält och på den lilla tid jag kan ägna åt bilkartan ser jag att högersväng vid Gepps Cross norrut på A1 vore bra. Det är bara det att det var förbjudet att svänga så i den stora korsningen. Det fick bli västerut mot Port Adelaide och sedan gällde det att vända och komma tillbaka till Gepps Cross så skulle allt ordna sig. Men det var verkligen inte lätt att vända så jag var ute bland smågatorna halvvägs till Port Adelaide och velade. Men det löste sig. Norr om Adelaide liknar landskapet Kalifornien på sommaren. Kala brunbrända berg/kullar, sädesfält, hedmarker med "sagebrush". Saltängar, nu torra och vita av saltkristaller. Yorke Peninsula mycket trädfattig med stora sädesfält. Bara skog på höjderna och smala remsor längs vägarna. Kommer till Moonta Bay. Där bor Ebba. Hon är 84 nu. Henne träffade jag i Kakadu Natnl Park 1982 och eftersom hon har släktingar i Sverige, på Öland, fick vi mycket att prata om då. Hon hade då för flera år sedan åkt från Australien till Öland för att leta upp släkten. Hon och dottern Veronica kom sedan till Sverige ett eller två år efter så jag träffade dem i Göteborg. Jag hade för några dagar sedan haft kontakt med henne från Tasmanien men nu har hon inte svarat i telefon på ett par dagar. Inte i kväll heller. Veronica bor i närheten och hon svarar inte i telefon heller. Jag promenerar ut på piren där det finns många fiskare men ingen hade fått något. Klart fint vatten. Här finns fina stränder och klippbranter ner mot havet. En restaurang vid foten av klipporna söder om vägen ner mot piren är stängd för ombyggnad. Det enda som är öppet är ett cafe med liten servicebutik. Ingen pub! Tar in på Caravan Park som är nästan fullbelagd. Platsen jag får är en gammal betongplatta, att sätta upp tält är inte att tänka på. Här är dyrt. Duscharna och toaletterna utnyttjas av barn som står och väntar när någon med nyckel kommer och öppnar. Då smiter de in. Jag sover i bilen.

10/1. Fredag. Jag kör de 500 m till 10 Prankard St där Ebba bor. Ringer på och Ebba är hemma. Hon hade varit på ett sjukhus i Adelaide för kontroller och kommit hem i går kväll. Veronica hade kört. Vi sitter inne och pratar hela dagen. Hon hade haft influensa och hon har många sjukdomar ("You name it, I've got it!") och tar mycket mediciner behövde hon åka till sjukhuset. Mitt på köksbordet har hon en glasskartong full med mediciner. Jag undrar hur hon kan hålla reda på vad hon ska ta men hon säger att det är inga problem. Vi dricker kaffe och pratar Sverige och Öland. Om jag ska dricka vatten ska jag ta det ur en speciell tredje kran på diskbänken. Där finns regnvatten från hustaket som samlas i en stor tank utanför köket. "Det är gott dricksvatten!" Jag sa att det finns mycket fåglar här, är inte det ett problem, men jag fick inget riktigt svar... I de vanliga kranarna fanns klorerar vatten från Murray River, det används bara till tvätt. Det kommer i piplines hit, på kartan är det 250 km fågelvägen till Murray River. Ebba och Veronica kan ingen svenska så jag får översätta brev som kommit från släktingar på Öland. Ebba hade en gammal tidningsartikel från en lokaltidning (Ölandsbladet?) som berättade om hennes äventyr när hon 1977 reste ensam från Adelaide till Öland för att leta sätt på sin släkt. Vill du ha "chook"? frågar hon. Jag vet inte vad dett är. "Choo-ok!!" säger hon och tar fram en hel rå kyckling från kylskåpet. Den blir soppa till lunch och det blir kött över till kvällen. Veronica tittar in på kvällen när hon kommer från sitt jobb inom vården (sjukhem). Hon vill att vi åker en runda på Yorke Peninsula imorgon.

11/1. Lördag. Bilutflykt med Ebbas dotter Veronica i hennes bil. (En Ford, när jag frågade vilken modell svarade hon: "It's a Liza", men på bakluckan stod "Laser"! Liknar en Escort). Vi åker till Ardrossan, Pine Point, Black Point, Port Vincent, Edithburg, Yorketown, Warooka, Hardwicke Bay, Minlaton, Port Victoria, Maitland. Alla ganska små städer. När vi fikar i Port Victoria berättar Ebba att ön Wardang Island som ligger utanför tills för några år sedan ett populärt utflyktsmål och badplats. Det gick färja dit och det fanns en liten by med service vid färjeläget. Men den aboriginska institutionen här ansåg att ön var helig för aboriginer och myndigheterna bestämde att icke-aboriginer inte längre skulle få vistas där. Jag såg inte några aboriginer på Yorke Peninsula. Vi såg många fina vyer, särskilt vid kusten. Nästan hela Yorke Peninsula täcks av jättestora vete- och kornodlingar. Mycket torrt. Man väntar på regn och sår speciella sorter som tål torka. "Torrodling", ingen bevattning förekommer. Fina stränder. Massor av får betar de torra stubbåkrarna (ingen grön växtlighet utom träd och buskar)men de äter hö och annat stödfoder också. Vi stannade ett par gånger på fina rastplatser och åt och drack av matsäcken. Där det fanns skugga! Det var mycket varmt i solen. Tillbaka till Moonta Bay vid 3 på em. Veronica skulle jobba ett par timmar och sedan bjuda oss på "tea" (middag). Hon kom och hämtade oss vid 7-tiden. Hon har ett 8 år gammalt hus i Queenslandstil. Dvs envånings ganska kvadratiskt trähus med plåttak som även täcker veranda som går på tre sidor av huset. Huset står på c:a 1.5 m höga pålar, dolda runt om med glesa spjälor. Luftcirkulationen under huset skulle hjälpa till att kyla huset. Mandelträden har mogna mandlar. Jag får en stor påse mandlar av Veronica. Hon körde luftkonditioneringen på full spruta och vi skulle skynda oss in och stänga dörren. Det var mycket rymligt inuti. Inredningen hade mycket av vatten, segling, hav, snäckor, fiskar... Men hon har aldrig seglat. Vi får pasta, pastasås, sallader, oliver och quiche loraine med vitt vin. Veronica vägrar ta emot hjälp med disken och vid 11-tiden kör hon oss hem. Hon måste ha varit mycket trött, det var jag. Hon hade varit på jobbet och dessutom fixat maten!

12/1. Lördag. Moonta Bay är ingen riktig stad säger Ebba. Det är "en samling hus". Här bor pensionärer och så har välbärgade Adelaidebor flotta fritidshus. Här finns ingen service. Några km inåt land från Moonta Bay ligger Moonta, en lite större stad med hyfsad service, riktiga affärer. Men ska man storhandla åker man till Kadina 20 km norrut. Ebba är trött märker jag och fram på middagen ger jag mig iväg. Veronica kom in förbi på sin lunchrast så jag fick säga tack och adjö till henne också. Vid Moonta finns gamla nedlagda koppargruvor med guidade turer. Avstår, känns som att tiden inte räcker. Det finns så mycket man kan se. Jag måste fatta beslut att köra förbi flera gånger om dagen. Jag skulle kunna göra om resan med samma rutt flera gånger och se nya saker varje gång genom att stanna på andra ställen. Körde först till Port Pirie där jag köper en 20-liters bensindunk (jerrycan) som det sägs att jag måste ha när jag nu ska ut i de mera obebodda trakterna med stora avstånd mellan bensinmackarna. Landskapet allt mer ödsligt. Veronicas mandlar är mycket goda. Det är särskilt god sort, det finns många sorter ungefär som det finns äppelsorter. Har kört omväxlande med rutorna nere eller med luftkonditioneringen på. Stannar vid en rastplats före Port Augusta nära grund havsvik. Vid stränderna är vattnet rosafärgat, det sägs bero på ett kräftdjur. I Port Augusta är det mycket varmt. Går in på turistinformationen, som är stor med utställning och souvenirförsäljning. Jag var nära att köpa en hatt. Datorn fungerar dåligt. Fortsätter mot Whyalla. Väster om Port Augusta är det Outback: Röd jord, små grågröna buskar, ingen odling, inga tamdjur, bara bush. Det är mycket hett och AC:n är igång. Jag är ensam på vägen, känns lite kusligt. Längs vägen finns en pipeline. Jag tror det är Murray Rivers vatten i den också. Eyre Peninsula har mycket ont om vatten. Framme i Whyalla vid 4-tiden och kör först till turistinformationen. Långt upp på land stor en stor patrullbåt från Andra Världskriget som minnesmärke och det är också en befästning uppe på en bergknalle med utsikt över ett stort stålverk och en liten hamn. Rostfärg på allt i stålverkets närhet, t.ex hus och staket. Jag såg en delfin i hamnen!. Mycket hett. Svettas hela tiden. Får tips om en club som serverar god billig mat i stan och letar upp den med visst besvär. Billigt var det men inte så gott och lokalen stökig, det hade varit godare att laga egen mat. Staden består av två delar, en i närheten av stålverket och där det mesta är rostfärgat och en ny del c:a 20 km söderut. Körde alltså ut ur staden och körde i bushen en stund och sedan in i ny stad som hette samma! Här fanns fint shoppingcenter, handlade lite och åkte tillbaka till den smutsiga stadsdelen och tog in på Foreshore Camping. Sover i det överhettade tältet, fortfarande på morgonen är det svettigt varmt.

13/1. Måndag. Går upp kl halv 8. Det kom en molnskärm från söder på morgonen så det ser ut som väderomslag. Jag frågar i campingreceptionen när jag återlämnar bomkortet om det blir regn. Hon skrattar. "Sån tur har vi inte! Moln och blåst får vi, men sällan regn." Inget Internet, biblan stängd måndagar. Det var nog en kallfront för på förmiddagen är det behagligare väder men väderrapporten sa att det kommer att bli varmare igen dag för dag... Landskapet: Röd jord, bush, bergskammar, stor gruva. Närmare Cowell dyker stubbåkrar upp, liknar Yorke Peninsula. Cowells postkontor hade dator som inte gick att uppdatera hemsidan på. Men det gick att skriva e-mail så jag sparade texten i min Yahoo postlåda. Var inne i en järnaffär och köpte en hatt. Festar på kaffe och bakelse. Till Port Lincoln. Kör genom staden och ut till Kirton Point Caravan Park. Sätter upp tältet i skuggan av ett par träd. In till stan igen. Meatpie och kaffe. Letar upp biblioteket. Det finns i en skola som ligger omgiven av bilförsäljning och bilverkstäder. Fick en kvart på mig gratis, sedan skulle de stänga. Extremt långsam dator men som det gick att skriva åäö på. Så jag lyckades kopiera in mina texter från förmiddagen i Cowell på min hemsida. Det tog hela kvarten, det borde gått på ett par minuter. Grannen vid datorn bredvid sade att han suttit i två timmar med ett jobb som borde tagit en kvart. Kör till Coles Supermarket och köper lambchops of forequater, 4 hg för 3 dollar. Tillbaka till tältet på campingen. Ordnar till packningen, städar och ställer upp bord och stol. Steker lammkotletterna och fotograferar vyn mot Port Lincoln Natnl Park. Det blåser en kraftig sydlig vind som stör stekningen. Den tar dubbel tid mot vanligt. Och en glasfiberpinne i tältbågarna knäcks. När jag äter kommer en grabb gående en bit ifrån. Jag reser mig och hojtar (är inne på tredje ölen) åt honom och han kommer och tar en bild på mig sittandes ätandes lammkotletter med öl, iklädd min nya hatt. Han var på väg tillbaka till Perth från Melbourne. De är några grabbar i en stor sedan. Det är en "boys trip" säger han, det är bekvämt, man behöver inte vara så noga med att vara ren hela tiden. Förståeligt, igår hade det gått åt flera duschar för att hålla sig fräsh. Själv duschar jag varje morgon. Det finns nästan alltid duschar, undantag rastplatser och gratiscamping. Om det är riktigt varmt försöker jag dusch flera gånger, då utan tvål. Det ska man inte men jag ger en fiskmås en bit svål. Hon äter snabbt up den och burrar upp sig och jagar iväg de andra fiskmåsarna som kom. Hon går omkring ganska nära mig och markerar för de andra att hon såg mig först! Hon går och äter myror vid bordet och tältet. Duktigt! Så hon får mera svål. Då får hon jaga bort fler kompisar. Min tältplats är hennes revir. Måsarna här ser ut och låter som svenska utom att näbben och benen är röda, inte gula. Det kommer en regnskur och en regnbåge syns. Efteråt är det bruna gräset och grusgångarna lika torra! Smuttar på en whiskey (scotch av märket King Charles, finns bättre, det var ett impulsköp) och tänker på fiskemöjligheterna. Här finns särskilda bryggor (jetties) enbart för att allmänheten lätt ska kunna fiska. I samband med väderrapporten i TV är det ibland en "fiskerapport" (det är väl när vädret är lämpligt) där man får reda på var och när de olika fiskarna går att fånga. Tidvattentabeller och bästa tid för fiske finns också i dagstidningar. Särskilt i havet är artrikedomen stor och varje art har sina regler för minimi- eller maximimått, antal man får ta (inklusive de fiskar man har hemma i frysen), fredade zoner, fredningstider mm. Krångligt, man måste läsa broschyrer. Fryst agn,(bläckfisk, sardiner...) finns nästa i alla affärer. Campingplatser har särskilde rostfria bänkar med rinnande vatten avsedda för fiskrensning (såg sällan att de användes) och spolplattor där man kan spola saltet av båten och trailern.

14/1. Tisdag. Det är lite mulet och ingen överdriven värme på morgonen. Aussies tycker det är skönt: "Beauuuutiful weather!" Blir varnad att all frukt måste ätas före "checkpoint" vid Ceduna. All frukt beslagtas där. Detta händer oftast vid statsgränser men även vid gränser mellan olika odlingsområden. T.ex på ostkusten finns en fruktfluga som gör stor skada. Den finns (ännu) inte i västra Australien så man vill försöka stoppa införsel av den. På andra ställen är det växt- eller djursjukdomar, fästingar, myror... Det blir apelsin + clementin + mandlar + torkade aprikoser, som jag fick av Ebba och Veronica, till frukost. Missade avfarten till Port Lincoln Natnl Park utan åker i stället till Coffin Bay Natnl Park. Kommer inte in i själva nationalparken. En vänlig hund (kelpie?) kommer och hälsar. inte så imponerande sceneri. Vägarna här kantas av låg tät vegetation, scrub. Ogenomtränglig = moonta på något aboriginspråk. Vid kusten finns lite bebyggelse. Desto pampigare var Cummings Lookout! Bråddjupt stup ner till havet. Lodräta klippor och bränningarna slog där nere. Knallblått hav. Det fanns inga räcken så man närmade sig branten försiktigt. Det var sprickor i marken och delar av den såg ut att vara på väg att rasa (50 m?) ner i havet. Jag hade följt bilspår och kört bilen till två meter från kanten. Då hade jag passerat en skylt som jag nu gick tillbaka och läste. Det var en varning att gå närmare kanten eftersom den var extremt instabil! Men det var en enorm utsikt över havet och stränderna därnere. Som det brukar vara är jag ensam här. Inte en människa och på vägen (Flinders Hwy) är det nästan ingen trafik. När man möter en annan bilist hälsar man genom att höja högerhanden eller bara ett par fingrar från ratten. Jag hade inte tänkt på det förut, inte tittat så noga på dem jag mött. Det var när jag åkte med Veronica och hon hälsade på alla hon mötte. Först tänkte jag att hon känner många men hon fortsatte så hela tiden! Liksom att man säger "G'day", "How are ya?" eller "How are you going?" när man möter någon på stan. Nu ser jag att alla hälsar, även poliser och road-trainförare. Så jag anammade detta. Det växer större eucalyptusträd på denna sidan av Eyre Peninsula och det är odlings- eller betesmark nästan hela vägen. Men också saltöknar/sjöar som lyser vitt. Sanddyner finns också. På Cedunas turistinformation får jag 2 kg broschyrer om Nullarbor Plain och Western Australia. Mycket varningar för de långa avstånden mellan bebyggelse, inget vatten, hettan och ingen skugga. Tog in på en ganska central campingplats med endast grus på marken, gräset hade dött av torkan. Många stora träd ger bra skugga men det är inte så nödvändigt idag, det är svalt. Promenerar till skolans och stadens bibliotek och lånar dator. Den klarar inte bokstaven å. Så jag ägnar mig åt mina e-mail. Läser, rensar och skriver. Men det var gratis. På återvägen tar jag vägen förbi "jettyn". Vinden hade friskat i ordentligt. I Sprys Newsagency säljs alla möjliga prylar. Jag hittar en inomhustermometer av gammal vanlig konstruktion med sprit i glasrör. Den är monterad på mörkt trä. Den kostar $18.95. Jag tar med den till kassan och frågar tjejen om dom har en enklare modell, den här är för dyr. "Vad vill du betala", frågar hon. "Högst 10 dollar", säger jag. "Du får den för det", säger hon. OK, jag köper den! Går sedan till Foodland och köper fyra lammkotletter och två tomater. När jag står i kassakön i mataffären med bara en kund före mig, men som har mycket varor i vagnen, upptäcker jag för sent att en ny kassa öppnas. Kön bakom mig flyttar dit men jag står kvar. Då ropar kunden som står längst fram vid den nyöppnade kassan på mig att skynda mig dit, jag var ju före honom! Jag skyndar mig dit! I Sverige är det djungels lag i detta läget. Tillbaka på campingen tar på mig jacka i det kyliga vädret medan jag steker och äter mina kotletter. Gott. I Ceduna finns aboriginer. Jag nästan inte sett några sedan Sydney. Pratade med grannarna i en husbil. De var också på väg västerut och hade en läckande vattenpump och undrade om jag visste om någon ställe där det fanns bilreservdelar. Av en händelse hade jag sett en alldeles i närheten och de gick dit men kom tillbaka och sa att det var stängt för dagen. De sa att man ska ta varningarna för vägen över Nullarbor Plain på allvar. Framför allt se till att ha gott om bensin. Tanka på alla bensinmackar även om man tror sig komma till nästa. De hade träffat en som åkt förbi en mack och kommit till nästa med bara lite bensin kvar i tanken. Det var bara det att denna macken hade fått slut på bensin, tankbilen kommer väldigt sällan härute. Han hade fått köpa bensin av en som hade stor reservdunk. Två killar ska sova i sina swags, dvs sovsäckar förstärkta på utsidan av kanvastyg. Det ser vanskligt ut med tanke på myror, mygg, ormar... Sov i bilen. Lagom varmt. Det blev svalt väder i Port Lincoln och det har varit behagligt ända sedan dess.

15/1. Onsdag. Iväg vid halv 9-tiden västerut. Först såg jag spåren av sädesodlingar, nu torra stubbåkrar. Några fårhjordar men så småningom enbart bush. Vid Nullarbor Roadhouse hade träden tagit slut, enbart glest med låga buskar. Det är 300 km från Ceduna och det är första bensinmacken. Jag har halv tank plus 20 liter i reservdunk men följer råd och tankar. Idag har jag alltså avverkat c:a halva Nullabor Plain i behaglig temperatur. Först var det rätt mycket betesmark och odling av olika sädeslag. Fast nu skördat och kvar är torra stubbåkrar. Men efterhand alltmer ödemark och buskarna blev mindre ju längre västerut man kom. Vid Nullabor National Parks östra ände var det som mest ökenartat. Tog paus där (meatpie och kaffe!) i roadhouset. Hela skyltfönstret var fullt av stora glasburkar med solblekta ormar i sprit!.. Dingos vid vägen (Eyre Hwy) och vid Nullarbor Roadhouse. Där stod en Cessna bland järnskrotet och en kille kom fram och undrade om jag ville ta en scenic tour över Bunda Cliffs. Det var hans Cessna 172 och det var han som var piloten. En tysk motorcyklist väntade på att det skulle bli en medresenär till så att det blev billigare. Jag hade sett en skylt med reklam för flygturen. Den skulle vara "awesome" stod det och det betyder väl "mäktig", "vördnadsbjudande" eller "storslagen". I tyskens elektroniska lexikon stod att det var detsamma som "aweful" = "förskräcklig"! Men han lät sig ändå övertalas att följa med. 1/2 timme för AUD$75.00. OK, jag är med! Det var det värt. Först letar vi efter vilda kameler som brukar finnas i ett område med vita sanddynor och glest med buskar. Inga kameler idag. Då flyger vi ut över 50 m höga lodräta klippor som längs så där 200km lång kuststräcka stupar ned i havet. Stora vågor slog mot klipporna och delfiner simmade utanför. Inne på land såg man grottöppningar "blowholes" där luften blåser ut eller in beroende på lufttrycket. Vi landar på grusbanan och tysken säger att landningen var mycket bättre än vad QANTAS brukar göra. Det där järnskrotet vid Nullarbor Roadhouse där flygplanet stod, 50 år gamla väghyvlar, grävmaskiner och kärror, är egentligen historiska minnesmärken ("heritage") fast det ser skräpigt ut. Efter landningen hade det kommit två dingos, halvtama, till rastplatsen. De hade tvingats hit av torkan, det finns inget vatten i bushen. Jag hade sett en innan vid vägen på vägen hit. Här fanns förr en fårfarm. Den blev avvecklad när till slut inte vattnet räckte till. Längre västerut blev landskapet mer bevuxet av olika buskar och även torrt gräs syntes. Såg ingen kamel eller wombat, bara känguru fanns det gott om. Vid utsiktsplatserna på klippkanten fanns inga räcken, och det varnades för att klippkanten kunde rasa. Och jag såg sprickorna i berget, kalksten eller sandsten, där man gick. Sprickorna började fem meter från kanten. Men man måste ju titta ner! Det smattrar när jag kör genom gräshoppssvärmar. Stannade i Border Village och tar in på campingen som är nästan öde. "Igår var här en finländare som tar sig runt Australien på cykel", fick jag reda på! Här finns gott om plats att tälta och ställa upp husbilar och husvagnar. Dessutom finns stugor att hyra. Men jag är nästan ensam här. Hittar några stora buskar som ger skydd och ställer bilen där. Rensar kylaren från gräshoppor. I roadhouset tar jag en öl och kollar Internet. Här finns inget mobilnät. Ringer till Sverige i telefonkoisk. Det är en jäkla massa siffror som ska tryckas in när jag använder Global Gossipkortet men nu funkar det bra. På väggen i roadhouset sitter tre klockor. En visar South Australiatid och en visar Western Australiatid (-2½ timme). Sen har dom skojat till det och har en klocka i mitten som visar Border Villagetid (-1 1/4 timme). Byn har eget elkraftverk. Dieselmotorn hörs i bakgrunden. Jag har kört 500 km idag. I valet mellan snabbmat i roadhouset eller middag i tillhörande restaurang, som ser öde ut, tar jag tredje alternativet: Värmer konserver vid bilen och tar en öl. Har sällskap av en australisk kråka som hoppar omkring i busken bredvid och framför sin säregna, klagande sång. Jag har tur med vädret. Idag är det 20 grader, den 12:e januari var här 48 grader.

16/1. Torsdag. Vaknar tidigt om man går efter Western Australiatid. Jag ställde om klockorna fast det är 100 meter till gränsen. Kokar kaffe och käkar kex. Frukten är slut, jag köper ogärna mycket frukt nu när jag insett att det finns karantänsgränser där man beslagtar all frukt. Äter upp en burk kanadensiska sardiner (Brunnswick) i tomat som är billigare men liknar "Kung Olavs", som emellertid är godare. "Kung Gustafs" hemma i Sverige är ju ännu godare men finns inte här. Det kan vara så att det beror på att tomatsåsen kryddas annorlunda för australiska marknaden, den danska makrillen i tomatsås smakar också lite konstigt. Solen har bara varit uppe en kort stund när jag åker västerut så jag tar det försiktigt. Emu, känguru, wombat och kamel kan springa upp på vägen. Kameler eller wombats såg jag inte men emus var det gott om och även kängurus blev vanliga längre västerut. Emus går obekymrat vid vägen men när jag saktar in för att försöka videofilma springer de in bland buskarna. Kängurus är inte så aktiva på dagen, man ser dem oftast sittande i skuggan under en buske. Tankar i Mundrabilla. Kaffe och meatpie i Cocklebiddy Wedgetail Inn. Australiens längsta raksträcka 146 km är mellan Caiguna och Balladonia på Eyre Hwy. Men landskapet var inte platt utan vågigt, långa backar upp och ner. Möter tre cyklister, först två som kör i sällskap och såg pigga ut men senare en ensam man, jag tror han hade en japansk flagga, som såg väldigt trött ut. Han kämpade på lite vingligt i knapp styrfart. Landskapet. Såg många emus och kängurer vid sidan av vägen, också stora rovfåglar (wedgetail eagle) och ödlor. Närmare Norseman tog slätten slut och det blev mera kuperat. Eukalyptusskog igen. Långa sträckor där det varit bushfires, det luktade brand. Framme i Norseman vid 3-tiden. Där fanns ett bra Internetcafé.

När man kommer in i en butik eller kontor möts man oftast av ett stort leende, som om det var en gammal kompis som klev in. Och "How ar'ya going? How can I help ya?" När man är utanför storstäderna och man möter någon på campingen eller på en trottoar: Ett leende och en hälsning, oberoende av kön och ålder på den man möter. Det är inte som jag minns det från min förra resa for tjugo år sedan. Då var det mer som i Sverige. Om jag inte tog fram mina resechecker i amerikanska dollar som jag hade den gången och de trodde jag var amerikan, då fick man knappast någon service alls. Så jag fick börja med att säga att jag var svensk innan jag tog fram de där resecheckarna. Men det var då det.

Det var lång etapp idag, c:a 500 km men jag fick ju två och en halv timme extra i tid pga ny tidszon. Här är varmt, kanske 35 grader och disigt. Handlar frukt och lammkotletter i shoppingcentret. Barn, kanske 5-6 år leker i butiken. Jagar varandra runt i gångarna. Jag vet inte om föräldrarna är där, ingen säger till dem, inte personalen heller. Gatorna är breda och här i centrum av den lilla staden är gatan så bred att det är parkering på tvären mitt i och på varje sida är gatan så bred att två bilar kan passera i bredd och på båda sidor är det snedparkering med nosen in mot trottoaren. Och det är gått om plats för det är lite trafik. Tar in på campingen. Det var det 38 grader senare på kvällen. Staden uppkallad efter hästen Norseman som skrapade med hovarna så att man upptäckte guld. Stor guldgruva finns här. Man hör buller från maskiner och krossverk på avstånd därifrån. Besökare är inte välkomna dit. För första gången är flugorna (bushflies) riktigt besvärliga. Träffar campinggrannarna från Ceduna! Det hade gått fort att fixa den läckande vattenpumpen. Måste berätta om de uttorkade sjöarna vid Norseman. De lyste vitt som snö av salt. De verkade vara mycket grunda med helt plan botten och det växte buskar nästan nere vid saltet. Och den röda jorden ovanför strandkanten, som fortfarande var orörd efter senaste regn, hade en hård skorpa och glänste av saltkristaller. Solnedgång vid 7-tiden, skymning vid 19.20, syrsor, matos. En av mina tältpinnar verkar vilja ge upp. De fick mycket stryk i den hårda vinden vid Port Lincoln.

17/1. Fredag. Nu åker jag till Esperance. Först bushlandskap, ibland som en park med höga eukalyptus och låga buskar i olika nyanser av grönt. Torra saltsjöar lyser vitt. Längre söderut malleeskog och sedan jättefält med något, nu skördat, sädeslag. I Esperance mulet och nästan svalt. Vacker stad med jättestora träd som ser ut som granar på håll. Träden kommer ursprungligen från Norfolk Island och är ofta planterade i parker och städer vid kusten i större delen av Australien. Utanför Esperance finns en skärgård. Den mest centrala campingen i södra delen av staden är fullbelagd men på Seafront Campingen norr om staden fanns plats. Mina grannar är samma unga par som på Norsemans camping! Tar bilen tillbaka in till staden. Tar med mig min skadade tältpinne till en affär för campingutrustning. Det visade sig att det var två segment som var knäckta och det gick att byta dom. Expediten hade inte tid just nu men jag blir lovad att det skulle vara färdigt om en timme. Internetcafe´med dålig dator men e-mail kan jag kolla. Gunnar undrar om det finns Duff Beer. Hm, har aldrig hört, men ska fråga. Handlar först mat på Woolworths och går in i spritaffären bredvid. Köper mig några Cascade Premium Lager. Frågar mannen i kassan om Duff Beer och han skiner upp. Jodå, det fanns men det slutade tillverkas för 6 för sedan. Det har samlarvärde, en kartong Duff Beer kostar nu 6000 dollar! Nu är det dags att hämta tältpinnen. Expediten hade tid att fixa det nu, han hade väntat för han ville visa hur det gick till så jag skulle kunna byta sektioner själv nästa gång. Det såg inte så svårt ut och verktyg: Tång, mejsel och kniv hade jag. Jag nämner att det var på campingen i Port Lincoln som skadan uppstod. "Min bror sköter den campingen", säger han. Ja, faktiskt, de ser lika ut! Tillbaka till campingen och sätter upp tältet. Tvättar och torkar i tumlaren, som är mycket effektiv. Ibland är torktumlarna mycket långsamma, undrar varför det är så stor skillnad. Fisk, snapperfiléer, steker jag till middag på Seafront-campingen. Gott! På campingen sover två tjejer på marken i var sin swag, sovsäck med skydd av grovt tyg, bredvid deras bil, en Honda stadsjeep. Nokian med Telstra Prepaid och Ericsson med Telia Mobile Utland vägrar sända SMS. Precis när jag tänkte ringa och klaga går SMS-en iväg med Aus Optus.

18/1. Lördag. Upp tidigt (kl 6). Går och slänger träningsoverallen och en T-shirt, som inte kom med igår, i tvättmaskinen. River tältet och kokar kaffe. När tjejerna lade sig i sina swags såg man bara ansiktet på dem men i sömnen rör de sig upp och snart ligger de med överkroppen och bara armar utanför swagen. Men här finns inga myggor som tur är! De sover fortfarande. Tvättmaskinen på "Normal" tar halvtimme och torktumlaren har torkat tvätten efter en timme. Lämnar bomnyckeln (elektronisk) i receptionen och får mina $10 tillbaka. Promenerar på stan, jag har tid hos frisören kl 9. Det är en frisersalong, både dam och herr, vid torget mitt i stan. Jag kommer lite tidigt men blir omedelbart ombedd att sätta mig vid tvättstället så att de kan tvätta håret. Jag hade ju nyss tvättat håret så de nöjer sig med att skölja. Det var två unga tjejer som skötte salongen, hon som blötte håret var yngst. Men hon som klipper mig säger att hon var i Europa "years and years ago" så hon kanske inte är så ung som hon ser ut. Hon minns att det var -26 grader i Scotland på nyårsafton. Hon sätter klämmor här och var i håret efter vi kommit fram till hur jag vill ha det. Klämmorna flyttas omkring allteftersom hon klipper. Hon frågar ut mig om resan. När hon får reda på att jag har en Ford säger hon att hon är en "Holden person". Håret blir bra, $21.

Tar Scenic Drive längs kusten sydväst om Esperance. Vägen går längs med en bergskam med utsikt över beacher, laguner och klippöar. Vit sand och höga vågor. Vid en strand var surfare ute. Men vid stränderna står skyltar om att det är livsfarligt att bada pga kraftiga strömmar. "Rip" och "Undertow". "Other lives have been lost!" står det. Av alla sevärdheter väljer jag Yabbi Farm, kräftodling trodde jag men när jag kommer dit via slingrig smal grusväg (Warden Rd) ser jag inga dammar. Gubben som jag pratat med i telefon, för det var tidsbeställning, kommer ut ur ett boningshus och visar mig till en anläggning under plåttak bestående av flera runda vattentankar av betong. Där fanns kräftorna i plastburar. De köper in odlade yabbis som kommer från mörka dyiga vatten. De är nästan vita och smakar dy. Här får de gå i klart vatten, blir bruna och goda att äta. Han visar och berättar men beklagar att han inte vet allt. Det är hans fru som sköter kräftorna och hon är inte hemma. Varje yabbi vägs och sorteras i storlek innan de skickas till försäljning. Jag tycker att det är mycket arbete att hantera varje yabbi. "Women got lots of time", säger han. Vi pratar om svenska och amerikanska kräftor. Kinesiska och turkiska hade han aldrig hört talas om och inte heller om kräftpest. Men dill! Vi går till hustruns (!) trädgårdsland via smal stig i bushen. Där gal en tupp i ett skjul bredvid det väl inhägnade trädgårdslandet. Det är torrt och växterna slokar. Ser gurkor, gurkört, persilja, diverse för mig okända växter och.... stort land med meterhög dill! Fast gubben vet inte vad som är vad. "Tyckte jag hörde henne prata om dill". Jag får en hel planta. Kylboxen för 6-pack öl töms, ölen är ändå varm nu. Lägger i stället i en Cokacolaflaska med is direkt från frysboxen invirad i blöt tidning och så 9 yabbis ovanpå. Drygt halvkilo, 6 dollar för det hela och så iväg västerut. Med ACn på, för yabbisarnas skull. Omväxlande torr bush och jättefält med sädesodling eller betesmarker med får och kor. Vid Stokes Natnl Park tusentals kor. Meatpie och kaffe vid Munglinup. Det var mulet på morgonen men väderrapporten säger "fine" och eftermiddagen klar och varm. När jag kör genom ett område med enbart bush ser jag ett stort rökmoln som ser ut att ligga några km framåt norr om vägen (South Coast Hwy). Det är en stor bushfire och jag ser den under en lång tid. Jag passerar som jag trodde söder om den. Lyssnar på bilradions nyheter men det var ingen nyhet. Man bryr sig nog inte om en bushfire här. Det ser ine ut att finnas någon bebyggelse på flera mils avstånd. Helt öde. Det kanske är bara jag som sett branden! Efter att passerat små städer som Ravensthorpe och Jerramungup (inget mobilnät i någon) hoppas jag på camping i Boxwood Hill men den "staden" var bara ett roadhouse, som ett Statoil Bollebygd mitt i bushen. Här fanns en öde tältplats utan skugga i hettan, mobilnät kan man glömma. Så vidare till Bremer Bay (bara 63 km dit) vid kusten. Svalt och skönt men stora flugor bits på benen så på med jeansen. Stor välbesökt camping och "sommarstugor" runt om. Fina stränder och vegetationen är tät bush med lite högre träd som ger skugga. Kokar yabbisarna i två omgångar eftersom kastrullen är för liten. Salt, dill och vatten som jag tycker och koktid 15 minuter. Min granne tittar förvånat på, det är en ensam motorcyklist (BMW) invandrad från Tyskland för några år sedan. Han lagar själv mat på ett Trangiakök och när han är färdig lyckas han inte släcka spritlågan! Det ser lite komiskt ut när han först blåser och sedan försöker kväva elden med ett plåtlock. Elden tar sig snabbt igen. Han ger upp och låter spriten brinna upp. Talar inte om för honom att om man sätter en kastrull med kallt vatten direkt på Trangiabrännaren så slocknar den. Medan yabbiesarna kallnar ringer jag till Solbritt från telefonkiosken för här finns inget mobilnät. Fanns inget nät på hela sträckan från Esperence. Klockan är 18:30 här och Solbritt och Charlie har just kommit hem från morgonpromenaden. Smutsig och blöt Charlie står utanför! Tillbaka vid bilen, tysken var försvunnen men motorcykeln stod kvar. Yabbisarna var mycket goda! Kraftigare smak än svenska kräftor. Alla var honor och alla hade två klor som satt stadigt fast. Klorna liknade krabbklor och var mycket hårda, hade varit bra med nötknäppare. I skölden fanns ett rödaktigt "smör". Två har rom (inv). Stjärten lättskalad, gallblåsan sitter som på signalkräftor. Satt länge och njöt av yabbis och Cascade Premium Beer. Sista kräftan äts i skenet av ficklampan! Mycket nöjd. Sover i bilen.

19/1. Söndag. Bremer Bay har bara mellan 100 och 250 fasta innevånare. På campingplatsen och i stugorna kan det bo 3000 till. Det är bl. a sportfiske och valskådning (aug - nov) som lockar. Många har motorbåt på släp efter bilen. Kör mot Albany, Western Australia. En skylt pekar på en grusväg mot Fitzgerald Natnl Park. Vägen var i mycket gott skick men skylten sa inget om avståndet till parken så efter 20 km vände jag. I solgasset gick klumpiga halvmeterlånga ödlor, "bobtail skinks". De är tillräckligt långsamma för att jag ska hinna gå ur bilen och filma dem. Jag såg tre stycken. Alla andra djur försvinner redan innan bilen stannat. Handlar i utkanten av Albany. Regnskur när jag kommer ut och vädret blev kyligt och småregnigt. Kollar på turistinformationen. Hittar ett Internetcafé (Pot Black) med besvärliga datorer (byter tills jag hittar en med fungerande Internet). Går en runda på stan och åker vidare. Tar "Scenic Drive" (genom Torbay och Youngs) söder om huvudvägen (South Coast Hwy). Den går genom ett frodigt grönt landskap med betesmarker och skogsdungar. Passerar ett litet ställe som heter Bornholm på vägen till Denmark, som var en snygg liten stad med mobilnät. Tar en "Dagens soppa med bröd" på ett litet café. Bacon och potatissoppa. Skulle inte kalla det soppa, konsistens nästan som potatismos, men god. Stor portion och mycket gott, ganska grovt, bröd. Frågar om stadens namn på turistinformationen. Denmark var en engelsman som var med på ett skepp som blev skadat och man var tvungen att ligga vid kusten här ute och reparera. Han gick iland under tiden och utforskade området. Han fann floden, Denmark River och även staden har fått namn efter honom. Glömde fråga var namnet Bornholm kommer ifrån. Landskapet har blivit annorlunda. Ganska kuperat med betesmarker som inte är så stora där det mest betar kor men också får och alpacka. Kullarna är också skogbeklädda. Längre västerut blir det mer skog och inte alls så torrt. Frodigt och träden allt större. Åkte ner till kusten vid Peaceful Bay, där fanns en camping. Mobilnät fanns däremot inte och jak kör tillbaka till huvudvägen. Vid Walpole-Nonalup Natnl Park står en skylt "Tree Top Walk" och ditåt kör jag. Vägen går uppför och ju högre jag kommer desto större blir eucalyptusträden. Mycket frodigt, det har blivit stor skillnad mot hur det var vid Albany. Går till entrén fast klockan är fem och då ska det vara stängt ser jag på en skylt. Men se det är öppet en timme till för det är sommarlov. Damen i kassan heter Svensson men det var hennes gubbe som var svensk. Liknande konstruktion som den på Tasmanien, Tahune Forest Airwalk. De här träden, tingle gum, är ännu högre och den här promenaden är högre och längre. Och det svajar så att man ska känna det som man är i trädtopparna. Fint väder, soligt och lagom varmt. Väl nere på marken igen går jag en stig runt i området. Massor av jätteträd. En del urholkade vid marken av skogsbränder och stigen går rakt igenom ett av träden. Camping, Coalmine Beach Caravan Park i Walpole. Det är som en hel stad, massor med folk, husbilar, husvagnar, tält, BBQ:s, båtar på trailers... Jag tror campingen är större än själva staden och ändå finns fler campingar i närheten. Platserna är numrerade och ligger bland träd och buskar, mycket skugga här. Äter burkmat, fick inte tag på färskvaror på söndagen. Lagar innertaket på Forden. Tyget är limmat på undersidan av det formpressade innertaket och limmet släpper pga värmen eller materialfel (det är det väl, en australisk bil ska tåla värme). Mycket vanligt problem här sägs det. Tyget hänger ner, mest fram i bilen och det börjar bli irriterande. Jag fäster upp tyget med knappnålar. Det blir inte perfekt, lite veck och bubblor, men tyget är inte i vägen längre.

20/1. Måndag. Upp kl 8. Dusch och frukost (Kaffe, tonfisk, frukt, kex...) till kookaburrans skratt. Jag åkte genom magnifik skog av jätteträd i Shannon Natnl Park. Här finns också "grästräd", ser ut som en grästorva på toppen av en två-tre meter rak, kal, svart (av bushfires?) stam. Via Manjimup till Bridgetown, som såg fint ut, övervägde att stanna men fortsatte via Nannup till Augusta . Var inne på flera ställen och frågade om jag kunde få motorolja och filter bytt på bilen. I Bridgetown gick det inte för verkstadens personal var på KLE-möte! De skulle kunna byta olja på Forden i morgon men klockan är bara elva på fm (redan varmt!) och jag vill nog komma lite längre idag. Mycket vänlig "kundmottagare". Staden såg intressant ut. Modern Vilda Västern. Överbyggda trottoarer, General Store, Bar, Liquor Store... Åkte vidare till Nannup som inte var serviceminded. På bilverkstaden var det folktomt. Bensinstationen hade ½-litersflaskor med motorolja att erbjuda när jag frågade om oljebyte. Men till macken hörde också ett gammalt fik, byggt av pärlspånt, masonit och korrugerad plåt. Modell 50-tal. Där åt jag en meatpie med kaffe. Sedan åkte jag på slingrande vägar delvis genom skogsbruks- och betesmarker och alltmer småvuxen skog till Augusta. På Gull-tappen (inte Gulf) här fick jag napp. "Jag tar den direkt, det kommer visserligen en annan kund snart men han får vänta"! säger mekanikern, "Kom igen om en timme". Jag går till Doon Banks Caravan Park, ska ta in här när jag fått bilen. Till Foodland och handlar (bl.a 4 st lammkotletter) och tittar på stan och utsikten över havet och en flodmynning. Här finns två turistinformationer, en "kommunal" och en med den vanliga "i"-skylten. Kollar båda. Kommer tillbaka till servicestationen och finner mekanikern kollande strålkastarna. "Du har inget halvljus", säger han. Jag har inte använt det så jag visste inte om att de inte fungerade. Lampor och säkringar OK men när jag trycker på ett relä i motorrummet blinkar det till. Dålig kontakt, lätt fixat. Han säger att han gjort rent luftfiltret, det var fullt av gräshoppor, några var levande... Men bilen är bra, motorn är bytt ganska nyligen och under är allt OK, "solid, solid". Men jag hade betalat för mycket, det har alla gjort som kommer hit och köpt bil i Sydney. Här kan man köpa en sådan bil för $2000. Sevicen kostade $73. Senare kollar jag motornumret på bilen. Original enligt papperen (chassienummer och motornummer är lika och det är så det är när bilen kommer från fabriken, hur dom nu fixar det!), så jag vet inte vad som fick mekanikern att säga att motorn var bytt.

Jag åker ut till fyren vid Cape Leeuwin. Här möts Indiska Oceanen och Södra Oceanen. Fint fyrtorn och lågvuxen buskvegetation på klipporna. Blått hav och bränningar, vackert. Jag campar på Doonbanks Caravan Park i Augusta. En blandrashund kommer och hälsar och lägger sig några meter bort med ett öga på mig medan jag steker mina 4 stora lammkotletter (forequater). Tigger inte men hoppas tydligen. Ytterligare en hund, liten vit, kommer, han tigger och slickar mig på handen. Hans husse ropar men kommer sedan och hämtar honom. Han frågar hur gammal "min" hund är men det vet jag ju inte. En dam som är ute och vattnar blommor (permanentboende på campingplatser är vanligt) säger att "den hunden hör till campingen". Innan jag ätit färdigt ser jag den vita hunden gå ut i koppel. Husse finns i andra änden men han syns inte bkom buskarna men han hojtar "Time for his walk!" till mig.

I Karridale hade jag köpt en burk Jim Beam whiskey/Coca Cola-blandning. 5% alkohol. Det var inte gott, men den är populär bland ungdomarna. Där köpte jag också en 6-pack Victoria Bitter. Det är det populäraste ölet. Ibland tycker jag att det har en jästliknande bismak. Någon trodde att det kan bero på att ölet lagrats eller transporterats för varmt beroende på att de stora volymerna är svåra att hantera. Det här är OK men jag gillar premium lager bättre. Jag hittade inget sådant i kylen så det fick bli VB. Behaglig kväll, papegojor och måsar väsnas lite. Cikador eller vad det är som låter som ett evighetschokladhjul från träden. På dagen när man kör hörs ibland ett "tick-tick-tick..." Jag trodde först att något fastnat i däcket, men ljudet kommer från bushen. Fin camping, här har många sina "Röda Stugor". Jag får tips om flera fiskeplatser men det skulle bara fungera på kvällen pga tidvattnet. I kväll är det ju "kört" men ska jag vänta tills i morgon kväll?

21/1. Tisdag. Nej, åker norrut efter morgonkaffet. Tar "Turistvägen 251". Kollar på en camping (Cosy Corner) efter bara några kilometer för att se om de gick att bada. Den var stor och nästan fullsatt. Trångt och tät trafik. Någon badplats såg jag inte men trängseln stressade mig lite så jag letade inte så noga utan tog mig tillbaka till "Väg 251". Jag badade sedan i Indiska Oceanen vid en stor sandstrand i Hamelin Bay. Här fanns bra parkering (fast som vanligt ingen skugga) snygg anläggning för omklädning och dusch. Det var soligt och mycket varmt så det var svalkande att doppa sig. Vattnet kändes "lagom", kanske 23 - 24 grader. Det var rätt många som badade längst söderut på stranden så jag gick c:a 100 m norrut där jag var ensam och kunde ställa ryggsäcken i sanden så jag kunde ha uppsikt över den. Jag får ju vakta mina prylar själv. På vägen längs kusten stannar jag och tittar på grästräd. Ett par meter hög grov stam med en "grästuva" på toppen. Leeuwin Naturaliste National Park är fin. Här växer också jättestora eucalyptusträd. Och i undervegetationen, ända upp på vägrenen växer kottepalmer, sådana krukväxter man köper dyrt hemma! Kör in på några småvägar fram till vingårdar men jag stannar inte och går in. Det gjorde jag i Barossa Valley och nu som då kan jag inte prova vin. För jag kör bil. Det finns grottor i området, bl.a Mammoth Cave. Jag var nere i grottan i Hastings på Tasmanien så jag avstår nu. Soligt och varmt väder, det blir mycket varmt i bilen. Startar AC:n. Fikar i Busselton. Där lånar jag också dator på IT-firma. Det fanns ingen skylt "Internet" men jag råkade genom fönstret få se en dator stå oanvänd så jag gick in och frågade och det gick bra att låna den. Det kändes iskallt i luftconditioneringen. Mycket hett ute och det blir inte lätt att komma in i bilen som står i solen. Här är massor med turister och semesterfirare.

Tog in på campingen på Pinjarra Road i Mandurah, fick plats här också fast de skyltade "Fullt". Får tag på en liten flaska rött Jacobs Creek (halvflaskor är ovanliga) och steker mig två scotch filléts (entrecote). Festmåltid!. Det är ju vanligt på campingplatser att det finns skyltar om att man ska spara på vatten, torka golvet i duschen med en mopp, inte skräpa ner osv. Här fanns en skylt att "stubbies" var förbjudna i poolen. Jag trodde först att man syftade på den korta varianten av shorts, men det gällde ölflaskor. I duschrummet stod en skylt som sade att man fick duscha max en gång om dagen. "Det räcker! Och se efter barnen!" Efter solnedgången känns temperaturen hyfsad i bilen så jag lägger mig där och somnar. Vaknar mitt i natten och svettas. Öppnar rutorna lite. Skulle skaffa myggnät och klamma fast i bildörrarna. Här fanns inte så mycket insekter så det gick bra ändå.

22/1. Onsdag. Gamla vägen norrut, den har två filer i vardera riktningen och mittren. Morgonrusning men inte hetsigt. På kartan ser jag att den nya motorvägen mot Perth går lite längre in i landet. Stannar i Rockingham. Det märks att Perth och hela kusten här har och har haft en "boom". Mycket nybyggt och det byggs fortfarande hus och vägar och projekt med nya tomter ser man överallt. Letar mig ner till stranden, tittar efter delfiner men ser inga. På turistinformationen, som jag upptäcker av en slump, det finns inga skyltar dit, sägs att det händer att delfinerna dyker upp vid stranden men det är inte varje dag. Bokar delfin-tur tills imorgon. Inte den där man ska simma med delfinerna utan bara se. Vandrar längs stranden och uppe i staden, fikar två gånger. Efter att ha tittat på Rockingham åker jag ut till campingen, Rockingham Holiday Village en bit österut på Dixon Road. 30 grader. Hett i solen. Får se ett stort rökmoln i öster. Röken driver tydligen från en bushfire söder om oss. Vinden sydvästlig. Tänker på att utanför campingen var bushen uppbränd. Går och pratar med grannarna som står och pekar på röken. De bor i "permanenta" husvagnar. "Om vinden vrider på syd får vi väl evakuera som i julas, elden kom ända fram till staketet..." Jag såg att det var svartbränt när jag kom till campingen. Helikoptrar vattenbombar elden, de passerar här över. Här ute vid campingen finns ingen mataffär och det som säljs i receptionen lockar mig inte. Det får bli middag på konserver som jag ser till att alltid ha i bilen. Det är inte många tält eller tillfälliga husvagnar. "Svampen" med fyra elkontakter på undersidan står i hörnet som gränsar till fyra tältplatser. De andra tre tältplatserna som hör till "min svamp" är tomma. Jag kopplar laddarna till kameran och videon där trots att jag inte betalat för el. Mobilen laddar jag oftast i bilen.

23/1. Torsdag. Men det händer inget och på morgonen syns ingen rök, men lite brandlukt. Hela förmiddagen ute med en båttur och ser massor med delfiner. 8.15 var tiden man skulle vara vid båten. Efter en halvtimme är vi iväg. Båten med dom som skulle simma med delfinerna gick en kvart innan. De hittade delfiner utanför bron vid revet. Skepparen/guiden på vår båt blir meddelad detta på radion. Han verkar glatt överraskad av att få informationen. Han tackar och säger "good on you!" Delfinerna är honor med ungar och är försiktiga, tar inte mycket kontakt med de simmande delfinskådarna. Jag tycker vår båt kommer alldeles för nära dom som "simmar med delfinerna". Jag undrar om vår guide får tips någon mer gång om var delfinerna finns. Vi får fika och melon. En mikrofon hänger ner i vattnet och vi hör delfinerna signalera till varandra "delfinkaraoke". Sedan kör vi tillbaka till insidan bron och vi ser några ärrade delfinhanar. Jag tyckte det var nog nu men vi åkte runt en stund till bland musselodlingar och båtar på svaj. Vid bryggan kl. 11.15. Tar en meatpie och kaffe. På eftermiddagen åker jag till Perth. Byter från gamla motorvägen till den nya. En polisbil hänger efter mig länge, kanske en slump. Han svänger av någonstans. Snart syns några skyskrapor avteckna sig. Dit ska jag. Hittar in i City och St George's Tce, som jag kör österut. Här hade jag tänkt stanna och försöka leta upp ett Budget-motell från min broschyr. Gatan där det ligger finns inte på min enkla karta men ska vara ett par kvarter norrut. Har inte bokat, bara chansar. Men 10 meter från där jag parkerat (parkeringsautomaten trasig) är Townsend Lodge, packpackers/students accomodation. Går in och frågar och jodå, det finns plats. Enkelrum för 26 dollar/natten. Bilparkering gratis på bakgården. Jag hade tur, en parkeringsplats blev just ledig. En smal gränd leder dit. En skylt säger: "Give way to oncoming traffic!" Någon hade skrivit till "children" efter "way". Bokar tre nätter. Blir visad mitt rum via TV-rum (56 kanaler), kök med gasspisar, kylskåp, mikrougnar... och en stor bänk med müsli, kornflakes, kex, socker, salt, ketchup, te, kaffe... "Ta för dig, allt som står på det bordet är gratis!" Spelrum med biljard, datarum med Internet, tvättstuga, bakgård med tvättlinor, gräsmattor, BBQ, bänkar och soffor. Toiletter och duschar i korridoren och rummet är litet utan AC men med fläkt. Rent och snyggt. Det står skyltar om att man ska städa när man ska åka. Det får nog personalen ta hand om. Jag får en enkel karta över Perth där den unge mannen ritar in gratisbussarna, tågen, färjorna, affärerna, restauranger... Det är mycket centralt. Jag hade väldig tur som hittade detta stället. Efter att ha burit upp väskor och lite grejor från bilen vilar jag mig och går sedan ut på stan i fint väder. Men vakten på The Mint säger att de lovat regn. Och mycket riktigt, jag blir blöt på hemvägen. Vid 18.30-tiden ny promenad. Torrt men svalare. På café: Kycklingbröst + chips + sallad. Det är svalt, nästan kyligt. Det blev så idag, igår 28°C.

24/1. Fredag. Tvättade och hängde tvätten på tvättlina på baksidan. Fick trängas med studenterna. Här bor en internationell blandning! Många japaner, tyskar, engelsmän/engelskor, holländare, italienare mm. Ingen svenska hör jag pratas. Har varit på Hay Street och shoppat. Nya sandaler och ett par T-shirts. Internet på hotellet, åäö fungerar på en av datorerna. Dvs bokstäverna finns inte på tangentbordet men de kan lockas fram med Alt-tangenten och tre siffror på numeriska tangenterna. T.ex Alt + 148 = ö. Jag har insett att det är ingen jävel mer än jag som bryr sig om detta. De tycker o får duga som ö. Men vi fick en gammal DOS-dator av Lindbloms i Västrahult och med den en bok: Ordbehandling för IBM PC, XT och AT, utgiven av Scandinavian PC Systems. I den finns en tabell över alla dessa "specialtecken". Även Alt + 248 = ° och Alt + 129 = ü kan ju vara användbart. Betalar gör man med smartcard som laddas i receptionen. En av gästerna målar om trappräcken som betalning för rummet! Promenerat till stranden av Swan River, the Jetty och till Northbridge, "snäll" kopia av Sydneys Kings Cross. På kvällen var jag och åt kängurufilé på en restaurang. Chips, god sallad och sås men känguruköttet smakade inte så mycket, kanske en svag bismak påminnande om lever, inte direkt dåligt men det beställer jag inte fler gånger. Fin sval kväll och det flanerar mycket folk, men det är långt ifrån fullt med folk i barer och restauranger. De populäraste inneställena är välbesökta men många andra är helt folktomma. Det är långhelg, nationaldagen på söndag och då blir det helg på måndagen också, här missas inga lediga dagar! Ungdomarna spelar trumma och gitarr på innergården. Sjunger på italienska och spanska. Det är störande men det spelar ju ingen roll för mig. Jag går ner och tar ut en Fanta ur automaten och "minglar". Men vitskäggig student går inte hem. Och ungdomarna, mest studenter tror jag, har mycket öl, vin och sprit och det dricks! En 75:a Jhonny Walker ser jag halsas. Det är kanske inte bara för mitt vita skägg de är okontaktbara. De är packade och tjejerna har svårast för att gå rakt. Stor gryta mitt på bordet. Sången tystnar vid midnatt.

25/1. Lördag. Efter festen igår är det en hel del städning som återstår på innergården och framför allt i köket, som jag iallafall inte använder, jag äter på stan. Jag deltog inte i festen och tänker inte hjälpa till att städa. Perfekt väder att promenera i: Sol, lite vind och inte för varmt. Går först och letar upp det Budget Motel som jag ursprungligen tänkt ta in på. Det ligger c:a 500 m åt nordost. Sedan till ett Internetcafé som har scanner så att jag kan scanna några bilder och skicka med e-post. På hemvägen såg jag målgång av "Swim Through Perth". Massor av simmare av båda könen kommer simmande längs Swan River och går upp vid "Jettyn". På andra promenaden först chicken-veget. pie + long black coffey och sedan cappuchino + pannkakor. Hem till hotellet och ser om blåsor på fötterna pga de nya sandalerna. Vilar en stund. Vid 18:tiden går jag ut i bästa kläderna för jag ska gå på inneställen. Först till Grosvenor Hotel (inga jeans här inte) för en öl och sedan till Brass Monkey i Northbridge. Där åt jag utsökt fiskrätt, stekt snapper med mycket grönsaker. I morgon Australia Day men jag tänker åka på förmiddagen norrut. Fick se en vakt gå ute på Adelaide Tce och sätta plastpåsar med "Parkering förbjuden" på parkeringsautomaterna.Jag frågade honom om trafiken, den stängs av på middagen i morgon.

26/1. Söndag. Australia Day. Ångrar mig, blir kvar i Perth. Stannade för att se på firandet. Går en runda på stan. Mycket är stängt men inte liquor shops så jag köper mig en Grants och en 6-pack Cascade Premium Lager. Tar upp coolboxen med ölen till rummet. Ut på stan igen, frukosten bestod ju bara av kex. Café McDonalds är som ett vanligt McDonalds fast mindre. Big Mac Meal $5:45. Går sedan till en Food Mart (sådana finns nästan alltid i källarvåningen) och tar en long black coffey och chocolate-cola-slice. Det var mycket varmare och på förmiddagen var det ostliga vindar. Sedan västligt och det blev lite bättre med vinden från havet. Men när jag på eftermiddagen kom in på mitt rum och det kändes mycket svalt var där 30 grader (har skaffat termometer, den köpte jag redan i Ceduna SA). Somnade men vaknade till ljudet av en stjärnmotor! Flyguppvisning? Upp och iväg ner mot stranden av Swan River där det samlats mycket folk. Jo, en North American Harvard (SK 16) gjorde några loopingar och rollar med rök från vingspetsarna. En salig blandning av Tiger Mothar, Cessnor, Piper PA28 och andra "allmänflygplan", t.o.m. businessjet flög mest fram och tillbaka. Senare kom en grupp militära skolflygplan med turboprop-motorer, en helikopter och en Mustang. Det samlades massor med folk nere vid Swan River och hade picknick. Många bar på australiska flaggor och en del hade klistermärken överallt på kroppen, australiska flaggor och "B Proud"! Det blev ett stort fyrverkeri efter solnedgången, som blev extra röd och dramatisk av ett stort rökmoln från en bushfire söder om Perth. Fyrverkeriet sköts upp från pråmar i floden, från taken av skyskraporna och från Narrows Bridge. Inte så mycket som en kinapuff bland allmänheten! Är det förbjudet så är det och inte var det någon som klagade på det. Eftersom det råkade vara söndag på nationaldagen blir det helgdag på måndagen också.

27/1. Måndag. Australia Day Public Holiday, fast den var ju egentligen igår. Åker vid 8-tiden på morgonen österut på Adelaide Tce, över "The Causeway" till A1 norrut. Dvs via Midland. Missar väl någon skylt så jag får stanna och kolla kartan igen, går bra, lite trafik. Tankar i Muchea. Fikar på Cataby Roadhouse. Där står flera mindre turistbussar, en del med 4wd, som liknar dem jag såg vid resebyråerna i Perth. De ska till Pinnacles. Jag kör också ner till Pinnacles i Nambung N.P. Märkligt landskap med dessa gula stenstoder i gul ökensand. Men någon 4wd behövdes inte för att köra i sanden. Men det var ibland mycket smalt mellan stenblocken, det måste ha varit svårt att komma fram med bussarna. Det syntes en del skrapmärken på stenarna. Även en del stenar mitt i vägen var besvärliga men Forden är c:a 5 cm högre än liknande bilar och jag lyckades manövrera så att underredet ens rörde vid. Jag har AC:n på och märker att det är mycket varmt när jag tankar i Eneabba. Innan dess var jag i Bagdingarra NP. Småvuxen tät bush med många arter buskar, inte så mycket eucalyptus tror jag. Det såg ofta ut så längs vägen också. "Grästräd" fanns också. Ibland körde jag genom savannliknande beteslandskap, oftast med kor men även får. Framme vid Sea Spray Caravan Park i Dongara vid 15.30-tiden. Endast 35° då och temperaturen sjunker efterhand med sjöbrisen. Jag går en stig i bushen och sedan över sanddynor och i sanden vid havsstranden. Sandalerna sjunker djupt ner i sanden, obekvämt och jobbigt. Jag pratar med en Aussie som stannat på parkeringen vid stranden utanför campingen. Berättar om mina planer att köra norrut och ta mig österut via Broome och Darwin. "Om du klarar 48° fuktig värme". "Du kan ju sitta en hel dag på någon pub med aircondition om det blir djävligt". Det lät oroande, men i turistinformationen var det snarare mycket regn och översvämmade vägar som angavs som problemet. Här var det däremot torrt, här vattnas febrilt men några små nysatta buskar med sina skydd av plast (det satt alltid runt nyplanterade träd eller buskar) hade blivit utan för länge. De såg stendöda ut. Bevattningsslangar fanns och varje buske hade sitt munstycke men det kom inget vatten. Affärerna stängda på helgdagen så jag köpte en sats korv och pannbiffar i campingens reception. Fryst men tinade på nolltid! Ganska gott, stekta på mitt gasolkök. Kryddningen typisk australisk. Alla campingplatser och affärer säljer fiskbete och mäsk och på campingarna finns bänkar för fiskrensning, men jag har inte sett någon bli använd. Kvällsluften har den typiska bush-lukten av kryddpeppar, kroppkakor, rullsylta... Det är 29°C.

28/1. Tisdag. Åker vid 8-tiden till Geraldton. Det gick bra att köra ända ut på beachen! De bilar som kört före mig var 4wd men sanden var fast och de hade inte sjunkit ner alls så jag körde ut på sandstranden, nästan ner till vattnet. Fint ställe. Hamn med stora silos. Handlade på Woolworths i centrum och fikade, meatpie med kaffe. Det är varmt, jag hade parkerat centralt och behövde inte gå långt men det var svettigt. Åker sedan norrut. Betesmarker och bush. Tankar i Binnu. Det blir för varmt i bilen, på med luftconditioneringen. Ju längre norrut jag kommer desto mer ödsligt, bara bush och "orterna" på kartan ligger med 50 - 100 km avstånd och består oftst bara av ett roadhouse. Vid Overlander Roadhouse tankar jag igen och tar jag av mot Monkey Mia. Bushen blir alltmer lågvuxen och till slut liknar det mest ljung- eller fjällhed. Det är betydligt längre an jag trodde. Kartbladet (Gregory's Road Atlas of Australia) har en annan skala, avstånden dubbelt så långa! Bushen allt lägre. Ser några vilda getter. Ute vid Denham ser det ut som ljung- eller fjällhed. Mycket torrt. Det blev c:a 500 km idag. Framme i Monkey Mia vid 16-tiden. Tar in på motellrum på Monkey Mia Resort. Går en promenad ("trail"). Jobbigt då det delvis är lös sand som sandalerna sjunker långt ner i. När jag går längs stranden ser jag en rocka och några flygfiskar. Några sportfiskare fiskar med agn och får upp mindre fiskar som ges till ett par pelikaner. Det är noga med att inte den mest framfusige får flest fiskar, det ska vara rättvist! Uppe i bushen spår av möss (?), ormar, ödlor, kaniner (många döda) och känguru. Telstra har mobiltäckning om man använder extra antenn! Pratade med Solbritt. Värmepannan (i Bollebygd) krånglar. Säkerhetsventilen läcker ut vatten och därmed trycket i systemet. Det är långt ifrån fullt på motellet. Blåser kraftigt, fötterna blev sandblästrade vid promenaden längs stranden.

29/1. Onsdag. Ute vid delfinstranden efter kl 7. Folk star pa rad till knana i vattnet och delfiner simmar omkring. Jag tar videokameran och vadar ut. Efter en stund blir vi kallade tillbaka eftersom en en delfinmamma med baby pa 6 veckor kommer.Men delfinmamman verkar lugn. En handikappad liten flicka blev utvald att mata en delfin med fisk. Det var noga med att bara vissa delfiner fick mat och bara 1/5 av dagsbehovet. De blev aldrig matade efter kl 13. Skall klara sig själva. En delfin gör en uppvisning i höga hopp. Guiden säger att det händer högst en gång i manaden. En del av detta är skrivet ute vid Monkey Mia på en sån där kass dator som man ska stoppa pengar i. Kl 10 kör jag mot Denham. På vägen passerar jag en golfbana i ökenlandskapet. Inte ett grässtrå växte där, bara förtorkat ogräs och minimala buskar. Greenerna var enbart sand, särskilda sandbunkrar behövdes inte, hela golfbanan var en! Fikar i Denham och hittar Internet på riktig dator. Sydvästlig frisk vind från havet svalkar. Sedan till Overlander Roadhouse där jag tankar igen. 300 km blev det, Monkey Mia tur och retur. Kör norrut genom torrt bushlandskap, passerar Wooramel Roadhouse. Såg även här en liten lastbil med texten Patrol stå parkerad vid vägkanten. Föraren vilade sig med öppna dörrar. Konstigt att de inte hade de inte stängde bilen och körde på tomgång med AC på. Undrar om det var påbjudet av arbetsgivaren eller om de själva tyckte att de kunde plåga sig lite. För det var mycket varmt, olidligt även i skuggan. Men Patrolbilen stod i solgasset. Trafiken är mycket gles här och mobilnät finns inte. Har mar otur kan det ta lång tid innan man kan få hjälp. Det känndes tryggt att patrullbilarna fanns. Jag hade alldeles för varmt i bilen, AC på! Skönt också att slippa oljudet när alla rutorna är nere. Ser någon enstaka fågel i bushen. Det blir inga insekter på vindrutan. Några förvildade getter betar de torra buskarna. Framme i Carnavon vid 16-tiden. Har kört över 350 km utan att ha sett någon annan mänsklig boning än de båda roadhousen. Outbackkusten kallas det här. Jag gillar landskapet, vilt och "awesome" (skrämmande, värdnadsväckande...) Utsikten från höjderna är enorm, det är ofta en rastplats och "lookout" på de röda bergknallarna. Det ser ut som landskapet är helt utan människor men kanske där finns några aboriginer. Man överlever inte här en dag utan skydd och vatten. Det kanske aboriginerna kan hitta här, knappast en turist. Landsvägen är en tunn tråd av civilisation i ödemarken. Vägbanan är förvånansvärt fin. Asfalten måste vara speciell för den tål hettan. Om man går på den med vanliga joggingskor i solhettan smälter sulorna! Trafiken är extremt gles, dubbdäck finns inte och det blir ingen tjäle (!) men jag måste beundra kvaliten på vägarna här. Å andra sidan kommer ibland skyfall så att vägen står metervis under vatten. Ambitionen är hög också, det varnas för "Ruff surface" vid minsta skada, ibland löjligt liten. Om vi skulle vara lika kinkiga i Sverige skulle det behövas flera varningsskyltar per kilometer. Konstantfarthållaren är bra, man blir lätt fartblind. Ställer in den på fartgränsen, som brukar vara 110 km/tim. Inga odlingar eller betesmarker, bara bush. Tar in på Tourist Centre Caravan Park i Carnavon. Kollade lite på stan och på "One Mile Jetty", som förfallar och inte längre anlöps av fartyg. Handlade på Woolworths. Stekte lammkotletter och drack Hahns Premium Beer (lager). Hade fått trevliga grannar på tältplatsen. Blåsigt. Kakaduor, hägrar, cikador... 28°C på kvällen. Vinden ökar så jag tar intältet och sover i bilen.

30/1. Torsdag. Carnavon en liten stad vid Gascoyne Rivers mynning c:a 480 km norr om närmsta stad Geraldton. Ingen hamn, the One Mile Jetty har inte används sedan 60-talet utom till fritidsfiske. Stora grönsaks- och fruktodlingar bevattnas från floden Gascoyne. Transporter sker med roadtrains som här får vara 53.5 meter långa. Fortfarande blåsväder. Promenad ut på One Mile Jetty. Vinkarkrabbor i dyn mellan mangrovebuskarna. En annan mindre brygga "Prawner Jetty" en bit söderut var stängd på grund av dåligt skick enligt varningsskylt. "Det hade du inte behövt bry dig om, det är bara att gå ut där och fiska!" fick jag reda på. Kollade Internet i Kodakbutiken. Biblioteket tog här lika mycket betalt som "Kodak". "Och då vill du väl inte sitta här!" sa bibliotekarien. Nej, biblioteken hade ofta besvärliga datorer. Drumstick och kaffe på ett fik. Gascoyne River ser torr ut, mest sand, men under sanden finns vattnet som bevattnar grönsaks- och fruktodlingarna. På vägen norrut kör jag ut till kusten där det finns blowholes, Point Quobba. Vågorna pressar vatten upp genom hål i klipporna, blir som geysrar. Det var inte den rätta sorten vågor, trots blåsten, för det var inga höga vattenkaskader. Man såg på klipporna hur långt vattnet kunde spruta. Stor varningsskylt: "KING WAVES KILL". Att det relativt nyligen hänt olyckor såg man på att det fanns kors och blommor, som också är vanligt ute vid vägkanterna här. Körde 150 km extra för detta, lite snopet men intressant landskap, närmast klippöken. Havsvattnet som sprutat upp på klipporna hade dunstat och lämnat kvar flera centimeter tjockt hårt salt i svackorna. Det såg ut som bottenfrusna vattenpölar! På vägen inåt land fanns kor, som betade i bushen. Det "växte" lite gräs också, fast det var grå-brunt till färgen. Korna gick fritt så ibland var de på vägen. Mot Exmouth. Tankar vid Minilya Roadhouse. Torra flodbäddar, många "grids" (färistar) att köra över. Men jag kanske såg 10 kor på hela tiden. "Stenbockens Vändkrets"! Tropikerna! Jag kör inte ner och kollar Coral Bay vilket jag borde gjort. Där är fint sägs det. Bushen blir alltmer lågvuxen och plötsligt står där termitstackar, utspridda som rödbruna indiantält med några hundra meters mellanrum. Hela landskapet fullt, mil efter mil... Efter 370 km (+ de 150 extra för avstickaren till Point Quobba) är jag i Exmouth. Passerar en militär (RAAF) flygbas, Learmouth, på vägen. Har sett ett par stycken förut också. Men aldrig sett några militära flygplan utom skolflygplanen vid flyguppvisningen i Perth. Inte heller här syns några flygrörelser, men flygbasen är stor. Kollar turistinformationen och tar in på Ningaloo Caravan & Holiday Resort tvärs över vägen, Murat Road. Här ute är det klart väder, långt österut åska. Handlar i shoppingcenter i stan. Steker mig ett par scotch fillets och tar ett par öl bredvid mitt tält på campingen. Mycket gott men störs lite av små, små myror som hoppar ner från trädet jag sökt skugga under. Skuggan är inte mycket med och myrorna hoppar som loppor om man försöker peta på dom! Men de bits inte. Det droppar också någon brun sav från trädet, som ser ur som något slags barrträd men som nog inte är det. Fläckarna på tältet går visserligen bort med vatten men det är gott om plats på campingen så jag flyttar in under ett litet eucalyptusträd med lika dålig skugga. Svettigt trots vind från havet. 35 grader i skuggan om man hittar någon. Bilen och tältet står nästan alltid i solen. Träden ger dålig skugga. Glest bladverk. 30 grader i tältet mitt i natten, på dagen olidligt.

31/1. Fredag. Tvättar av tältet och bilen med vatten så gott det går. De bruna fläckarna hade väl försvunnit i en regnskur men det kan nog dröja, här är mycket torrt. Men det droppade från alla plåttaken tidigt på morgonen. Det var dagg. I natt fick jag ner temperaturen i tältet till 28 grader genom att ha öppet. Inga insekter stör men fåglarna är värre. Det är mest cockatoos, galahs och magpies som för ett otroligt oväsen på kvällen och på morgonen. Tysta om natten som tur är. Stannar i Exmouth idag också. Går till receptionen där jag såg datorer när jag kom igår. Sitter vid en dator en timme och tjejen i receptionen har fullt upp med besök och telefon. Ändå tar hon sig tid att ge mig en kopp gratis kaffe! Sätter mig i bilen och tar en tur till North-West Cape och SS "Mildura" shipwreck. Passerar en stor antennanläggning, förmodligen militär. Kör sedan ner genom Cape Range Natnl Park. Tittar på gråaktiga grästuvor och frågar på Visitor's Center om det är spinifex. Tjejen i informationen visste nog inte riktigt. Det finns många arter gräs som växer i tuvor på det viset och alla kallas spinifex. Hon ser ut att vara ensam i den stora anläggningen med information och utställningshall. Och jag är ende besökaren, lågsäsong! Gick en bit på stigen till Mandu Mandu Gorge, inte ända fram pga värmen. Såg en stortrappliknande fågel och många känguruer. Vid klippstränder fanns ostron i stora högar (raukliknande), oyster-stacks. Flera fina sandstränder. Här ser ut att vara fina kustfiskevatten. Men det är mycket varmt och brännande sol. Möjligen om man orkar upp före soluppgången. Drumstick och coke i Exmouth. Handlar. Köper öl och sedan startar jag AC:n för ölets skull. Tillbaka till campingen, lagar ryggsäcken, sömmar hade börjat gå upp där remmarnas övre del satt fast. Använde nål och tråd från sy-etuiet som jag tog med mig från Indra Regent Hotel i Bangkok. Det blev bra. Tar det lugnt en stund innan jag steker mina lammkotletter. Äter med grönsaker och öl. Sedan avokado. En emu promenerar förbi nära tältet. Cockatoos och andra fåglar för ett förfärligt oväsen. 34°C. Ska undersöka fiskemöjligheterna.

1/2. Lördag. Kollar Internet i receptionen och betalar för i natt också. Köper lite djupfryst bläckfisk när jag handlar. Affären har en särkild liten frysbox för fiskbete. Det är mycket vanligt. Första bryggan jag kollar, Bundegi Jetty är liten och på en grund sandstrand. Massor med småfisk. Kanske lågt tidvatten. I Exmouths fiskehamn ser det bättre ut. Ser en fisk på utsidan piren som ser ut som en 1 m lång barracuda i det kristallklara vattnet. Det är svårt och farligt att ta sig över pirens stora och kantiga stenar. Jag kastar med drag men "barracudan" är försvunnen. Inne i hamnen fiskar en familj med grov handlina, stora krokar som agnas med sardiner. De lockar till sig ett helt stim mangrove jacks. Det är rödbrun fisk som har en kroppsform som abborre eller bass. De drar upp flera stycken 2-3 kilos, de på 1.5 kg kastas tillbaka, de är för små, det finns minimimått. De vill ge mig en sådan stor mangrove jack men jag säger att de är för stora för mig. Ska försöka fånga en mindre själv. Jag hämtar mitt klena spö. Paternostertackel, agnar med en bit bläckfisk. Får hugg direkt men fisken fastnar inte. Andra försöket och en fisk drar ut lina och hoppar. Familjen som just slutat fiska för de har fått upp tillräckligt, säger att det är en "queenie" (queenfish), god att äta. Mannen håvar fisken åt mig sedan den tröttnat efter någon minut. Knappt ett kg, lagom stor för mig. Silverglänsande, hög, tillplattad från sidorna. Runda mörka fläckar i en rad längs sidolinjen. Tillbaka till campingen och lagar till fisken direkt. Tar bort huvud, stjärt, fenor och de vassa taggarna. Ändå lite för stor för stekpannan (trots att jag har en stor stekpanna) men det går bra. Olivolja, salt och peppar. Cathy ringer när jag äter så jag kan rapportera att fisken är god, köttet fast. Hon ska ringa i morgon istället. En stund senare har emufamiljen intagit min tältplats när jag inte var där. Jag försöker jaga bort de fem ungarna (kycklingarna?). Det gillar inte mamma emu, hon kommer och ser ut att vilja gå till anfall. Bits hon eller sparkar? Jag gör en kringgående rörelse så att jag inte är mellan mamman och ungarna som inte verkar bry sig om att jag schasar och kastar pinnar på dom. Sakta går de därifrån. De håller sig här på och runt campingen, ibland går de på vägen och stoppar trafiken. Jag slöar på eftermiddagen och vid 4-tiden åker jag först upp till Brundegi Jetty men där är det båtar som kommer och släpper av folk som varit ute på revet, snoklat, dykt eller fiskat. Åker till hamnen igen men där är fortfarande för varmt för att vara behagligt. En sportfiskare går på utsidan piren längre in än där jag var igår. Jag försöker ta mig dit men det är för farligt. Stenarna är för stora och kantiga, jag kan inte klättra över och inte heller komma mellan. Vid bryggan där jag fiskade igår står en skylt att fiske är förbjudet, $500 i böter. Och på bryggan är en låst port med rakbladstaggtråd runt och en skylt om tusentals volt. Jag såg väl den skylten igår också men då var det redan folk där som fiskade och vi var inte på bryggan utan på hamnplanen bredvid. Värmen var obehaglig och åsynen av skylten räckte för att jag skulle ge upp. Och i turistbroschyren står att det ska gå att fiska vid Kailis Prawns så jag åker dit. Men där var det skyltar igen: Private, No entry osv. Till affären (Supa Value Supermarket) och köper fyra lammkotletter (forequater, c:a ½ kg), två tomater och en avokado.

Har blivit bränd på fötterna, svider. De nya sandalerna har lite annan design så tidigare skyddad hud har exponerats för sol. Konstigt att det blev så idag, det är en vecka sedan jag började använda dom. Jag har kanske slarvat med att "sloppa" på solkräm. När jag lagt mig håller vänster fot mig vaken en stund. Den är så öm att det inte går att snudda vid den. Sprayar på Dettol. Om jag inte rör foten känns inget utom ibland då det svider till ordentligt. Foten ser inte så röd ut men svullen.

2/2. Söndag. Fötterna bättre men tar på mig mina vanliga skor (Eccos) efter morgonduschen. Tvättar i tvättstugan, får vänta en stund annars fungerar det bra. Små ödlor med lång smal svans sitter på fönsterkarmen. Internet. Nyheter: Gudrun Schyman avgår, rymdfärja störtar. När jag är på turistinformationen ringer Cathy och vi pratar länge. Jag går tillbaka till tvättstugan och flyttar tvätten till torktumlaren, det fanns inte plats på tvättlinorna. Det är glest med besökare på campingen nu, hur blir det vid högsäsong? När torktumlaren är färdig pratar jag fortfarande med Cathy. Tvätten är inte riktigt torr så jag spänner en lina mellan bilens takräcke och ett träd och hänger tvätten där. Sådant brukar inte gillas på campingplatser men jag ser ingen skylt om det här. Tillbaka till turistinformationen på andra sidan Murat Rd och skriver vykort till Travellers Auto Barn. Turistinformationen är bemannad hela dagarna trots ganska få besökare. Det är lågsäsong och de flesta guidade turerna går inte. Det finns möjlighet att åka ut till Ningaloo Reef men det är dyrt och jag tänker satsa på Stora Barriärrevet. Slöar under ett träd, 38°C. Snabbkoll på Internet i receptionen och sedan iväg till hamnen där det pågår stort byggarbete, vägen byggs om och det byggs en marina med lyxiga bostäder med båtplats vid entrén. Försök att fiska i hamnen avbryter jag sedan jag fått en 3 hg liten vacker silverfärgad, hög, svartrandig fisk med gula fenor på drag. Den släppte jag. Solen brände så att det blev för varmt. Där var återigen en familj som fångade mangrove jacks, som inte ville ta på mina drag. Jag åker och handlar och då köper jag nya frysta bläckfiskar (lättare att agna med än t.ex sardiner som lossnar från kroken om man inte fäster den riktigt, lite komplicerat). Jag lägger bläckfiskarna i coolboxen med ölet så håller de ölet kallt medan de tinar! Ser vid Bundegi Jetty att Tidvattnet är lågt. Till SS Mildura Shipwreck och kastar ut, paternosterrigg med squidbit. En stor fisk simmar förbi men inget hugg. Tillbaka till campingen vid 17.40-tiden. Solen bränner inte. Brassade två scotch filéts. Fåglarna är lugnare ikväll. Ett kanadensiskt par reser ett tält bredvid min plats. Också ett kupoltält men en pinne är trasig så det blir lite snett. Pratade en stund med dem. Mannen var mycket intresserad av ormar och ansåg sig inte ha sett tillräckligt många (mest ofarliga trädormar). Jag fick ju erkänna att jag inte sett många heller, de flesta har varit ihjälkörda. De hade träffat ett par som fått en orm under golvet på tältet. "Och de hade inte vett att uppskatta det! Skandal, jag hade varit jättelycklig!" sa kanadensaren. De berättade att de tänkte åka ut till någon sandstrand i natt och titta efter havssköldpaddor som kommer upp och lägger ägg på natten. De erbjöd mig inte att följa med och jag hade druckit ett par, tre starköl så att åka själv var inte aktuellt. Jag var nog skeptisk också för om det fanns havssköldpaddor skulle väl turistinformationen eller campingreceptionen sagt det. Ska undersöka saken i morgon. Fin kväll. Medan jag funderar tar jag en promenad 200 m söderut på Murat Rd till en bar. Där provar jag ett öl: Stella Artois (kallas "Stella"). Gott. Ringer senare Vera och Stinsen.

3/2. Måndag. Stannar för att försöka få se någon havssköldpadda komma upp på stranden. Men det blir efter kl 8 på kvällen när det är mörkt. När jag frågade i receptionen sa de att det var fullt möjligt att få se sköldpaddor. Normalt ordnades guidade turer men ingen guide fanns nu i stan (lågsäsong!). Jag fick rådet att ta med matsäck och en ficklampa men bara använda den i nödfall. Efter Internet körde jag ut till Bundegi Jetty för jag hade sett att det kommit upp en skylt där om glasbottenbåtturer. Men nu hade det kommit till en liten skylt som sa att det var inställt i två veckor. Tillbaka till campingen och slöar en stund, väldigt behagligt liv det här! Sent på eftermiddagen får jag ett ryck: Till centrum. Fyller på kontantkortet till mobilen (Telstra, köpte kort där man skrapar fram en kod). Köper en påse bläckfisk igen och åker till hamnen. Bästa fiskeplatsen är upptagen som vanligt. Där dras det upp den ena mangrove jacken efter den andra. Med tanke på min klena lina sätter jag på en ståltafs på paternosterriggen. Det blir inte bra, upphängaren blir för lång, når ner till blysänket. Förlorar en tafs vid bottennapp. Det är något på bottnen som man fastnar i. Byter plats och får upp en fin bream. Får sedan upp en mangrove jack på 6-7 hg som varit lagom till mig men det fick jag veta att den var olovlig, alldeles för liten, så den fick jag släppa tillbaka. Förlorar blysänket och försöker fiska ändå men så tar bläckfiskarna slut så jag avbryter fisket. Händerna är brunsvarta av bläck. Sköljer av det värsta och åker till campingen. Steker breamen (filéad) till lunch. Godare än "queenien". Skulle varit kul att smaka mangrove jack men det får bli någon annan gång. Slöar till kvällen då jag åker och handlar och sedan lagar middag på två scotch filléts. Det är mycket kött, äter inte potatis, ris eller pasta till, bara kokta grönsaker (och någon stekt tomat). Frukt efteråt. Och kaffe. Körde till Jacobsz Beach kl 7 vid solnedgången. Känguru vanliga vid vägkanten så det gick sakta. Ingen annan trafik alls, helt ensam på den 40 km långa vägen. På parkeringen står en bil. Jag går ut på stranden. Inga människor syns men i det sista ljuset från solnedgången och en liten månskära som sedan också försvann kunde jag se spår av sköldpaddor. Det fanns också halvmeterdjupa gropar. Sedan blev det så mörkt att groparna inte syntes så jag tampade ner och höll på att ramla flera gånger. Det gör tydligen ingenting om man trampar där äggen lagts. Men "Kör inte med 4wd-bil! Det packar sanden så att ungarna får svårt att komma upp." En djup grop tyder på att äggen blivit uppgrävda av dingo eller rödräv. Jag gick omkring en stund, endast stjärnhimlen gav så mycket ljus att en havssköldpadda skulle synas på sanden. Gick tillbaka till bilen för att lämna matsäcken där. Då dök tre personer upp vid den andra bilen och de visste inte mer än jag. Så småningom kom två bilar till och vi vandrade om kring och letade. Det påstods att en kille varit här i går natt och sett åtta sköldpaddor. Jag gick ensam långt norrut förbi buskar som här växte längre ner mot vattnet. När jag passerar en av buskarna fräser det till och sand sprutar över mina ben. Jag höll på att få hjärtslag! Jag går undan lite och blinkar till med ficklampan. "Busken" var en stor havssköldpadda ("flatback"), över metern lång. Större än jag trodde de var. Ligger i en grop och gräver med bakbenen. Lägger antagligen ägg. Filmar med 0 lux. Ett par blixtbilder. Hon verkar inte bli störd alls. Går tillbaka för att berätta för de andra men de har hittat sköldpaddor också. Så jag får se en till. I ljuset av enbart stjärnorna är det svårt att se. I videokamerans sökare ser man en svartvit ljusstark bild av verkligheten. Sköldpaddan syntes tydligt. En av tjejerna får låna kameran för att se bättre och hon blir imponerad. Hon hade en behaglig röst men jag kunde inte se hur hon såg ut. Hon rör sig lätt och smidigt, i 20-årsåldern skulle jag gissa. Vi satt i sanden och studerade sköldpaddan i kanske en timme. Hon satt mycket nära och vi pratade tyst. En magisk natt! De andra ungdomarna hördes en bit bort, där fanns säkert en sköldpadda till. Det var en egendomlig känsla, det gick inte alls att se hur de såg ut utom att en av killarna var mycket lång. Jag kunde ju tittat i videokameran men jag kom mig inte för. Jag inser att jag är trött, säger hej till ungdomarna och går tillbaka till bilen. Går närmare vattnet, där är sanden fastare men det rör sig något på stranden. Jag blinkar till med ficklampan och ser att det är krabbor som springer omkring. Från bilen på vägen tillbaka ser jag mer än 30 känguruer på vägkanten. Vågar köra högst 60 km/t till campingen. Detta är nog första gången jag kört bilen i mörker på hela resan. Vid tältet efter kl 11. Det kändes som det var mycket senare och jag var trött.

4/2. Tisdag. Internet. Tankar bilen och kör söderut. Vid bron över en creek står en skylt som varnar för att stonefish är vanlig vid bäcken. Några km söder om Exmouth, på landremsan mellan vägen och havet, byggs gator och görs tomter iordning för försäljning. Idag ska jag åka mot Karijini National Park och svänger vänster in på den alternativa vägen fram till 1:an. Lite trafik, såg tre-fyra bilar på hela sträckan, 80 km. Hett, torrt, slätt med långa åsar. 1:an norrut är inte mycket mer trafikerad. En emu kommer springande i hög fart ur buskarna på höger sida och jag är övertygad om att vi ska krocka. Men den lyckades bromsa in bara några cm från höger framdörr och springa vidare bakom bilen. Emus är luriga, de springer omkring så här mitt på dagen i solhettan, det gör inte känguruer. Kameler kan också vara en risk mitt på dagen. Tankar och fikar pa Nanutarra Roadhouse. Floden som flyter forbi har mycket vatten, rodfargat efter regnen i Pilbara forra veckan. Langs vagen upp mot Karijini ser man ibland kor som betar i bushen, som varierar mycket och slatten avbryts av berg i olika roda nyanser och en del ar grona av spinifexgras. Andra svarta efter brander. Ju langre jag kommer desto gronare blir vaxtligheten. Floder och "creeks" har rinnande vatten. På radion meddelas att det varit ett jordskalv i området, folk ringer in och berättar. Jag skulle tydligen ha kännt det om jag stått på marken, jag körde bil och då kändes det inte (som tur var). Flera tornados, hundra meter höga, c:a, röda dammpelare, några bushfires på avstånd. Väg 136 mot Paraburdoo. Såg en dingo. Mycket omväxlande landskap och natur. All slags växtlighet från halvöken till frodig skog vid floderna. Tankar i gruvstaden Paraburdoo, som till stor del består av långa rader likadana enplanshus. Det var skräpigt och här fanns massor med cockatoos. Frågade efter camping på macken. "Det finns en i Tom Price, bara 80 km dit." Så jag åker dit. Ser känguruer som rör sig, det är mulet väder. Kör försiktigt och blir omkörd av en folkabussliknande Mazda (?) med två tjejer i. De vinkar glatt. Jag skulle träffa dem flera gånger senare... Det är också en gruvstad. Här är grönt och frodigt. Framme i Tom Price som är en liten stad, jag kör genom hela staden för att kolla. Vid vägen på utfarten norrut låg en död häst. Det hade hänt en olycka och hästen fick ligga kvar. Turistinformationen stängd. Jag handlar på Coles och Liqorland. Letar upp campingen en bit utanför stan. Dålig mobiltäckning. Halva befolkningen på campingen permanentboende, arbetar i gruvorna. Har finns ocksa hundar, höns (kycklingar) som hoppar upp innanför grillen på min bil och rensar kylaren från insekter! Man tackar! När jag reser tältet upptäcker jag en känguru bredvid mig tuggande på mina tältlinor. Tar ifrån honom linorna, då tar har den lilla påsen som tältpinnarna varit i. Tog den också ifrån honom och han såg riktigt besviken ut. Han gick runt tältet en stund, gick sedan hem till en permanentboende familj. Där såg jag honom bli ompysslad, som en hund. Öronen blev grundligt undersökta. Sedan kommer Kalle Kanin och hälsar på mig! Jag ser att tjejerna med Mazdabussen kommer och parkerar en bit bort. De kommer fram och undrar om jag bott på Castle Packpackers i Sydney, där hade de själva bott. De är från Holland. Anledningen till att de undrade var att jag hade reklam för the Castle klistrad på min baklucka. Men det var Travellers Auto Barn som satt dit reklamen tillsammans med sin egen och ytterligare en för en resebyrå. Hinner knappt äta min avokado, lammkotletterna och tomaterna innan det blir mörkt. Massor med stora insekter i duschrum och på toaletterna. En groda satt nere i den rostfria pissrännan och fångade insekter. Den gillade tydligen inte att bli pinkad på så när man närmade sig sprang den med sina sugkoppsfötter upp till röret där spolvattnet kommer.

5/2. Onsdag. Vid frukost får jag besök av c:a 5-årig grabb på cykel. Efter lite prat om cykeln, stödhjul som han tagit bort, varifran jag kom... så frågade han om kängurun hade irriterat mig igår kväll. Jag sa att det var inte så mycket, han bara ville smaka på linorna och en påse. Han såg lättad ut, men kängurun som bodde hemma hos honom var inte hans, han hade hund. Jag frågade om hönsen, men de tillhörde campingen. De gick runt frukostbordet och hoppades på smulor. Grabben fick ett kex. "Med Sylt" konstaterar han nöjt, tar det och säger adjö. Sedan åker jag till Karijini Natnl Park's Visitors Center. Framsidan av stora rostiga stålplåtar är väl modern men inte särskilt vacker. Dit kommer samtidigt de holländska tjejerna som var på campingen i Tom Price. Stängt för renovering! Hantverkare är där men en snäll parkvakt släpper in oss. Flera rum med utställningar om naturen och aboriginerna. Bild- och ljudspel startar så fort man sätter foten i rummen. Vi får kartor vid receptionen. Avgiften för nationalparken, $9, har jag betalat i en automat vid infarten till parken. (Om man vet att man ska besöka flera nationalparker i samma delstat så är det smartare att köpa ett "pass" för den tiden man är i delstaten, men det får man göra i en turistinformation).Tittar på Dales Gorge i Karajini tillsammans med de holländska tjejerna. Djup lodrät klyfta med små vattenfall längs sidorna och pool med palmer. Det finns flera liknande ställen längs klyftan. Här i Karijini händer ett par-tre dödsolyckor årligen då turister faller ner från stupen. Skyddsräcken är sällsynta. Vi går ner till den lättillgängligaste poolen. Vid Fern Pool kommer jag fel och går en stig som så småningom bara försvinner i intet så jag får gå tillbaka trött och svettig. Tjejerna och sällskapet före oss (ett ungt par) hade stannat när de upptäckte en orm vid stigen. "Vi vet inte om den är giftig", det är holländskorna som pratar (och använde den rätta glosan "venomous" inte "poisonous"). Ormen verkade mycket slö. Men jag hittade en omväg över en sten bakom ormen. Det var ju paradismiljö så den hörde hit! Holländskorna hade planer på att åka längre upp i bergen på vägar som var översvämmade av mindre bäckar. Parkvakten trodde att det var framkomligt men lovade inte. De avstod från badet och drog iväg. Jag badade tillsammans med de andra i den naturliga poolen, även har fanns vattenfall. Vattnet var varmt, lite grumligt och där simmade små fiskar. Ormen hade inte rört sig när vi kom tillbaka. Sedan kör jag mot Port Hedland. Tankar och fikar vid Auski Roadehouse (Munjini). Sedan blir det frodigt bushlandskap, mycket vatten i floderna. Slätten delvis under rödbrunt vatten, fyllda billabongs. Cooke Point Holiday Park i Port Hedland, framme efter kl 4. Sätter upp tältet på sand täckt av plastväv, som ser ut att vara uttjänt solskydd över t. ex pooler. På sanden ligger det väl som ersättning för gräs som inte ser ut att växa alls här. Det "går maskor" och blir hål i väven när jag trycker ner mina tältpinnar. 38°C och fuktigt, klibbigt. Åska i öster. Handlar 6.3 hg lammkött. Äter upp allt med två tomater. Pratar med ett ungt japanskt par som satt upp ett liknande tält som mitt ett par platser bort. De har varit 8 månader i Australien. De flesta tältplatserna är tomma. Det är 34° vid 20.30-tiden då jag ringer till min chef på Volvo , Bernt, som verkar vara på gott humör trots en massa snö och kyla i Torslanda. Svårt att tänka sig i värmen, det fortsätter att vara 34°. Kraftigt åskväder vid 10-tiden. Jag sitter och håller i tältpinnarna (kupolbågarna i glasfiber) så att tältet inte ska blåsa sönder. Det ösregnar och jag hör japanskan skrika. Jag öppnar och tittar ut och ser att japanernas tält ligger inknölat under främre kofångaren på bilen och själva sitter de i bilen, som är en kombi men inte alls så stor som min och de har packning i hela bagageutrymmet och i baksätet så de har ingen plats att ligga. Jag tabbar mig och drar inte igen dragkedjan ordentligt till innertältet. Efter några minuter märker jag att jag har flera cm vatten i tältet. I en paus i regnandet kastar jag in prylarna i bilen och river tältet och får in det i bilen också. Det är svalare och fukten stör inte mycket, det går bra att sova i bilen, trots att åskvädret bara långsamt drog bort.

6/2. Torsdag. Min japanske granne letar efter en sandal som blåste bort under natten. Efter en stund kommer han tillbaka och ser glad ut, han hade hittat sandalen hundra meter bort. Det blåste nog mer än jag anade när jag satt och höll i tältet från insidan! Japanerna hade rest sitt tält igen när stormen bedarrat, de hade ju ingen annanstans att sova. Jag packar ihop och åker in till Port Hedlands centrum. Hopplös dator i turistinformationen. Jag får pengarna tillbaka men bokar en busstur i BHP Billitons anläggning för anrikning och lastning av malm, mest järnmalm. Anläggningen är mycket stor. Malmen kommer på järnväg från olika gruvor. Guiden ler medlidsamt mot mig när hon får reda på att jag är från Sverige. "LKAB - för lite malm -för dålig malm" säger hon och skakar på huvudet. Jag får nog kolla statistiken senare men jag är rädd att hon har rätt. Efter rundruren far jag sedan någon mil inåt land till South Hedland. Där bor de flesta som jobbar i Port Hedland, som ligger på en ö där det inte finns plats för så många bostäder. Tar in på camping, South Hedland Caravan Park vid 13-tiden. Laddar en tvättmaskin och åker in till shoppingcentret. Jag ser de holländska tjejernas Mazda-buss parkerad vid supermarketen! Där har de extrapris på en "esky", kylbox och i värmen här har jag insett att det är vad man behöver! Så nu kan jag lägga mina lammkotletter, min öl, min juice, mina mangos och äpplen (Pink Lady och Sundowner) i den med tre kg krossad is. Is fanns överallt att få tag på, i mataffären, spritaffären, på puben och på bensinmacken, tre kg för c:a $1.50. Förstår inte att jag klarat mig med min lilla kylväska avsedd för 6-pack öl. Det är 43 grader på eftermiddagen. Tillbaka till campingen för att ta hand om tvätten, maskinerna blir klara på 35 minuter här. Kör sedan in till centrum igen för att kolla Internet på biblioteket. Då jag parkerar kommer holländskorna ut från supermarket med stora överfulla plastpåsar, så mycket de kan bära. De hojtar på mig och skrattar, "Konstigt att träffas så här!" Ja, vi har kört en dagsetapp från Karijini, olika dagar, och hamnat vid samma supermarket! De är på väg till samma camping ute i Port Hedland som jag övergivit. Värmen gjorde att de ville sitta i ett luftkonditionerat dagrum som den campingen har. Jag såg den och den lockade mig inte och det sa jag. Men de hade bestämt sig. "Vi ses i Broome" sa vi. Efter Internet på biblioteket (AC, jag frös där!) for jag tillbaka till "min" camping. Jag kanske är den ende turisten här nu. Det finns flera permanentboende, de flesta i husvagnar tillbyggda och modifierade så att de säkert aldrig kommer ut på vägen igen. Det ser mysigt ut! Jag ligger ofta i campingens fina pool. Jag får ha poolen för mig själv. Detta är ju klart bättre än att häcka på ett dagrum. När det är över 40° är det inte mycket annat att göra, jo, jag köpte en glass i receptionen, den första på hela resan. Steker mina forequater lammkotletter och äter med Hahns Premium Beer till. En av de permanentboende, pensionär, kommer och berättar om sina äventyr. När han ser att flugorna är på väg att ta min mat säger han att jag får skynda mig att äta och ger sig av. Pratar med Solbritt. Charlie har inte socker men en leverskada. Det blir inte under 32 grader i tältet på natten. Marken uppvärmd av solen, eukalyptysträden ger dålig skugga på dagen, tältgolvet är mycket varmt. Men värre i bilen. På kvällen flyger massor med insekter in i tvättrummen. Myror på golvet. På morgonen är tvättställen överströdda med insektsvingar, som blir kvar när ödlorna (geckos) har ätit.

7/2. Fredag. Några regndroppar och vindbyar får upp mig vid 6-tiden. Mörka moln i norr. Efter åskvädret i Port Hedland är jag försiktig. Börjar med att ta in tältet i bilen. Sedan dusch och frukost. Vädret verkar stabilisera sig, det blir ingen åska nu. Köper ny is till min "eski" i receptionen och checkar ut. Via Pardoo Roadhouse (äter en meatpie här) norrut. Till en början var landskapet torr slätt med små röda bergsryggar. En del små bergknallar är till hälften bortgrävda vid någon gruvbrytning. Får stanna för ett malmtåg och passerar ytterligare två järnvägar. Efter Pardoo i stort sett slättland och grönt. Ibland ser man boskap. In till vänster till Eighty Mile Beach Camping via en några km lång grusväg. Framme kl 12. Bländande vit sand, vågorna som rullar in är grumliga och stranden är full av snäckskal. Flera hade sagt att Eighty Mile Beach var det mest sevärda mellan Port Hedland och Broome. Sandstrand så långt ögat kan se åt båda hållen och vågorna bryter långt ut och rullar dånande in. Långgrunt och jag tror att tidvattnet är någonstans mittemellan just nu. Jag är helt ensam. Bara några kor med stor puckel på ryggen i närheten. Receptionen öde, ringklockan hjälper inte. Ett telefonummer finns anslaget men de två telefonkioskerna är båda obrukbara. Inget mobilnät. På campingen inga gäster. Total ödslighet. Mycket varmt men här finns luftconditionerade stugor. Ingen kommer så jag ger upp och åker till Sandfire Roadhouse, 60-70 km norrut. Där är grönt och fuktigt. Jag är trött inser jag, ögonlocken vill falla ner och tar in på motellrum här. Området med motellrum/stugor och parkeringen till dessa används för tillfället som hästhage så när jag blivit insläppt och parkerat framför min stuga stänger man grinden och låser in mig med hänglås! Jag kan gå ut men för att få ut bilen måste jag be någon öppna. En häst hälsar på vid min trappa. Mycket vänlig. Han intresserar sig för bilens backspeglar men biter inte i dem som jag var rädd för ett tag. Den följer efter mig var jag går men får stanna innanför grinden. Påfåglar och gäss går framför min trappa. Det åskar på avstånd. Jag sätter AC:n i rummet på max och går till Sandfire Roadhouse där jag äter en mycket god middag, Chicken Kiev med grönsaker. Öl: Emu Export. Tog samma öl i baren. Jag var ende kund. På TV:n gick "Grannar" som sågs av personalen som var fåordig och dämpad. Tryckt stämning. Väggarna i baren var täckta av visitkort, reklamskyltar, autografer, souvenirer och annat krafs och i taket hängde, uppspikade, en massa kläder eller delar av kläder, vanligast kalsonger, strumpor och avklippta byxben av jeans. Vaknar på natten och svettas och startar AC:n igen. Den låter för djävligt men så småningom somnar jag.

8/2. Lördag. Hänglåset är borta från kättingen som låser grinden i till "paddocken" där jag bodde och min bil står. Efter bacon & egg åker jag norrut i sol och värme. Sätter på AC:n direkt. Möter en bil var 10 - 15 minut. Några kör med rutorna nere. Ser ingen bil som kör i min riktning. Massor med gräshoppor på vägen. Ser tornseglare för första gången i Australien. De ser små ut och har vit gump. Innan jag kommer till Roebuck Roadhouse vidgar sig bushen i en stor röjning med betesmark. Här går hundratals kor. Massor med gräshoppor på vägen. Framme i Broome 12.30 (jag har haft k-farthållaren på 90 km/t hela tiden) och går in på turistinformationen. Här stannar också Greyhoundbussarna. Jag tar sedan in på in på Broome's Last Resort (Backpackers), som ligger på samma gata (Bagot St)några hundra meter bort. Jag är bekväm av mig och tar luftkonditionerat enkelrum för $50 natten. Men ingen toalett, tvättställ eller TV på rummet. AC:n på rummet måste man stoppa dollarmynt i och efter det jag kört AC:n i 2 timmar är det 31°C på rummet. Det var väl c:a 40° när jag började. Ny ägare sedan 14 dagar är Paul Fowler. "Du vet säkert mer än jag hur det här ska skötas", säger han. Hans pensionerade föräldrar bor här och hjälper till. De har haft boskapsfarm. Hade inte väntat mig att det skulle vara så grönt och med så mycket växtlighet här. Mera ökenlikt trodde jag. Men här är 37 grader och så fuktigt att man svettas hela tiden. Direkt från duschen och T-shirten blir genomblöt av svett på en minut! I Broome finns fyra shoppingcenter, Seaview Shopping Centre, Paspaley Shopping Centre, Boulevard Shopping Mall och Cable Beach Shopping Centre. Jag åker till det närmaste, Paspaley, som ligger i nordöstra delen av staden 400 m från flygfältet rakt under inflygningen från söder. Kör in i parkeringshuset, parkerar i skugga! Känns lyxigt. Jag får se holländskornas Mazda! Ställer bilen i rutan bredvid! Går nerför trappan till markplanet och letar efter en ATM, jag behöver ta ut pengar. Ser ingen med detsamma och frågar en kvinnlig polis som vet: Vid en bank på andra sidan gatan. På väg in till varuhuset (Coles) träffar jag tjejerna. De är stressade, kanske osams för de går inte tillsammans, hejar på mig och rusar in i butiken. Jag får stopp på dom mellan ett par hyllor och frågar om deras planer. En av tjejerna pratar, den andra står ett par meter bort liksom på språng. De ska till Darwin och så småningom till Sydney. Tight tidsschema men jag tror inte det är orsaken till denna stress. De bor på camping. Jag frågar om de varit i Marble Bar, den lilla gruvstaden som står i Guinness rekordbok som världens varmaste stad. Det hade de inte. Jag säger att jag ångrade att jag inte åkte dit och kanske vänder tillbaka för att se staden. Då undrar tjejen som står längre bort om jag är riktigt klok, om jag är "suicidal", där är ju så djävla varmt! Hon är inte på gott humör. Jag köpte inget i varuhuset utan gick ut till en av småbutikerna. I en fiskaffär som sålde färsk och frusen fisk och som också lagade till mat, egentligen "takeaway" men det fanns bord att sitta vid. Där åt jag tre friterade (och panerade) stora räkor (prawns) med pommes frites (chips). Jag beställde och betalade två räkor men jag fick tre. Jag åker och tittar på en krokodilfarm och följer en guidad tur runt bland väl inhägnade pooler och ser när bestarna blir matade med höns som såg ut att ha blivit itusågade i fryst tillstånd med fjädrar och allt. Körde fel på vägen hit och blev lite sen men missade nog inte så mycket. Det är inte bara jag, de andra besökarna har också rännilar av svett i ansiktet och klibbande kläder. Intressant och lärorikt: Man ska akta sig för krokodiler! De kan finnas i en vattenpöl, 100-tals km från en flod eller havet, som bildats vid en översvämning. Där väntar den i månader tills du kommer och går ner till vattnet. "Bang!" Den här djurparksfunktionen är inte deras huvudbusiness utan de föder upp krokodiler och säljer skinnen som är fruktansvärt dyra. De tar ägg ute i det vilda, kläcker dom och sätter tillbaka någon procent av de uppfödda krokodilerna när de är äldre. Detta gör att vilda krokodiler ökar eftersom små krokodiler har mycket liten chans att överleva. Kollade sedan på Jettyn i norra delen av stan. Bara en stump kvar av den i mangroven efter en cyklon. Guiden på krokodilfarmen sa att myggorna kommer kl 6. Jag har knappast sett mygg förut i OZ men här finns. Tillbaka till hotellet som ligger bara några hundra meter från shoppingcenter. Det är 36° på rummet, på med AC:n. Åskmoln syns och svagt muller. På vägen hit var det vatten på vägen och i dikena. Flygplatsen ligger så att inflygningen går över norra delen av staden. Hotellet ligger 400 m från banänden. Passagerarplan på låg höjd. Hotellsängen endast utrustad med kuddar och underlakan. Man får säga till om man behöver lakan eller filt på sig, det tror man inte. Golvet i rummet är fint: Nästan svart, blankfernissad hardwood. Vilar lite på rummet och vid 19-tiden går jag ner och tar en öl i baren. Där pågår pool-spelande, matlagning i köket, några äter, kort-trick mm. Mycket gemytligt. Någon pratar om hur besvärligt det är att campa här. Värmen, den uppvärmda jorden, åskväder om natten... Det var nog det jag trodde. Givetvis är inte som jag tänkt mig. Jag trodde det var mera som en liten fiskeby. Men Broome är större! 5 campingplatser, 2 backpackers hotell, 23 vanliga hotell, internationell flygplats, den ena Boeing 737 efter den andra sveper in lågt över chinatown. AC:n kämpar på i rummet och kl 20:30 är det 28°. Jag går ut och det är MYCKET varmare. Dollarn i AC:n kommer att ta slut, får se om jag måste lägga in flera dollarmynt. Värmen kommer fort in, det är ingen isolering i väggarna. Nej bara 30°, det duger när man knappt har en tråd på sig. http://www.broomeslastresort.com.au

9/2. Söndag. Regn och åska på natten. På förmiddagen tvättar jag. Fuktig luft. Betalar för två nätter till. Jag åker in till centrum och ser mig om. Vid Town Beach, som ligger längre söderut i stan, vid Roebuck Bay stod en varningsskylt att krokodiler varit synliga här. Det var ebb så vattnet var en bit ut och bottnen såg dyig ut. Det såg inte inbjudande ut även om man inte var rädd för krokodiler. Men ingen badade i vart fall... Sedan åkte jag ut till djuphamnens brygga som ligger några km söderut. Just nu låg en fraktbåt som lastade kor som kom på långtradare/roadtrains. De körde ut på bryggan och korna stod tätt i två våningar på lastbilarna och deras släp. Korna såg lugna ut i hettan och tittade nyfiket på mig. På bryggans ena sida är det en gångbro avsedd för allmänheten. Här fiskas det, ofta med grova handlinor. Några har haspelspö. De flesta som fiskar är aboriginkvinnor. De får stora stora färgglada fiskar. Bluebone fish, pirate fish säger någon när jag frågar. En barramundi fångas också. Mitt spö och lina är alldeles för klent för att kunna användas här. Man måste kunna lyfta upp fiskar på 2-3 kg till bryggan i linan och det är 8-10 meter ner till vattnet. Jag ser två flugfiskare, de står på klipporna vid stranden och kastar. Åker tillbaka till stan, Paspaley Shopping Centre, och tar en hamburgare på Echo's Café. Handlar lite på Coles. Startar AC:n på rummet kl 13 och tar sedan siesta när temperaturen är nere i 30°. Utomhus är det 37° och mycket fuktigt. Cikador, fåglar och grodor (?) hörs genom fönstret som har utsikt över en igenvuxen (oframkomlig) bakgård. Glaset är uppdelat i horizontella skivor som kan vridas på persiennvis och på insidan sitter en liknande konstruktion av plåt. Jag har stängt till bägge för att hålla värmen ute så det är mörkt på rummet. Jag kan ju tända lampan (den enda) i taket om jag vill. Flygplatsen ligger bara några hundra meter bort och har mycket trafik: Jetplan, en- och tvåmotoriga propellerplan och helikoptrar. De stör förvånansvärt lite. Till Cable Beach vid 6-tiden för att se solnedgången. Stranden har kommit trea i världen efter två beacher på Hawaii i en omröstning. Satt på Sunset Bar och åt grillspett med kycklingbitar innan det blev solnedgång. Pampigt, dessutom två åskväder i öster. Cathy ringer. Sedan åkte jag in till den gamla utomhusbiografen från 1916, Sun Pictures. Man sitter i solstolar under bar himmel men det finns plåttak längst bak ifall det blir regn. Det var blixt och dunder men regnet uteblev. Däremot passerade flygande hundar genom ljuskäglan och på filmduken gick ödlor. På hotellet sa de att det var bekvämare att sitta om man hade en kudde så jag lånade en från mitt rum. Det varnades också för att moskiterna kunde vara besvärliga så jag hade med mig min myggspray. Både här och på Cable Beach var folk som kände igen mig från Broomes Last Resort. Det visar sig att en engelsk tjej ("Sue as in Susan") och hennes kompis från hotellet också var här på bion. Filmen: Pollock. Tillbaka på hotellet tar vi några öl i baren. Det var mycket folk där, stämningen var hög.

10/2. Måndag. Var på tre olika Internet-caféer. Ingenstans fungerade det att skriva på hemsidan. Skriver som "Draft" i min YAHOO-postlåda. När jag får tag på en dator där inte "Save" blivit spärrat kan jag lätt kopiera över texten till hemsidan. Tog Lebanoneese Wrap ("klämma") på Shady Lane Cafe', uteservering. Något stämde inte: Inga gråsparvar, måsar, duvor eller ibis, inga fåglar alls runt borden. På eftermiddagen ligger jag på rummet, siesta, med luftkonditioneringen på. Idag är det varmaste dagen på länge sägs det, över 40°. Vid 5-tiden iväg till Cable Beach och kamelritt med "Ships of Desert" i solnedgangen. Jag hade bokat via receptionen på Broomes Last Resort och jag hade väl inte lyssnat riktigt utan letade efter det företag som jag såg hade kameltur igår. Jag får ringa och fråga och blir lite sen till minibussen som ska köra mig och några andra, som ska rida kamel, ut i bushen där kamelerna "bor". Vi är sex stycken, fyra aussies, en engelska och jag. Vi rider två på varje kamel, engelskan sitter framför mig. Jag tror jag sitter bekvämare bak. Kamelerna är väl egentligen dromedarer, de har en puckel. Sadeln sitter över puckeln så att en sitter bak där sadeln sluttar bakåt och en sitter framför puckeln där sadeln lutar framåt. Guiden rider ensam på sin tjurige kamel som går först. På sanddynerna och längs stranden. Fin solnedgång över havet som vi såg från sanddynorna, sittande på kamelerna. Kamelen är passgångare så jag väntade mig vaggande i sidled. Men istället ryckig gång, det känns som kamelen nästan stannar mellan varje steg, men man vande sig. Kamelerna stannade och åt på buskarna och det tillät föraren. Han berättade om kamelerna men jag uppfattade inte mycket. Han hade hållt på länge med kameler, 26 år tror jag. Jag trodde först att de andra fem turisterna var i sällskap, de pratade och skojade mycket. Men det visade sig att tjejen som satt framför mig var engelska ("pom"). Hennes man hade gjort denna ritten igår när hon var barnvakt åt en liten baby. Ikväll hade de bytt och så var deras semester i Australien organiserad. Aussierna red framför oss och de skojade med engelskan hela tiden. De hade mycket roligt. Vi såg gräshoppor som skrämdes upp när vi red förbi. Engelskan kallade dom för "crickets", men det fick hon inte för mannen på kamelen framför. "Poms är så dåliga på cricket, dom vet inte vad det är och ska inte nämna ordet!" Hon sa att då får hon kalla dom för "grasshoppers" då. Det fick hon. Det var en mycket rolig tur men ansträngande, träningsverk i armar och ben dagen efter. På vägen hem i mörkret, trodde jag att det skulle bli oväder. Himlen helt svart i norr och öster, blixtar och vindbyar blåste sand (drivor på vägen) och grenar över vägen. Åkte till Chicken Treat Drive Throu och köpte mat. Åt i den mysiga "matsalen" (taket består av ett nät med slingerväxter, om det regnar blir det blött här inne!) på Broomes Last Resort med öl från baren till. Ovädret försvann. Pratar med tysken Werner, pensionär, som reser runt i den varma delen av Australien med Greyhound. Hans fru var med i början av resan men hon är yngre och måste hem och jobba. Han älskar värmen och tillbringar nästan hela dagarna beachen. Jag har nog aldrig sett någon så solbränd, nästan svart. Han skulle aldrig åka till Sverige så kallt som där är. Redan Frankfurt är alldeles för kallt så han gör en sån här resa vartannat år. Den unga engelska tjejen Sue som jobbar i It-branchen och flyger runt Australien på semester sidsteppar beachraggartyperna och sätter sig hos oss gamlingar och bjuder på öl.

11/2. Tisdag. Förmiddagen, 34 grader, stilla, ännu högre luftfuktighet. Sue blir gratis körd till flygplatsen med hotellets bil när hon ska flyga till Perth. Att hotellet hämtar gästerna gratis på flygplatsen är en sak men när man ska åka... Hotellet kör också dagligen till Cable Beach med minibussen på förmiddagen och hämtar igen på kvällen, gratis. Och de som bor på sovsal betalar c:a 15 dollar natten. Inställer planerad biltur till Willie Creek pärlodling. Dit går bara en dålig grusväg som översvämmas av tidvattnet. Den går genom sumpmark med krokodiler. Just nu är översvämningarna värre än vanligt pga springflod. Nej tack! Men då är ju också ebben lägre än normalt och ute på Roebuck Bay kan man se vraken efter ett antal Catalinaflygplan som förstördes av japanerna under Andra Världskriget. Jag är inte säker på om jag såg rätt vrak, i vart fall kunde jag inte se att det var flygplan. Slöar, shoppar (nya shorts bl.a) på Boulevard Shopping Mall. Internet på biblioteket. Datorn spärrad så att kopiering, spara och nerladdning inte fungerade. Då kan jag inte använda datorn till denna hemsidan för när jag klickar på "save" så stängs Internet Explorer och allt försvinner. Men jag kan skriva in texten på Yahoo e-mail och kopiera därifrån till denna sidan när jag hittar en riktig dator. Köper fish & chips hos min leverantör vid Paspaley Shopping Centre och äter den i hotellets "matsal" med öl från baren. Sitter där hela kvällen. Pratade med Werner. Han ryser när han hör talas om Sverige, skulle aldrig åka dit.

12/2. Onsdag. Kör först till Roebuck Roadhouse (c:a 50 km). Stannar för att skaffa kall dricka. Pratar en stund med ett norskt par. Vi studerar en stor skalbagge, spindlar och gräshoppor som finns på och vid roadhousets vägg av rött tegel. De väntar på att deras Cafferty-buss ska få ny servorem, som gått av. Bussföraren fullständigt blöt av svett när han kommer in till serveringen efter att ha mekat i bussens motorrum. Han ringer efter hjälp. Jag kör söderut till Sandfire Roadhouse. Tar en hamburgare. Bussen med det norska paret har blivit reparerad och gör också paus här. Alla beundrar påfåglarna som går omkring på serveringen och runt bensinpumparna. Vid 15-tiden framme vid Eighty Mile Beach Camping där jag var för några dagar sedan. Nu säkert 5 grader "kallare" men ändå svettigt och stora åskmoln i öster gör att jag vill hyra en stuga ($55) med AC. Receptionen öppnar först kl 17. Det ligger en man i en vilstol med en stor "eski" full med is och dricka bredvid sig. Det är tulltjänstemannen som har hand om ett par hundra svenska mil kust plus bergen vid Karijini. Han åker ensam året om runt i en 4wd pickup med släp. Där har han två fyrhjulingar, bensindunkar, radioapparater, satellittelefoner och stora cold-boxar med öl och annan dricka i isbitar. Han sitter/ligger i en vilstol med en öl i handen. Han bjuder på en öl, Hahns Light lättöl, han är kanske i tjänst. Iklädd badbyxor, tjänsteskjorta och tjänstemössa (keps). Han kör längs beachen med fyrhjulingarna som är större än de jag sett i Sverige och jagar narkotikasmugglare och (mest) illegala invandrare som kommer i dåliga båtar. Fyrhjulingarna gör 110 km/t så när de hör mig är det för sent, jag tar dom! Han oroar sig också för att terrorister ska ta sig iland och spränga gasfälten som är oskyddade. Ibland kör han ner i en grop med fyrhjulingen. "Den stannar och jag fortsätter. Men inga problem, jag bara rullar i sanden. Sedan kör jag vidare". Han ser mycket djurliv under patrulleringen. Orm, havsorm, örnar, fiskgjuse, haj, krokodil (sällsynt, de gillar inte klart vatten). Just här finns massor med orm. Han räknar upp ett antal arter, en del har jag inte hört talas om. "Jag ser flera ormar varje gång jag är här. Man måste alltid se var man sätter fötterna!" En öl till och jag går upp till receptionen och köper 4 frysta lammkotletter och ett halvt vitkålshuvud (förvånande att det alls fanns färska grönsaker här ute!), hyr stuga (cabin). Funderade på tält men ormarna och åskmullret i öster... Jag tvättar och hänger tvätten bakom "amenities" (dusch-, toalett- och tvättrum och tvättstuga, här finns inget kök, kanske uppe vid receptionen men jag har gasspis i stugan). När jag kommer till stugan har tullaren åkt iväg på fyrhjuling men en granne hojtar att det är en orm på väg mot mig. Jodå, en meter, blanksvart, smal med gul buk. Fotograferar. Otäckt för han är inte alls rädd, tvärtom kommer han mot mig så jag måste retirera! Så småningom ringlar den in under min stuga. Jag har klampat omkring i mörker på campingplatser i tron att ormarna ger sig av! Gissa om jag ska lysa med ficklampan när jag går till toaletten när det är mörkt! Senare på kvällen talar jag om det för tullaren. "En yellowbelly, den är farlig ("bad one"), jag tar den om jag ser den! De farligaste giftormarna är inte rädda för något, de ligger antingen och väntar på att du kommer för nära och då hugger dom eller går de till anfall." Detta visste man inte på Travellers Auto Barn! Vid solnedgången var det mulet så det var inget särskilt vid stranden men den är imponerande ändå! Massor med egendomliga snäckskal. 30°C ute vid kl 21. Jag fick starta AC:n flera gånger på natten trots att den var mycket bullrig, det gick inte att sova i värmen. Det var som solvärmen från dagen satt i väggarna.

13/2. Torsdag. Säger adjö till tullaren men sedan säger han att han också ska till Marble Bar. Jag kör ut till Great Northern Highway och fortsätter söderut söderut. Tankar i Pardoo. Gles trafik, fuktig värme, jag använder AC:n i bilen. Ser mycket gräshoppor och ödlor. C:a 50 km norr om Port Hedland tar jag vänster mot Marble Bar, Australiens varmaste stad. Det är delvis grusväg och en stor skylt talar om att vägen är öppen för 4WD och lastbilar men i rutan för vanliga bilar står ingenting. Telefonnummer för info, men inget mobilnät! Vägen är ju inte stängd så jag åker. Asfalt i 10 mil, kör över floden Shaw, vägbanan över floden, c:a 100 meter lång, var av betong och var 20 cm under vatten så Forden får vada. Sedan blir det grusväg, inget problem. Marble Bar mindre än jag trott, 450 inv. Inget mobilnät och på kvällen när jag ska ringa är de vanliga telefonerna avstängda pga åska på Marble Bar Travellers Stop, motellet (med bensinmack) som jag tagit in på. Körde förbi campingplatsen. Värmen, åskmolnen och min bekvämlighet bestämde det. Ganska fint motell, kostar 96 dollar natten. Där står två nya småbilar utan nummerskyltar med tejp på strålkastare, baklyktor och emblem. Det är maskerade nya, ännu hemliga bilmodeller. Man gör på samma sätt på Volvo, tejpen och kanske yttre backspeglar, stötfångare av äldre modell får bilen att se annorlunda ut. På vindrutan sitter instrument fasttejpde och kablar från dem försvinner in under motorhuven. Jag passerade bilarna ett par gånger på vägen hit. De stod vid vägkanten och provföraren eller en mekaniker avläste instrumenten. Nu går jag runt, nära bilarna och ser att den ena bilen är en KIA, den andra kanske Hyundai. Fyra - fem koreaner jobbar med bilarna. De är ute och kör en runda, kommer tillbaka och läser av mätare, antecknar och diskuterar. De tittar misstänksamt på mig och min kamera. Jag bryr mig inte om att försöka fotografera men jag undrar om de kunde hindra mig. Det är 42°C i skuggan kl 14. Detta är väl deras motsvarighet till Volvos Death Valley i Kalifornien. Jag åker och tar en meatpie och Coke på Ironclad Hotel. Frågade om och fick vägbeskrivning till Marble Bar Pool, platsen där jasperådran finns. Den ligger tvärs över Coogan River. 50 - 100 m bred. Gråblå, nästan vita, och röda lager ligger på högkant så berget är randig. Om man skvätter vatten på blir färgerna tydligare. De som först såg detta trodde det var marmor, därav namnet Marble Bar. De små pölarna (bara några 10-tal liter) på berget är väl vatten från senaste åskvädret. Vattnet var mycket varmt men där simmade mygglarver. Coogan River är liten, mera bäck än flod skulle jag säga. Där fanns småfisk. Här är fint men svettigt. Åker tillbaka och lägger mig på motellrummet, tittar på TV och slöar under AC:n. Duschar och går upp till matsalen. Jag är ensam där. Äter scotch fillét, sallad och tar ett glas rött vin till. Vinet är inte gott, oxiderat och smakar ovanligt, påminner om Malagavin. När jag går tillbaka till motellrummet i mörkret kommer jag på mig med att inte se var jag sätter fötterna! Tänk om det finns ormar! Det blänker till och jag har hittat ett armbandsur! Lämnar in det i receptionen.

14/2. Fredag. Bacon & egg på motellet. Frågar i bensinmacksavdelningen om guldsökning med metalldetektorer. Jo, många livnär sig på det, andra har det som bisyssla. Mannen bakom disken berättade också att i förra veckan var det en man som hittade in guldklimp, 20000 dollar var den värd. Kia / Hyundaiprovförarna är inte stationerade här utan i Port Hedland. De åker upp hit över dagen och tillbaka igen. I väntan på att Telecentre skulle öppna åker jag upp till vattentornet. Ja, jag fick gå uppför den sista biten, svettigt. Marble Bar är inte stort! På Marble Bars Telecentre finns bra datorer, skrivare mm. Jag sitter där i två timmar, jag låg långt efter i uppdateringen av denna hemsidan. Men jag är bara den tredje Internetkunden på två veckor säger föreståndaren för Telecentre, som nog mest utnyttjas av anställde vid de olika kontoren som "shire" har här. Han är pratsjuk. Han är från Renemark (SA) och frun från Echuca (Vic)... Jag fick redogöra för min resa och jag hade lyckats besöka både hans och hans frus hemstäder. Sedan åkte jag upp en bit på huvudgatan och besökte en liten affär: "Grocery Store" och "Lever's Discount Store". Samma affär, mycket liten. Där fanns inte luftkonditionering, det är en bra bit över 40° här inne. Ytterdörren står öppen och en stor fläkt står i dörröppningen till lagret och blåser halv storm rakt genom butiken, det hjälper inte, det är hett här inne. Jag är ende kunden, tar med mig en flaka mineralvatten från ett kylskåp och går till kassan där en ung grabb sitter. Hur kan han stå ut här hela dagen? Men han verkar pigg. Vi diskuterar koreanerna och deras biltester. Jag nämner Volvos tester i Death Valley och testerna i Arvidsjaur. Han tror inte att australiska bilfabriker har några sådana tester. Jag säger att min australiska Ford tycks tåla mycket. Jag har kört uppför branta berg i stekande sol när det varit över 40° i skuggan, med AC:n på max. Tempmätaren har inte varit i närheten av det röda utan snarare hållt sig "vid o-et i normal". Kylsystemet är på 14 liter. Kör sedan några km grusväg till Comet Gold Mine (museum), stängt trots att det ska vara öppet enligt broschyren. Kunde räknat ut det, jag är nog ende turisten i stan nu. En utställningslokal ser obemannad ut. Faktiskt, här ute finns inte en människa just nu. Jag litar helt på min bil. Hade inte en tanke på det då men om den pajat hade det blivit problem. Gå tillbaka hade jag bara kunnat göra efter solnedgången. Då måste ficklampan fungera för här blir mycket mörkt snabbt. Jag vrider om nyckeln, lägger i "driven" och Forden tar mig tillbaka till "stan". Jag går in på "General Store" som också är postkontor och köper kex. Mannen från Telecentre kommer in och handlar, han verkar lite besvärad, han kanske vill bli ensam med kassörskan, vad vet jag, men jag går runt och tittar på alla varorna och även en anslagstavla. Han ger väl upp och jag hittar bara kexen som jag vill köpa men jag frågar om Comet Gold Mine för det står även på deras anslagstavla att den är öppen. Hon säger att damen som sköter det är sjuk i cancer och går på cellgifter. Mitt emot ligger Ironclad Hotel och jag går dit. Jag checkade ut från motellet i morse och hade tur som fick rum på Ironclad Hotel, det var nästan fullbokat! Inte turister utan arbetande folk. Rummet som ligger i en nybyggd länga bredvid har TV, dusch och toilett och AC. Den gamla baren, byggd med korrugerad plåt, även på insidan, för besökaren tillbaka till 30-talet om det inte var för den brusande AC-apparaten. Man är inte sparsam med el, alla dörrar står vidöppna till den över 40-gradiga värmen. Ensam kund i baren, tog en öl och gick till rummet och slappade. Plötsligt regn, hård vind och åskväder. Hör ett brak och ser en liten takplåt vid bilen. Ville inte gå ut i ösregnet men såg senare att bilen inte träffats men plåttaket till en del av Ironclad Hotel hade blåst av! Det var hotellägarens bostad. Hela inredningen drängt av skyfallet. Familjen, med små barn hade flyttat in i hotellrum. Barnen verkade mest uppspelta, tyckte det var spännande. Ett hotell ska kunna fixa middag åt gästerna och barflickan undrade om fish & chips gick bra. Det var det enda de kunde erbjuda. Jag tackade ja. Alla hade tagit det såg jag på kvällen. Trevligt, jag ende turisten. Inga sura miner trots det förstörda huset. Hotellägaren var med och tog sig några öl. Han såg inte alls bekymrad ut. Hög stämning, många gamla föremål på väggarna, i taket fladdrade spindelväven sedan åratal tycktes det i draget från fläkten. Några aboriginer kommer till spritaffären, ett annat rum bredvid baren. De köper några 24-kartonger öl. De är på gott humör och skojar med personalen som skämtar tillbaka. Aboriginerna står i en dörröppning in till baren men går inte in. När de pratat och skämtat en stund med några barbesökare går de tillbaka genom spritaffären ut. Kunde inte alls känna den spänning och misstro som brukar finnas mellan aboriginer och australier i eller vid barer. Tidigare idag var jag en sväng till aboriginernas "by", "aboriginal comunity". Det var en samling trähus, ganska välskötta, inte så många bilvrak. Inga byinnevånare syntes, det var helt folktomt utomhus. Byn låg granne med soptippen! Jag kunde förstå lokalbefolkningen ganska bra men ett par killar som tydligen var här på ett arbete var nästan obegripliga. En man med stort skägg hade letat guld tidigare, nu byggnadsarbetare. "Det var livsfarligt, jag gick fel och var på fel område (lease) och blev beskjuten! Pang, pang, de skjuter först och frågar sen!" Jag vet ju inte hur mycket som är sant, det berättas många otroliga historier för en främling på puben.

15/2. Lördag. Åker vid 8-tiden. Shaw River inte högre än på hitvägen, c:a 20 cm, Forden "vadar" över. Tältar sedan på Port Hedland Caravan Park, där redan kl 11 på fm. Åker in och handlar på det bekanta (sedan förra gången jag var här för 10 dagar sedan) shoppingcentret i norra änden av Anderson St. 42 grader på eftermiddagen, västlig vind, molnfritt. Märkligt, enligt TV-vädret är hela området från Darwin till Perth ett enda stort lågtrycksområde. Men det orsakar åskväder på eftermiddagar och kvällar, särskilt i norr. Inga direkta fronter, sådant finns söderut. Ingen cyklon i närheten. Simmar i polen, länge. Vid 5-tiden börjar jag sakteliga förbereda maten: 4 lammkotletter, tomater och jättestor mango. Ölet: Cascade Premium Lager. Gott men den stora mangon är inte riktigt så god som de vanliga. 18:50, solen går ner, fullmåne. 32° i tältet. Ringer Västrahult vid 5-tiden på morgonen. Pratar med Inger, 30° i tältet då.

16/2. Söndag. Frukost vid tältet. Pratar med en pensionär som förut jobbat på campingplatsen och nu bor här i en husvagn. Han säger att jag ska akta mig och se till att bilen är låst om nätterna. Aboriginerna ("the buggers") går in och stjäl och sätter eld på bilar. "Du ska få något", säger han och går bort till sin husvagn. Han kommer tillbaka med en väl använd "can cooler", en hållare av skumplast som precis passar till en ölburk så att den blir isolerad och inte blir varm så fort (det hinner den knappast ändå) och inte blir så iskall att hålla i. Det känns ännu varmare idag och han säger att han måste hem och sätta sig under airconditionern en stund. Handtvättar skjortor och kollar Internet på bensinstationens cafeteria. Datorn är en mynt-historia som fungerar bättre än sådana brukar. Men långsam och dyr. Två gånger besöker jag poolen idag. Skylt vid poolen: "Bathing costymes and their persons must be clean!" Ligger i vattnet ganska länge. En tjej läser en bok. Hon ligger i poolen med händerna och boken på poolkanten så att boken med knapp nöd hålls torr. Pratar med en engelsk dam som varit "ute" i 20 år. Först 2 år i Indonesien, sedan ett par år på Nya Zealand och sedan Australien. "Jag har mina barn i England och jag besöker dom ibland och det är jätteroligt men efter ett par veckor bara måste jag tillbaka hit. Jag skulle inte kunna bo där, det är så trångt... Och London, vilka priser!" Efter en stund nämner hon att hon varit på ett "Prostitute & Pimps - party" i South Hedland. Jag kommer ju ihåg att jag stora skyltar om det sist jag var här. "Horor och hallikar-party" vad fasen är det. Jag frågar om det var maskerad. Jo det var det. "Vi var några damer som gick dit, vi hade nästan inga kläder på oss alls. Vi hade fruktansvärt roligt!" Jag frågade hur killarna var klädda. "Olika, en del hade tjejkläder." Hon tipsar om att det finns en pub i hotellet ett par hundra meter bort. Senare går jag dit, det ligger vid den stora grusplanen där road-trainen rangeras, kopplas ihop och isär. Lastbilarna får bara ha ett släp när de kör in till Port Hedland. Tar en öl (xxxx, "Four X") och får besked att det går bra att köpa en 6-pack imorgon. Fikar i bensinstationens kafeteria. Pratade med en tysk som väntar på däck till sin BMW-motorcykel. Hundar har tillträde här och till mataffären, där det blir hundslagsmål en gång när jag är inne och handlar "hogget chops". Kassörskan vet inte vad det är och ingen av dem hon frågar. Liknar forequater lamb chops. Slår upp i mitt lexikon: "Kött av ettårigt får". Köttet är fruset så medan det tinar kyler det min öl i eskin. Slappar och tar en öl under tiden. Vid 17.30-tiden börjar jag med maten. Steker köttet och äter med majs till. Smakar OK men köttet är lite segt. Cathy ringer. På pubens dörr varnas för farlig (savage) hund. Inne på golvet ligger en liten terrier platt på magen och viftar på svansen åt alla besökare. När man är på väg mot bardisken börjar barflickan servera den ölsorten man drack förra gången. Glaset står framme innan man hunnit sätta sig.

17/2. Måndag. Tvättar och åker sedan och tittar på flygplatsen som ligger nära campingen. En elev gör studs-gå i en PA28 i stark motvind. Dopp i poolen. Går till receptionen och frågar överdrivet snällt om jag möjligen skulle kunna få stanna en natt till (det är verkligen gått om plats på campingen). Damen finner sig och hojtar på sin man och frågar honom om de kan låta mig stanna en natt till. Han kommer in och ser sträng ut och säger att då måste jag hitta läckan i poolen. Han måste fylla på 200 liter varje morgon och han vet inte vart det tar vägen. Jag lovar göra en djupdykning och får stanna. De hade å andra sidan lovat ladda ner och skriva ut väderprognoser för Broome åt mig men det hade de misslyckats med. De hade ett annat bekymmer: De har anlitat en firma som borrar efter vatten åt dom vid campingens norra sida. Första borrhålet gav lite och dåligt vatten, alldeles för mycket salter, och nu borrar de lite längre västerut. Det är säkert dyrt och om de inte hittar användbart vatten blir det ett avbräck, de är nervösa. Det är en fyra-fem man som jobbar med borrningen och de bor i en luftkonditionerad byscha, utom en som sover i en säng, skyddad av myggnät. Inget tak eller insynsskydd. Modern hopfällbar aluminiumkonstruktion. Pratade med den tyske motorcyklisten. Nu höll på med att montera en videokamera så att han kunde filma bakåt när han körde. Jag sa att jag hade sett en sådan videokamera forut, Telefunken. En tysk som var med i en Cessna över Nullabor hade en sådan. Han studsar till! "Jag tyckte jag kände igen dig!" Det var samma tysk, men då hade han skägg. Så jag kunde inte känna igen honom. Han hade tagit en helt annan väg än jag och kom nu från Darwin. "Detta skulle vi fira! Ta några öl på puben!", säger han, "But my drinking days are over". Så det gick inte och jag tänker att för min del blir det ju en hel del öl ändå, jag skyller på värmen. Hela eftermiddagen oväsen från brunnsborrningen.

Jag steker goda fläskkotletter på kvällen. Pratar med ett par pensionärer från Canada som kör runt i en gammal VW-buss utan luftkonditionering och en motor som luktar och låter väldigt illa. Toppfart 80km/t. De är på väg mot Darwin! De tänkte inte köra till Alice Springs för (och nu lutar sig damen mot mig och viskar): "Där finns en massa aboriginer och dom tigger!"

18/2 Måndag. Inget svar på mina SMS till Solbritt. Till Port Hedland och handlar öl, mat och is. Ser att Dampier Salts jättelika lager av havssalt som lyste så vitt blivit rödbrunt av jord och av damm från järnmalmshandteringen i den hårda vinden. Besöker RFDS, Flying Doctors vid flygfältet. Såg liten utställning, mest foton och en video. Verksamheten startades 1917 av mr Flynn. De flesta av de nuvarande flygplanen (40 st) är Beechcraft King Air, liknande svenska ambulansflygplan. Efter att ha tankat och fikat i Pardoo åker jag återigen på grusvägen ner till Eighty Miles Beach Camping. Enorma tjurar med puckel på ryggen ("Brahma bulls") går på vägen. Jag är framme kl 3 och tar först en promenad på stranden som ser ut att vara hur lång som helst åt söder och åt norr. Inte en människa syns. Nu är det lågvatten och havet brusar långt ut och mellan stranden, sanddynerna och palmerna och de brytande vågorna är en flera hundra meter lerslätt med vattenkanaler. Det går att promenera långt ut men man får hoppa eller vada över kanalerna där vattnet strömmar. Mäktigt! Och snäckskal i mängder. Det är bara 35° denna gången, västlig vind och inga åskmoln. Jag tar in på campingen men i en stuga denna gången också. Receptionen sköts av en ung tjej med en liten baby. Ser inga ormar denna gången. Jag går upp till en byscha med skylten "TV-rum, Outback Internet". Inget mobilnät, de två telefonerna ur funktion men några TV-kanaler finns och den dåliga myntdatorn fungerar, men dyrt och långsamt. En tjej sitter vid datorn och hennes kompis slötittar på TV:n. Hon frågar mig om jag är från New South Wales, jag har ju NSW-skylt på bilen. Jag drar min historia och hon berättar att hon är från New South Wales och reser runt. Just nu jobbar hon som sjuksköterska i Port Hedland, det är mycket lätt att få jobb som sjuksköterska. För 21 år sedan träffade jag också sjuksköterskor som reste runt och jobbade, de hade aldrig problem att få jobb. Den här tjejen hade följt med kompisar på en utflykt. "See you around!" sa hon när jag gick. En man på motorcykel driver två hästar framför sig. De passerar tätt förbi mig där jag står vid stugan. Jag går upp och använder PIE-Internet trots att jag lovat mig avstå från sådan irritation. Jag steker lammkotletter på gasspisen inne i min stuga men sitter ute och äter, perfekt! En buss med ett tjugotal ungdomar anländer. De slår upp tält och lagar mat gemensamt, sjunger och har trevligt. På bussen står "Adventure..."-nånting. Vid solnedgången som var magnifik, var vattnet på väg tillbaka. Det var en hel del folk som vandrade längs stranden eller satt uppe vid sanddynerna. En man från ostkusten tyckte att det var en dålig beach, vattnet var grumligt. Nu var det inte för badvattnet den här beachen var berömd. Ingen hade en tanke på att bada, här finns gott om haj och en och annan krokodil. En kille fiskade med kraftigt haspelspö och bottenmete. Han fick napp men linan gick av. "I was bitten off!" sa han och fixade nytt tackel. Jag såg inte att han fick något och det blev snabbt mörkt. Tullaren som bodde här förra gången varnade för kokosnötterna, de ramlar ner ibland och får man en sån i huvudet... Jag ser att min granne har parkerat bilen under en kokospalm med många nötter... De flesta stugorna är tomma men några tält syns på tältplatsen. Jag ser på håll att i en fyrhjulsdriven mindre husbil bor ett ungt par och i ett litet tält bredvid bor sjuksköterskan. Efter midnatt tog jag ficklampan och gick ut till beachen. Det var fullmåne och nu rullade vågorna vid högvattenlinjen. Mäktigt, skrämmande. "Awesome". Ingen annan var ute och tittade trots att det var flera campare här denna gången. Nog tyckte jag att havsvattnet stod högre än marken inne på campingplatsen, skyddad av sanddynerna.

19/2. Onsdag. Lugn bilfärd till Broome med paus i Sandfire Roadhouse där jag tankar och i Roebuck Roadhouse där jag tar en fika. Stora gräshoppssvärmar, mest av "jumpers", en larvform av gräshopporna, som inte flyger utan förflyttar sig med 20 - 30 cm långa hopp. De passerade alltid vägen från sydost mot nordväst. Trafiken som vanligt mycket gles. När jag stannat på en rastplats i bushen passerade ett par roadtrains med "Oversize" husmoduler. De tutade i sina kraftiga signalhorn och vinkade åt mig. Personalen på Broome's Last Resort ger mig mitt gamla rum och frågar om hur hur jag haft det och berättar vad som hänt i Broome. De bjuder på juice. Jag får reda på vad uttrycket "Broome time" betyder: Det är säkert inte i dag, inte i morgon, men kanske på ... fredag?. Mycket behagligare väder än sist. Svalare och mindre fuktigt. Men ändå fortfarande 29° i rummet efter 45 min körning av AC:n. Jag tog ett dopp i poolen. Där fanns också en engelsman, Tony och hans vackra thailändska fru, 25. Det var förmodligen på grund av henne ett par gubbar till hade hoppat i. Sen kom jag, det kändes lite pinsamt. Jag var den ende som kunde uttala hennes namn till belåtenhet. "Njun" med nasalt ljud i början. Tony kallade henne "Money", som namnet betydde. Jag åkte in till köpcentret (Paspaley) och köpte kokta räkor av någon stor sort och en bägare chips. Tillbaka till hotellet. Hämtade öl i baren. Sue, hotellinnehavaren Pauls mor, tyckte att den måltiden var "to look after yourself". Jag tar några öl til och ett amerikanskt par äter en jätteportion kyckling. Som dessert får vi alla glass av Sue. Paul klagar (på skoj). Tjejen med öroninflammation hade blivit bra. Hunden som går omkring på hotellet och som vaktar om natten (Det finns inga ytterdörrar!), är Maxs, Pauls fars hund. Det är en pensionerad fårhund, 9 år. Vädret just nu skulle det gå bra att tälta i men det är trivsamt här.

20/2. Torsdag. Jag åker in till ett Internetcafé där jag och innehavaren försökte installera svenska bokstäver på en dator förra gången jag var i Broome. Det gav dåligt resultat då men nu fungerar det! Antagligen var det omstart som fattades. Tillbaka på hotellet diskuterar jag turer till Kimberley. Inga bussturer går till Kimberleyområdet förrän i april. Flygturer går. Bokade halvdags flygtur tills i morgon. Fiskburgare (Barra-burger) och mangojuice på Shady Lane Cafe' och handlar mat på Coles i Paspaley shoppingcenter. Tidvattnet är mycket högt (springflod), området mellan shoppingcentret och infartsleden till stan, innanför mangroven, är täckt av vatten. Somnar under AC:n på hotellet, sedan dopp i poolen och en öl före matlagningen. Lyckades riktigt bra att steka mina forequater lambchops på en av gaslågorna på gasspisen med plats för åtta kokkärl. Förstår inte hur det skulle gå att ha fler än 3-4 stycken igång samtidigt. Hjälpligt diskade stekplåtar, tallrikar, bestick mm finns i köket. Jag gick till överdrift och frågade Max hur man startar köksfläkten. När jag väl fick igång den förde den ett sådant oväsen så att jag stängde av den igen. Alla fönstren står ju ändå öppna så den behövs inte. Sue ser mig och konstaterar att jag ser till att äta gott. Precis när jag diskat efter mig kommer Njun, thailändskan, och börjar laga mat. Jag stannar och pratar med henne. Hon kokar ris i massor med vatten, som när vi kokar spagetti! Hon wokar grönsaker och kycklingbitar. En kille kommer in i köket och tappar andan när han får se henne. Han bara står där och stammar "b-b-b-b-beautiful"! Njun bara ler och säger "thank you". Hon verkar van vid situationen. Sedan tar hon med sig maten till rummet. Tony är nog lite sur på kommentarerna om deras ålderskillnad och vill inte äta i "matsalen". Max är inte så finkänslig. Senare säger en tjej att hon hört att jag var från Sverige. Sedan börjar hon prata skånska! Hon är från England men bodde som 8-åring ett år i Skåne. Mamman svensk. Nu är hon på resa i Australien. Hon skulle gärna bosätta sig här. Det är inte första gången jag hör folk från England säga så.

21/2. Fredag. Blir vid niotiden på morgonen hämtad av taxi och på flygplatsen väntar piloten, Palle, ung man från Danmark. Sue har lyckats komma med på flygturen gratis som representant för hotellet och deras resebyråverksamhet. Planet, en Cessna 210 Centurion, blir fullsatt. Sex personer. Jag och en av damerna får sitta bak eftersom vi vägde minst. Sue får sitta längst fram. Vi får var sitt headset för att höra vad Palle säger och kunna fråga. Om det kommer radiotrafik ska vi hålla tyst! Radiotrafiken med tornet i Broome och med ett sjöflygplan vid Cockatoo Island var enkel och lättbegriplig. Trafikledningen fungerade på samma sätt som hemma i Sverige och jag kände igen formuleringarna. Först nordöstlig kurs över Dampier Peninsula, över King Sound. Lågflygning över Horizintal Waterfalls, som uppstår när tidvattnet pressas genom smala passager i den klippiga kusten. Tidvattenskillnaden är här 11.5 meter. Sedan Koolan Island med nu nedlagd järngruva (BHP Billiton ägde) som hade rekordhög järnhalt i malmen. När brytningen hade upphört lät BHP spränga en öppning i berget så att gruvan med dagbrottet vattenfylldes och alla byggnader och maskiner som inte lönade sig att föra därifrån dumpades i vattnet. Stor skandal nu när det uppdagats!Passerar över Cockatoo Island vars turistanläggning lades ned efter "11:e september". Järngruva även här, BHP Billiton äger även den. Tillbaka över King Sound. Vi landar på grusfält vid Cape Leveque. Vi är de enda besökarna nu, om ett par månader hundratals, i semesterbyn. Går ner till beachen och badar, ordentligt svettig och varm, men ingen svalka när man träffas av den första vågen. Vattnet är för varmt! Men det svalkar lite i vinden när man kommer upp. "Några problem med hajar krokodiler eller maneter har vi aldrig haft här", säger Palle. Ett rev ligger några hundra meter ut och håller vattnet kvar, det är därför det är så varmt. Dessutom är det nog därför inga farliga djur finns här. Det finns kanske ingen fisk heller. En man fiskar från stranden men får ingenting. Han är gift med tjejen som jag delar baksätet med. De är från Skottland. Vi äter lunch. Bl.a dikuteras om benämningen Pom för engelsman betyder "äpple" eller "Prisoner of Mother England". Och under tiden stiger vattnet så att nästan ingen sand är synlig, vattnet är uppe vid klipporna. Starten från den korta grusbanan med fullsatt plan i 40-gradig värme gick bra. Stor del av färden tillbaka gick på 500 fots höjd över stranden. Palle berättade historier om strider med japanerna under kriget. Flygplansvrak efter 18 Catalinor syns fortfarande utanför Broome vid låg ebb. Han redogör för hur mycket aboriginer får i understöd. En person med en tredjedel aboriginblod räknas som aborigin. Hårresande berättelser om livet i aboriginbyar. Vid kusten här lever aboriginer också helt enligt gamla traditioner. Från flygplanet kunde man se de sedan årtusenden upptrampade "stigarna" i en grund havsvik där aboriginerna fiskar med spjut enligt en flera tusen år gammal ritual, exakt likadant varje gång. Stigarna har blivit så permanenta så att tidvattnet inte förstör dom. Efter hemkomsten köper jag en rejäl bit tonfisk i "min" fiskaffär och jag steker den i hotellets kök tillsammans med lite grönsaker. En ung portugis ("chef") tipsar om vatten i pannan och lock så blir tonfisken inte torr. Det blev gott.

22/2. Lördag. Regn på natten. Ingen åska. Hoppade över diket som går bredvid hotellet och gick till marknaden och köpte en portion indonesisk gryta med kyckling, cashewnötter och ris att ha till lunch. Inte starkt kryddat, men gott. Ser att Pep, "skånskan", har bandage om foten. Hon ramlade i diket igår kväll på väg in till en pub i stan. Det är en genväg in till stan att hoppa över det diket. Jag kör in till stan (alltid i bilen!), handlade och kollade Internet. Mulet, inte så varmt. Pep har blivit "IT-anvarig" här på hotellet. Två datorer har placerats i det lilla "Turistbyrå"-rummet. Där var förut mycket stökigt men nu uppröjt. Det var gratis för alla att prova Internet här i en halvtimme. Jag kollade lite på den här hemsidan och lämnade datorn till nästa användare. Insåg sedan att nu kan Pep hitta min hemsida och läsa den, hon kan ju svenska. Jag bestämde mig för att radera en del som jag skrivit om henne och framför allt om John och Njun som kanske var för personligt. Jag vet inte om det finns någon "Personuppgiftslag" här men jag censurerade iallafall hemsidan. Vid midnatt börjar det regna.

23/2. Söndag. Vaknar tidigt, 3-4 tiden av kraftigt regn och åska. Gick ut på svalen och såg att poolen svämmat över. Grodorna kväkte högljutt. Det talades sedan om regnmängder på 7 tum (175 mm) på några timmar. Vid middagstid var jag ute och körde och då hade det mesta vattnat runnit undan. Man såg på allt skräp och röd jord på vägarna var de varit översvämmade. Sue sa att bron över Victoria River är översvämmad vid Victoria River Roadhouse och vägen stängd. Det är på Victoria Hwy mellan Kununurra och Katherine där jag måste passera. Vägen beräknas öppnas igen om ett par dagar. Jag skulle tvätta men tvättmaskinen stannade nästan omedelbart. Den andra maskinen var ledig så jag flyttade över till den men den var död. Säkringarna gick så fort vi startade maskinerna. Elreparatören kom snabbt och jag var hantlangare åt honom, angelägen som jag var att få tvättat. Möss hade ätit bort isoleringen från kablar inne i maskinerna. Några kablar byttes, andra lagades med isoleringstejp. Första startförsöket misslyckades, vi hade missat en skadad kabel. Men när den var fixad fungerade allt och en halvtimme senare kunde jag hänga upp kläderna på klädlinorna på den trånga bakgården. Någon torktumlare fanns inte, det hade varit bra för risken för regnskur såg stor ut med tanke på svarta moln. Men jag fick torrt. Åkte in till stan och handlade. Det mesta stängt men Coles var öppet och jag köpte mat och tvättmedel. Firade sista kvällen i Broome med stekta breamfiléer. Åt med citron och tomat. Satt sedan i baren. Ett gäng ungdomar från hotellet hade åkt in till en pub i stan. Ganska sent på kvällen kommer en av killarna bärande på sin flickvän som är medvetslös. Två av hotellets långtidsboende gäster är utbildade läkare och tar hand om henne.

24/2. Måndag. Pratade med Paul på morgonen. Den drogade tjejen mår bättre. Det var troligt att någon lagt en drog i hennes glas ("spiked"). Det blir en polisanmälan. Kör mot Derby genom grönt bushlandskap med högt gräs och termitstackar. Mycket vatten vid sidan av vägen. Stor orm simmade. Tankar på Willare Br. Roadhouse. Tre aborigintjejer vill lifta med mig till Derby men får nej. En person kan jag klämma in på passagerarsidan fram, där har jag bara kexpaket och nötter på sätet och på golvet står ryggsäcken med vattenflaskan lätt åtkomlig. Detta är lätt flyttat men bakryggen är nedfälld på båda sidor och det skulle bli stort jobb att göra plats i baksätet. På vägen in tittade jag på Boab Prison Tree. Stort ihåligt boabträd på en plats där infångade aboriginer i kedjor förr vilade på vägen till att bli slavar. Joonjoo Botanical Trail gick jag bara en kort bit på. Det var varmt. Stigen var skadad av brand och övervuxen på marken efter regnperioden. Det lär bli städning här inför turistsäsongen om en dryg månad. Massor med gräshoppor där och på vägen (jag måste komma ihåg att rensa kylaren) och ödlor. Såg ingen orm men det kändes inte säkert att gå i sandaler. Turistinformationen var öppen och tipsar om camping och motell. Internet finns inte. Var ute vid hamnen "the Jetty" vid lågvatten. Brunt slam ute på den grunda viken, nu nästan torrlagd ("mudflat") och mangroveskog längs "stranden". Roadtrains kommer med bly- och zinkmalm. Tar in på motell, West Kimberley Lodge, trots att campingen ser OK ut. I den rådande lågsäsongen är jag nog ensam turist på motellet. Två stugor till ser jag är bebodda, men förmodligen är det "permanentboende". Damen som sköter stället ensam nu är här bara en stund på morgonen och på kvällen. En liten pick-up står parkerad vid incheckningen och hon frågar om det är min "ute". Nej, jag hade parkerat längre bort och hade svårt att hitta incheckningskontoret. Kök och tvättstuga lämnas olåsta och jag ska lägga nyckeln i en urna på ett bord på uteplatsen när jag åker. Det är varmt och vädret känns inte pålitligt. Dessutom måste jag erkänna att de stora gäng av aboriginer som drar omkring gör mig orolig. Men tydligen får motellet vara i fred. Här är helt öppet och inga stängsel. En klar majoritet av befolkningen här är aboriginer. Tillbaka till jettyn när tidvattnet är på väg in. Inget räcke alls på ena sidan. Skulle inte vilja ramla i här. Förutom varningsskyltarna för krokodiler så var vattnet tjockt av brunt slam och strömmen så stark att de aboriginer som fiskade från jettyn hade linorna sträckta långt åt sidan att betet och den stora blyklumpen åkte på vattenytan. Det gick helt enkelt inte att få betet att sjunka. Inte såg det ut att kunna bli någon fisk i det läget men de två aborigingubbarna satt envist kvar på kajkanten. Vid One Mile Camp (Dinner Tree) står ett par män och pratar och en lös hund går omkring. Ser ut som am staff men mycket stor. Pittbull? Han kommer flåsande i värmen fram till mig och hälsar. Hunden slickar min hand och blir kliad i nacken. Väldigt snäll. Han går med mig tills husse säger åt honom att gå in i bilen. Jag äter curry prawns på BP Diner tvärs över huvudvägen vid motellet. Riset till hade många hårda torra riskorn, de hade väl suttit på kanten i varmhållningskärlet och torkat. Annars var maten OK. Sedan går jag tillbaka över vägen snett inåt stan mot Woolworths. En tjej kommer ifatt mig och erbjuder sexuella tjänster och är mycket påstridig. Hennes blick går gång på gång till min midjeväska. En äldre aboriginkvinna kommer till min undsättning, skäller ut henne på engelska och kör iväg henne. Annars brukar inte aboriginer tala engelska sinsemellan, hon ville väl att jag skulle höra vad hon sa. Ser på TV att det tropiska lågtrycket som legat länge i nordvästra delen av Australien kan utvecklas till en cyklon på onsdag. På nyheterna mest Irak, brott, bränder och dopingskandaler. Tittar på cricketmatchen mellan Australien och Zimbabwe.

25/2. Tisdag. Ute vid jettyn kl 8.30. Tidvattnet gansk högt och vattnet strömmar inte så starkt. Efter att ha rådgjort med turistinformationen ger jag mig iväg mot Fitzroy Crossing. Cyklonen imponerar inte på dem ("You'll be right!"). Mycket grönt landskap, liknar savann. Gräset högt men bara några få kor syns. De ska ju klara nio månader torka från och med maj till november och då behöver de ha stora områden att beta på. Internet på en skola. Turistinformationen tipsar om Geikie Gorge. "Men ta hatt, ordentliga skor, mycket vatten och en käpp för ormarna. Vifta med käppen så biter de i den i stället för dig!" sa den unga tjejen. Vad hon inte visste var att vägen dit var avstängd, så det blev inte av. Ska leta upp någonstans att bo i Fitzroy Crossing. Det finns tre campingplatser, jag valde den bakom Supermarket. Gångavstånd till affären är jag inte bortskämd med. Köpte frysta lammkotletter och is till ölen. En man som jobbar med att packa upp matvaror i affären pratar högljutt med någon som jag inte ser. Han verkar knäpp. Men så ser jag att han pratar med en papegoja som sitter fastklamrad fram på hans T-shirt! I byn finns många lösa hundar. Endast 32° på em men fuktigt. Internet finns på en skola. Jag får betala ett par dollar som läggs i en ask. Jag håller till under taket till BBQ:n där jag är ensam, faktiskt ensam på hela campingen. Det bor en ensam tjej i ett rum i längan av motellrum. Hon jobbar nog här någonstans. Hela motellavdelningen står uppe på stålbalkar så att det är gott om parkering under. En flock svalor liknande våra hussvalor flyger runt och letar insekter över campingen. Men så småningom sätter de sig i eukalyptusträden och klänger omkring långt ut på grenarna och letar insekter på bladen. Då liknar de inte våra hussvalor! Peaceful dove hörs i bakgrunden. Åska i norr och i öster. Sov i bilen. Campingvärden, som hade sett mig vid jettyn i Derby, sa åt mig att backa in under motellavdelningen där det är torrt. Det kom regn så det var bra.

26/2. Onsdag. Regnet slutar men det är mulet. Campingvärden sa att Greyhoundbussen från Kununurra var i tid så vägen är OK. På Shellstationen sa föreståndaren att han hade haft att komma hit från Halls Creek igår. Det hade varit översvämmat några km hitom Halls Creek. Men vattnet stiger och sjunker snabbt, det är bara att vänta. Det får lastbilarna och Greyhound också göra. Jag kom fram till Halls Creek utan problem, inget vatten på vägen alls. Det blev inget turistande i omgivningarna för grusvägarna var stängda. Halls Creek är en gammal guldgrävarstad. Numera mest service för boskapsuppfödningen. Många aboriginer bor här. Jag hann kolla lite på Internet på Access Centre innan de stängde 12.30. Visitors Centre är stängt upptäcker jag när jag tar i dörren. Då kommer en man och släpper in mig ändå! Campar i bilen på Halls Creek Caravan Park. Jag är ende turist men några permanentboende finns i husvagnar och "stugor" ("cabins", ser mer ut som byssjor). Åker ner på stan till supermarket och handlar. Ensam i campingens pool när jag tar ett svalkande dopp. Fikar. Jag ser att ungdomar från stan har tillgång till poolen. Åskmolnen tornar upp sig så jag skyndar mig att laga till mina porkchops redan vid 4-tiden på em. Jag hinner lagom äta färdigt när regnet kommer kl 5. Sover i bilen. En familj i husbil anländer. Regn hela natten.

27/2. På morgonen har regnet upphört men det är mulet. Jag checkar ut från campingplatsen. Vid Shell Roadhouse väntar två roadtrains på besked om vägen norrut är farbar. Jag pratar med chaufförerna. Vi tittar på en väderkarta för igår och nya uppgifter på en dator inne på ett kontor. Början till en cyklon utanför Port Hedland och en på ostkusten. Ser inte bra ut. Det drar in mycket regn. Får se om det går att köra norrut. Jag gick till Access Centre och skrev detta.

När jag kommer tillbaka säger en av förarna att det är grönt, vi kör. Jag kör före och redan efter några km norr om Halls Creek är en creek översvämmad. Ser ut att vara 30 cm djupt på en 40 - 50 meter lång sträcka och ganska strömt. Det är nog gränsen vad Forden klarar. Jag vet ju att roadtrains kommer efter så jag kör, mycket sakta. Känner att drivhjulen (bak) släpper ibland, spinner loss. Det känns obehagligt men bilen driver inte sidleds med strömmen så det går bra. Körbanan över "creeken" är av betong utan räcken så om strömmen tar en åker man ner i forsen bland stenar och träd. Då hade det varit kris! Roadtrainförarna hade kanske kunnat hjälpa mig upp men bilen hade varit skrot! Det var inte så smart att köra över, jag hade tur. Ett par ställen till får Forden vada, men inte så djupt. Vid (Upper)Panton River är det stopp. Där står två roadtrains, fyra 4wd och sju vanliga bilar. De flesta hade varit där sedan igår kväll och sett floden stiga från 40 till 120 cm över vägbanan. Nu kl 10 på fm är det 60 cm sjunkande. Mycket stark ström. Efter en knapp timme och c:a 50 cm kör roadtrains. Efter ytterligare en stund 4WD-bilarna. Kvar 2WD-bilarna: En bucklig Holden med aboriginer, fem bilar med ungdomar, och så jag. Vi väntar på 20 cm-strecket. Jag som tyckte 30 cm var OK! Men strömmen är mycket stark här. På uppströmsidan steg vattnet upp till halva dörrarna på 4WD-bilarna när vattnet tryckte på. Några badar, jag är med och kastar en tilltygad fotboll (en sån där avlång, aussie rules). Någon delar ut ölburkar. Han hade kört tillbaka till Halls Creek och köpt ett flak! Vid 15-tiden kommer ett jätteekipage med en stor gruvdumperliknande maskin på flaket. Den kommer över men sedan kommer följebilen (4WD pickup) tillbaka och bogserar oss över en och en. En polis hjälper också till. Nivån var då under 40 cm. Bogserlinan är bara ett par meterlång, en presenning spänns framför kylaren för att hindra att motorn blir dränkt och vi får order om att ha motorn igång, växeln i neutralen och gasa hela tiden så att inte vatten tränger in i avgassystemet. Jag sist i kön och sist över. Det var hyggligt av chaufförerna och polisen att hjälpa oss över. Den stora transporten stod hela tiden stilla och väntade på sin följebil. Polisen blev orolig. När det nu blev tomt på väntande bilar kunde någon som kom i 2WD få för sig att det var OK och bara köra ner i vattnet. Den bilen skulle spolas ner i forsen och stenarna. Där var brant och det är tveksamt om man skulle klara det med livet i behåll. "Här kan hända olyckor", sa han. Trots att det regnade nästan hela tiden, solen syntes bara ibland, blev jag bränd i ansiktet. Det sved och jag var trött så jag tog in på Turkey Creek Roadhouse i Warmun kl 16. Den första bebyggelsen jag såg i Warmun låg på höger sida om vägen och såg mycket skräpigt ut och jag såg bara aboriginer. Dit vågade jag mig inte och någon skylt om roadhouse syntes inte heller. Det var "Aboriginal Community". Ett par km längre fram på vänster sida låg "roadhouset". Halvvägs till Kununurra. Jag hörde att floden började stiga igen och vägen är nu avstängd. Ingen återvändo. Handlade lite i affären och åt på "roadhouset" i en enkel matsal med TV. Hörde att floden började stiga igen och vägen är nu avstängd. Ingen återvändo! Sov i bilen parkerad under träden. Det hade varit bra skugga om det varit sol. Här är mycket mörkt, det enda ljus som finns utanför "roadhouset" kommer från de små fönstren på dusch och toalettavdelningen. Såvida inte någon släcker ljuset efter sig, för då är det svart! Ficklampa nödvändig för att röra sig ute och det blev beckmörkt någon gång mellan 7 och 8. Här finns givetvis inget mobilnät och den mörklagda telefonkiosken är alltid upptagen. Dessutom driver skumma typer omkring så jag har ingen större lust att stå därinne. Regnar hela natten.

28/2. Fredag. Uppe vid 6 och ser det jättelika ekipaget, mannen med följebilen och polisen från igår. Regn. Frågar om de vet något om vägen norrut men de hänvisar till ett par mellanstora lastbilar som kommer in norrifrån. "Du bör klara det om du kör nu ("you'll be right"), inte senare", säger chaufförerna. Jag drar iväg inom 5 minuter, frukost av frukt, juice och kex, medan jag kör. Regn och låga moln. Det är oväder i Broome och söderut därifrån vid Eighty Mile Beach. Cyklonen Graham, kategori 1 (den lägsta, kategori 5 är värst), på väg in över land från Indiska Oceanen. Cyklonen är 900 km åt sydväst härifrån men jag har inte fått klarhet i om det är därför vi har regnväder här. Det blåser inte. Vackert landskap med branta bergssidor och grön savann. Fyra - fem översvämmade ställen men inga problem, de gick att köra över. Framme i Kununurra före kl 9. Jag får reda på att Victoria River står 4.5 meter över bron, 4 veckor minst tills jag kommer vidare! För det innebär att vägen härifrån österut är stängd. Har träffat nästan hela gänget från Panton River här. De är alla här och på väg till Darwin. De bor på olika ställen men stan är inte stor (5000 inv.). Vi kommer att stöta på varandra. En del söker jobb. "Kan lika gärna jobba några veckor", säger de. Jag kör runt en stund i den lilla staden. Hittar Visitor's Centre, som inte har datorer. Kununurra Packpackers har datorer i sitt trånga, mörka och röriga "allrum" och jag skulle kunna få använda dem men det är lång väntelista så jag avstår. I shoppingcentrets "mall" äter jag Bacon & Egg (med skinka, tomat, rostat bröd och melon) på Rumours Patisserie. En onykter aboriginkvinna kommer fram och lutar sig över mig och ställer en massa frågor medan jag äter. Hon stöder händerna på mitt bord, det saknas fingrar på bägge händerna. Det känns lite besvärande men jag svarar på en del frågor, bl.a att jag är från "Sweden". När personalen harklar sig och tittar strängt på henne går hon raskt fram till dem och säger: "He's from Sweden!" och går ut. Regnat lite hela dagen. 32 grader. Cyklonen ligger utanför Cape Leveque norr om Broome, på väg mot land. Kununurra Packpackers har dator men lång kö så jag avstår. Ett Internetcafé finns men bästa datorerna finns i Hotel Kununurras reception. Trevlig personal som helt litar på att jag uppger rätt tid som jag använt datorn. "Tiden håller du reda på själv!" Och jag är ärlig förstås. Vid hotellet finns också Route 66 Liquor, en drive-in spritaffär där jag handlar öl och vin. Jag tar in på den mycket välskötta Town Caravan Park. Campingen, hotellet och shoppingcenter ligger inom några hundra meter. Gångavstånd även i denna hettan! Ska sova i bilen. När jag ska lägga mig känner jag att det luktar illa från höger framhjul. Ett stort ruttnande ödlehuvud med fluglarver sitter innanför hjulsidan. Först tror jag att det hamnat där när jag kört på ödlan men det är omöjligt. Hjulsidan sitter tight och hårt fast. Det måste ha varit någon skämtare som satt fast ödlan med huvudet innanför hjulsidan för några dagar sedan. När jag kört har bara huvudet blivit kvar. Jag fick ta i ordentligt med mejsel för att få loss hjulsidan och kasta det äckliga ödlehuvudet i soptunnan. Lukten försvann.

1/3. Lördag. Jag åkte runt en stund och så småningom hamnade jag vid en nationalpark, Hidden Valley, nordost om staden. Det kostar 9 dollar/dygnet att besöka nationalparker i Northern Territory. Det hade varit smart att köpa ett månadskort men när jag nu står här utmed den stora myntautomaten tillverkad i Sverige så finns bara alternativet 9 dollar för dygnskort. Men pinsamt nog fungerar inte den åbäkiga maskinen. Jag och ett amerikanskt par försöker betala men efter det sjätte dollarmyntet kommer "Error" upp och mynten kommer ut igen. Vi konstaterar att vi gjort vad vi kan och åker in i nationalparken ändå. Ingen kontrollant dyker upp så det gick bra. Höga klippor av skiktad sandsten. Färgerna gick i rött och svart. Svettigt. Klättrade också upp på utsikten vid Kelly's Knob. Besåg en stor damm för bevattning, Diversion Dam, väster om staden. Båtrampen och badplatsen i Lake Kununurra har en skylt att krokodiler setts på platsen. Det verkar inte oroa folk. Det var ingen som badade, badplatsen var igenvuxen med vattenväxter, men man vadade glatt ut vid sidan om sin nyss sjösatta båt. Blev bjuden på kaffe av ett ungt par från Schweiz, Pertine och Ive Meier. Orsaken var att de trodde jag var Aussie! De har varit här några dagar, missade precis att komma vidare när vägen till Darwin stängdes. De har hyrt en husvagn som står permanent parkerad här. Den stora 4WD-jeepen köpte de i Perth. Har inte mycket tid innan de skall vara i Sydney. De har bråttom. Att åka söderut skulle bli för långt. Men den vägen är också stängd, på två ställen. Jag själv har gott om tid än så länge... Lagar min mat på en gasolbrännare vid en BBQ i nordvästra delen av campingen. Rent och snyggt och fungerar perfekt.

2/3. Söndag. Tidigt (kl 7) på morgonen, för att undvika värmen, åkte jag ut till en rastplats för att undersöka ett skavande ljud vänster fram på bilen. Jag köpte ju skruvmejslar, tång, hammare, skiftnyckel, ståltråd mm på K-Mart i Sydney. ("Inget bilmekande på campingen!" står det på väggen i herrarnas duschrum. Pertine hade inte sett någon sådan skylt på damavdelningen så det är tydligen OK för tjejer att meka med bilar.) Dessvärre tror jag att det är hjullagret. Bromsen verkar helt OK, bromsklossar slitna men oskadade och bromsskivorna är fina. Får försöka fråga på verkstad på tisdag. I morgon är Labour Day i Western Australia. Länken från nyckellåset i bakluckan passar på att lossna när jag öppnar bakluckan. När jag ändå håller på och mekar här nere på rastplatsen vid Kununurra Lake så ger jag mig på det. Panelen sitter med skruvar, lätt att lossa, men nummerplåten måste också bort. Trasig medbringare av plast som sitter på nyckellåset lagas med ståltrådar. Låset fungerar nu OK, men jag blir hädanefter försiktig när jag låser/låser upp bakluckan. Men klockan är över åtta. Jag stod först i skuggan av träden men solen nådde mig och jag är blöt av svett. Det rinner från håret i ögonen och t.o.m. in i öronen! Det bubblar som efter man badat och dykt! "Hem" till campingen, dusch, ett par öl medan tvättmaskinen går. Morsar på Pertine och Ive. "Horrible-duvan", namnet hittade jag på själv, den låter så, heter egentligen Peaceful Dove, är liten som en undulat och kommer helt nära på marken om man sitter stilla. Slöar resten av dagen. Inget regn, tvätten blir torr. Bilen står på en betongplatta avsedd för husvagn. Jakarandaträden ger bra skugga men jag måste flytta bilen ett par meter mitt på dagen för att undvika eftermiddagssolen som gör bilen varm till natten. Trots söndag jobbas det för fullt på campingen: Underhåll, rengöring, ombyggnad, tillbyggnad, en pool byggs, buskar och träd beskärs, gräsklippning... Förseningar pga att material sitter fast på andra sidan den översvämmade Victoria River. Går till shoppingcentret, 400 m, och handlar lammkotleter, tomat, mango (avlång modell här, god). Öl och en flaska rödvin, Lindeman Cabernet Sauvignon (10 dollar) inhandlas på hemvägen i drive-in spritaffären Route 66 Liquor Store vid Kununurra Hotel. Vi dricker vinet i Pertine och Ives husvagn. Där är svalt men luftkonditioneringen för oväsen. Vi firar att Schweiz vunnit Americas Cup, de är verkligen glada över det. Men Ive är bedrövad för att deras semesterresa blivit stoppad här av översvämningen. Han ser desperat ut ibland och Pertine tröstar honom. Han anklagar sig för att de inte skyndade sig iväg medan vägen var öppen. De kunde också tagit Tanami Road, 950 km grusväg från Halls Creek till Alice Springs, farbar med 4WD tills för några dagar sedan, nu är även den vägen är avstängd. Det blir ingen riktig stämning trots vinet som inte heller var så bra. Jag fick senare tipset att köpa lådvin, det är billigare och bättre! På kvällen åska och regn.

3/3. Måndag. Labour Day, men det jobbas på campingen. Det byggs nya "cabins" och vid något moment vid arbete i taket inne i stugorna går en hantverkare omkring på styltor! Han rör sig snabbt och det ser mycket effektivt ut.

En ung man kom fram till mig när jag satt och slöade vid bilen. Han hade sett min fiskehåv, det var därför han tog kontakt. Han brukar fiska barramundi i floderna. Han jobbar för ett företag som äger flera "stations", boskapsfarmer. De står utsatta på min bilkarta och han pekar ut var han bor (Wave Hill) och några andra stationer: Flora Valley (4 miljoner acres), Nicholson, Nelson Springs, Mt Sanford och de lite mindre, Pigeon Hole och Camfield. Han avslutar varje mening med ett långt "yeeeeeeeah". Han tipsade om fiskeställen, bl.a bra barramundifiske i Wickham River, men det är översvämmat nu. Han har också fastnat här i väntan på att Victoria River ska sjunka. Vid Victoria River Roadhouse finns en man som jag tyvärr glömde namnet på som jag skulle hälsa till från "en kille från Mt Sanford". "He'll look after you, he'll set you up with good fishing in Victoria River!" "Yeeeeeah!"

Två stora forequater pork chops till ölen som behövdes i hettan.

4/3. Tisdag. Svettades mycket på natten, hett i bilen. 32° fortfarande, sent på natten. Måste hålla bilen helt stängd pga mosquiterna. Ett mosquitnät hade inte varit fel. Helt stilla. Det började regna kl 5 och höll på till kl 10 på förmiddagen. Då sade jag till i receptionen att jag flyttar till tältplats i södra delen av campingen. Satte upp tältet under ett stort jakarandaträd. Under ett likadant träd bredvid bor John, pensionerad, sålde sin båt och sitt sportfisketur- och snorklingsturföretag i Brisbane. Han har ett ganska stort bekvämt tält med mycket prylar och en stadsjeep, AWD. Tvättade filten som jag ligger och svettas på. Jag frågade i receptionen om de visste någon bilverkstad och de sade att de brukade lämna sina egna bilar till Steve Parkers Workshop. Den låg bara några hundra meter bortåt vägen. Lämnade bilen där, det var en liten en-mansverkstad just nu, kanske fler jobbar här vid högsäsong. Han skulle ringa på mobilen när han undersökt bilen och jag gick tillbaka till campingen. Han konstaterade att vänster fram hjullager var kass. "Då brukar det andra vara på väg, ska jag kolla?" "OK!" Han ringer efter ett par timmar och säger att så var fallet. Båda hjullagren var rostiga! Ville jag lyssna? Nej! Bromsklossarna byttes också, de var nästan slut. Men kullederna "ball joints" var OK. $A471. Jag visade räkningen för gubbarna vid BBQn på kvällen. De tyckte materialkostnadena var helt OK men arbetskostnaden var hög. Det är tydligen vanligt med rostiga hjullager i Australien om man ofta kör genom översvämningar. Hjullagren blir varma, dels av att de snurrar men också av klimatet och värme från bromsskivorna. När man sedan kör ner i vattnet kyls de och det blir undertryck i lagret och vatten sugs in förbi tätningarna. Jag gick till receptionen och betalade campingavgiften. Beklagade mig att bilreparationen blivit dyr. Det var frun i ägarfamiljen som skötte receptionen, mannen syntes aldrig där. Vi letade i broschyrerna och hittade en flygtur över Kimberley som gick trots lågsäsongen. Jag bad henne boka in mig tills i morgon. Som vanligt: Campingreception = resebyrå. Flygturen kostade visst 170 dollar men damen (hon och hennes man äger campingen) berättade i telefonen för flygbolagets representant att jag betalat en förmögenhet för en bilreparation (hon blinkar åt mig) och behövde rabatt. De drog av 10 dollar! Victoria River 3.6 m över bron och det har regnat i tillrinningsområdet. Schweizarna ger upp och åker tillbaka till Perth. Den vägen är öppen igen. De har fyra veckor på sig att komma till Perth, sälja bilen och flyga till Sydney. De borde hinna se en del av ostkusten, annars får de komma en annan gång. Gasbrännaren i BBQ:n i den här änden av campingen krånglar, svårtänd och slocknar ibland. Men den står bara 10 m från mitt tält och här har jag också tillgång till en hylla i ett kylskåp så jag kämpar med den eller ibland använder jag mitt eget gasolkök. Brännaren vid BBQ:n i andra änden av campingen var det inga problem med. En av de anställda äldre herrarna på campingen sköter den här BBQ:n och när vi klagar tänder han brännaren hur lätt som helst. Han ägnar en god stund varje förmiddag åt att städa vår BBQ med diskbänk och matplats. Längst tid tar rengöringen av "grill/stekplåten" som flitigt används av ungdomarna att steka lökringar, potatis, korv, bacon, ägg, skinka, tomater... Förutom ägarparet som jobbar heltid på campingen finns här minst tre heltidsanställda till plus snickare som bygger stugor och en firma som bygger en stor pool. Det vill till att det kommer många turister på högsäsongen. Det går nog att klämma in hundra tält här, just nu är vi fyra tältare. I stugorna, rummen och de fasta "on site" husvagnarna finns inte heller många nu. Jag har ingen uppfattning om hur många "rum" det är, högst 50. En byggnad med duschar, tvättstuga och toaletter "ligger i malpåse" för tillfället. När jag först kom till den här BBQ:n höll Dan och Emma på att slipa på bordskivan och olja in den. De hade ristat in sina namn på bordet! Campingägarna hade kommit med sandpapper och träolja så det hade bara varit att sätta igång!

Jag hör att det var meningen att bron över Victoria River skulle byggas 5 m högre men besparingar gjorde att det blev så här. Medan jag äter mina lammkotletter kommer några "gubbar" och några ungdomar som bor här och dricker öl. Ungdomarna föredrar burkar med Jim Beam & Cola. De kör fram Emmas bil, för att spela musik. De håller på ganska länge efter jag lagt mig i tältet. Jag ska upp kl 5 för 5:30 kommer bussen till flygplatsen och Alligator Airways Scenic Tour över Bungle Bungle. Dan och hans flickvän Emma bor i ett tält 20 m bort och har lånat en liten TV av John. Det regnar på natten.

5/3. Onsdag. Upp tidigt för det är meningen att jag ska bli hämtad kl 05.30 vid campingentrén för att göra en flygtur över Kimberley. Det hade regnat och låga moln gör att tiden flyttas fram till 08.20. Det blir att gå tillbaka till tältet. Det blir tid för ordentlig frukost vid BBQ:n med Emma och Sam (tjej!). Dan har gått till jobbet liksom Brian som bor med Sam i ett tält lite längre bort. Tälten är små, ungefär som mitt. Vid 9-tiden flyger vi äntligen, två piloter (en är lärling, han sitter i vänsterstolen och det är han som flyger planet) och sex turister. Då är den högvingade, enmotoriga Gibbsland Airvanen fullsatt. Det sitter högtalare i taket så att vi kan höra pilotern/guiderna men vi har ingen mikrofon så vi kan knappast göra oss hörda. Den mesta tiden spelas ett band med turistinformation men dessemellan pratar piloterna. Den nye pioten har mycket att lära sig om området vi flyger över, om aboriginerna, boskapen, gruvorna, odlingarna, floderna, dammarna, "vägarna", de vilda djuren... Det inspelade bandet behandlar det mesta men ändå. Vi flyger ut över Ord River, Diversion Dam, statligt subventionerade provodlingar av frukt och socker som startade 1963 bl. a., Argyle Lake (konstgjord, en damm skulle vi säga), cattlestations (homesteads, Lissadell Station med c:a 8000 kor och Texas Downs Station med c:a 10000 kor av typen "brahman", de astronomiska antalen hektar har jag glömt), diamantgruvor (Bow River Diamond Mine och Argyle Diamond Mine som bara den har en tredjedel av världsproduktionen tyckte jag mig höra) och de märkliga, horizontellt randiga, bikupeliknande bergsformationerna Bungle Bungle. Andra berg, slätter och dalar, allt grönt nu, om ett par tre månader uttorkat. Vi såg många höga vattenfall. De finns bara precis efter regn. Ett par dagar utan regn och de är borta. Jag tycker flygningen är väldigt lugn och fin men en tyska tjejen bredvid mig mår nog inte så bra på slutet. Och inflygningen blev lite ovanlig: Passerar 90 grader över mitten av banan, svänger höger till medvinden och sedan högersväng, bas och final bana 30 i en sväng. Vi kommer in väldigt högt och med en Piper PA28 hade det blivit sättning långt fram. Men med det här planet kan man tydligen gå brant ner utan att bygga upp fart så det såg bra ut tills piloten tog upp nosen alldeles för tidigt, "flöt ut" på för hög höjd, och planet slog hårt i banan. Avståndet till taxibanan in till terminalen var kort, det blev en brutal sväng in. Kass landning med andra ord och piloten går snabbt därifrån utan ett ord. Flygningen varade två timmar. Det gick åt två entrecote och fyra Carlton Midstrength till middagen. John säger att han dricker aldrig sådant svagt öl (mellanöl), bara "riktigt" öl. Fast jag tycker det är OK.

6/3. Torsdag. Victoria River fortfarande över bron. Tvättar vanlig tvätt och mina grå "utility"-filtar. Filtarna separat som tur är, de luddar av sig enormt. Förut har jag bara sköljt upp dom för hand. Hoppas inte tvättmaskinen blev igensatt. Hänger ut tvätten och hoppas på uppehåll. Tar en tur ut på den uppodlade slätten. Mest sockerrör men också bananer, meloner, pumpa och fruktträd. Vid Ivanhoe Crossing över Ord River är vägen avstängd och ser mera ut som ett vattenfall än en väg. Enligt uppgift är vattnet 35 cm över vägbanken men det ser mer ut. Här lär finnas barramundi men också stora krokodiler (varningsskyltar!) så jag har ingen lust att ta fram fiskespöt. Kör ut till The Hoochery, som är ett romdestilleri. Ser gammalt ut, byggt av återanvänd korrugerad plåt och virke. Invändigt ser "Showroom" och bar likadant ut, dessutom en massa rostiga och dammiga bruksföremål på väggarna. Det verkar vara noga att man tar föremålen från t.ex. vinden och ställer ut dem med rost, damm, spindelväv och allt. Köpte ingen rom trots att den var mycket god (ingen VO heller på länge Arne! Det är för varmt!) men deras berömda rom-kaka var delikat! Bartendern sa att de startade företaget för tre år sedan. Jag påminde honom om den stora skylten utanför där det stod att det var det äldsta legala destilleriet i Western Australia. "Vi är det enda destilleriet, vi kan kalla oss vad vi vill!" När jag körde grusvägen genom bushen därifrån fick jag se en "frilled" ödla, en sån där ödla med stor krage och som springer på bakbenen. Jag stannar, backar tillbaka, och lyckas precis börja filma med videokameran när det kommer en bil och skrämmer bort ödlan. Otur för det var nog den enda bilen jag såg på den vägen. Jag hade också parkerat Forden lite snett på den smala vägen och mitt fumlande med kameran såg nog också konstigt ut så bilen stannade och kom backande tillbaka. Här kollar man så inte medtrafikanterna fått motorstopp, blivit skadade eller sjuka. Jag vikar avvärjande och bilen far iväg. Vid Shelltappen träffar jag ett amerikanskt par som bodde på Broomes Last Resort. De står vid dammsugaren och städar sin gamla Mazda. De har väntat i två veckor på floden! Flyget hem till USA går om några dagar från Darwin och om inte vägen öppnas måste de snart skänka bort bilen och ta flyget till Darwin. De bor på en camping utanför stan och fördriver tiden med att studera fåglar med hjälp av fågelbok. De pekar ut en "Masked Lapwing". Det är en mycket vanlig fågel, långbent (vadare ?, har bara sett den på torra land) stor som en tofsvipa, med gul "mask" för ansiktet. Masken är nog inte fjädrar utan hud, liknande tuppkam. Jag åker tillbaka till min camping. PÅ vägen hämtade en film som jag lämnade tidigare idag på "The Pharmacy" (Kodak). Det unga paret i tältet bredvid jobbar på snabbmatstället Chicken Treat, men olika shift. Tjejen är "hemma" och det visar sig att hon är hårfrisörska sa hon klipper mig och en queensländare (John) som också bor i tält här. Det blev bra tycker jag. När jag tar min shoppingrunda går jag in på biblioteket. Jag frågar vad det är som bildar munstycke (mouthpiece kallar dom det) på en didjerido. Slår upp i uppslagsverk också men får inget svar. Jag åker ut till Warringarri (?) Art Aboriginal Corp. och tittar på många olika konstföremål bl.a didjerido och jag ser att munstycket är täckt av något vax eller kåda. Jag frågar expediten, en vit dam. Det är bivax! Orsaken till att jag frågade var att Ola (Lindblom, Västrahult) undrat över det. Men de sa att det var mest för att jämna till den skarpa kanten. Jag har varit inne på flera affärer som enbart säljer konst och föremål tillverkade av aboriginer. Aldrig har jag sett någon aborigin som försäljare där. John, som är i min ålder, hade kämpat hela dagen vid BBQ:n med att göra en "stew", en köttgryta med rot- och grönsaker. Ungdomarna var bjudna och nu jag också. Han hade lånat en stor gjutjärnsgryta ("camp oven") av Dan och Emma men den var överfull innan alla ingredienserna var där. En kastrull till gick det åt. Det värsta var att gaslågan ständigt slocknade efter några minuter och måste tändas om. Och varje gång måste man hålla en knapp intryckt 30 sek. Om man inte hade någon medhjälpare måste man trycka in knappen med ett knä för händerna var upptagna med att vrida på en ratt och tända tändstickor och flytta kastruller. "This fuckin' burner sucks!" sa Sam, hårfrisörskan. Min fläskkotlett låg i tältet för jag räknade med att steka den nu och tre öl låg i kylen. Men jag fick hämta kotletten till kylen för jag blev bjuden på "stew". Jag fick äran att krydda grytan, men den blev god! Det var Emma, Dan, John och jag som åt grytan. Brian hade redan ätit två kycklingschnitzlar på jobbet och Sam hade med en halvtimmes varsel blivit kallad till jobbet och hon kom inte tillbaka förrän sent. Bröderna Richard och Barnes från Brisbane hade ätit sallad och kom med var sin öl i handen. Prat fram till sent på natten. EMU beer har dåligt rykte, varför vet jag inte, det var inte samma historia som i Broome. Och XXXX beer hade tappat massor av marknad i Queensland efter bryggeriet blev uppköpt av mr Bond (som vann Americas Cup åt Australien för några år sedan) Han är inte Queensländare, det är problemet. "Our Beer" i reklamen klingar falskt. Annars diskuterades aboriginerna och de är inte omtyckta. Just nu är det ganska många här i Kununurra eftersom det är blött i bushen. Myndigheterna hjälper till att köra dem till stan. Irritationen är stor. De sitter och ligger i klungor under träden eller på trottoarerna som har tak här. Richard var störd av att följer en med blicken och ibland tar tag i kläderna och tigger när man går förbi. Torsdag, fredag, lördag är de flesta berusade. De är stökiga inne i shoppingcentre. Brian och Sam som jobbar på Chicken Treat (snabbmat) tycker det är jobbigt och att aboriginerna får göra som dom vill. De är ofta inne på Chicken Treat och stjäl, personalen får vakta allt. Och de beställer mat och kan sedan inte betala. Nyligen var en 52-årig aboriginsk man inne på Chicken Treat och slog omkring sig, plockade på sig saker och hotade personalen att hugga av deras ben och ge till hundarna. Det tog 20 minuter för polisen att komma (polisstationen är 300 meter bort) och han var fortfarande kvar. De tog honom med men efter ett par timmar var han tillbaka. På torsdagarna får aboriginerna sina pengar och köper ut vinboxar och kartonger med ölburkar i mängder. När Sam gick till jobbet på Chicken Treat denna torsdagskväll var hon inte glad. Fler historier om aboriginer berättas, jag avstår att föra dom vidare... Ungdomarna har fest till framåt småtimmarna. Inte så störande som förra gången. Flygande hundar kommer in till campingen om natten och äter av frukterna i träden. De kivas och för oväsen och ibland tappar de ner stora frukter som dunsar i marken.

7/3. Fredag. Jag tvättade sovsäcken som jag legat ovanpå sedan någonstans i söder. Fick den torr utan att tumla. Liggunderlagen blev också sköljda. Emma kommer och frågar om jag blev störd i natt, "Jag blev så full!" Nej då, ingen fara. En av campingens "gubbar" kör gräsklippare och John och jag flyttar våra bilar så att han kommer åt att klippa. När gräsklipparen kommer förbi passar John på att stoppa honom och frågar honom om han har en håv ("net") som man kan fånga sötvattenräkor med. Det hade han inte så jag visade min fiskehåv, en rätt stor, enkel, billig, gick inte att fälla ihop. Jag trodde att det var för stora maskor men John sken upp. "Perfekt!" sa han, "vill du följa med och fiska barramundi vid Ivanhoe Crossing?" Jag hade ju hört Dan och John diskutera barramundifiske men krokodilerna gjorde mig mindre intresserad. Och mannen på gräsklipparen avrådde bestämt från fiske där. "Jag har sett stora krokodiler där", sa han. "Det är bättre nedanför Diversion Dam". Brian sa att han och Sam hade varit där en dag och fiskat med småfisk som agn men nästan bara fått catfish som dom slängt i. Så småningom fick de var sin barramundi. Catfish är inte god säger John, det är inte näst bäst, inte tredje eller fjärde bäst heller, men aboriginerna äter dom. En annan man som jobbar på campingen kommer fram och föreslår att John kunde ta en av svartingarna, "one of them black fellows", och göra fiskagn av. Mannen på gräsklipparen trodde inte att det skulle fungera, fisken skulle spotta ut honom "they'd spit'im out!" T.o.m John såg lite chockad ut. Jag säger att de får låna håven men jag åker inte med. Skyller på att min fiskeutrustning är för klen för barramundi, vilket den är. Krokodilerna hade gått att undvika om man stod på klipporna där men jag var där för ett par dagar sedan och tittade och då fiskade en aboriginsk familj där. En ung grabb kom och mötte mig när jag närmade mig. "Fisket är dåligt, det enda vi fått är en liten sköldpadda och den slängde jag i". Det var mitt på dagen och stekhett men Dan och John ska åka ut i gryningen. Jag är väl för slö för det lockar mig inte. Jag åkte till stan och postade vykort till Travellers Auto Barn, köpte mat och sex-pack VB öl i "stubbies", 33 cl flaskor med kort hals. När jag sätter in dom i kylskåpet påpekar John att burkar är bättre, de kyls snabbare! Senare vid BBQ:n steker jag min stora fläskkotlett och tomat. Övriga gänget äter rester av "the stew". Emma tycker att jag ska äta mera grönsaker men själv breder hon tjockt med Vegemite på en macka. "I like it, it's good shit!" Hon kan äta Vegemite med sked direkt ur burken. Det har en mustig smak, mest som jäst och är mycket salt. Brian trodde inte heller på fiske vid Ivanhoe Crossing, för stark ström. Det var mycket stark ström när jag var där, fördelen är att krokodiler inte gillar det men å andra sidan vaktar de sina revir så säker kan man inte vara.

8/3. Lördag. Lata dagar. Två dagar utan regn men vägen österut stängd ännu. I eftermiddags kom en liten åskskur. Sam har fått erbjudande om bättre betalt jobb ute på helikopterstationen vid Warmun (Turkey Ck) Roadhouse. Hon undrar hur jag tyckte det var där och jag sa att jag var där bara övernatt och att det var mörkt, om nästan alla glödlampor var trasiga eller det var något annat fel vet jag inte. Telefonkiosken behövde man ficklampa för att hitta. Och det fanns en aboriginal community alldeles bredvid. Hon jobbade för minimilön, c:a 12 dollar i timmen, på tider som Chicken Treat bestämde. Hennes kille Brian som också jobbar där har varit anställd så länge att han tjänar betydligt bättre. Jag hörde senare att han "förbjudit" Sam att ta jobbet ute vid Warmun. Ungdomarna lägger ifrån sig sina plånböcker vid BBQ:n och lämnar dem utan uppsikt i timmar trots att de säger att aboriginerna stjäl allt de kommer åt. Campingen har ett rejält och högt stängsel men ingen port eller bom. Det är fri passage, många bilar kör in och ut utan kontroll. Aboriginer går på utsidan stängslet men aldrig in. Det var på liknande sätt vid West Kimberley Lodge i Derby. Det är ett motell som består av många envåningsbyggnader utspridda med palmer och annan växtlighet mellan och inget stängsel alls. Husen med kök och tvättstuga är olåsta och helt obevakade och det drog omkring gäng av aboriginer i omgivningarna men inte en enda gick i närheten av motellet. Kanske är de rädda för polisen.

Jag läser ett par flygtidningar som jag köpte igår på "Newsagencyn". Förvånansvärt stort sortiment av tidskrifter för en så liten stad så långt ute i glesbygden.

Brian berättar hur man lagar till en barramundi och det är i stort sett så jag brukar laga till fisk som jag fångar i Sverige. "Rensa barramundin, ta bort huvud, fjäll, fenor. Lägg i lök och tomater och salta och peppra. Slå in i alufolie och lägg på glöd. Färdig efter c:a en halvtimme, måste kolla om den är färdig, "and you're laughing!". Då är man nöjd! Goa ungdomar här på campingen, men vilket språk! Särskilt när de dricker öl eller Jim Beam bourbon & Cola på burk som är mycket populär. Det är till stor del fuckin', fucked, fucked up, suck, pissed (arg eller full) eller shit(som kan betyda "grejer". "The fuckin' abos come an' try an' steal shit" eller när de bjuder på mat: "Have some! It's good shit!"

Frun i receptionen håller oss underrättade om vattenståndet i Victoriafloden och om var vägen är avstängd. Nu är det fler översvämningar så vägen österut är stängd bara några kilometrar från Kununurra. Ibland undrar jag om hon tycker synd om oss eller om hon är angelägen att få iväg oss. Det sitter ganska många resenärer fast vid Victoria River Roadhouse, de kommer varken fram eller tillbaka och maten är slut. Polisen från Timber Creek måste frakta dit mat, och dom är förbannade. "They are not impressed!" sa John. Det går att ringa en automatisk telefonsvarare på australiska "vägverket" som räknar upp vilka vägar som är avstängda. Det har varit samma rapport vad gäller Victoria River varje dag.

9/3. Söndag. I morse kom Dan och John iväg på barramundifisket. Jag sitter mest och läser flygtidningar, jag har köpt fler! Emma sover mest. Dan och John kommer tillbaka tomhänta efter några timmar. På eftermiddagen åker jag de 400 metrarna och handlar scotch fillets och VB öl. 34°C. Soligt.

10/3. Måndag. Tar en runda med bilen till Wyndham, 100 km enkel resa. Det är en hamnstad och huvudstad i "Shire" på dekis. Härifrån skeppades massor med kött på export och det fanns ett stort slakteri ("Meatworks"). Men det lades ned och nu finns inte mycket kvar. Korna exporteras levande numera. Ett fartyg går in i hamnen en gång i veckan på någon slags "hurtigrutt", annars ingenting. Ser ut som det är mest aboriginer som bor här. Nedslitet, skräpigt och tomma hus. Finaste byggnaderna är de som hyser administrationen av "Shire" (ett slags län) och polisstationen. Det finns camping, motell, hotell med pub, skola, bageri, deli, supermarket och spritaffär. Hade tänkt ta en fika men det såg inte trevligt ut. Utsikten från en bergknalle, Five River Lookout, var enorm. Stort floddelta, stora slätter med slam (mudplains), synliga nu vid lågvatten. Inramat av branta röda berg. På återvägen åkte jag upp till "The Grotto". En klyfta med 30 - 40 m lodräta väggar och med ett vattenfall ned till en pool. "Trappsteg" längs bergsidan gör det möjligt att komma ner till den idylliska poolen som tyvärr är ganska grumlig. Så inget bad. Inga räcken så jag går sakta och försiktigt. Vattenfallet är pampigt efter regnen. På hemvägen åker jag in till Coles och köper stor fläskkotlett. När jag kommer till campingen har John packat ner sitt tält, åker till Broome i morgon. Han har gett upp väntan. När jag börjar laga min mat kommer Emma och säger att hon och Dan också åker till Broome i morgon och ska fixa lite käk men de hade inte råd med så mycket så hon är tacksam att jag, Barnes och Richard har egen mat. Hon börjar med maten kl 6 och då börjar jag med. Jag har "vegies", sockermajs och broccolli till kotletten. "Good boy!" säger Emma. Hon börjar skära lökringar men sedan försvinner hon och när jag är färdig att äta kommer hon tillbaka. Hon fräser lökringar, tunna potatisskivor, korv och kött på BBQ:n. "Riktig australisk BBQ" säger hon och det blir över så jag får smaka. Gott! Men medan vi äter blir vi ätna av mosqiter "mossies" trots myggspiraler (John rusade iväg och letade upp sina nedpackade "Mossiecoils") och spray. Dessutom kommer det en massa flygmyror som verkar immuna mot insektsmedlen. Jag berättar att jag fått mail från Solbritt och att det har varit 60 grader kallare hemma i Sverige och att det var ganska mycket snö. Barnes stirrar på mig med stora ögon och säger förfärat: "Varför bor någon där?" Vi satt i svarta natten i nästan 40° och svettades och blev myggbitna och flygmyror landade i håret och i ölen. Jag tyckte inte det var så bekvämt det heller. Richard deltog i Vietmankriget. Han berättar om detta, det är inte första gången jag hör honom och jag tycker han verkar nervös, lite uppskruvad. Han hade åkt mycket på landsvägarna i de australiska militärbilarna som är högerstyrda och det är högertrafik i Vietnam. "Fullständigt livsfarligt! Särskilt när det var jänkar på vägen också, de körde som galningar. Man såg ju inte ett skit!" Jag hade ju kört bil i vänstertrafik med vänsterstyrda bilar i Sverige före högertrafikomläggningen 1967 så jag tyckte nog att han överdrev men jag sa inget.

11/3. Tisdag. Tvätt. Internet, som vanligt på Kununurra Hotel. Köpte lambchops, grönsaker, frukt, nötter, mandlar, kex och öl. Vägen österut fortfarande stängd. Bröderna Barnes och Richard ger upp, kopplar släpvagnen till sin svarta Holden. De ska tillbaka till Brisbane. "Måste till frugan", säger Richard och gör samlagsrörelser. Det blir en omväg via Broome, Port Hedland, Perth och Nullabor Plain. Det är knappt 600 km rakt österut till Katherine härifrån men via den omvägen, den enda som är öppen just nu, blir det c:a 10000 km och skulle ta mig säkert 20 dagar. Så jag väntar. Men Barnes är nöjd med deras beslut: "Adventure!!!" säger han. På kvällen äter jag mina lammkotletter i ensamhet och det känns lite vemodigt. Sam och Brian jobbar. Det har annars alltid varit flera personer här vid BBQ:n. Men frun i receptionen kommer och berömmer min beslutsamhet att vänta ut vattnet i Victoria River. "Vägen kommer snart att öppnas!" säger hon.

På sistone har jag på kvällarna brukat jag ligga i det varma tältet i totalt mörker, äta något av Arnott's goda kex och smutta på wiskey (inte VO Arne, men nästan) och filosoferat över dagens händelser. I kväll tycker jag att jag inte riktigt känner igen smaken på kexen. Så småningom bestämmer jag mig för att se om det är en annan sort kex än jag trodde. Lyser med ficklampan och ser att kexen är täckte av massor med små, små myror. Särskilt illa smakade inte kexen men de hamnade i skräppåsen. Jag har en sprayburk mot myror och kackelackor men använder den sällan. Jag kan inte förstå detta hysteriska sprayandet som aussies håller på med. Runt tälten, på tälten, i tälten och extra sprayande på tältens dragkedjor (husvagnar får liknande behandling). Myrorna här är ju snälla i förhållande till de svenska. Här finns inga pissmyror och inte bits dom, smakar inte ens illa. På sin höjd kliar det när de går på en och flygmyror kan vara irriterande. På ostkusten lär det finnas myror som kommit från utlandet, "fire ants", som är otrevliga. Jag har inte sett några.

12/3. Onsdag. Barnes och Richard körde före kl 6 hörde jag. Cyklonen norr om Darwin drar österut och här blir det en dag med klarblå himmel, inte ett moln. 36°C. Jag har köpt en 2-liters bag-in-box Cabernet Sauvignon från Yalumba. 14 dollar. Det är mycket godare än den 10-dollars 75:a Lindeman-vin som jag hade med mig till Ive och Pertine. Det var John som sa att det var så, jag såg att han hade en "låda" stående vid sitt tält. En av de äldre männen är ute och kör campingens Moke och besprutar gräset med en vätska som luktar som lupinblommor. Det är mot insektslarver som äter gräsrötter. Samma medel som mot termiter men en annan koncentration. Till slut sätts bevattningen på för att vattna ner medlet till "the bugs". Inget oväder kommer hit. Bra.

13/3. Torsdag. Morgonen molnfri. Tvättar filten, kollar Internet och handlar. En ensam aussie, Tommy, har parkerat sin van på platsen där Dan och Emma bodde. Jag läser ännu en flygtidning. Sam kommer från stan, hon hade varit sjuk på morgonen och gått till doktorn, som tog blodprover. Hon hade svimmat när hon såg provrören! Hon har ett stort ärr på magen. Det blev när hon för något år sedan hade "piersat" sig och haft en ring i naveln. Hon låg på mage på golvet hemma när hennes morsa ropade på henne och hon reste sig hastigt. Ringen hade fastnat i mattan. Det blev ett stort sår... Men egentligen kom hon för att berätta att Victoriafloden är en meter under bron och att bilar får passera. Jag kollar på den "officiella" telefonsvararen men den säger att vägen är stängd. Åker in till stans postkontor, riktiga sådana finns fortfarande i Australien, och skickar flygtidningarna till Philip i London. På kvällen går Tommy och jag in till stan och handlar. Först mat på Coles och sedan en 24-pack Carlton Draught på Ruote 66 Liquor Store på vägen tillbaka. Det är en "Drive in Liquor Store, ser ut som en bensinstation. Vi lagar mat vid BBQ:n när vi ser en van anlända med ett ungt par. De kommer och ska laga sin mat. Danskar. Vi sitter och äter när Brian kommer. Det visar sig att Tommy och han kommer från städer som ligger nära varandra i Gibbsland, Victoria. Tommy berättar att han stannade vid en olycka utanför Frizroy Crossing på vägen hit. Vi förstod snart att det var Dan och Emma som kört av vägen. Emma tycker om att köra bil och kör fort. Sam hade berättat att hon inte vågade åka med henne. Nu hade hon kört av vägen på höger sida, kommit upp på vägen igen, sladdat och kört baklänges ut i terrängen på vänster sida. Voltat, bilen hamnade uppochner. Hon låg fastklämd halvvägs ute genom sidorutan, "cursing her head off!" sa Tommy. "That's Emma!" sa Brian. Bilen låg utom synhåll från vägen men som tur var kunde Dan ta sig ut och sprang omkring chockad på vägen. En lastbil med kran lyfte bilen så Emma kom loss och ambulans hämtade till sjukhuset i Fitzroy Crossing. Vi blev sittande länge vid BBQ:n och vi bjöd danskarna på öl. Campingvärdarna kom och sa att det kanske går att åka österut imorgon.

På kvällen hörs oväsen och rop och skrik från stan. Campingen är bara några hundra meter från centrum. Då och då hörs en siren från en polisbil, oftast bara ett par sekunder. Det är många aboriginer i stan nu när det är blött ute i bushen. På dagen sitter de under träden eller på trottoaren om där är skugga under taket. Den övriga befolkningen är minst sagt irriterad. Det händer ju att de tigger cigs och pengar och erbjuder alla möjliga tjänster. Varannan torsdag får aboriginerna sina pengar (hälften av dem får en torsdag, de andra nästa torsdag) och kan köpa ut mängder med bag-in-box-vin och 24-pack öl (Jag har aldrig sett någon aborigin köpa starksprit). Då blir det stökigt på stan ett par dagar. Det är sällan de bråkar med vita men det är mycket våld mellan aboriginer. Många går omkring med blodiga bandage. Jag undrar hur kvinnan som pratade med mig på Rumours hade blivit av med några av sin fingrar?

14/3. Fredag. Får besked av campingvärdinnan att vägen till Katherine är öppen för fordon under 8 ton. "Tycker du att du gjorde rätt som väntade?" säger hon och skrattar. Men hon råder mig att kolla med polisen så jag åker till polisstationen. Innanför dörren på expeditionen sitter en aboriginkvinna. Hon ser nervös ut och har bandage på armar och ben. Jag går fram till disken och efter en stund kommer en uniformerad kvinnlig polis fram. För första gången sedan jag kom till Australien möts jag inte av ett leende. Hon ser trött och orolig ut, som om hon tänker "Here comes trouble!" när hon ser mig. När jag bara frågar om vägen till Katherine blir hon lättad men fortfarande allvarlig säger hon att det är OK att köra dit men man får se upp för skador på asfalten. Tillbaka till campingen för att packa ihop tältet. Sam och Brian ser allvarliga ut när jag säger adjö till dem, de har fått besked att Emma ligger kvar på sjukhuset i Fitzroy Crossing och mår inte bra. Jag säger adjö till Tommy också. Han är förvånad att jag hunnit packa in allt i bilen på en halvtimme. Tommy och danskarna drack de flesta ölburkarna av 24-packen i går kväll efter jag gått och lagt mig vid 11-tiden, då ljuset släcks vid BBQ:n. Tommy hade en lysrörsarmatur i sin van. Den kopplade han in till en stickkontakt vid köksbänken. Sedan satt de och drack öl till sent på natten. Campingvärdinnan hittade lysröret på morgonen och blev förbannad och beslagtog det. Resten av ölburkarna tog jag med mig hälften av, det var inte många. Tommy såg snopen ut, det var nog etikettsbrott av mig att ta ölen. Jag drar iväg på Victoria Hwy österut. Efter c:a 50 km, vid gränsen till Northern Territory, står en stor skylt som säger att alla fordon måste stanna för kontroll av vikt (gällde lastbilar och bussar) och att man inte har med sig varor (frukt, grönsaker, plantor...) i strid med karantänsbestämmelserna. Där är en avfart in till en byggnad där kontrollen ska ske. Väl där ser jag att stället är övergivet, kontrollerna har upphört för länge sen! Synd att man inte orkat plocka bort vägskylten. Jag flyttat fram klockan 1½ timme innan jag kör vidare, ny tidszon. Tankar i Timber Creek. Utom bensistationen finns här bara en polisstation. Vägen är röd av jord och slam och har skador. Men de är förvånanvärt små med tanke på de vattenmassor som forsat fram här. Träden har rött slam halvvägs upp, kanske 7-8 meter över marken. Landskapet är inte speciellt platt, det måste ha varit god fart på vattnet. Meterhögt frodigt gräs och träden, som ser ut som eucalyptus, är rätt så så höga och växer ibland glest, ibland i täta bestånd. Boabträd är sällsynta här. Det är betesmark, ibland ser man några kor, oftast "brahman". Stannar och tar en fika på Victoria River Roadhouse. Kör sedan över Victoria River på bron som varit flera meter under vatten. Det syns, hela bron med räcken är röd av slam liksom vägskyltarna och träden på båda sidor. Vid 6-tiden på kvällen framme i Katherine. Den första campingen jag ser ligger på vänster sida om infartsvägen och ser inte ut att ha många besökare. Gräsmattor med rader av höga eucalyptusträd. Äkta "Blue Gum" skryter dom med på skylten men de ger ingen skugga. Längre fram på samma sida ligger en camping som har tätt med träd av olika slag. Kör in till centrum, som inte är sig likt sedan 1982. Hittar nyckeln till duschrum/toaletter på Town Caravan Park i Kununurra i min byxficka! Retfullt, det var första gången jag glömt lämna tillbaka en sådan nyckel. Går in på postkontoret och skickat tillbaka nyckeln med ett litet brev med ursäkt och tack för senast. Tillbaka till campingen jag såg sist, "Riverview Tourist Park", och tar in där. Trots att det inte är särskilt många gäster här är det trångt för en stor del av platserna är avspärrade för ombyggnad. Jag klämmer in bilen på ett hörne på "Unpowered". Underlaget är sand som är gropig och ingen bra plats för tältet. Bestämmer mig för att sova i bilen trots värmen. Jag har några engelska ungdomar som grannar. Det är två killar och två tjejer. Ytterligare ett par kommer hit, deras bil står en bit bort. Tjejerna går i bikini trots att det är myggrikt nu när solen gått ner. De har en van som är hyrd i Sydney. Tjejerna visar mig att det är myror i vanen och lyfter på ett av baksätena. Där är ett myrbo. "Skandal!" säger dom och lägger tillbaka sätet. Det verkar som om de tyckte det var hyrfirmans fel och inte tänkte städa ut myrorna. Jag går ner till campingens butik och "Take Away". Köper med mig "Barra & Chips" som jag sedan äter i mörkret. Ficklampan ligger på mitt campingbord och under står en tänd myggspiral. Ett och annat myggbett får jag ändå men fisken var mycket god. I en 2-liters vinbox hade jag kvar rödvin (Yalumba) som var OK och det drack jag till fisken. Utsökt! Hyfsat god nattsömn i bilen trots värme och att engelsmännen festade till sent och blev bra på örat.

15/3. Lördag. Staden är helt nybyggd efter stor översvämning för några år sedan och mycket större och jag känner inte igen något från 21 år tillbaka. Jag var ändå här fyra gånger då. Jag minns promenader på stan när Greyhoundbussen gjorde uppehåll här till och från Darwin. Vid dagsturen till Katherine Gorge från Darwin stannade vi också här både på dit och hemvägen. Den tvåfiliga landsvägen (Darwin - Alice Springs, Stuart Hwy, "The Track") som var huvudgatan och de dammiga grusvägarna var borta liksom de gamla husen. Huvudgatan är nu fyrfilig med bred plantering i mitten, alla gator är asfalterade och det finns några trafikljus, det fanns inga då. Det var ju också torrperiod i juli 1982. Då fanns inget grönt gräs som nu. Nu handlar lite på Woolworths. Internet på biblan. Low level Nature Park gick inte att nå. Katherine River högt över vägen! Kathrine Hot Springs likaså, de låg under flodvattnet. Ska leta upp en ny camping, kanske bättre än den jag hade i natt (Riverview Tourist Park, visserligen bra skugga men inget gräs, bara sand, byggarbeten och trångt). Det blev Knotts Crossing Resort Motel and Caravan Park. Här är rent och snyggt och det finns gräs att sätta upp tältet på. Jag är ensam på campingen som är liten liksom tillhörande dusch/toalettbyggnad. Den har väggar och tak av korrugerad plåt och betonggolv. Belysningen där inne är dålig. För övrigt är det en stor välskött anläggning med flera längor motellrum och flera rader stugor. Allt inbäddat i grönska, mycket palmer. En fin pool har jag tillgång till men BBQ är en bit bort så jag sköter matlagningen på mitt egna gasolkök.

I Kununurra varnades för Katherine. "Du bara kör igenom, där är inte trevligt. Du förstår vad jag menar?" Jo, många aboriginer, men inte är det otrevligt. Kan inte förstå att så många irriterar sig på dem. Stannar nog imorgon också. Var på museum. Där fanns gamla maskiner för gruvor och vägbyggen och traktorer och andra maskiner för lantbruk. Inte särskilt gammalt. En flygmaskin från 1928 (Gypsy Moth). Motorgräsklippare mm. Kör till centrum och handlar middagsmat, öl och is. Letar alltid efter emukött men har inte hittat hittills. Fick tips om att skulle finnas i BBQdisken bland korv och färdiga pannbiffar. Kängurukött finns och är billigt. Det ser blodigt ut och jag tycker inte riktigt om smaken. BBQdisk finns i stort sett i alla matvaruaffärer bredvid köttdisken. Det är färdigförpackat som här i plasttråg men utbudet är mycket större. Varje köttsort, nöt, gris, lamm och fågel har oftast lika stor plats i färskvarudisken som hela köttdisken i svensk mataffär. Tittar in på den påkostade turistinformationen. Åker sedan ut till Katherine Gorge Visitor Centre. Det är byggt sedan jag var här sist. Tommys van står på parkeringen. Jag erinrar mig att han sa något om att han måste ta en båttur i "The Gorge" även om den blir kort pga översvämningarna. Han syns inte till i Visitors Centre men danskarna från campingen i Kununurra var där. Vi sätter oss med en fika ute på terassen med utsikt över den översvämmade floden. Vattnet strömmar mellan halvdränkta träd och en rundtursbåt kryssar mellan dem. Stora flockar flygande hundar skräms upp. För 21 år sedan såg jag inte en enda flygande hund här, inte på hela resan för den delen. Danskarna tackade för ölen i Kununurra och lovade bjuda tillbaka i Darwin. Men vi bestämde ingen mötesplats, vi visste helt enkelt inte hur det skulle bli där... Jag promenerade genom en plantering av träd och buskar ner till platsen där turen i Katherine Gorge började och slutade. En ramp var byggd, jag tror inte det fanns någon då, 1982. Men då låg det sötvattenkrokodiler och solade på klipporna. Såg inga nu. Tillbaka till campingen. Äter persimonfrukt, mycket god, till förrätt, sedan fyra stekta lammkotletter med kokta morötter, broccolli och öl. Efterrätt blir saftig, god mango. Smuttar sedan på rödvin, som smakar förvånansvärt bra, det är en "Bag in box" som jag haft några dagar. (Tommy kallade boxen för "cask" och höll på att skratta ihjäl sig när han hörde vad vi kallar den. Jag vet att box är slang och betyder fitta, det var kanske därför). Tempereringen är ju katastrofal. I eskyn är det nollgradig issörja (som dessutom löser upp kartongen) så där kan man inte förvara rödvin, utetemperaturen är 35°, i tältet c:a 40, i bilen upp till 60° och när jag kört en stund med AC 26°. Ljummet rödvin smakade gott där jag satt vid mitt lilla campingbord, insmord mot myggen, och solen gick ner och inom en halvtimme helt mörkt. Stjärnhimmel med vintergata. Jag kan inte se Södra Korset, det ligger förmodligen för lågt i söder och palmerna skymmer.

16/3. Söndag. Kvar på campingen. Tvättar i anläggningen bredvid poolen. Blir tvungen att starta om ett par gånger på grund av "obalans". Snor ström från ett uttag vid obebodd cabin och laddar mobilbatteriet. Kl 11 på fm fortfarande klarblå himmel trots hot om sämre väder. Jag satt och läste och märkte att de två städerskorna vid närmsta motellängan var upprörda. De diskuterade något som fanns på marken vid ytterdörren. Efter en stund hämtades en flaska med någon vätska som hälldes på något som sprattlade. "Nu dör han!" sa tjejen med flaskan. "Vad gör vi med den?" sa den andra. "Slänger den i soporna, det får du göra, jag dödade den." sa tjejen med flaskan. Nyfiken tog jag kameran och gick dit. Det visade sig vara en stor padda, cane toad, som låg på rygg i skum av koncenterat rengöringsmedel. Plötsligt vänder den på sig och hoppar iväg så jag fick springa efter för att få en bild. Tjejerna hade återgått till städandet. En och annan ihjälkörd padda har jag sett på gatorna i Katherine. I stan finns en stump gammal järnväg där det står ett gammalt ånglok. "Järnvägsmuséum". På 20-talet byggdes en järnväg härifrån till Darwin. Redan samma år den invigdes lades den ner pga enorma problem med översvämningarna. Nu byggs järnväg igen, den bli fortsättning av järnvägen från Adelaide till Alice Springs till Darwin. Köpte kokta räkor (green prawns) till lunch. Det fattades salt som vanligt med skaldjur här. Efter en runda i omgivningarna till campingen där jag steker fint griskött "pork scotch fillet" (benfri karré?) och äter med grönsaker, öl och frukt. Jag har sett flera stora tomma campingplatser utanför stan. Där är full aktivitet med gräsklippning och städning. Hur blir det om de blir fullbelagda med tält, husbilar och husvagnar? Det måste krylla av folk och bilar här sen när det blir torrperiod. Då blir det trångt på Woolworths...

17/3. Måndag. Körde norrut mot Darwin. Det manshöga gräset i bushen börjar bli brunt men inte av torka utan det mognar och vipporna blir bruna. Järnvägsbygget Alice Springs-Darwin har kommit långt. Järnvägsbankarna ser ut att vara klara men räls har bara lagts vid vägkorsningarna. Där är det helt färdigbyggt med stoppskyltar och allt. Men när man stannat vid stoppskylten ser man att det bara finns räls 15 meter åt vardera hållet. Jag stannar varje gång men nog är det en risk att de som kör här varje dag slutar bry sig om stoppskyltarna. Tittar på Edith Falls, fint. Men "poolen" är översvämmad så det är förbjudet att simma. Det verkar överdrivet, det dom kallar "pool" är en sjö, flera hundra meter i diameter, och vattenfallet stupar ner i sjön från en lodrät bergsida på andra sidan. Det ser ut att vara någon meter högre vatten än normalt men ingen synlig ström så varför ingen simning? En busslast tyska turister är missnöjda, jag hade nog nöjt mig med att titta iallafall. Kände inte igen något i Pine Creek eller något annat längs vägen till Darwin. Vägen är ombyggd och jag undrar om det inte var bitvis grusväg för 21 år sedan. Passerar vägen till Douglas Hot Springs. Danskarna talade varmt (!) om dom men jag satsar på att komma till Darwin i dagsljus. Så här efteråt kan jag ångra att jag inte gjorde en drygt 100 km avstickare till Daly River men jag hade ingen koll på vägens skick. Längs vägen här ser man då och då skyltar som talar om minnesmärken från Andra Världskriget. Oftast flygfält, rester av hangarer, fältsjukhus men också krigskyrkogårdar. Vid en skylt med texten "WWII monument, -- Airfield" (jag har glömt namnet) som mitt ute i bushen pekar åt vänster in på en smal väg, kör jag in. Som så ofta vet man inte om det är någon kilometer eller 200 kilometer till stället ifråga. Det finns inte på kartan så jag bestämmer mig för att köra högst 20 km in på den ödsliga vägen. Så här års kan det nog gå en vecka mellan varje bil här. Så det får inte bli för långt att gå till Stuart Hwy om Forden skulle ge upp. Det finns i och för sig inte något som tyder på det, men ändå. När jag börjar närma mig min gräns för hur långt jag ska köra är jag framme. Det är en asfalterad landningsbana, säg 800m X 50 m. Asfalten finns kvar men ser numera ut som oljegrus. Bushen har inte lyckats invadera banan, om det beror på att den preparerats så väl för 60 år sedan eller om entusiaster håller bushen borta vet jag inte. Det syntes inga spår av avklippta buskar och här var mycket torrt. Gräs eller andra växter på marken fanns nästan inte. Det var mest sand under buskarna och de ganska små träden i området. Jag körde en runda på fältet. Inga spår av bebyggelse, hangarer eller parkeringsplatser syntes. Det måste ju ha funnits under kriget. Innan man kommer in till Darwin kommer man på en "motorväg" (australisk modell, med trafikljus) nästan 50 km lång, in mot centrum. Förorter, industriområden och massor med bilfirmor. Kommer kanske inte att kunna känna igen något här heller. Tät trafik och hetsigt när centrum närmar sig. Stort åskmoln, får se om det går att tälta... Kör i vart fall in till centrum och parkerar. Svettig promenad till turistinformationen och sedan till Global Gossip för Internet. Närmaste camping ligger ute nära flygfältet. Leprechaun Motel and Caravan Park på södra sidan av Stuart Hwy i stadsdelen Winnellie. Flygplansmotorer hörs från taxibanorna medan jag reser tältet på ett ställe inte för nära det för tillfället torra diket längs staketet där det ser ut att ha forsat vatten vid senaste skyfall. Jag går på södra sidan av Stuart Hwy in mot stan och efter hundra meter ligger en bilverkstad. Jag går in och får tid för service på Forden tills på onsdag. Fortsätter ett par hundra meter till, passerar över Stuart Hwy på övergångsställe vid infarten till den militära flygbasen i Darwin, RAAF Base Darwin. Härligger Winnellies lilla köpcentrum och jag handlar lammkotletter bl.a. Lagar sedan till dem vid tältet och äter med grönsaker, öl, frukt och rödvin.

18/3. Tisdag. Det har byggts flera förorter runt flygfältet, ända fram till staketet som det ser ut. Jag kan nästan läsa registeringsbokstäverna på planen som startar och passerar precis öster om campingen. Det klagas inte på flygbuller här heller. Det var likadant i Broome och Kununurra, flygplatsen nära bebyggelsen. 97000 invånare i Darwin fick jag till svar när jag frågade. I turistbroschyrerna står inget, uppgiften skulle väl snart bli för gammal. Mitt intryck är att det är fler som bor här än så. Det är mycket biltrafik och lika hetsigt som i Sydney eller Melbourne. Men gör alla som jag, tar bilen även några hundra meter på grund av den fuktiga värmen, så blir det mycket trafik bara av det. Jag åkte in till centrum och parkerade på Mitchell St. Har inte känt igen något annat än gatunamn (Mitchell St, Esplanade) än så länge. Såg den gamla ruinen av Town Hall. Trots kraftiga stenväggar raserades byggnaden av cyklonen Tracy på julaftonen 1974. Ruinen är minnesmärke. Jag promenerade genom Doctors Gully till fiskmatningen vid Aquascene. Stängt. Nästa gång som är lämpligt är på torsdag morgon. Den fanns 1982 men jag tror inte det hette något annat än "Fiskmatningen vid Doctors Gully". Från utsidan var stället oigenkännligt. Murar, planteringar och byggnader hade kommit till. Stängt nu, öppettider beror på tidvattnet. Kör till Indo Pacific Marine (akvarium mm) ute vid hamnen i sydost. Det var stängt för underhåll. Det är sådant man får räkna med vid denna årstiden. Kör upp till Bennet St och hittar parkering. Kollar Internet. T-shirten är blöt på ryggen efter den korta promenaden hit, det känns kallt här på Internet-caféet. Får ge mig iväg ut...

Frågade på turistinformationen om inte någon byggnad var kvar efter cyklonen Tracy. Hon som svarade sa att hon hade varit med då och hon påstod att alla byggnader var så gott som totalförstörda och revs. Ruinen av Town Hall finns kvar. Och delar av ruinerna av Christ Church Cathedral har använts vid bygget av den nya kyrkan.

Ett flygmuséum ska jag titta på, det fanns nog inte 1982. Flygmuséet heter Australian Aviation Heritage Centre. Det ligger vid flygplatsen så jag kör förbi campingplatsen där jag bor och så till vänster efter ett par kilometer. En B52:a tog nästan all plats i hallen, men det fick plats många flygplan, flygmotorer och vrakdelar från andra världskriget runt den och under vingarna. Jag var ende besökaren men de tog sig tid att ta fram två videoband, ett om Andra Världskriget och ett om B52 och starta visningen enbart för mig. I japanernas första bombraid på Darwin, feb. 1942, deltog över 240 flygplan. Det blev stor förödelse. Sedan fortsatte bombningar under lång tid. Körde sedan tillbaka och handlade i Winnellie. Mörka moln, får se om det blir regn. Igår blev det nästan inget. Videokameran krånglar, det är kanske fukten och värmen. Åskregnet kom när jag var vid tältet. Jag smet in i bilen, startade motorn och AC:n. Det hade varit för varm annars. Regnet slutade efter en halvtimme, inte värre än ett svenskt åskregn. Lagade till middag, åt och drack som vanligt.

19/3. Onsdag. Vid 4-tiden på natten vaknade jag av åska. Det passerade ett kraftigt åskväder norr om Darwin. Jag gick upp för att se men blev tvingad in i bilen av mosquitos. Eftersom jag redan bestämt mig för att ta in på motell idag rev jag tältet innan det skulle bli blött. Men det kom inte en droppe här. Vid 8-tiden lämnade jag bilen på service. Promenerade sedan till shoppingcentret i Winnellie. Här finns några aboriginer eller indigenous people som de ofta kallas. De sitter runt ett bord i shoppingmallen utanför supermarket och är välvårdade och lugna. Jag handlade lite och gick tillbaka till campingen och in på backpackersavdelningen. Där tittade jag på TV medan jag väntade. Många protester mot det kommande kriget. Det lovades mycket regn under de kommande dygnen. Märkte att jag hade några myggbett som kliade. Myggen här är lömska, de hörs inte om de inte flyger precis förbi örat och själva bettet känns inte heller förrän dagen efter. Fick tillbaka Forden kl 11. $A162. De hade kollat "allt" och haft isär bakluckan för att få igång den ena nummerplåtslampan. Annars var allt OK. På vägen in till centrum funderade på backpackers men tog in på Asti Motel. Det är ett stort motell men just nu väldigt få gäster. Promenad in till stan längs Mitchell St. Först en Guiness på Irish Pub. Mörka moln och åskmuller. Går till baren Rorke's Drift längre fram på Mitchell St och tar en Victoria Bitter. Promenerar till the Cenotaph/War Memorial. Sedan tillbaka till Rorke's Drift. Sydafrikanskt namn och förklaring kan man få i den gamla filmen "Zulu" med Ulla Jakobsson! Så här lite senare är det mycket folk (ungdomar) här. Tog en Heineken och satte mig på trottoarserveringen. Beställde dagens curry med naanbröd och "pompdun"(?), som är risbröd. Det låg som en skrynklig baskermössa över den stora skålen medkyckling-grönsaker-ris-curryn. Naanbrödet var som pitabröd men dubbelt så tjockt och var skuret i små dubbla tårtbitar. Mycket gott men det gick åt ett par Heineken till. En aborigin gick utanför staketet och tiggde. Han blev bortmotad av personal. Gick hem till motellet i lätt regn. Blixt och dunder på avstånd. Några cane-paddor tycks inte finnas här.

20/3. Torsdag. Gick till Aquascene vid Doctors Gully bara runt hörnet från motellet och var där lagom när det öppnade kl 8.15. Det är där man matar vild fisk som kommer in i en liten vik vid högvatten. Det är ombyggt sedan 1982 och påkostat. Fler fiskarter kommer in nu, inte bara de som äter bröd (multar, catfish, milkfish) utan också köttätare som barramundi och rockor. Sedan, vid 10-tiden, bar det av till Litchfield Nationalpark. Ny nationalpark, fanns inte för 21 år sedan. Tankar på vägen ut ur Darwin och kollar för första gången på hela resan lufttrycket i däcken. Jag har nöjt mej med att se om däcken såg ut att ha normalt lufttryck. Jag fyllde lite luft i alla men egentligen bara behövligt i vänster framdäck. Var inne i Fjärils- och fågelhuset i Bachelor. 3 dollar för 20 minuter guidad tur (jag var ensam => "personlig guide", Peter, ägarens far eller svärfar) och en kopp kaffe ingick. Men det fanns för tillfället inga fjärilar. Ägaren var på längre resa och de som skötte anläggningen visste inte hur man gör! Man förväntades bläddra i ett stort fotoalbum med bilder av hur anläggningen byggdes här i bushen från ingenting, med början 1996. Körde vidare och tittade på "magnetiska termitstackar" de är platta från sidan och står riktade precis norr-syd. Andra stora termitstackar fanns också. Fortsatte längs vägen in i parken och såg imponerande vattenfall och pooler med kristallklart vatten. Buley Rockhole, Florence Falls, Tolmer Falls, Tjaetaba Falls... Vädret blev tvärt emot rapporten uppklarnande och när jag var tillbaka i Darwin var där klarblå himmel kl. 6 på em. Bor kvar på motellet. För att luftkonditioneringen ska fungera måste brickan på nyckelringen sitta i en hållare på väggen i motellrummet vilket innebär att AC:n bara kan fungera när man är på rummet. Jag vill ju ha rummet svalt och skönt när jag kommer hem så jag tog bort brickan från nyckelringen och lät den sitta i hållaren hela tiden. Fusk kanske men ingen sa något. Tvättar och går sedan ut på stan. Först Internetpå Global Gossip och äter sedan på Hog's Breath Café. Lite dyrt men mycket god mat (biffstek). Sedan en öl på Rorke's Drift. Trots lågsäsong och mitt i veckan är det nästan fullsatt på de populäraste ställena. Mest utländska ungdomar men även australiska familjer med barn. Danskarna som skulle bjuda på öl såg jag inte till, de kanske bodde på något av backpackershotellen. När jag väl vant mig vid trafiken tycker jag Darwin är en mycket trivsam stad.

Här har jag inte sett den giftiga stora cane-paddan. Den fanns i Katherine.

I Darwin är det fortfarande lågsäsong ("in the wet", regnperioden), men trots det är det fullt av folk på stan. De populäraste ställena är så gott som fullsatta. Hur ska det bli om ett par månader när högsäsongen börjar?

Irakkriget startar idag.

21/3. Fredag. Kom iväg från Asti Motel kl 8 och kör söderut på Stuart Hwy. Vid avfarten mot stadsdelen Ludmilla och Darwin Internatinal Airport ligger jag i fel fil och måste svänga vänster. Retfullt, jag har passerat här många gånger och visste att det gällde att ligga i högerfilen för att komma rakt fram men nu hade jag slappnat av lite väl mycket. Det var inte lätt att hitta ett ställe att vända så jag var runt på norrsidan flygfältet innan det lyckades. Tillbaka till korsningen där det blev fel och svänger söderut på Stuart Hwy. Där körde jag c:a 30 km innan jag svängde vänster mot Kakadu National Park. Vägen var nybyggd och asfalterad. En skylt förvarnade om Bark Hut Inn och jag kom ihåg stället från tvådagarsturen i Kakadu för 21 år sedan. Det låg alldeles vid vägen på höger sida. Så jag missade Bark Hut denna gången eftersom vägen nu gick på andra sidan. Tittade åt fel håll! När jag insåg att jag kört förbi ville jag inte vända. Nästan alla grusvägar var stängda även för 4wd. Vattnet stod upp till asfaltskanten på huvudvägen långa sträckor. Stannade och tittade vid ett par tre broar över floder. Det fullständigt kokade av fisk. Mest mullets (multar) men de blev jagade av rovfisk, förmodligen barramundi. Det var sportfiskare där, alla ville ha "barra" men det var inte lätt att lura dem när de hade så mycket mat. Med min klena utrustning hade det varit svårt att lyfta upp en fisk på bron och att gå ner till flodstranden var inte att rekommendera pga krokodiler. När jag sedan ser att ingen annan får fisk åker jag vidare. Vid infarten till parken betalar jag $16.25 i entréavgift. Soligt och grönt. Som jag minns Kakadu från juli 1982 var det soligt, torrt och brunbränt. Tankade och tog en meatpie och kaffe vid Kakadu Resort. Turistinformationen, Bowali Visitor Centre är ny, den känner jag inte igen. Den byggnad som var turistinformation 1982 används till något annat. Informationsdisken på det nya stället är på en stor "altan" med tak och och kvinnan bakom disken talar med en yngling, den ende gästen som jag ser. Han går innan jag kommer fram så jag möter honom i trappan. När jag kommer till disken har kvinnan där redan fått ett telefonsamtal men lägger ifån sig luren och ger mig en gest och ber mig backa undan för "I'm going to yell!" Och det gjorde hon. Hon vrålade namnet på ynglingen som hon talade med nyss. Hon ber mig om ursäkt, hon var tvungen... Ynglingen dyker upp igen och hon säger till honom att han måste hem och hjälpa sin moder. Datorn håller på att göra henne vansinnig! Han nickar och går och hon säger att det är OK i luren och sedan är det min tur. Jag får besked att det enda stället som går att besöka var Nourlangie Rock med de berömda klippmålningarna. Alla andra vägar är översvämmade och stängda även för 4WD. Först åker jag in till centrum och handler på supermarket. Fikar i en park vid en billabong med massor av näckrosor, sådana som har en blomstjälk som sticker upp 30 cm över vattnet. Körde en runda och såg då att det fanns ett stort gatunät, breda gator och många kvarter utanför stan. Men bara gräs och buskar, inte ett hus! Det ser ut som gatorna är några år gamla, mycket märkligt. Det har väl blivit en miss i planeringen. Jag åker till Nourlangie Rock och känner igen stället från 1982 men den smala upptrampade stigen, drygt 400 m, var nu tre meter bred gång med stenplattor. Jag är den ende besökaren vid de imponerande klippmålningarna. Går även upp på en utsiktspunkt. Svettigt. Nu kunde man också gå uppför trappor till en stor "grotta" (shelter). Ett par bilar till stod på den stora parkeringen men var folket var vet jag inte. Fortsatte sedan åt sydväst på Kakadu Hwy och får se en skylt med Yellow Water. Det stället kommer jag ihåg från 1982, en fin billabong där båtturen på South Alligator River utgick från. Vi såg massor med fåglar då och många krokodiler. Vägen dit var förståss avstängd. Jag kom fram till Gagudju Coolinda Lodge men känner inte igen. Vi övernattade 1982 på ett "motell" vid Jim Jim Billabong, uppbyggt av en rad husvagnar. Ett par större "mobile homes" var hopbyggda till pub och restaurang. Det var då det, nu fortsatte jag åt sydväst. I Pine Creek vid 17-tiden. Inget mobilnät, känns snopet att inte kunna sända SMS. Satte upp tältet på BP-mackens camping, mitt emot Mayse's Café och Pine Creek Hotel. En äldre "vanvårdad" man bodde i ett litet tält borta i ett hörne av campingen, den ende gästen innan jag kom. Hans tält stod snett och hölls på plats med stora stenar som låg på tältduken. Senare kom en husbil med ett tyskt medelålders par. 32°C. Duschrum och toaletter mörka, smutsiga, modell "gammal källare". Det är meningen att ytterdörren skall hållas låst med låset strular så vi (tyskarna och jag) låter det stå olåst. Jag går över gatan till hotellets pub och tar en XXXX öl. Köper med mig en sexpack och en påse is. Jag har konserver men det blev för sent att laga mat, mörkret kommer snabbt, så jag gick till hotellets bar och åt barramundi, chips och sallad (med goda ostbitar). Mycket gott. De får inte servera mat i baren på grund av lagen om tobaksrökning men om man själv hämtar maten vid disken i matsalen bredvid och sätter sig i den rökiga baren är det OK. Man beställer maten vid bardisken och får besked när det är dags att gå och hämta den! Så jag satt vid bardisken och åt. På TVn var det trav-, galopp- och hundkapplöpningar och folket i baren viftade med sins kuponger och skrek ikapp med TV-kommentatorn. På natten låg jag i tältet, 30°C, mycket behagligt. Vaknade i kolmörkret av att något hoppade på min mage. Tände ficklampan: En liten grön groda! Fångade den i handen och slängde ut den.

22/3. Lördag. På morgonen är det mulet väder, t.o.m. dimma! Dimmolnen skingrades och på middagen solsken. Till Katherine och samma camping som sist: Knotts Crossing Resort Motel and Caravan Park. Internet på en hyfsat bra dator på Internetcafé på en bakgata. På huvudgatan (Stuart Hwy) ligger ett café med myntdatorer som också går att använda. Det är vanliga datorer och myntboxen styr skärmen. Hela datorn är inte inbyggd som på de kassa PIE-datorerna. Annars är det bäst om man kan få tid vid bibliotekets datorer. också vid huvudgatan. Handlar på Woolworths. Slappar, lagar mat på mitt gasolkök, äter och dricker gott! 35°C i Katherine. Ringer till Ebba i en av telefonkioskerna på campingen.

23/3. Söndag. 28°C i tältet på morgonen. Ett ungt par i en dieseldriven van kom igår kväll och satte upp et litet tält. De är tysta och tillbakadragna och kör på förmiddagen. Medan jag väntar på att tvätten ska bli färdig fixar jag skyltbelysningen på bakluckan. En lampa har slocknat igen. Jag vet inte vilken av lamporna verkstaden i Darwin åtgärdade. Det gick inte att se hur man skulle få loss lamphållarna så jag tittade i instruktionsboken. Jo, det fanns en beskrivning hur man gör. Jag har tyckt att Forden varit enkel och lättarbetad men detta är sanslöst: För att komma åt lampan var det var inget annat att göra än att ta bort nummerplåten (4 skruvar), innerpanelen (8 skruvar) och paketet med backljus och skyltbelysning (5 skruvar). Det var glappkontakt i lamphållaren. Lätt fixifixi. Men svettigt trots skugga. Handlar bensin, mat, öl. På kvällen äter jag fläskkött (3 st pork scotch filléts!) med kokta grönsaker. Tillagat på min gasspis. VB-öl till. Vid 8-tiden på kvällen sitter jag i tältet (pga mosquiter) och läser (och bränner ficklampsbatterier). Då hörs två skott i tät följd. Pistolskott(?) vid entrén till motellet/campingen. Jag går dit, c:a 150 m, men där är ett gäng tyska turister med drinkarna i handen och den mest högljudde herren berättar vad han sett på CNN om kriget. Allt verkar lugnt men då kommer en polisbil och kör in på området och kör sakta omkring och sedan ut igen. Går och lägger mig och vaknar av att jag fryser. 20 grader i tältet! Iskallt! Rullar in mig i filten.

24/3. Måndag. Vid 7-tiden har solen precis gått upp. Dusch och frukost. Kommer iväg kl 8. Kör söderut på Stuart Highway. Nybyggd och asfalterad sedan jag var här sist. 1982 var större delen grusväg. Nu förtjänar den inte längre namnet "The Track". Landskapet är också helt annorlunda, förra gången var jag här i torrperioden, torrt, dammigt och stora områden brända. Nu ser det nästan ut som en sydsvensk gles lövskog eller hagmark där bara gräset är för högt för att se svenskt ut. Men om man stannar och går ut i bushen är det ofta blött. Och gräset är så högt att det skymmer sikten, vassa pinnar river en på benen, flugorna kommer och sätter sig i ansiktet, solen steker eller om det är mulet kommer mosquiterna. Sen är det det där med ormarna... Inte så varm idag trots solsken. Använder inte AC:n. Tittar å en gammal pub i Mataranka.

Stannar i Larrimah, blyfri-pumpen har en skylt: "Max $25 tills tankbilen kommer". Jag har gott om bensin så jag avstår från att tanka. En annan skylt säger: "Ny ägare". Jag går in för att fika. Vid biljardbordet i det vägglösa (bara solgardiner av plast) rummet ligger en liten hund som tittar på mig med ett öga och somnar igen. På det dammiga golvet ligger turistbroschyrer och en servett som ser ut att ha legat ett tag och trampats på. Innehavaren (ser ut som han sköter stället ensam) är fräknig och tatuerad och har mycket skitiga kortbyxor och stora kängor. Jag (ende kunden) beställer en äpplepaj med glass och en kopp kaffe. Kaffet är gratis till bilförare, vanligt på bensinstationer. Jag blandar snabbkaffet själv. Jag får min portion glass, skeden tar han ur diskhon och torkar på solkig handduk. Han beklagar att körsbären som skulle varit på glassen är slut. Det hela kostar $3.00. TVn på väggen är ny och fjärrkontrollen ligger på bordet bredvid min plats tillsammans med innehavarens rökverk. Pajen var bränd och skalet så segt att jag funderade på att hämta fiskekniven. Men glassen var god. "No worries!" säger han utan att ta blicken från TVn, när jag går.

Gjorde en snabb koll på puben i Daly Waters, det är ju en klassiker. Efter HI-Way Inn Roadhouse, där jag tankar (dyrast hittills, $1.40/litern), blir landskapet mera öppet, glesare med träd/buskar, kortare gräs, även det vassa spinifexgräset finns det tuvor av. En del wattlebuskar har gula mimosaliknande blommor. Mera kuperat, höjder och åsar och branter med röda klippor. Vid Newcastle Waters en stor inhägnad med tusentals kor. Straxt söder därom går vägen på en c:a 5 m hög vägbank (causeway) och framför mig kravlar en man, aborigin, upp ur diket och viftar åt mig. Jag ser en bil uppochner nedanför. Jag stannar och han går före och jag efter ner mot bilen. Jag hade inte en tanke på att detta skulle vara en fälla, det såg äkta ut och jag tror inte aboriginer sysslar med att gillra fällor och råna bilförare. Det sitter en kvinna i gräset och han hämtar upp en gammal man som suttit nere bredvid bilen. Alla tre aboriginer. De säger att det inte fanns fler i bilen och att de inte är allvarligt skadade: "W're right!". Men kvinnan blöder från vänster knä och vill komma till sjukhuset i Elliot, 15 km söderut. Jag gör iordning framsätet, där har jag en massa grejor, och vi stoppar en annan bil som tar den gamle mannen med sig. Den yngre mannen borde också följa med men det skulle innebära större ommöblering av min packning. Han säger att han stannar vid bilen och går ner och börjar dra ut saker genom de trasiga sidorutorna. Det är ovanligt mycket trafik här och jag tänker att det stannar snart någon annan bil så jag kör med kvinnan i framsätet. Efter någon minut möter vi en polisbil och kvinnan säger "Han kommer att stanna där". Då är det lugnt. Bilen i diket var en ganska ny 4WD, troligen en Toyota Landcruiser. På spåren syntes att den kommit ut i gruset på vänster sida, kommit upp på asfalten ("bitumen")och sladdat ner på vänster sida igen, kört ner på den branta vägbanken och vält runt på taket. Det faktum att man byggt den höga vägbanken tyder på att det är vanligt med översvämningar här. Det var torrt i gräset där nu. Det hade nog inte gått så fort. Taket var bara lite intryckt. Hon säger inget så jag frågar. Var har hon ont? Bara i knät. Hon är från Newcastle Cattlestation. Jobbar inte där utan "bara bor" i en "aboriginal community" på "baksidan". Alla döda träd och buskar beror på en bushfire för en tid sedan. Vägen byggdes om 1991 - 92 trodde hon. När vi är framme vid det lilla sjukhuset berättar hon för bekanta som står utanför om vad som hänt sedan går hon snabbt in utan att säga något till mig. Jag går efter och ser att hon blir uppmärksammad. Ingen vill fråga mig om något så jag åker. Fikar på ett café här i Elliot. En välklädd aboriginsk tjej kommer in och vill köpa något på kredit men innehavarparet säger nej. Det blev en lite hetsig diskution men de var bestämda.

Kör till Renner Springs Roadhouse innan jag tankar. Möter många militära lastbilar som transporterar gods norrut. Inga vapen (kanoner t.ex) synliga, inte heller har någon av soldaterna jag ser vapen. Har en stor bushfire på höger sida, lång brandfront, men röken driver från vägen. Sätter upp tältet på campingen vid Three Ways Roadhouse. Middagen blir vid bardisken. Här bryr man sig inte om lagen om tobaksrökning och serverar maten vid bardisken. Däremot finns där en skylt om mycket begränsad utskänkning av alkoholhaltiga drycker torsdag, fredag och lördag. Man vet vilka den regeln är till för! Övriga ser väl till att köpa ut på onsdagen. Currykyckling med grönsaker och ris blev det, smakar bra. "Bangers & mash" (korv och potatismack)står också på menyn. Min snuskiga fantasi har en teori om hur namnet på korven uppstått men lexikonet påstår att namnet kommer av att det smäller när korvskinnet spricker i stekpannan. Jag känner igen byggnaden. Personalen bekräftar att Greyhound stannade här 1982 men nu har de byggt busstation i Tennant Creek. Min dagsetapp 643 km. Jag är ende gästen på campingen ikväll. En hund hälsar på och en traststor fågel gör ett par anfall på mig utan att träffa. Dricker av vattnet (har smakat värre) i kranen bredvid tältet och kokar också kaffe på det. Ser sedan att det står en anfrätt skylt vid en annan vattenkran på området: "DRICK INTE AV DETTA VATTNET!" Jag blev inte omedelbart dålig av det i vart fall...

25/3 Tisdag. På natten anlände en bil till campingen med ungdomar som i ficklampors sken satte upp ett tält. Upp kl 7.45. Åker mot Tennant Creek efter att ha fyllt c:a ½ liter vatten i kylet. Ser ingen läcka, oljan ren och avgaserna också. Tittar på en gammal telegrafstation, som ensam turist går jag runt mellan byggnaderna. Går in där det är tillåtet, annars får man kika in genom fönstren. Kör också 6 km grusväg till Devils Pebbles, det var inget att se. Skippar Tennant Creek, vänder och tar Barkley Hwy österut. Här finns mycket bränd bush och däremellan grönt gräs. Ser en sån där taggig ödla (taggdjävel, Thorny Lizard) mitt på vägen. Stannar efter c:a 300 m och backar tillbaka, inga problem, trafiken är obefintlig. Ödlan blir helt stel som en träpinne när den känner sig hotad. Jag filmar den och kör vidare. Enligt kartan är det 188 km till Barkley Homestead Roadhouse. Jag har kört betydligt längre enligt trippmätaren, blir osäker om en skogsdunge som jag passerat var Roadhouset och jag missat det. Det kanske inte fanns någon skylt. Det blir en onödig körning på några 10-tal km för där fanns inga byggnader. Så jag vände åt "rätt" håll igen och så småningom dök Barkley Homestead Roadhouse. Något fel med avståndet, antingen på kartan eller så räknade jag fel själv. Trevligt och välskött ställe! God kycklingmacka och kaffe. Upptäcker en liten pöl kylarvätska på marken under bilen framme till höger. Kan inte avgöra var det kommer ifrån, får hålla uppsikt! Bushen här är ofta brandskadad. Det finns wattlebuskar med gula blommor. Vid Avon Downs är stora områden bush är röjd, milsvida gräsmarker med kor. Kör in i Queensland, och slår upp tältet på Shells camping i Camooweal. Jag har hela tältavdelningen på den lilla campingplatesen för mig själv men ändå svårt att hitta en bra plats, brist på skugga som vanligt problemet. Stora myror, men de verkar fredliga. Det drar omkring aboriginer utanför det trasiga staketet och kvarteret ser nedgånget ut. Duschar och toaletter OK men i tvättstugan luktar apa. Ingen har väl tvättat på ett tag och det stillastående vattnet i tvättmaskiner och golvbrunnar har ruttnat. Illa skött! Det kostar $5.50/natten att tälta. Jag har sett att kylvattenläckan kommer från kylarlocket. På Shell finns ett sortiment sådana lock men inget med rätt detaljnummer. Det finns en fruktansvärd massa olika kylarlock. Dvs de flesta ser likadana ut, mässingsfärgade plåtlock, men med olika detaljnummer. Det verkar som nästan alla existerande motorvarianter har sitt egna kylarlock. Läckaget är inte så allvarligt, jag byter kylarlock när jag får tag i rätt sort. En gammal diversehandel, den är bevarad i gammalt skick, med en gammal man bakom disken, säljer öl. Jag går in och frågar efter en 6-pack XXXX-öl men han har bara tillåtelse att sälja 24-pack! Behöver inte så mycket, tar i stället ett par öl på stans pub och går även dit senare och äter middag ("rump" med "vegies", mycket gott. Här finns inga lagar om tobaksrök, man sitter och äter vid bardisken bland rökande öldrickare... Jag blir sittande och tittar lite på TV-nyheter och underhållning. De har en camping i trädgården på baksidan ser jag nu, den verkar trevligare men jag flyttar inte. Puben är delad på mitten av en vägg med glasruta men ingen dörr. På andra sidan bara en liten bardisk. Det verkar vara aboriginernas avdelning. De få aboriginer som kom och handlade öl och käk gick in på den sidan. Här är torr värme, känns ovant och för första gången sedan Perth (?) ser jag gråsparvar.

26/3. Onsdag. Födelsedagsringer till Solbritt. Åker i vackert väder österut. Bush och röjda betesmarker omväxlar. Här var långa sträckor av vägen asfalterad endast en smal fil på mitten och vägrenarna av grus lutar utåt. När man möter personbilar eller, vanligare, 4WD-pickuper kör man ut med vänsterhjulen på vägrenen. Där var ofta stenigt och gropigt och asfaltskanten var hög. Så man fick ta det försiktigt. Ibland var jag tvungen att köra ner på vägrenen och stanna (där gick ofta inte att köra, regnvatten hade spolat bort grus så att där var djupa hål) när jag mötte road trains eller andra lastbilar. Tunga fordon kunde inte köra ut på den lutande vägrenen av lösgrus, de riskerade att välta. Känner inte igen staden Mount Isa från 1982 men de stora gruvanläggningarna ser bekanta ut. Tog in på Mount Isa Caravan Park. Slog upp tältet. Går upp på bergknalle (mycket svettigt, skulle nog kört bil upp) och ser ut över staden och de stora gruvanläggningarna. Det mesta av staden ser ut att vara ombyggt sedan jag var här. Rondeller är populära här också. Bensinen kostar $0.96/lit. På turistinformationen har de en utställning av fossil från Riversleigh. Film visas och det finns datorer och mikroskop att titta i. Tar en kycklingmacka på ett litet café och sedan Internet på biblioteket. En skolflicka sitter vid datorn bredvid och hittar inte Wordprogrammet. Jag kollar och programmet finns inte på den datorn, men på "min" så vi byter. Köper mat på supermarket (Woolworths) och sexpack öl på en pub. Tre kilo is får jag gratis för barflickan hittar inte priset i kassan. "Han får skylla sig själv", säger hon, är väl sur på ägaren. Jag åker tillbaka till campingen. Ett par i yngre medelålder kommer med sin husbil. Frun kör och backar elegant in den klumpiga farkosten in på betongplattan med centimetrar till godo till trädstammarna. Många campingplatser annonserar att de har "Drive Through Sites", man slipper backa med husvagn eller husbil, kör ut framåt. Inte så här. De tar fram bord och stolar, frun slår upp sig ett glas rött vin och sätter sig med en tidning, The Australian Women's Weekly. Mannen tar fram en bänk och sätter upp ett tvålågigt gasolkök på den och under bänken en gasolflaska. Skruvar fast gasslangarna. Skalar och kokar potatis, steker kött och kokar grönsaker. När det börjar bli färdigt tar frun ner fötterna från bordet, lägger undan tidningen och hjälper till att duka. Steker mina forequater lambchops. Flygfältet har inflygning lågt över stan. Såg en SAAB 340. De lär vara populära i Australien men det är första gången jag ser en här.

27/3. Torsdag. Först ett besök på School of the Air som ligger tvärs över gatan. Det är här lärarna sitter, de som undervisar barn långt ute på boskapsfarmerna via radio. Därefter var jag med på en två timmar lång busstur på Mount Isas gruvområde. Stort, härifrån kommer stor del av världsproduktionen av koppar, bly, zink och silver. Flugorna (bushflies) har blivit fler och är nu riktigt irriterande. Egentligen började problemet redan för tre dagar sedan vid Three Ways Roadhouse.

28/3. Fredag. Ringde Stor-Ola kl 06.00. Iväg kl 08.15. Trafiken är lite tätare här öster om Mount Isa. Kör till Hughenden med fikapauser i Cloncurry, Julia Creek och Richmond. Har kört c:a 500 km idag och hela tiden genom beteslandskap så långt ögat når åt båda sidor. Grönt gräs och glest med eucalyptusträd, inga buskar. Ser ut att vara röjt. Kor, oftast av den stora "brahma-typen", betar. Just området runt Richmond var torrt med gulnat gräs, annars var lanskapet grönt. Tog in på Allan Terry Caravan Park i Hugenden efter besök på turistinformationen. Supermarket hade dåligt med kött för ovanligheten. Det berodde nog på att en slakteributik var granne. Men den var redan stängd när jag kom! Middag på kokta grönsaker, vita bönor och Victoria Bitter. Inte så illa! Men det fanns inget mobilnät trots att Hughenden ser relativt stort ut och är knutpunkt (Kennedy Devevelopment Road mot Winton). Telefonkiosken på campingen hade ingen telefon. Jag frågade i receptionen. Troligen var det campingägaren som svarade. "Den Svarte Mannen stal vår telefon. Det finns en telefon vid järnvägsstationen några hundra meter bort, om inte Den Svarte Mannen stulit den också". Det hade han inte.

29/3. Lördag. Nu är jag i civilisationen, det är inte långt mellan bensinmackarna, så jag bestämmer mig för att fylla på de 20 litrarna bensin i reservdunken i biltanken. Plasttratten ville inte sitta kvar i påfyllningsröret och vinkeln var sådan att jag var tvungen att hålla i tratten med en hand och lyfta dunken med den andra. Det blev en väldigt obekväm arbetställning, jag fick vrida kroppen för att inte spilla bensin. Fick ont i ryggen. Åkte sedan och tittade på ett gammalt coolibahträd (det kan vara olika arter av stora eucalyptusträd med blågröna blad), som upptäcktsresande ristat i år 1861. Internet var upptaget på bibioteket och Centrelink var stängt. Vid turistinformationen fanns en utställning med ett komplett stort dinosauriusskelett och mineraler. Mitt i stan, vid korsningen där Grand Hotel ligger står en stor dinosaurie "staty" på gräset på gatans breda mittren. När jag sedan körde österut ur staden fick jag vänta på en stor boskapshjord, säkert tusen djur, som passerade vägen. De drevs av två jackaroos (cowboys till häst) och en hund. Tar en mini-pizza vid bardisken på den gamla puben i Torrens Creek. Errol Flynn lär ha jobbat på en boskapsstation i närheten innan han blev berömd filmstjärna. Han har övernattat här säger innehavaren och pekar uppåt mot ovanvåningen. Sedan berättar han historier om honom. Men samtidigt säger han att han måsta ha blivit 150 år om han skulle ha hunnit med allt som berättas. En av historierna: En dag när hans arbetsgivare sade åt honom att rida ut och laga staket till kl 6 på kvällen. sa Errol att han hade ingen klocka. Då fick han låna ett fickur, en guldklocka. Errol stack, kom aldrig tillbaka med klockan. Flera år efteråt skrev hans arbetsgivare till honom och tyckte att nu när han var rik och berömd kunde han sända tillbaka klockan eller pengarna den var värd. Errol Flynn sände ett signerat fotografi. "Han var en skurk!" Errol hade ett specialinrett rum reserverat åt sig på ett fint hotell i Townsville dit han tog sina damer. Enligt barinnehavaren i Torrent Creek håller hotellet nu på med att restaurera rummet för att visa det för turister. Efter Torrens Creek blir terrängen mer kuperad och landskapet är mera bush. Men även här betar kor. Fikar på Mobil Roadhouse, modernt och fint men inte den känslan som ute i Outback. Kör in i Townsville vid halv fyra-tiden utan att ha någon karta över staden alls. Kör mot city via Bowden Road och Ogden St till Flinders St East som jag faktiskt känner igen.(Om den hette så 1982 vet jag inte. År 1982 var jag på en pub här med en amerikansk tjej som drack öl med sugrör). Parkerar bilen på en gata och letar rätt på turistinformationen i Flinders Mall som är stängd. Kör tillbaka ut ur staden och hittar en camping: Town & Country Caravan Park på Kings Road. Där får jag en stadskarta av campingvärden. 30°C, sol. Som vanligt svårt att hitta bra skugga. Här finns kokospalmer med nötter, man får akta sig. Lagar mat (nudlar!) och dricker ur mina sista öl som låg i isvattnet i "eskyn" (kyllådan). Jag har fortfarande lite ont i ryggen efter den obekväma manövern att fylla 20 liter bensin från reservdunken i biltanken. När bilmotorn kallnat byter jag kylarlocket (det som sitter på expansionskärlet), jag fick tag på ett på en bensinmack idag. Malmtåg med stora diesellok passerar ett hundratal meter ifrån flera gånger på natten. Oväsen så man tror det håller på att spåra ur. Cathy ringde. Hon har haft hosta, är bättre nu. Hon berättar att hennes kusin Göran Dahlgrens båt (värd $250 000) hade brunnit upp. Det hände strax efter han lämnat hamnen i Redcliffe med barn ombord. Alla klarade sig men båten blev fördärvad. Det hade varit på TV-nyheterna igår. Jag hörde faktiskt om det på bilradion och tänkte att jag skulle berätta för Cathy att jag hört nyheter från Redcliffe!

30/3. Söndag. Och klockan 6 på morgonen full rulle på tomten bredvid. Bildörrar, folk som ropar och skrammel. Ser när jag kommer upp att det är en söndagsmarknad på gång. Kom alltså upp tidigt. Kör in till den nya flotta strandpromenaden med beacher, BBQ:s, lekplatser mm. Den heter The Strand. Sedan kör jag upp på bergknallen mitt i stan, Castle Hill. Det är 2.9 km brant väg upp. Förvånansvärt många går upp, svettiga och bärandes på vattenflaskor. Utsikten är helt enorm. Man ser de stora flygplanen ovanifrån när de svänger in mot flygplatsen! Hela staden, Magnetic Island som ligger ute i havet och långt bortåt väster landsbygden och sedan bergen, allt ser man härifrån. Kör ner till stan igen, den sydöstra delen. Parkerar på King St och går förbi hotellet jag bodde i 1982, Criterion Hotel. På den stora grusplanen som fanns framför hotellet 1982 var det nu bred asfalterad gata, gångvägar och planteringar med palmer och blommor. Hotellet var i dåligt skick då. Bl.a kändes det osäkert att gå i trapporna, trappräckena var fulla av termithål! Men det är bevarat, renoverat och fint. Reef HQ är ett nytt stort saltvattenakvarium med avdelningar för olika typer av och djup på rev. På Imax-biografen såg jag en film om korallreven utanför Cocosöarna (Puerto Rico), "Sharks". Man satt (eller halvlåg) tillbakalutad. Filmduken var en halvsfär ovanför så det kändes som man var mitt i händelserna. På Flinders St Mall finns en liten McDonalds där jag tar en hamburgare. Killen som expedierar verkar helt utflippad. Pabblar i ett, flörtar med tjejerna han jobbar ihop med och nyper dom i ändan. När han serverar min lilla hamburgare pratar han som en 3-åring. Kör sedan ut ur Townsville norrut. Stannar på en bensinmack, tankade och lät fylla gasolflaskan. Det kostade $10 och det var första gången den blev fylld sedan början av resan, i Katoomba. Köpte ett Telstra Communic8 Refill för $60 också. Kör genom sockerrörsodlingar. Sedan grön tät bush, smala trädstammar. En nationalpark i de skogklädda bergen på västra sidan vägen besöker jag, Palum National Park. Camping i Ingham, Palm Tree Caravan Park. Den ligger några km söder om stan med gräsfält och sockerrör på sidorna och utan staket eller vägport. Ägaren bor här men är inte hemma. Det fanns ett fåtal andra campinggäster här varav ett gäng ungdomar i en gammal minibuss med problem. De väntade på reservdelar. Alla spritaffärer var öppna i Ingham men mataffärerna var stängda (söndag). Det gick att få tag på matvaror i en liten "deli", dock inte färskt kött. Det blev friterade kycklingbitar, färsk fin broccolli och morötter. Och öl i en "Drive In". Grönsakerna kokades på det nyfyllda gasolköket. Sitter vid tältet under träden och äter. Ser fåglar: Wagtail, beo-stare och parakiter. Ett stort tätt bambubuskage på det närmaste gräsfältet. Gräset är slaget och luktar svensk sommar. 30°C men svalnar.

31/3. Måndag. Ägaren kom så småningom hem på natten och på morgonen råkade jag på honom promenerande, så jag fick betala. Han hade en vänlig schäfertik med sig. Norrut. Först till Broadwater State Forest Park. 46 km dit, de sista 20 km smal grusväg med stora hål, som en väghyvel höll på att plana ut. Regnskog. Fika i Cardwell. Här stannade Greyhoundbussen 1982 och den gången jag gick ner på stranden och såg slamkrypare. Nu gick jag över vägen även denna gång och ner på stranden. Det var sig likt men tidvattnet var högt och några slamkrypare syntes inte. Sedan åkte jag till Edmund Kennedy Nat. Park. Ett slags regnskog, tät och lågvuxen vid kusten. Här var mosquiterna stora och framme mitt på dagen och jag fick många bett. Hade glömt myggsprayen kvar i bilen när jag gick iväg på stigen ner till stranden. Såg ingen dygong, det hade väl varit för mycket att hoppas på. Nästa nationalpark blev Murray Falls. Högt vattenfall. Vid fallet fanns en stor flock av en art små tornseglare. Stora blå fjärilar. Körde sedan på liten väg genom banan- och sockerrörsodlingar förbi Paronella Park fram till Innisfail. Vägarna här har massor med järnvägskorsningar. Det är mycket smala spår och de används till att transportera de skördade sockerrören. Det är inte skördetid nu, men som jag minns från juli 1982 så skördade man då. Först satte man eld på fälten för att bli av med de torra bladen, ormarna, insekter och växtsjukdomar. Vet inte om man gör det längre på grund av all röken och att det lär sänka sockerhalten. Det odlas också pawpaw och bananer. Kollar turistinfo i Innisfail. Handlar på Coles och i drive in liquor store. Tog in på River Drive Van Park i Innisfail. Fin plats vid floden, South Johnstone River. Sätter upp tältet på fint gräs men här finns kokosnötter uppe i palmerna! Personalen varnade för att bada i floden, där finns krokodiler. Gick ner till en liten brygga. Där fanns burar att fånga "mudcrabs" i och i slammet såg jag slamkrypare och vinkarkrabbor. En ung man kommer hem från jobbet i bananodling. Han är svettig och kläderna är mycket smutsiga. Han berättar om sitt jobb. När jag säger att förr fraktades bananstockar hela till Göteborg och att personal där delade upp dom, trodde han inte det var möjligt. Bananerna på undersidan av stocken blir krossade säger han. Först efteråt kommer jag på att bananstockarna säkert hängde var för sig under transporten. Han pekar också ut hur högt floden stod för ett par år sedan. Min bil och tältet hade varit helt under vatten. Men det är fint väder... När jag letar efter köket där man får laga sin mat tittar jag in i en öppen dörr bredvid tvättstugan. Det är ett kök men ser litet ut. En tjej sitter vid ett bord, hon reser sig och möter mig. "Detta är privat, jag bor här". Jag bad så mycket om ursäkt. Det allmänna köket var på andra sidan. Senare på kvällen kommer hon med sin kille och går förbi. Killen flinar och säger: "Du trodde väl att du kunde komma och se på TV!" I kvällningen kommer flygande hundar över campingen. Några stannar i träden och kivas om frukterna.

1/4. Tisdag. Det är inte många Volvo personbilar man ser här. Såg en S40 igår, det var den första Volvon av nyare modell på flera veckor. De man ser är gamla 240. Men det är likadant med alla europeiska bilar, de är ovanliga. Nya BMW är kanske lite vanligare. Däremot ser jag fler Volvolastbilar, både road trains och mindre modeller. Kör norrut och åker upp till Josephine Falls som ligger på bergssidan i regnskog. Kristallklart vatten som lär rinna hela torrperioden, källvatten. I djungeln ser ett djur som liknar en stor brun råtta och stora kalkonliknande fåglar som går omkring i undervegetationen sprätter i jorden. Sista milen in mot Cairns åttafilig väg med mittren. Hastighetsbegränsad till 60 km/t och alla filerna behövs. Längs vägen massor med bilfirmor. Hittar till Spence St mitt i centrum och parkerar. Hetsig trafik här. Har som vanligt ingen stadskarta, får tigga till mig en senare. Helt nybyggt, det går inte att känna igen något. Det finns några gamla byggnader kvar på sidogatorna, annars bara stora hotell, affärsbyggnader och ett jättestort casino nära hamnen. Allt i betong, glas och aluminium. Mangroven och den slammiga slätten (mudflat) utanför, som kommer fram vid ebb, har man rensat bort och gjort sandstrand av längs Esplanade. Nä, det går knappast att bada där och små skott av mangrove är på gång upp igen. Så de har byggt en jättestor saltvattenpool vid stranden. Kollar Internet på Global Gossip. Det finns ytterligare ett par Internetcaféer på samma gata. Här är mycket "turistigt". Där finns en turistinformation och jag får en karta och tips om ett par campingplatser. Det blir Cairns Villa & Leisure Park. Tvättade kläder och gick sedan till shoppingcentre, drack kaffe med "Quiche" på café och handlade på Woolworths medan kläderna torkade i solen. Shoppingcentret låg inom gångavstånd. Hade fått grannar på tältplatsen, de är från Israel. Och jag som köpt fläskkotletter! Jag steker kotletterna (två stycken, mer än 0.5 kg) och äter med kokta grönsaker till. Pratar med det israeliska paret medan solen går ner och tusentals flygande hundar kommer inflygande över staden. Några flyger omkring på campingen och sätter sig i träden och äter frukt. Här finns också fladdermöss som ser ut och flyger omkring precis som svenska fladdermöss. Jag pekar ut dem för israeliterna och säger att de säkert jagar insekter. De verkar väldigt förvånade. Det är behagligt väder på kvällarna, 26 - 27 grader och inte så fuktigt. På natten pratar jag med Solbritt i mobiltelefonen. Min inkomstdeklaration kan inte vänta. Ska försöka deklarera på Internet. Jag får uppgifterna som behövs av Solbritt. Senare pratar jag med moster Britta och därefter med mamma Vera som starropererat ett öga. Hon mår bra. Det går bra att sova här, inte så svettigt i tältet. På dagarna lite över 30 grader, men som sagt, inte så fuktigt. Jag har inte haft regn sedan i Darwin. Tur för regnperioden är inte slut.

2/4. Onsdag. Tog bussen till centrum. I korsningen Abbot St och Wharf St hittar jag det gamla hotellet jag bodde i 1982, Barrier Reef Hotel. En av få äldre byggnader som finns kvar. Det gamla tvåvåningshuset är inklämt mellan moderna höghus. Själva puben i stort sett likadan som jag minns frånsett aluminiumdörr och nymålad inredning. Rummen på ovanvåningen har de gamla dörrarna utåt på "balkongen/svalen" över trottoaren kvar. Går in och tar en XXXX Bitter! Det är förmiddag men jag är inte ensam om att ta en öl. Jag vandrar runt på stan och återkommer till Barrier Reef Hotel och äter lunch i ett sidorum. Det är tydligen populärt, trångt. Äter fisk, "silverside". Efter kl 3 em försöker jag deklarera på Internetcafé. Den servicen ska fungera på svenska skatteverket efter kl 07.00 men det krånglar. Jag ska göra ändringar i den förtryckta deklarationen, reseavdrag, så jag behöver elektroniskt ID från Skandiabanken. Det fungerar inte. Tar bussen tillbaka till campingen kl 4. I receptionen där bokar jag båttur till Stora Barriärrrevet, "Outer Reef", till i morgon. Frossar i tre scotch fillets och lägger mig tidigt.

3/4. Torsdag. Upp kl 6.20. Snabb frukost utan kaffekok. Dusch och sedan ut till busshållplatsen. Bussen kom snabbt och jag var i centrum kl 7.15. Tog ut pengar i en ATM. Till Reef Magic Cruises. Dagstur till Stora Barriärrevet, Moore Reef i Yttre Barriärrevet. En och en halv timma tog resan med snabb båt (katamaran). Fem timmar vid revet, men först morning tea, lunch mitt emellan och sedan afternoon tea. På vägen ut var det sjögång så att man var tvungen att hålla i sig hela tiden om man skulle förflytta sig på båten. Några blev sjösjuka. Jag hade satt mig vid ett bord med havsutsikt. Bredvid mig satt en australisk tjej som var allvarlig, avvisande och fåordig. Mitt emot satt en engelsk tjej, Gayle, glad och pratsam. Hennes kille skulle dyka och höll till i det gänget. Hon och jag anmälde oss till en halvtimmeslång guidad snorkeltur. Jag har aldrig snorklat, bara använt cyklop. Simfötter har jag heller aldrig använt. Jag gav mig ut på egen hand före turen och det var besvärligare än väntat, fick ingen fart i vattnet och blev trött. 28 grader i vattnet och lä av revet, lugnt men ändå vågor som slog upp i ansiktet. Det gjorde ju egentligen inget, jag hade snorkel. Jag hann inte vänja mig vid den, trodde alltid att jag skulle få kallsup. Likadant var det svårt att andas under vattnet, jag fick tvinga mig. Den guidade turen gick bra. Vi var bara tre kvar i min grupp, jag, John (engelsman lite yngre än jag) och Gayle. Två hade backat ur. Det var ju faktiskt jobbigare att snorkla här än jag trodde. Många åkte också med utan att simma alls. Det var fyra guidade grupper snorklare. Vi såg så klart en massa olika koraller och färggranna och även mycket stora fiskar. Guiden hämtade upp sjögurkor och annat som vi fick "klappa". Där fanns snälla revhajar, stingrockor, sköldpaddor och delfiner. Kan nog inte sträcka på vristerna tillräckligt för att det ska fungera bra med simfötterna men jag hängde med. Sedan fick vi lunch. Den australiska tjejen log faktiskt och tackade för sällskapet.

Tillbaka i Cairns vid 5-tiden och gjorde min deklaration på Internet. Det var lite strul för jag behövde elektroniskt ID (ska ju göra reseavdrag) på Skandiabanken och det fungerande inte igår. Jag hade nog försökt för tidigt på dagen, Skandiabanken var väl inte öppen då. Men nu fungerade det bra, jag fick deklarerat. När jag var färdig med deklarationen vägrade datorn att skriva ut kvittensen. Det gick inte ens att spara den på diskett men det spelar ingen roll. Säkerhetssystemet tillät heller inte att jag kom in i hårddisken för att ta bort mitt certifikat eller för att radera mitt elektroniska ID. Jag gick fram till "kassörskan" och berättade stolt att jag just gjort min svenska inkomstdeklaration. Då säger hon på svenska att det har man gjort här i många år! Problemet med certifikatet och ID:t kunde hon inte lösa. Jag fick komma tillbaka senare när systemansvarig var där. Det gjorde jag. Han öppnade säkerhetssystemet åt mig och jag raderade de aktuella filerna. Då såg jag att det var fler svenskar som gjort bankärenden på Skandiabanken. Deras certifikat och ID:n låg i mapparna. Jag lät dom vara kvar, de kanske skulle göra fler besök här och anlita Skandiabanken.

Middag blev Coral Trout Merniere på Barnacle Bills på Esplanade. Fick vänta länge på buss till campingen.

4/4. Fredag. Såg ut en väg genom lugna villaförorter norrut. Stannade först vid en "Botanisk Park" och gick en runda i djungeln på bekväma träbryggor med räcken "boardwalks". Mycket palmer av olika arter, lianer mm. Mörkt, fuktigt och myggor. Körde en bit till. Parkerade och gick uppför brant vandringsled upp på Mount Whitfield. Jag var här 1982, då gick jag hela vägen från hotellet i stan, men kommer inte ihåg vilken väg jag kom upp på berget. Utsikt över kusten och flygplatsen som vuxit och fått två nya teminalbyggnader sedan sist. Det kan inte ha varit långt från stigen jag gick då men denna är bred och här finns vandrare och joggare. Kör sedan norrut utmed kusten. Fina beacher med ljusbrun sand omväxlar med mangrove. På världarvslistan. Port Douglas är en flott stad med fina affärer, restauranger, caféer och hotell. Den långa infarten med alléer av palmer är magnifik. I hamnen stora segel- och motorbåtar. Här bor "rikt folk". Fikar på Java Café. Till Mossman, en mera "normal" stad. Mossman Gorge uppe på bergsidan i Daintree Natn.l Park är en forsande flod med klart vatten. Kör vidare norrut till Daintree Village. Egentligen bara en bygata på c:a 200 m med en handfull hus. Här är campingen halvfärdig, skräpig och utan skuggande träd. Tar i stället in på Village Terrace B&B i Daintree Village, som ligger dolt ett hundratal meter upp i djungeln. Värdinnan heter Tina och har en snäll "pitbull"-tik. Litet ställe, det finns nog bara fyra rum (egentligen lägenheter) att hyra ut. Mitt är en liten lägenhet (kallas "villa"), vardagsrum med kokvrå, sovrum och badrum. Mycket feminint inrett med skära sängkläder och gardiner med spetsar och volanger. Tina säger ursäktande att jag kanske inte tycker om stilen på lägenheten, men jag får den för $60/natten. Jag tar ett dopp i den lilla poolen ute i trädgården. Fixar till mig och går tre-fyra hundra meter ner till restaurangen/diversehandeln i korsningen Steward St /Dagmar St. Egentligen bara för att ta en öl men blir sittande. Pratade med andra turister. Först en dam med en fin digitalkamera. I går hade hon kört hela dagen upp till Cape Tribulation i Daintree Nat. Park. och tagit en massa bilder. Hon bodde hos restaurangägaren här som hon kände och när hon skulle ladda ner bilderna till hans dator gjorde hon något fel och bilderna försvann. Så idag har hon kört samma sträcka igen och tagit nya bilder på samma ställe som igår. Medan vi satt där på uteserveringen såg vi en havsörn på avstånd. Hon var mycket intresserad av fåglar. Hon tipsar också om sevärdheter i "Cape Trib". Daintree Icecream Company är ett måste. Pratade också med nya zealändarna Mel & Trevor. Seglare. Det blev middagsdags vid 7-tiden. Jag tog panfried barramundi med "vegies". Gott. Dryck serverades inte. Medan man väntade på maten gick man lämpligen och köpte öl eller vin i diversehandeln vägg i vägg. Samma ägare, dörr direkt in dit från restaurangen. Beckmörkt på promenaden tillbaka till mitt rum. Ingen ficklampa hade jag med mig. Var där någon orm så trampade jag inte på den i vart fall.

5/4. Lördag. Tina kom med frukostbrickan på utlovad tid. Det var en generös "kontinental frukost". Duschar, betalar rummet och åker. Tar färjan (typ vägverksfärja med wire, men här kostade det pengar) över floden och kör norrut mot Cape Tribulation. Smal slingrande väg genom regnskog. Bergigt. Riktig djungel! Det fanns flera ställen med fin utsikt att stanna på bl.a Alexandra Range Lookout och regnskogen hade gjorts tillgänglig med både torn att gå upp i trädkronorna, Treetop Tower Environment Centre, och med "boardwalks", breda träbryggor, att gå på, särskilt i mangroven. Annars hade man behövt kängor och skyddande klädsel. Videokameran fungerar inte. Tål väl inte fukten och värmen. Och i Kununurra bodde små myror i den. Enbart stillbilder härifrån alltså. Tog en entimmes "krokodilkryssning" i Coopers Creeks mynning. Det är svårt att se krokodiler så här års eftersom de inte går upp på land och gruppen före oss såg ingen. Så guiden tog oss en annan väg genom deltat, "Plan B". Vi fick se en ilsken 2.5 m krokodilhona. Hon gillade inte att vi kom nära där hon låg i vattnet vid stranden och vaktade sitt revir. Plaskade och låg sedan och spännde ögonen i oss. Körde sedan norrut tills det blev grusväg vid Lookout Point. Det hade gått att köra vidare till Cooktown men det rekommenderas inte med vanlig bil. Damen på restaurangen i Daintree Village hade kört dit och nästan fastnat vid några tillfällen. Bilen hade skrapat i på undersidan och hon var rädd att hon skadat den. Den egentliga orsaken till att hon körde dit var att hennes far hette Cook och ofta talade om att åka till "sin" stad. Det blev aldrig av så nu gjorde hon resan åt honom. Jag tror inte jag såg någon varningsskylt för vägens skick men däremot en varning för att det fanns ingen toalett på så och så många km! Vädret var soligt och varmt och vägarna var fina. Inga översvämningar, torrperioden hade kommit tidigt. Här uppe finns caféer, hotell, bensinmack och många ställen som visar regnskogen, gör turer och har utställningar. På återvägen stannade jag vid Daintree Icecream Company. Familjeföretag. De serverar hemgjord glass tillverkad av tropiska frukter och nötter som de odlar själva. Det bor tillräckligt med folk i djungeln för att det ska finnas en skola och det kör skolbussar. Såg stora fält med täta rader av välklippta häckar. Det var te-odlingar. "Häckarna" klipptes av maskiner när tebladen skördades. Till Mossman och Douglas Shire Bicentennial Caravan Park. Stekte fläskkotletter och kokade grönsaker. Ett par i husvagn och med en ganska ny Ford Falcon hade problem. De behövde en packning till kylartermostaten och det var stängt i Mossman till måndag. De undrade om jag jag hade en termostatpackning på mig ("on your person".) Jag letade i fickorna, men nej!

6/4. Sondag. Dalig dator. Allt stangt i Mossman. Aven turen i djungeln med aborigin som guide. Synd, den turen rekommenderades av damen i restaurangen i Daintree Village. Handlade lammkotletter i IGA vid Rainforest Habitat. I Port Douglas lamnade jag tva filmrullar till entimmes framkallning. Lyckades sedan scanna tre bilder och skicka dem med e-mail. Var sedan inne i Rainforest Habitat Wildlife Sanctuary. Dyrt men guidade turer ingick. Intressant. Taltade i Port Douglas på Pandanus Van Park som var ganska valbesokt. Tvattade och stekte lammkotletter.

7/4.Måndag. Vid 8-tiden kör jag en runda i Port Douglas och sedan ut på Captain Cook Hwy söderut. Bilen är mycket smutsig, damm, insekter och fågelskit så när jag ser en skylt om biltvätt kör jag av där men någon biltvätt tycks inte finnas, irriterande. Jag berättar det på en bensinstation och de skrattar. "Mycket vanligt, en business läggs ner och skyltarna står kvar ute vid vägen". Tar en 45 minuter promenad i regnskog (jungle) i Karunda. På stigen ser jag en jättestor vandrande pinne, säkert 25 cm lång. Tar också en titt på den gamla järnvägsstationen. Allt ser större ut än jag minns och tågvagnarna har stoppade säten. Jag åkte detta tåget 1982. Som jag minns var det träbänkar att sitta på.(Fel för på diabilder från 1982 såg sätena likadana ut!/Kommentar i efterhand). Bredvid finns stationen för den nya linbanan ner till Cairns, Skyrail.

Tvättar bilen i Mareeba. Högtryckstvätt med skum. Önskar vi hade sådana i Sverige så man slapp borstarna och oskicket att återanvända vattnet utan att rena det från salt. Men det är klart att man får jobba själv och blir lite trött i armarna. Det är bara nyttigt. Man organiserar tvätten som man vill och betalar för den tid det tar, vilka kemikalier som man använder påverkar inte priset mer än att det tar tid att praya på dom. Efter avspolning med vatten tänkte jag spraya på skum och vred reglaget dit. Inget hände. En dam som satt i en bil och väntade, hennes man var väl och betalade bensinen, kom ut och påpekade för mig att det sprutade skum ur ett annat munstycke med borste som satt på automaten. Kände mig lite dum! Söder om Mareeba fanns ett privat museum: Becks Aviation and Military Museum. Där fanns mycket att se, bl. a luftvärnskanon från Bofors. Som så ofta är jag ende besökaren. En äldre dam (fru Beck?) säger sig vara mycket imponerad av den kvinna, anställd på fabriksgolvet på Bofors, som konstruerade frammatningen av patronerna på dessa Boforskanoner och som gjorde dom så effektiva och världsberömda. Många gamla flygplan i den också gamla hangaren. I en mindre byggnad vid entrén fanns tavlor, planscher och flygplansmodeller från hela världen, bl.a Viggen. I Tolga var jag inne på turistinformationen utan att hitta något intressant som skulle ändra mina planer att först åka till Tinaroo Falls, den stora dammen, Lake Tinaroo, där vattnat tas till bevattningen av Atherton Tablelands. Jag känner igen den från resan 1982 men parken och turistanläggningen ligger på fel sida om fördämningen! Mitt minne har blivit spegelvänt, det känns mycket konstigt. Dammen har mycket lågt vattenstånd. Så här års, i slutet av regnperioden, borde vattnet forsa över dammbyggnaden men vattenytan var nog 10 meter under. "Vi har inte haft någon regnperiod", sa man. Inte bra för odlingarna och alla mjölkkorna. Regnskurarna blir allt kraftigare (men de är inte så kraftiga att de påverkar vattenståndet i Tinaroo Dam) så jag tar in på Grand Hotel I Atherton. Jag är väl lite bekväm av mig också. Der är ett gammalt traditionellt australiskt hotell med pub i bottenvåningen och enkla hotellrum på andra våning. Nyligen renoverat och då återställt till originalutseeensed från byggåret 1933. Möblerna var också beställda efter gamla beskrivningar och foton. Rummen har bara det nödvändigaste, sängar, en taklampa, byrå, stol, spegel och garderob. Duschar, toiletter, tvättstuga, "kök" (endast diskbänk, vattenkokare och kylskåp) och dagrum når man via korridor. $38.50/natten. Det osäkra vädret uppmuntrar inte promenader så jag sätter mig i baren, ganska ensam, och tar några XXXX Bitter för $2.00 glaset. När det kom en ny "barmaid" kostar det plötsligt $2.50. Hon frågar om jag vill beställa middag. OK! Middagen serveras vid vid bardisken men jag tar med tallriken till ett av de små borden längs ytterväggen på puben. Spanish makerel med vitlök och ostsås, mycket gott. Blir inbjuden att sitta vid samma bord som tre andra män, Tim och Götz (båda är blandning av aborigin, ryss, polsk och tysk) och Ian, som är skotte. Jag accepterar och försöker dölja min skepsis. Tim och Götz jobbar som ett slags revisorer i aboriginska "communities". Bokföringen är där inte den bästa och de måste ofta se till att annan kompetent personal får sköta den. Ians profession är jag osäker på, han pratade svårbegripligt och det verkade som han överdrev slang-och fikonspråket när han märkte att jag inte förstod. Jag tyckte att han var "tyken". Barmaiden tar fram flaskor och vi blir bjudna på smakprover av traktens specialiteter i små plastglas. Mangovin och mangolikör. Macademia likör och något som liknar Baileys Cream. Gott!

8/4. Tisdag. I köket gör jag snabbkaffe, breder mackor och tar en tallrik kornflakes med mjölk och äter min frukost vid köksbordet ensam. En man hade just avslutat sin frukost och gick när jag kom. Fick inte tag på Internet i Atherton. Här fanns en tvättinrättning kombinerade med Internetcafé. Affärsidén har jag sett på fler ställen. Just nu fungerade inte uppkopplingen här ("My server is down!"). Åkte c:a 20 kmösterut och tittade på Curtain Figtree. Nu med träbrygga (boardwalk) runtom, den fanns inte 1982. Lake Barrine var däremot helt sig likt, båtturer har de nu också. Det var många som simmade i Lake Eacham. Alla dessa platserna inom några km, ovanligt med korta avstånd i Australien. Kör sedan 30 - 40 km söderut till en lookout i Milla Milla och besåg också en vindkraftverkspark med 12 torn (Enercon). Landskapet är böljande med lite skog på höjderna men mest betesmark. Mjölkkor. Det odlas också frukt och grönsaker, även kaffe. Det ser inte torrt ut trots att det inte regnat så mycket (bara en del av de c:a 2000 mm de räknar med att få under regnperioden). Internet i Ravenshoe fungerade inte, det var fruktansvärt långsamt och datorn klarade inte heller åäö. Så jag gav upp. Västerut såg jag ännu ett vackert vattenfall, Millstream Falls, i en nationalpark med samma namn. Jag har aldrig sett ett vattenfall förut där underlaget är basalt, den kolsvarta stenen av raka lodräta tätt packade pelare. Speciellt. Här var jag inte helt ensam, ett par sällskap till hade sina bilar parkerade utanför och jag mötte dom på stigarna. Området var övningsfält under Andra Världskriget och här finns blindgångare. Man uppmanas att inte röra något som ser misstänkt ut. Kör till Mount Garnet, en liten, ovårdad håla. Finns det någon slakteributik så är den inte på huvudgatan. I Foodstore finns fruset kött. Köper den minsta rumpsteaken de har. Expediten som hjälper mig leta fram den tycker iallafall att den är för stor för en person. Hon vet inte! Här bryts dolomit. Jag tar in på campingen vid BP trots att den inte är så snygg. Steker min rumpsteak som jag lät tina i den varma bilen (gick snabbt!), kokta morötter och öl till. Borde kanske anat något för jag jag var inte hungrig egentligen. På natten blir jag magsjuk och får springa på toiletten stup i kvarten. Det råkade också vara den snuskigaste och mest vandaliserade campinganläggningen jag sett hittills.

9/4. Onsdag. Kör Kennedy Hwy åt sydväst. Boskap betar. Smal väg, bara asfalterad på mitten, en fil, man måste köra med två hjul i gruset vid möte av mindre bil. Möter jag road train stannar jag ute i gruset. Stora eucayplusträd och termitstackar. Blir trött efter endast c:a 140 km och tänker ta in på Oasis Roadhouse men där är fullbokat. Parkeringen är full av 4WD och det pågår möte. En man i slips och vit skjorta redogör för något viktigt angående boskapsskötseln i området. Han har ställt upp en overhead ute i trädgården. Boskapsfolket sitter på stolar av olika utseende och är intresserade. Jag passerade föreställningen på väg till toaletterna, som här är uppdelade i "Cows" och "Bulls". Fantasin är stor på den fronten. "Ladies" och "Gents" , "Females" och "Males" och "Sheilas" och Blokes" är väl vanligast men man anstränger sig för att vara originell. Fortsätter 50 km till Greenvale, fd nickelgruva. Tar in på Greenvale Van Park i en cabin. Magsjukan kvar, inte ätit på hela dagen. Har nog feber. Här finns många cabins men väldigt få gäster, om någon. De bebodda stugorna kanske hyser arbetskraft, inte turister. Det finns en pub på området, den ser nybyggd ut men jag har ingen lust att gå dit.

10/4. Torsdag. Stannar kvar i Greenvale. Slöar hela dagen. Egentligen intressant ställe men jag orkar inte utforska, här är dessutom mycket varmt. Kan inte äta men har inte ont. Nu har jag blivit hes i halsen också. När jag ringde till Solbritt sa jag inget om magsjukan. "Mash" gick på TV:n.

11/4. Fredag. Sover till nio. Ingen bättring. Checkar ut. Köper ett par CocaCola och is. Tjejen i skjulet (receptionen/butiken) frågar hur jag mår. Jag säger som det är och då säger en annan kund: "Varför går du inte till min doktor, han är här nu?" "Ja", säger tjejen, "Det är Flying Doctors, de är i brandstationen idag." Så jag gick dit och satte mig i väntrummet. Där fanns ett par barnfamiljer och 4 - 5 personer till. Jag anmälde mig till en sköterska som beklagar att hon måste sätta mig sist på listan för alla andra hade ringt och beställt tid. "Flygande doktorn" kommer hit en dag ibland och har mottagning i brandstationens dagrum. Så jag hade tur att de var här. Fast de flyger inte utan kör omkring i en stor 4WD, en läkare och en sköterska. Det konstateras att det troligen är ett virus jag fått. "Det tar fem dagar, sedan blir det bättre. Om inte, sök läkare igen". Läkaren hämtar två mediciner, Gastrolyte som ska ersätta mineraler man förlorar och Imodium mot diarré. Han gräver fram dem i en stor papplåda där mediciner ligger, i oordning som det ser ut.

Allt är gratis, och jag hade sett att ingen annan heller hade betalat något. Flying Doctors finansieras med insamling. Det samlas in pengar men staten betalar också lika mycket som blivit insamlat. Det var bara för mig att tacka. Sköterskan beklagade igen att jag fått vänta.

Kör till Charters Towers, 200 km på Gregory Developmental Road, genom bush och beteslandskap. Det var tveksamt med tanke på mitt tillstånd men Blue Water Springs Roadhouse låg halvvägs. Vägen hade stängsel, som vanligt åtminstone 50 meter vid sidan om. Det var mycket torrt här och man såg att betet var helt slut på andra sidan stängslet men längs vägen fanns lite grönt gräs. Så djurägarna hade flyttat korna dit! Det gällde att vara försiktig, en och annan ihjälkörd ko såg jag också. Tar in på Charters Towers Motel, första bästa, det ligger vid infarten från öster. Här finns inte många gäster. Ägarparet mycket trevliga. När jag beklagade mig för min magsjuka fick jag låna en brödrost. Rostat bröd är bra för magen!

12/4. Lördag. Ingen bättring. Jag tar mina mediciner, salttabletterna är säkert bra men Imodium har ingen verkan. Jag har ingen matlust men det lilla jag äter eller dricker går rakt genom kroppen på mindre än två minuter. Men mår inte illa. Slöar hela dagen. Mot kvällen dricker jag lite juice och äter lite rostat bröd. Dricker lite mineralvatten. Såg på deckare: "Frost".

13/4. Söndag. Juice och lite bröd. Känner mig lite bättre. Tar bilen in till stan där t.o.m. Woolworth och spritaffärerna är stängda! Hittar ett öppet bakery och köper en köttpaj och mera juice. Tillbaka till motellet. Det går bra att äta halva pajen nu och den andra halvan till kvällen, värmd i mikron. Men ölen smakar inte bra, får hälla ut den! Pratar medvärdinnan. Hon visar sina opalringar. På natten ringer jag och pratar med Bosse, Ola jobbar i kyrkan. Sedan ringer jag till Solbritt.

14/4. Måndag. Mår betydligt bättre. Tvättar i motellets tvättstuga. Värdinnan tvättade sänglinne här en dag förut, annars har jag inte sett någon använda maskinerna. Kör in till stan medan tvätten torkar. Går till frisören. Även detta stället sköttes av unga tjejer. Det är billigare än i Sverige, $20, och då ingår hårtvätt. och sedan beställer jag service på bilen, verkstaden rekommenderad av motellvärden. Tittar på ett gammalt renoverat hus, Ay Ot Lookout. Det är ett stort pampigt trähus från guldruschens dagar här i Charters Towers. Intressant.

15/4. Tisdag. Lämnar in bilen på Nortons Bilservice kl 8. Går hem till motellet. Det är en promenad på ett par km genom villakvarter med typiska Queenslandshus. Fyrkantiga envånings trähus av spontad panel, tak av korrugerad plåt, ganska liten takvinkel och lutningen är lika åt alla fyra hållen. Inga gavlar alltså. Plåttaket går ut över en veranda som ofta går runt hela huset. Hela huset står på träpålar. Ibland helt öppet under, det ser inte ut att vara ståhöjd riktigt. Ofta används utrymmet för förvaring och ibland har det en vägg av glesa spjälor. Det lär finnas en del ormar och giftspindlar som trivs där... Tar igen mig på motellrummet tills "Norton" ringer och säger att bilen är färdig. Som vanligt har de kollat en massa på bilen. Han säger att det glappar i en styrled. Ingen fara nu men vid nästa service måste den nog bytas. Det bekymrade mig inte men det kändes lite ledsamt att tänka på att det blir inte jag som lämnar bilen till service fler gånger. I sluet av maj flyger jag hem till Sverige. Jag kör en runda på stan. Internet på turistinformationen. Datorn står i deras "lager" bland travar av broschyrer, kopiatorer, papper och kartonger med utrustning. Trångt, hela turistinformationen är provisorisk, den branta trappan upp från trottoaren är allt annat än handikappvänlig. Charters Towers har 20 000 invånare nu, samma antal som sedan 70-talet när den sista guldgruvan stängdes. McNugget Meal på Mcdonalds. Mår bra och kan äta nu, men är inte särskilt hungrig. Det är sex dagar sedan jag åt riktigt.

Guldet här fanns under staden i berget som är perforerat av gruvgångar. Malmen måste bearbetas för att få ut guldet. Det finns bevarat ett krossverk från guldgruvetiden, Venus Battery. Det ska vara guidad tur där nu så jag åker dit. En enda bil står på parkeringen men den står långt bort och det ser att sitta folk i den. Jag parkerar vid ingången och går mot ett litet fallfärdigt skjul med öppen dörr och någon skylt som tyder på att dit går man först. Därinne sitter en man på en gammal stol som står på jordgolvet bland en massa oordnat skräp. Men man får ha respekt, det är "heritage"! Mannen tittar upp från sin pocketbok, ler och torkar svetten ur pannan. För 6 dollar ska jag få guidad tur, att jag är ensam bekymrar inte guiden. Det är inte första gången jag får guidad tur ensam. Han verkar glad att få sätta igång och guida. Först visar han kartor, bilder och malmprover. Vi går till Venus Battery. Det är ett stort plåtskjul/fabriksbyggnad. Jag ser var gruvägaren lämnade sin malm och fick den vägd. Hur malmen transporterades till olika maskiner för att bli krossad och mald till fin sand. Sedan blandas den med kvicksilver och vatten och får rinna fram över kopparplåtar och sedan över ett sluttande bord som skakar. Kvicksilvret, vattnet, guldet och sanden transporteras till en stor mortelliknade behållare med släpande vikter i som maler sörjan. Vaten flödade och spolade bort sand. Därefter upphettas resten så att kvicksilvret förångas och guldet (och en del silver) är kvar. Kvicksilvret återvinns men den del av ångorna som försvinner får gruvägaren betala. Maskinerna drevs med remmar från taket där en lång axel med remskivor fanns. Guiden öppnar ett gammalt verktygsskåp. Han rör vid de rostiga verktygen och då ser man kvicksilverpärlor rulla omkring på skåpshyllorna. Jordgolvet här inne är säkert inpyrt med kvicksilver. Vid sidan fanns en annan anläggning som använde cyanid för att ta ut ytterligare mera guld ur sanden (det var 50 % av guldet kvar i sanden efter bearbetningen med kvicksilver) som sedan blir ett gult pulver som dammar omkring. Nu dyker ett ungt holländskt par upp och sällar sig till turen. Det var nog dom som satt i bilen utanför. Guiden snabbrepeterar det föregående och så fortsätter vi till canidverket. Inget växer i det gula fina dammet som återstår av malmen, nu impregnerat av kvicksilver och cyanid. Men bredvid växte en buske med gula små frukter, ett slags passionsfrukt säger guiden och bjuder på dem! Vi (jag och det holländska paret) är lite tveksamma men han säger att det är inga problem. Här fanns många frågor om gifterna, sjukdomar, guldet, bushtucker mm. Holländarna är mycket talföra och jag får inte tillfälle att säga så mycket. Dessutom verkar de ha mycket lättare än jag att förstå det australiska tungomålet. Det irriterade mig. Guiden känner tydligen trakten runt Charters Towers mycket väl. När ett tyskt filmteam var här för några år sedan och gjorde en film om turister som gått vilse och gick genom bushen från Ayers Rock till ostkusten, var han den som skötte det praktiska, mat, logi och transporter och visade på lämpliga platser att spela in på. Nästan hela filmen spelades in i trakten. Här guidar han oss oavlönad, volontär.

16/4. Onsdag. Vid 8-tiden åker jag mot Clermont. Landskapet är till stor del betad bush. Stannar vid Belyando Roadhouse men dricker bara lite av min medhavda apelsidjuce. Nu kör jag förbi röjda betesmarker, en del så nyligen röjda att de ser ut som kalhyggen. På en del ligger massor med döda träd, på andra finns bara gräs, som ofta är brunt för här är torrt. Clermont är en liten stad med koppargruva. Tar en fika på ett café. Går till turistinformationen. Därinne sitter en volontär, en ensam mycket gammal man och ser glad ut när jag kommer men han säger inte mycket, försöker inte göra reklam för några sevärdheter som det brukas på turistinformationerna. Kör de 110 kilometrarna till Emerald, med uppehåll i Capella. Tältar på Emerald Cabin & Caravan Park. Nästan fullsatt. Först hade jag varit och tittat på en annan campingplats som inte hade så många gäster men den hade glest med träd, ingen skugga, och såg illa underhållen ut. På den campingen jag tog in på fanns gott om skugga och mycket snyggt men jag fick klämma in mitt tält där det var fritt att välja tältplats. Problemet var nog mest att inte blockera vägen för bilar som fanns härinne. Toaletter och duschar var helt annorlunda organiserade här. Det var en stor länga rymliga duschrum med toalett, utan skyltar för herr eller dam, "unisex". Rent och prydligt.

17/4. Torsdag. Åker in till centrum av Emerald och ser på den gamla fina järnvägsstationshuset. Utanför "kommunhuset" ligger en stock av förstenat trä, "perified tree". Handlar lite medan jag väntar på min tur på Internet på biblioteket. Det är max en ½ timme men gratis. Kör västerut vid 11-tiden. Svänger strax åt höger genom Saffire till Rubyvale där jag "köper" en hink med grus. Siktar och sköljer gruset och efter nästan en timme har jag hittat ett tiotal safirer, ingen zirkon. Jag är i en turistanläggningen med utställning nere i en "gruva". När jag visade resultatet för personalen sa man att en av safirerna var stor nog att slipa. De kunde också låta göra ett smycke och sätta safiren på. Men de var tveksamma och jag tyckte inte den såg större ut än de andra. Jag tar med mig safirerna hem som de är. Landskapet häromkring är egentligen betesmark men det ser ut som jättemullvadar varit framme. Stora grushögar överallt. Det har letats safirer och zirkoner. Man kan bara beundra tålamodet hos dom som letar efter "The Big One". Jag hade svårt att koncentrera mig efter en halvtimmes letande. På tillbakavägen stannar jag och tar en fika i caféet i vägkorsningen. Kör västerut över Great Dividing Range till den lilla staden Alpha. Jag köper öl och is vid bakdörren till en pub och broccolli i en liten affär. Åkte sedan till slakteributiken. En herre med fru var före mig och de köpte mycket. Det var tre personal bakom disken, alla helt koncentrerade på kunden före mig, en hjälpte att bära ut varorna och de andra stod som ljus och tittade på. Även när de hade gått ut och stod vid bilen. Herren gick tillbaka in i affären och köpte mera kött. Alla tre i butiken passade upp. Det måste ha varit en riktig höjdare! Jag bestämde mig för att göra åt lite av mina konserver som låg i bilen och gick ut ur affären. Tältar på Alpha Caravan and Villa Park i staden Alpha. Inget mobilnät, ingen telefon på campingen men vid en stor lastbilsparkering närmare stan står en, inom gångavstånd. Fåglarna väsnas mer än vanligt. Galahs, cockatoos, magpies, parakeets, kockaburras och flera som jag inte vet vad det är. Jag är först helt ensam campare men senare anländer en stor husbil som ser ut att vara av äldre modell.

18/4. Långfredag. På morgonen hör jag att husbilen inte vill starta. Det är bra kräm i batteriet, startmotorn drar runt motorn utan problem och den borde startat. Men motorn ger inte minsta livstecken ifrån sig. De fortsätter att göra startförsök utan att ens titta på motorn, det ena efter det andra tills batteriet är dött. De hämtar campingägaren som kommer med sin stora Holden och de kör med startkablar en stund men campingägaren skakar på huvudet och ger upp. Det är ju uppenbart att det inte är batteriets fel och det hade jag nog sagt åt dem meddetsamma om de bett mig om hjälp. De följde med campingägaren in och jag antar att de ringde efter reparatör eller bärgning. Svalt på morgonen. Tankar. Kör mot Longreach. Gör undantag och tar upp en liftare. C:a 25 år gammal swagman, "luffare" som söker jobb på grönsaksfält, specialist på tomater. Jag har inte sett sådana fält här. Han har tydligen sovit i bushen de senaste nätterna i sin swag (sovsäck) och är lite "ovårdad" och trött. Fåordig. Han jobbar på grönsaksodlingar. Anser sig vara expert på tomatodling. Vi kör genom beteslandskap och det är ovanligt många wallabies och kängurer, även får, ihjälkörda. Kväljande stank tidvis. Vi tar paus i Barcaldine. Ju längre västerut vi kommer desto mer röjda är betesmarkerna. I Longreach vid halv tolvtiden och liftaren går åt sitt håll. Allt stängt utom pubarna och en coffe-shop på Eagle St där jag tar en fika. Kör tillbaka till flygplatsen som vi passerade på vägen in. Här är den värsta fluginvasion jag varit med om. Massor med flugor i ansiktet och folk viftar med händerna (Australian salut!). Många har nät över huvudet och ser ut som biodlare. Senare, på campingen tar jag fram mitt nät (Jag fick det av Veronica i Moonta Bay) också och hänger det över hatten. Lite besvärligt att dricka öl då. Det står en plankpolerad jumbojet utställd vid vägen framför terminalbyggnaden. Ett museum över flygbolaget Qantas's grundare finns här. Det är öppet och jag går in. Intressant, bolaget grundades här på 20-talet. Staden har nu 4000 invånare och servar får- och nötboskapsuppfödningen. Sedan gick jag till Stockman's Hall of Fame. Det är ett museum/utställning om pionjärerna och boskapsuppfödningen. Såg en skylt om camping i den östra delen av stan och kör dit. Det är en helt ny anläggning. En byggnad ser ut att vara ett hotell, en annan servicehus till campingen och däremellan gräsyta för camping. Men helt öppet, inget staket eller häck och de planterade träden är små. Inte så bra och ingen annan campar här heller. Kör inåt stan för att se om det finns annan camping. Ser inget och turistbyrån är förståss stängd på långfredagen. Kör ut ur staden västerut och vänder. Då ser jag skylten till Longreach Caravan Park. Sedan var det dåligt skyltat men jag hittar den, en liten camping som nästan är fullsatt. Bristen på skyltar får senare sin förklaring. Klockan 10 på fm och klockan 4 på em förväntas man ta sin mugg med sig till uteplatsen där det serveras gratis kex och kaffe eller te. Nu är klockan fyra så jag går dit. Trevligt. Hälften av deltagarna har hatt med flugnät så jag hämtar mitt. Låter mig bli fotograferad med flugnätet på. Pratar med andra turister om bilar och resandet. Drar mig tillbaka vid 6-tiden och lagar min mat. Köttsoppa med broccoli. I granntältet bor Thomas (5), Jasmine (7), mamma Sigrid och man. Barnen pratar med mig, leker tafatt och blandar in mig i leken. De fångar gröna grodor och de största de hittar ber de mig plocka upp. När de berättar var de bor låter det som Blybly, undrar vad det är för ställe. De visar mig flera stora grönskimrande skalbaggar, stinkbaggar, i vart fall luktar de illa. Thomas säger att om man tar i dom blir man sjuk. Sigrid kommer och frågar om barnen är i vägen och det tycker jag inte. Hon lånar min lilla konservöppnare och räcker över den till sin man som står och håller i en konservburk. Han bara glor på konservöppnaren och förstår inte hur den fungerar så Sigrid får visa honom. Det sägs att torkan har tagit död på alla dyngbaggar så nu har flugorna (bushflies, blowflies) mycket koskit att föröka sig i.

19/4. Lördag. Påskafton. Barnfamiljen packar ihop och åker utan att ta med sig grodorna, de släpps. Föräldrarna är sura, Jasmine gråter och Thomas ser skyldig ut. Jag tar en promenad till stan. Internet stängt. Handlar på Crazy Clark's (jmr Galne Gunnar!) och IGA, mataffären. Blir sen till 10-fikat men blir sedan sittande till kl halv ett. Campingägaren är alltid med på dessa sammankomster. Han beklagar sig att han inte hinner med det han ska göra, bl.a är det mycket pappersarbete som ligger efter. Han klagar också över tjänstemännen i stan som tar bort hans vägskyltar till campingen. De vill inte ha några skyltar, det är "sign pollution"! Ett ungt skotskt par bor här och har blivit bjudna på bröllop. Problemet är att mannen inte har några snygga byxor. Campingägaren skickar honom till receptionen där frun jobbar. "Hon letar säkert fram ett par av mina byxor som du kan låna", säger han. Om skotten hade haft kilt med sig hade han kunnat ha den. Nu ställdes förståss den vanliga frågan om vad skotten har under kilten! "Ingenting", sa hans fru, "Nothing! I ought to know!" Tar bilen in till stan och köper en sexpack VB och en påse is. Kl 2 går jag till Longreach Powerhouse Museum. Det är inrett i det gamla nedlagda dieseldrivna elkraftverket. Alla besökare måste ha hjälm på sig. Det finns gamla ångmaskiner, bensin och dieseldrivna maskiner. Ett bord är belamrat med diverse gammalt skräp: Isolatorer från elstolpar och från telefonstolpar, glasflaskor, rostiga konservburkar, medicinflaskor och d:o burkar, godisburkar mm, allt från ungefär 1920-tal. Skylten säger att det är "De senaste arkeologiska fynden". Men inga tändkulemotorer här heller och när jag frågar verkar det som ingen riktigt förstår vad det är. Jag har inte sett några någon annanstans heller så de finns nog inte i Australien. Tjugo över fem på kvällen hämtar gratisbuss mig och ett par från campingen (Harold och Kerri) och kör de drygt 20 km till Ilfracombe. Jag frågar Harold om tändkulemotorer men han känner inte till sådana. Vi ska på fårklippningstävling, landskamp mellan Australien och Nya Zealand faktiskt. Gratis inträde men man förväntas köpa mycket öl, mat och lotter. Inkomsterna går till ortens fotbollslag (aussie rules fotboll). Landskampen vanns av Nya Zealand tror jag. Det var individuella tävlingar också. Det var en intressant och rolig tillställning men poängräkningen tog väl lång tid. Den snabbaste av de tävlande klippte ett får på 32 sek.

20/4. Söndag. Påskdagen. Har bokat frukost med underhållning, "Poesifrukost", och en taxi hämtar mig och ett par till vid campingen. Som så ofta ingår transport fram och tillbaka i priset. Vi åker till den östra sidan av stan. I Longreach (4000 inv.)finns nu ca 4 - 5 pubar. För några år sedan var det dubbelt så många säger taxichauffören. Men de andra har brunnit upp, ingen vet varför! I ett plåtskjul, Pioneers Shed, blir vi, säkert hundra personer, utspisade "aussie breakfast". Korvar, stekta ägg, bacon, spagetti, rostat bröd mm. Sedan får vi kaffe eller te kokat i "billy" (det är en plåtburk med lock och handtag) över eld. Det är trångt och jag får en plats vid ett bord där det sitter ett sällskap, "Vickies" (från Victoria) tror jag. De hade anlänt till Longreach i privatplan, en Beechcraft Bonanza. Piloten säger att han alltid flyger IFR (på färdplan för instrumentflygning), det gör honom mindre beroende av vädret. Jag frågade om det var modellen med V-stjärt, som är en gammal klassiker (von Rosen hade en sådan). Men det var en modernare modell de hade. Sedan sång (bl.a Australia Fair), poesi och sketcher (pinsamt nästan, pekoral!), fårklippning, pressande av fårullsbale mm. Allt i samma dammiga lokal med jordgolv där hundarna har fritt tillträde! Hälsovårdsnämnden! Men alla ser ut att ha jättetrevligt. Tillbaks till campingen åker jag liten buss som körs av en av Pioneers Shed's artister. Hade tänkt åka på "hjulångaren" (dieseldriven) Yellowbelly och äta middag med underhållning. En trubadur, Jim, som medverkar där bor på campingen. Men fullbokat. Trubaduren är avundsjuk på min Ford, han lyckades inte få tag på någon sådan utan har en Ford Fairlane Sedan, där han har stora svårigheter att få plats med sina musikinstrument. Han deltar i de flesta förmiddags- och kvällssamlingarna på campingen men vi får inte höra några sånger. Cathy hade ringt. Jag ringer upp. Hon och Peter har blivit bjudna på minisemester i Byron Bay av Cathys jobb. De åker på tisdag och är tillbaka på söndag. Bevattningen på campingen bevattnar även bilen och tältet. Full rusch på tvättmaskinerna och tvättlinorna fulla. Jag går ut på stan. Tar "Chicken Mumsies och chips" på Rumours Coffee Shop. Det stod under "snacks" på menyn men är egentligen en hel middag. Går sedan och tar ett par öl på en av pubarna. När jag kommer tillbaka åker Jim till jobbet på Yellowbelly. Men som sagt, fullbokat, så jag deltar i kvällsmötet, slappar och lägger mig.

21/4. Måndag. Annandag Påsk. Kör först västerut för att se floden (Tomphson) och vänder sedan tillbaka och åker till Ilfracombe. Tittar på maskinmuséet som har sina gamla maskiner stående utmed vägen (traktorer, lastbilar, väghyvlar, grävmaskiner men inga tändkulor) och på Wellshot Hotel som är sedan järnvägen byggdes. Hotellet delades och transporterades på oxkärror allteftersom bygget framskred så att det alltid fanns i närheten av av byggplatsen. Tyvärr stängt så här dags. Platt landskap. Betsmark. Många ihjälkörda känguruer, kadaverlukt. I Baraldine är nästan allt stängt. Fikar, meatpie och kaffe, på BP-macken. I Blackall tittar jag på fossil av trädstubbar (Black Stump) och statyn över Jack Howe, fårklipparen som 1892, med vanlig fårsax, klippte 321 får på 7 tim 40 min. Innehade sedan världrekord även för klippning med maskin. Jag var sedan på en stor anläggning för tvätt av fårull, the Woolscour. Nedlagd på 70-talet men nu museum. Bredvid är en artetisk brunn sprutar 58-gradigt vatten som användes vid ulltvättningen. Pannor höjde temperaturen till kokning på vattnet till tvätten. Vattnet användes också till fåren men det fick rinna ett par hundra meter i ett dike först för att kallna. De visade också en gammal motorsåg med bensinmotor och rund sågklinga. Den såg livsfarlig ut och var också en "widowmaker". Maskinen var tung och vilade på marken men sågklingan var vridbar så att efter trädet var fällt kunde man kapa stammen i längder. Men ibland lossnade klingan och halshögg skogshuggaren. Här finns ett litet knotigt trädslag som växer så långsamt att årsringar inte går att räkna. Mycket hårt virke som inte termiterna rår på och det användes till stängselstolpar. Vanliga sågar och yxor går inte att använda, om man hugger i det trädet går det flisor ur yxan! Tältar sedan på Blackall Caravan Park. På ett av hotellen är det premiär på kinamat. Det var gott. Hela staden tar sitt vatten från borrhål 800 meter djupa med det 58-gradiga vattnet som de är mycket stolta över. "Godast i Australien". Men det luktar svavelväte (ruttet ägg) och måste kylas. Om man tar en mugg "källvatten" får man vänta ett tag så att det kallnar och svavelvätet avdunstar, men sedan är det gott. Men i duschrummet luktar det inte gott av vattnet! Det var bara jag och någon mer som duschade och använde vatten där nu. När det är många gäster på campingen blir det väl olidligt. Ringde hem, Philip skulle just byta till sommardäck på Volvon.

22/4. Tisdag. Harold och Kerri har kommit till campingen på morgonen. De hade kört över Isisford. "Gör inte det!" sa de. De körde en 4WD och hade övernattat vid en creek. Jag borde åka till Charleville och se på det nya observatoriet säger dom. Jag rekommenderade "Woolscour". Kör åt sydost på Landsboruogh Matilda Hwy. I vägdiket någon kilometer utanför stan ser jag något som är vanligt här på utfarterna från mindre städer. Det står en stor skylt med en bild av en soptunna. En bit bort utmed vägen är det grävt en grop, drygt 1 x 3 meter stor och ett par tre meter djup, med något som ser ut som ett handbollsmål över. Jag stannar och tittar, jodå det är meningen att man ska slänga flaskor, burkar, bildäck, soppåsar mm där och "handbollsmålet" är till för att man lättare ska träffa när man kastar soporna från bilen. När gropen börjar bli full kör man ut med grävskopan och täcker över gropen och gräver en ny. I stället för soptipp! Här finns många käcka lösningar som vi kunde ta efter! Fikade på café i Augathella. Gick in på turistinfo i Charleville vid halv ettiden. Hittade inget Internetcafé men gick in på dator/fax/kopiatorfirma och frågade. De pekade på en ensam dator och sa varsågod. AUD$ 6/tim. Fungerade bra men jag hinner inte ikapp efter påskhelgen då Internetcaféer och bibliotek varit stängda. (Det här skrivs alltså lite i efterhand, jag har handskrivna anteckningar som tur är.) Tältade på Bailey Bar Caravan Park. Nästan fullsatt. I receptionen är det, som det brukar, bra turistinformation. De tycker också att Cosmos Centre, observatoriet, är värt ett besök, AUD$ 15. Jag frågar om dom hämtar mig på campingen. "Nej, men jag kan köra dig dit och ordna så du får åka tillbaka!" säger Wendi, den trevliga tjejen i campingreceptionen. "Men du måste åka dit nu närsomhelst och se dagshowen". Nu blir det stressigt för jag ska shoppa, laga mat och äta före kl. 6 för då blir det mörkt. Wendi hittar ett par i en husvagn bredvid mitt tält som också ska till Cosmos Centre och frågat åt mig om jag får åka med. Det gick bra. Åker så fort jag kan till Cosmos Centre och ser "dagshowen". Det är videos, animationer, data, interaktivt, även dataspel. Det handlar om rymden, jorden och miljön. Sedan in till stan och till 4 Sale, som inte hade lammkött. Kör till Food for Less (Woolworth-kedja). Där köper jag vegies + kex och blir sedan tvungen att gå in i "butcherbutiken" bredvid för att få tag i lammkotletter. Hem till campingen och sätter igång med matlagningen. Jag har min plats mitt i smeten och utnyttjar bilen, tältet och grannarnas husvagn för att få lite avskildhet. Jag äter mina lammkotletter med ett par öl i skymningen medan en flock galaher skriker och busflyger. Aussies sitter oftast bara och slappar med öl eller vin till denna tiden. Då går de in i sina husvagnar/husbilar och börjar laga mat med TV:n på. Vid kvart i nio hojtar grannarna på mig att det är dags att åka till Cosmos Centre. De har bekanta i Sundsvall. De har varit där två gånger, första gången vid högertrafikomläggningen (1967) och vid det andra tillfället några år senare kört bil från Göteborg. Vi kommer till obsevatoriets parkering och där är helt mörkt så att personal lyser med ficklampor. Ljuset trasigt. Vi blir visade till en inhägnad med tre teleskop. En guide berättar om stjärnor, planeter, galaxer, vintergatan mm. Allt syns tydligt här ute, det finns mycket lite störande ljus från trafik, gator, hus och fabriker. Inga berg vid horizonten. Stjärnbilderna som är synliga här pekas också ut. Sedan får vi var och en gå fram och titta i teleskopen, bl.a Jupiter (tre månar synliga), en dubbelstjärna och stjärnhopar. Det blev rätt mycket väntetid eftersom ett av de tre teleskopen var trasigt och vi var nog för många besökare, de hade rört till det i bokningen. Plaststolarna var kalla. Men intressant. Vi åker tillbaka till campingen vid elvatiden. Min chafför, David, och hans fru är missnöjda. "För mycket dödtid, de har mycket att göra till invigningen på lördag!" Tysken i tältet en bit bort snarkar.

23/4. Onsdag. Var tvungen att parkera bilen under ett träd och fick ägna lite tid på morgonen åt att tvätta fågelskit.

I duschen var varmvattnet skållhett och kallvattnet också lite för varmt. Artetiskt vatten också här? Glömde fråga, det luktade inte svavel som i Blackall. När jag kör ut förbi campingerceptionen ser Wendi mig och kommer ut och vinkar. Otroligt, här passerar hundratals campare om dagen och man får sådan personlig uppmärksamhet! Man blir på gott humör. Kör österut på Warrego Hwy. Tät bush, men betad av kor. Enstaka kaktusar (Opuntia) stora som träd. Fikar i Morven (fiskkaka och Coke!) på ett vanligt enkelt cafe. Ende kunden just då, det var väl inte i "rusningen". Egentligen såg inte Morven ut som där fanns någon "rusning". Landskapet blir alltmer öppet och inte längre helt platt när Mitchell passerats. Stora betesmarker. Gräset är grönt, de har fått regn här. I Roma vid halv tvåtiden. Tio minuter Internet hos Telstra om man skänker "guldmynt" (en- eller tvådollarsmynt) åt Flying Doctors. OK! Men den datorn klarade inte åäö så sedan e-mailen blivit kollade så gav jag upp. Efter kaffe och maffig bakelse hittar jag riktig dator på datorfirma mitt emot Woolworths. Min svettiga T-shirt känns iskall på ryggen som vanligt när man kommer in i luftkonditionerade lokaler. Nu kom jag ikapp med hemsidan. I mataffären (Woolworths) morsar jag på tysken från campingen i Charleville, han som snarkade! Sedan fick jag på en hylla se små plastdunkar liknande sådana vi köper saft i fast mindre och med ganska stora skruvlock. Vad som gjorde mig intresserad var att de bara var fyllda med något pulver till en fjärdedel, resten luft. Fusk? Nej det var pannkaksmix. Man fyller dunken med vatten, skakar om, och man har pannkakssmeten klar! Jag köper en liten förpackning för att prova. Innan jag kör till campingplatsen jag sett ut kör jag upp till platsen där man utvann gas, QG No.2. Där fanns bara ett par cementplattot kvar men platsen var en park, flera informationatavlor var uppsatta. "Heritage!" Gasen hittades av misstag när man borrade efter vatten som var en bristvara. Det står ett stort borrtorn några hundra meter från min campingplats, jag uppfattade det som en turistgrej men kanske det utvinns gas fortfarande, jag kollade aldrig detta. Jag var ende turisten som vanligt. Så till campingen, Big Rig Van Park, efter att ha tittat på ett boabträd nere vid Bungil Creek. Testar "dunken" med pannkakor. Gott! Men jag fick blanda i mera vatten annars blev pannkakorna för tjocka enligt min smak. Äter pannkakorna med honung på min tältplats på Big Rig Van Park. Massor med galaher här också, de flyger omkring och sätter i de glesa eukalyptysträdens toppar, ständigt tjatande. Av någon anledning blir det inte låg busflygning ikväll. Mitt tält står vid tomtgränsen in till en liten villa. Den såg ganska ödslig ut men sedan kom en ung man hem dit i bil. Efter en stund kom han ut i trädgården (mest gräsmatta) med en liten tjej, 3-4 år, och hämtade sedan ut leksaker åt henne. Hon var jätteglad och pigg och lekte ensam. Sedan gick mannen in och hämtade en korg tvätt och hängde den på en vinda medan han pratade med tjejen (dottern?). Ensam förälder tänkte jag men jag såg inte att dottern varit med i bilen hem och hon var knappast gammal nog att vara ensam hemma på dagarna. Så hör jag en kvinnoröst ifrån huset och mannen avbryter jobbet med tvätten och går snabbt in i huset. Efter en stund kommer han tillbaka och hänger färdigt tvätten och busar med dottern som jublar. När det hörs en röst inifrån går han in men kommer sedan ut och leker med dottern. Mamman syns inte, sjuk eller handikappad?

24/4. Torsdag. Mycket fuktigt på natten och morgonen. Dagg. Kyligt. Kör österut på Warrego Hwy. Gräset är grönt här, det ser ut som försommar. Betesmark med kor och får. På något ställe såg jag måmga getter. Tar en meatpie och kaffe i Miles. Stannade i Chinchilla och gick på museum. Massor med ångmaskiner, lokomobiler, diesel, fotogen och bensinmotorer. Inga tändkulemotorer! I slutet av 1800-talet odlade man kaktusar, sådana med runda platta "leder", Opuntia. De var bra häckväxter. De blir 3 - 4 meter höga och bildar ogenomtränglig häck. Dessutom går frukten, "prickly pear" att äta och göra sylt på och ger även rött färgämne. Men kaktusarna spred sig och tog över betesmarkerna fortare än det gick att röja. Vid första världskriget var det så illa att gårdar övergavs. Bekämpning med gift, bl.a arsenik gjorde folk sjuka. Inte förrän man införde en insekt (mal) Cactoblastis från Sydamerika, fick man bukt med kaktusarna. Malens larver äter kaktusar och efter sju år var kaktusarna nästan borta. Fortfarande växer en och annan kaktus i vägdikena men insekten finns kvar och håller efter kaktusarna. På vägen in mot Dalby såg jag en kolgruva, järnvägsvagnar lastades med kol via konvejer över vägen. Stora fält med en växt som har stora bruna ax (vippor) i toppen. Campingvärden i Dalby kallade den för "solbon" (eller nåt och kunde inte stava till det!) men på turistinformationen sa man "sorghum". Det är durra. Den används till mycket bl.a i choklad, godis och som djurfoder. Här odlas också bomull. När jag checkade in på campingen fanns ingen i receptionen. Jag tryckte på knappen till en ringklocka men inget hände. Då gick jag ut och fick tag i campingvärden precis utanför. "Har du väntat?" säger han, "jag stängde av ringklockan för när jag pratade med de tyska gästerna stod de i dörröppningen så att klockan ringde hela tiden. Sedan glömde jag sätta på den igen. Du borde döda mig!" Sover i bilen på campingen i Dalby, Myall Caravan Park. Här finns monument över insekten Cactoblastis som räddade landsbygden från kaktusarna. Har skaffat pannkaksmix igen! En 2-liters bag-in-box Yalumba Cabernet Sauvignon ($14.25) mjölkas på sitt innehåll och ger dricka till pannkakorna med honung! Konstig blandning kanske men det är gott!

25/4. Fredag. Kylig vind på morgonen. ANZAC Day. Helgdag. Den firar Australiens och Nya Zeelands Army Corps, slaget vid Gallipoli i Första Världskriget. Kör mot Kingaroy men tar av österut upp i bergen till Bunya National Park. Bunya är ett stort granliknande träd med kottar som kan väga 15 kg. När de ramlar i jan - mars får man akta sig! De stora fröna är ätliga, goda och näringsrika men de slår ner med sådan kraft att de får grävas upp ur jorden. Här är tät skog/djungel på relativt hög höjd, svalt och fuktigt. Kuperat! På Gallery & Tearoom tar jag en kopp australiskt kaffe (Atherton Tablelands Arabica) och kaka gjord på Bunya (Macaroon?, bushtucker sägs det). Typ maräng/choklad. Gott. Caféet har tre (3) parkeringsplatser för terrängen är lite besvärlig. En campingplats här visade sig vara totalt fullbokad. Så tillbaka norrut nedför bergen och genom Alice Creek till Bunya Hwy och vidare till Kingaroy. I Kingaroyområdet odlas jordnötter bl.a. Allt är stängt i stan pga helgen utom Mcdonalds, take-aways (snabbmat) och pubar. Flaggor på halv stång, det gick ju inte så bra där vid Gallipoli. Ser en 10 minuters video om jordnötsodling på turistinformationen som också är öppen. Visningen är för mig ensam, som så ofta är man ensam turist. Att det behövs ständigt nya stickprov att analysera för mögelgift i jordnötter gör en lite betänksam, man gillar ju jordnötter... Kylig vind från sydost och det mulnar. Det är ett stort högtryck över Tasmanien som drar upp kalluften. Flera affärslägenheter på huvudgatan står tomma, det ser tråkigt ut. Jag har inte sett något sådant på denna resan, det var vanligt 1982. Jag minns särskilt de många tomma affärslokalerna i Katoomba i Blue Mountains då. Nu fanns där inga tomma lokaler alls. Tar in på Kingaroy Hotel Motel. Tar en XXXX Bitter på puben. Magen inte helt OK men känner mig frisk. T-shirten luktar rök från puben! Dricker ett par glas av min Yalumba Cabernet Sauvignon och går sedan til matsalen. Beställer ett glas rött, Gnangano Shiraz $3.50 + kalvkött med mycket grönsaker och chips (pommes frites), $17.95. Fick vinet meddetsamma men fick vänta på maten i 50 minuter. Alla andra fick vänta också, det var många gäster. Men det blev god mat och mycket mat! Det börjar regna på natten.

26/4. Lördag. Magen känns inte bra. Den enda personal jag ser på morgonen är en städerska så jag lämnar nyckeln till henne. Hon undrar om jag vill betala men jag säger att jag betalade igår (det gjorde jag faktiskt, det var nog inte det vanliga utan man betalar på morgonen: Rummet, telefonen, maten...) och det var OK då sa hon utan att kolla. Det är fantastiskt hur ofta man blir trodd på sitt ord här. Det var ju bra för jag fick inget kvitto av bartendern när jag betalade igår! Och nu var han inte här. På bensinmackarna har de ingen koll på hur mycket man tankar för om man inte inväntar service. "Hur mycket tankade du för?" "35 dollar". "OK" säger de oftast, i sällsynta fall rusar de ut och kollar på pumpen. Att ha räkneverk inne vid kassan är inte normalt här. Kör i regn och tidvis dimma i ganska bergig terräng till Caboolture (staden heter så, kabull´tjö!). På de branta gräsklädda kullarna växer glest med stora eucalyptusträd men ganska många är döda, torra. Gräset betas av kor. Här är mer trafik på vägarna och inne i Caboolture trångt jämfört med vad jag har blivit van vid. Tutande om man tvekar vid trafikljusen. Modern stad, inga tradtionella hotel/pubar som jag kan se. Stannar på en sidogata. Ser "Public Toiletts". Bra. Sedan efter trampande på betongplattor och i betongtrappor hittar jag "Library". Öppet. En timmes bra uppkoppling för $2.25. Vid "Den gamla brandstationens" konstutställning, King St, finns infotavla. Ser att turistinfo finns en bit söderut på Bruce Hwy, det är motorvägen mot Brisbane. Kör till turistinfon. Det gick inte att komma över motorvägen här så vanlig väg till nästa "Traffic Island", "mot" på göteborgska, och sedan är det "too easy". Fick info, broschyrer och kartor. Kör tillbaka och tar in på Cabulture Motel som hör till samma kedja (Budget Motels) som jag besökte i Melbourne och Darwin. Man får just här en burk öl (complimentary!) av valfritt märke när man checkar in. $65/natten, bra standard. Gick en runda på stan. Köpte videoband (DV) till videokameran på K-Mart. Väderrapporten talar om regn de närmaste dagarna (Regn på Sunshine Coast!) och temperaturer på 20 - 25 grader. Tvättar. Blir lite spring fram och tillbaka. Först är torktumlaren upptagen och sedan är det svårt att veta hur många dollar man ska lägga i. En del torktumlare torkar tvätten på några minuter och andra tar ett par-tre timmar på sig. Den här var lite seg. Mulet, 20 grader. Regn senare på natten.

27/4. Söndag. På Caboolture flygplats var det ingen aktivitet pga låga moln. Här finns mest mindre privatflygplan, segelflyg och flygskolor. Ute på flygfältet betade en flock känguruer, utspridda. Jag antar att de måste schasas iväg innan man vågar starta eller landa här. Det privata flygmuseet har en Mustang och en Wirraway som är flygvärdiga och de deltar ofta vid flygdagar. Wirraway är ett australiskt enmotorigt, tvåsitsigt lätt bombplan/spaningsplan från Andra Världskriget. De har en MIG 17 som jag provsatt. Körde till Redcliffe, till slutet av Anzac Avenue vid Redcliffe Point och parkerade på Redcliffe Parade. Jag minns att kuststräckan här var stenig med svarta klippor. Tidvattnet är kanske högre nu och döljer det men en pir (jetty) och en strandpromenad/cykelbana ser ganska nybyggda ut. Beachen vid piren är nog anlagd. Det finns inga vägskyltar till någon turistinformation men på en tavla med en stadskarta (gjord av rostfritt stål) ser jag att det finns turistinformation vid Pelican Park längst nere i söder. Kör dit och får en karta över Redcliffe. Tar strandvägen norrut och stannar och dricker en kopp kaffe med pannkakor på en servering. Letar upp 18 Turner St. där min kusin Cathy och Peter bor. Huset är helt förändrat, en andra våning är tillbyggd. Snyggt. Men inget svar när jag ringer på. Kör till Scarborough Boat Harbour. Fick skriva in mig som besökare på den privata Moreton Bay Boat Club för att komma in och ta en kopp kaffe med bakelse på det ställe där vi, moster Karin, hennes man Lennart och jag tog en öl för 21 år sedan. Vi hade varit ute och fiskat på Moreton Bay i deras motorbåt. Rampen där vi sjösatte båten finns också kvar. Då för tiden var det glest med båtar innanför pirarana, nu är det fullpackat med stora motorbåtar och några havskryssare. Det kom en regnskur när jag gick tillbaka till bilen så jag gick in på en fiskmarknad. Det såldes många olika fisksorter och skaldjur. Trångt, många kunder. De flesta fisksorter kostade mellan 20 och 30 dollar kilot. När jag kommer till tillbaka till Turner St är Peter och dotter Alysha (16) hemma. Cathy kommer hem senare. Jag blir bjuden på god middag.

28/4. Måndag. Cathy och Peter är på jobbet. Alysha har sin sista lediga dag från skolan. Hon fixar frukost åt mig. Jag visar henne mina stillbilder från resan. Internet på Cathys dator.

29/4. Tisdag. Peter kör grönsaker och lite frukt i mixern på morgonen. Han lämnar ett glas av den gröna "soppan" till mig. Mustigt och smakar mera nyttigt än gott, tur att det är söt frukt i. Ensam på dagen med hundarna och katterna. Promenerar i området och till postkontoret på Oxley Ave. Ringer till Travellers Auto Barn i Sydney för att få tips om hur jag ska sälja bilen. Enklast är att sälja till annan turist i Sydney. Här i Queensland blir det inte lätt att finna någon som tänker resa runt och om jag säljer till någon som bor här blir det mera kostnader för "besiktning" ("pink slip"), omregistrering, skatt och nya skyltar. Bestämmer mig för att köra söderut i början av nästa vecka så att jag får tid till bilförsäljning. Cathy har extra mycket att göra på jobbet nu. Hon arbetar för läkemedelsföretaget Herron. Ett annat läkemedelsföretag, Pan, som gör legoarbeten åt andra företag har stängts av myndigheterna i 6 månader för brister i bl.a kontrollen av produkterna. Hundratals läkemedel, främst örtmediciner, har dragits in. Hälsokostaffärer går i konkurs. Cathy hade tidigare underkänt Pan i audit så Herron har inte använt Pan som underleverantör trots att ledningen för Herron pressat henne att godkänna dem. Pan var nämligen billiga. De var tacksamma nu för Herron hade varit illa ute om de anlitat Pan. Men kaos i branchen.

30/4. Onsdag. Tog bilen till Redcliffe Parade (gatan längs stranden) och lämnade film till framkallning, en-timmes service. Köpte bensin. Tillbaka och satte upp mitt tält på gräsmattan och tvättade det. Spolade sedan av både inner- och yttertält med slang. De tre hundarna "hjälpte till". Körde sedan och hämtade bilderna. Tältet torkade fort i solen. Fika och dusch. På kvällarna, när Cathy och Peter kommit från jobbet, äter vi god mat. Besöket här hos Cathys blir inte så detaljerat beskrivet här. Dels har jag inte ro att sitta så länge vid Cathys dator, dels är det nog det faktum att Cathy läser den här sidan. Det är konstigt för jag har inget negativt att framföra, men jag känner mig inte fri att skriva. Liknande känsla jag fick På Broomes Last Resort när Pep installerat datorerna där. Känns dumt att skriva om saker som de som läser vet mer om.

1/5. Torsdag. Ingen helgdag här men jag ser på TV att det är demonstrationståg i de större städerna. Till Newport Marina. Villaområde med vattenkanaler så att alla villor har strandtomt med båtbrygga. Många stora segel- och motorbåtar. Det hade precis börjat byggas för 20 år sedan, Karin och Lennart visade mig området då. Det byggdes i ett uppröjt mangroveträsk och fortfarande har de boende problem med insekter framförallt om kvällarna. Bl.a sandflies bits. Cathy berättade också att många av de första flotta husen som byggdes på den mjuka leran sprack och fick stora sättningsskador. Nu byggs husen på en kraftig betonggrund som "flyter" på leran. Karin och jag handlade då också i Kippa-Ring Shopping Village år 1982. Jag åkte dit och kollade. Kände inte igen. Helt ombyggt nu.

2/5. Fredag. Peters son Kyle, som fyller 13 på söndag, kommer. På kvällen åker vi till Brisbanes South Bank och går på marknad. Sedan äter vi alla fem på en italiensk restaurang där. Min portion blandad "seafood" var utsökt med XXXX-öl till.

3/5. Lördag. Vi var på Seaworld på Guldkusten (Gold Coast). Cathy talar om det som det var en stad men på kartan är Gold Coast Hwy en väg som går österut från Pacific Hwy till Southport och sedan söderut längs kusten genom Surfers Paradise och Broadbeach ner till Coolangatta. C:a 50 km lång. Seaworld ligger ute på en avlång ö utanför Southport. Akvarier, shower med sjölejon och med delfiner. Vi åkte flumride och liknande farkost i undervattensvulkan med utomjordingar i Bermudatriangeln. Linbana. Trots lördag fick inte Cathy vara ifred för jobbet. Paniken som Pan orsakat. Mobilen ringde tills batteriet tog slut. Men vi hade kul. Vi åkte i Peters Holden som han hade genom jobbet. Vi passerade vägtullar i Brisbane men bilen hade "tag", en sändare som gjorde att avgiften betalades automatiskt.

4/5. Söndag. Vi var på marknaden i Brisbane och sedan Lone Pine Koala Sanctuary. Blev fotograferad med koala i famnen. Där fanns många andra djur. Matade känguruer. På kvällen firade vi Kyle 13 år på Sizzlers, restaurang där man betalar och får en huvudrätt. Sedan finns buffé med sallader, frukt, annat tilltugg och dessert som man får äta så mycket man vill och som är gratis. Inga Viktväktare här.

5/5. Måndag. Labour Day, helgdag. Cathy, Kyle och jag åker till Australia Zoo uppe vid Beerwah. Steve Irwin ("Crocodile Hunter"), som äger parken, var där vilket var ovanligt eftersom han reser omkring så mycket. Han gjorde sin uppvisning med krokodilerna så som man sett på TV. Ser fullständigt livsfarligt ut. Han är inne hos krokodilerna där de ligger i dammarna och räddar sig undan med liten marginal när de anfaller. En av hans medhjälpare blev biten i baken för ett tag sedan. Medhjälparen drog upp byxbenet på shortsen och visade ärret. "Den stackars krokodilen nästan dog av matförgiftning", säger Steve. Också här kan man mata känguruer men de hade fått mycket mat och några var inte så intresserade. Cathy bjöd på "kyckling i pyjamas" (Chicken Pam...?) Mycket gott. Tar avsked.

6/5. Tisdag. Kör söderut på Hwy 1 (Pacific). Lite vemodig känsla. Det har varit trivsamt och roligt hos Neuendorfs. Och bara tre veckor kvar av resan. Jag måste också vara tillbaka i god tid i Sydney för att sälja bilen. Stannar en stund i Ballina. Regnskurar hela dagen, ingen värme. Broadwater National Park är en lågvuxen strand-bush med banksiaarter. Kör ut till Evans Head och sedan tillbaka till Pacific Hwy. Tar in på Keylodge Motel i Grafton. C.a 400 km idag. Ser på TV om "Meals on Wheels", australisk variant av hemtjänst där frivilliga, mest pensionärer, gratis kör ut mat till sådana som inte klarar att få hem och laga mat själva. Och som hjälper till med allt möjligt. En promenad på stan. Jag tar ett par öl på en pub och köper med mig ett par Vodka Cruisers. De ser ut och smakar som läsk men med 5% alkohol. På Bridge Restaurant åt jag "Smooth Dory Fillets Mexican". Förrätt: Pumpasoppa (kryddad med dill!), dessert: Chocolate Cup. Gott. Avstod från bastun som skulle finnas på hotellet, mest av "säkerhetsskäl": Var skulle jag förvara pass, pengar, flygbiljett, kameror mm? Jag har aldrig lämnat detta i bilen eller på hotellrum och nu när resan börjar gå mot sitt slut skulle det vara ännu retfullare att bli av med något. Ringer Solbritt på natten, allt lugnt.

7/5. Onsdag. Fortsatte söderut på Pacific Highway. Sockerrör och bananer odlas. Körde in i den lilla (4000 inv.) staden Nambucca vars turistinformation låg nära huvudleden. Väldigt branta backar i stan och fin utsikt över kusten och flodmynningen (Nambucca River) vid Nambucca Heads. Branterna ser ut att vara åsar, inte berg, och det varnas för instabil mark vid krönet. Tar in på Motel Formule 1 i Wallsend, Newcastle. Fint väder idag. Promenad till Licor Land för att köpa Victoria Bitter och Jonnie Walker. Det var ett par tre kilometer att gå men utfartsvägarna runt motellet hade inga övergångsställen, vägarna hade många filer och farten var hög. Det blev att avvakta rätt tillfälle och springa över vägarna. Det var första gången jag råkade ut för detta men jag hade tänkt på det många gånger, trafiken utanför stadskärnan, shoppincenter och bostadsområden är helt anpassad till biltrafik. Att gå där är svårt för att inte säga livsfarligt. På Wallsends idrottsplats tränades fotboll ("riktig" dvs soccer, inte aussie rules).

8/5. Torsdag. Det känns lite nervöst idag, ska ju köra in till storstaden Sydney och jag vet inte om jag hittar. Kartor har jag studerat men jag vet att i den hetsiga trafiken med de många filerna och skyltar som jag missar så är det osäkert. Stategin är att komma in norrifrån antingen det blir via Sydney Harbour Bridge eller Sydney Harbour Tunnel och leta upp Kings Cross. Sedan blir det inte svårt att hitta Bernly Private Hotel. När jag burit in mina väskor där ska jag köra och parkera bilen i parkeringshuset på Ward Ave bakom Fitzroy Gardens. Där finns Kings Cross Car Market. Får se hur det går. Körde söderut på motorvägen (Sydney Newcastle Freeway, M1) vid 10-tiden. Soligt. Temperaturerna är numera som svensk sommar. Bergigt med storvuxen eukalyptusbush. Avtagsvägen mot Sydney svänger från motorvägen åt vänster och är vanlig, 4-filig väg utan mitträcke. Den heter fortfarande M1 men med tillnamnet Pacific Hwy som norr om Newcastle. Krokig och tättrafikerad väg som går genom de mindre orterna norr om Sydney. Får se en biltvätt i Pymble och lyckas vända och ta mig tillbaka till den i den täta trafiken. Kastar vattenflaskor och och mycket annat som jag inte har användning för längre tills sop-bingen blir full. Dammsuger och tvättar bilen, även motortvätt. Lunch i Chatswood på Café Cho Cho. Namnet förklarades när jag suttit där en stund och jag hör ett tåg komma närmare. Ånglok stånkar och visslar, slammer från rälsskarvarna och jag tänker att järnvägen går nära, men jag såg ingen när jag gick in på caféet. Då inser jag att ljudet kommer från en väggklocka i den lilla cafélokalen. Klockan är 3 och den "slår" hel timme. Antagligen visslade den tre gånger, jag räknade inte, var "inte med" från början liksom. Väl framme i North Sydney är det många filer, tät och tung trafik och jag hamnar i en fil som går mot Sydney Harbour Tunnel, byggd av japaner. Får betala vägavgift (i en lucka, bemannat, de som hade "tag" körde i gräddfil) och åker sedan den långa tunneln in mot Sydney City men tar av mot Woolloomooloo, eftersom den stadsdelen ligger nära Kings Cross. Där känner jag igen bensinmacken jag tankade på första dagen för snart ett halvår sedan och hittar sedan lätt William St och Springfield Ave där Bernly Private Hotel ligger. Martin i receptionen känner igen mig efter den långa tiden. "Mr Gustavsson!!" hojtar han. Han känner igen mig! Här har väl passerat flera hundra hotellgäster sedan jag var här i december. Jag bär in väskorna och lite prylar innan jag måste flytta min felparkerade bil. Sopbilen kommer inte fram. Gubbarna lite sura. Här är trångt. Kör till parkeringshuset där bilmarknaden är. Martin hade gett mig vägbeskrivning men jag var för trött och körde fel. Men jag visste ju var det låg, det gällde bara att undvika återvändsgator och enkelriktningar. Det lyckades med hjälp av överträdelse av någon enstaka trafikregel. Parkerar på en annan våning än Car Market men går sedan dit och kollar. "Sämsta tiden att sälja bil", får jag höra. Många bilar till salu, få kunder, låga priser. Och säljarna sitter vid sina bilar i tråkig källarmiljö och avgaser. Ser inte roligt ut. Det är lågsäsong och den har förvärrats av SARS-epedemin. Det är färre utländska packpackers som reser runt och flra arbetsplatser, t.ex vinodlingar har svårt att få arbetskraft. Jag har avtal med Travellers Auto Barn att de köper tillbaka bilen till 40% av vad jag gav. Det känns som det är det enda rätta och då får jag tid att turista i Sydney i stället för att sitta här i parkeringshuset. Jag får inte mer om jag lyckas sälja på "Carmarket".

9/5. Fredag. Frukost blir rostad smörgås och kaffe på den lilla McDonalds på Darlinghurst Rd. Bär fler prylar från bilen till hotellet. Städerskan Krystina lovar ta hand om sakerna som jag inte behöver. Campinggrejorna köper Travellers Auto Barn. När jag tvättade bilen i Pymble avslutade jag med vax men det blev misslyckat, det blev ränder och droppar. Nu polerar jag bort det med Turtle Wax som jag köpte i en liten järnhandel på William St. Det är mörkt inne i parkeringshuset så det är svårt att se men jag tror det blev bra. Lunch: Mixed Seafood på Thai Noodles House. Kollar Internet. Middag på Japansk Restaurang: Kyckling Teriaki (Soya) på ris. Sötaktig smak, gott. Gästerna var bara japaner och så jag. Man år med pinnar. Menyn fanns på engelska också men alla skyltar och anslag var på japanska. Man riskerar ju att göra bort sig och begå etikettsbrott när man går in på utländsk restaurang så här men jag tror det gick bra. När jag gick tittade kökspersonalen (3st) fram genom köksdörren och sa adjö! Cathy ringer och säger att hon ska till Sydney i jobbet på förmiddagen i morgon och vi kommer överens om att hon hör av sig när hon blir klar så kanske vi kan träffas nere i city.

10/5. Lördag. Rensar bilen från ytterligare prylar. Har samlat på mig en del! Jag hittar inga soptunnor så jag sprider ut skräpet i olika papperskorgar i omgivningen. Promenerar sedan till City och ser ut en lämplig mötesplats om Cathy kommer. I så fall kommer hon i taxi och då förmodligen via M5:an. Då blir nog George St bra. Mycket folk på stan. Många "gatuartister" av olika slag, och på torget i korsningen George St/Park St spelade även en gammal stor musikmaskin, ett jättepositiv, som styrs av hopkopplade hålkort som i gamla vävmaskiner på museum i Borås. Det är hetsig trafik här, mycket tutande. Ingen tolerans. Lastbilar dundrar och luktar. Jag går omkring i lågprismarknader på George St och köper lite souvenirer vilket jag knappast gjort alls på hela resan. Jag har sett mycket som jag skulle velat ha men var rädd att få bilen full av grejor. Och nu när jag tömmer bilen inför försäljningen är jag lite tacksam för det, bara "nyttoprylarna" har blivit mycket. Vad sägs om en halv liter ättika som skulle användas på såret om jag blev biten av orm, spindel, insekter, skorpioner eller bränd av maneter. Inte fan hände detta så Krystina, städerskan på hotellet, fick flaskan oöppnad. Cathy ringde kl 14, det var ett par timmar senare än hon trodde hon skulle bli ledig så nu behövde hon boka om flyget om hon skulle hinna träffa mig. Det kunde bara göras på flygplatsen. Det verkar jobbigt, det är redan sent och Cathy är trött så vi kommer överens om att bästa är att vi skippar mötet och hon åker hem med det bokade flyget. I köpcentrum på en av våningarna under Centrepoint Tower. Pitts Level, äter jag lunch på en Food Court. Där kan man köpa mat vid olika diskar runt en plats med bord som de har gemensamt. Tog något mexikanskt. Mycket folk, fick tränga in mig vid ett litet bord med barstolar. Hemma på hotellet vid 15-tiden. Vilade och läste. Gick vid 18-tiden till New Hong Kong Chinese Resturant på Macleay St som är fortsättningen på Darlinghurst Rd. Tog Sweet & Sour Chicken med fried rice och rött vin, $26. Jag var ende gästen till att börja med, jag var tidigt ute. Senare kom ett äldre par. De hade med sig egen vinflaska som de omedelbart räckte över till kyparen, som sedan öppnade den och serverade till maten. BYO, ("bring your own") står det på en skylt vid ingången. Det betyder att man kan ta med egen vinflaska. Åt med pinnar och fick "fortune cookie". Tog senare en öl på Bourbon & Beefsteak Bar på samma gata.

11/5. Söndag. Tvättar på en tvättomat. En man har slängt alla sina kläder, inklusive kallingarna (och rocken) i tvättmaskinen och skyler sig med en handduk medan han väntar på tvättmaskin och torktumlare.

Har spanat på en Sushi-Bar på Darlinghurst Rd. Nu gick jag in. Man sitter och äter japanska maträtter vid en lång bardisk över och längsmed vilken tallrikar med de olika rätterna transporteras med band ut från köket och sedan tillbaka. Tallrikarna går runt på denna "modelljärnväg" framför matgästerna tills någon tar tallriken och äter upp maten. Ni kanske såg Mr Bean fastna med slipsen i ett sådant transportband! Jag ser en kock skymta i köket innanför de små luckorna där mattallrikarna passerar. Ute i matsalen finns bara en personal, en liten japansk tjej som sitter i kassan. Hon ser att jag tvekar. "Varsågod och sitt var du vill!" säger hon. "Där finns dricka, glas och bestick, och tag den maten du vill ha från bandet." Jag undrar vad det kostar och hon bara pekar på väggen. "Du ser det där." På väggen är uppspikat papperstallrikar i olika färger som det står priser på. Maträtterna som drogs fram på bandet låg på olikfärgade tallrikar. Jag fattade så småningom. När man ätit färdigt tar man med sig tallrikarna och tomflaskorna på brickan som står på bardisken och går till kassan. Där ser hon hur mycket det kostar. Det smakade rätt gott men det där sjögräset som riset är inrullat i kan jag vara utan. Går sedan till Woolloomooloo Finger Wharf Pier. Det är ett stort hamnmagasin som byggts om och nu hyser flotta restauranger och lägenheter. Vid bryggorna ligger stora motor- och segelbåtar. Mycket folk på restaurangerna, det är Mors Dag. Byggnaden har stora volymer öppna inuti och lyft- och transportanordningar från tiden som hamnmagasin finns kvar. Tar en öl på Woolloomooloo Bay Hotel. Middag på India Down Under på Maclay St. Lagad på lamm, kryddad "medium", med ris och rött vin.

12/5. Måndag. Tittar in på Car Market. Många bilar, inga köpare. Säljarna har samlat sig på en plats med sina bord. En tjej som jag pratade med i torsdags är fortfarande kvar. Hon känner igen mig och kommer springande. Hon tycker jag ska försöka sälja här iallafall. "Vi har så trevligt här, dricker öl när någon lyckats sälja sin bil". Men jag går till Travellers Auto Barn. En grävskopa gräver av en vattenledning. Föraren lägger sedan skopan över för att stoppa "fontänen" men vatten forsar fram och det är svårt att ta sig fram utan att bli våt. Bilar skvätter ner fotgängare längs William St. Hos Travellers Auto Barn är det lugnt, tomt på kunder. I december var här alltid folk som tittade på bilar. Får bokat tid till återköp till 19/5, nästa måndag. "Försök gärna sälja bilen under tiden", säger de. Jag har ingen lust att sitta i Car Markets parkeringshus och vänta på köpare som inte finns. Turistar i stället. Tar 11:45-färjan från Circular Quay 2 till Taronga Zoo i Mosman norr om Sydney Harbour. Detta Zoo ligger på en bergsida så det är lämpligt att börja uppifrån. Tar linbanan dit. Det är stora arbetsplatser i parken, bl.a "byggs" en asiatisk regnskog, så delar av parken är avstängd. Såg intressant "fågelshow". Australiska fåglar som flyger helt fritt och gör konster. En galah tog ett dollarmynt som någon i puliken höll upp och lade det i instruktörens bröstficka. Fågeln plockade sedan upp myntet och flög tillbaka med det. En sällsynt, stor vit havsörn fanns också. Alla andra fågelarter i showen hade jag sett i det vilda förut. Fotograferade echidna (ser ut som igelkott), som jag sett från bilen. Ett näbbdjur i ett akvarium kunde jag också filma. Eftersom en färja hade havererat gick inte återfärden direkt till Circular Quay utan det blev gratis sightseeing i vikarna väster om Mosman där vi lade till vid flera bryggor. Här bor man flott i fina villor på de branta bergssluttningarna ner till vattnet. Där låg många lyxbåtar på svaj. Tillbaka till Circular Quay vid 15-tiden. Cajun Burger på McDonalds på Alfred St c:a 100 meter söderut från färjelägena.

Middag serveras oftast från kl 6 men före åtta är det ganska tomt på restaurangerna. Gick till Daikoku Japanese Steakhouse efter åtta. Jag får sitta vid ena kortsidan på ett bord, på andra kortsidan sitter ett japanskt par. På vardera långsidan skulle det plats tre-fyra personer men det blir inte fler och ena sidan visar sig vara reserverad för kocken. Får vin, soppa, sallad, kryddsåser och ris ("steamed") serverat. Pinnar enda redskapen så soppan dricks direkt ur skålen. Jag får ju se efter hur de andra gör. Serveringspersonalen ställer tallrikar med (rått)nötkött, fiskfiléer, grönsaker, böngroddar och något slags skaldjur på kockens sida av bordet. Sedan kommer kocken, hälsar och tackar mycket artigt, och börjar med att tända gasolen och olja in och strö salt på den svarta plåten som bordet till större delen består av. Det är en stekplåt! C:a 35 cm kant runt där gästerna sitter. Tallriken av stengods står till hälften på plåten och hålls på så sätt varm. Kocken börjar med att lägga de tre skaldjuren på plåten och hälla någon sås över. Det steks och flamberas, eld och lågor en halv meter ifrån mig. I en tidningsartikel från öppnandet av stället står det att det är "fint" om kocken stänker på en! Tidningsartikeln satt inom glas och ram på väggen här. Citronklyftor pressas över skaldjuren. Kocken bugar och tackar när han serverar oss var sitt "skaldjur" och börjar sedan steka grönsaker och böngroddar. Den japanske killen smakar på skaldjuret så det gör jag också, doppat i sås. Mycket gott. Det går lite långsamt men så får vi (jag först) grönsakerna och sedan böngroddarna. Vi börjar doppa och äta. Kocken börjar med fisken och sedan köttet. Vänder bitarna flera gånger och frågar hur vi vill ha köttet (mig först). "Medium" var vad jag sa. När biffarna var brynta delade kocken dem i tärningar, skar med kniven direkt mot plåten. Sedan blandade han tärningarna och serverade så japanen hade nog beställt medium också. Tjejen fick fisken. Det japanska paret vid andra änden av bordet äter mycket långsamt. Visar varandra nästan varje matbit och diskuterar. Ibland tillkallas personal, inte kocken, för konsultation. Matbiten vrids och vänds och det blir långa diskussioner. Tjejen åt fiskfiléer annars hade vi beställt samma. Maten var mycket god och det såg snarare ut som utseendet på matbitarna som var intressant. De verkade inte missnöjda, rösterna var mycket lugna. Var det hela ett sätt att vara artig? Det tog väldigt lång tid, trots att jag ätit mycket långsamt så hade de inte kommit halvvägs när jag bad om notan. $24,90, betalade och gick. Hela personalen bugade. Det var god mat, mycket godare än Triyakikycklingen jag åt här bredvid för ett par dagar sedan. Störtregn när jag går "hem".

Det har inte gått att få reda på om det är några båtar som gör fisketurer ut i Sydney Harbour. På turistinformationerna är man oförstående men jag vet ju att Rex Hunt ("Fiskegubben" på Discovery Channel) har varit ute med "Fishing Charter" här.

Gör en lista på återstående sevärdheter.

AMP Tower
Australian Museum of Natural History
Cadmans Cottage (The Rocks)
Chinese Garden (Darling Harbour)
Customs House
Chinatown
Monorail
Metro Light Rail
Sydney Fish Market, Bridge Rd
Powerhouse museum
IMAX (biograf)
Australian National Maritime Museum

13/5. Tisdag. Kraftiga regnskurar. Svalt. Jag rusar ut när det håller uppe och äter och köper tidning. Ser på TV att det är översvämning i södra förorterna. Dramatisk helikoperräddnig av ett par som sitter på biltaket i det strömmande vattnet. Stora problem i trafiken. Kings Cross ligger högt så här blir inga större svårigheter.

Resandet till Australien har minskat beroende på Irak-kriget, terrorhot och SARS. QANTAS har det besvärligt, flygtrafiken på t.ex. Hong Kong har minskat med 46%.

Lunch på Macleay's Pizza. Det var lite improviserat, räddade mig nämligen in där från en regnskur. Middag ikväll åt jag på Fontaine Café, Kings Cross, nära Frizroy Gardens. "Island Chicken" med glas rött vin. Gott. Sitter på uteserveringen som har tak av segelduk(?) och transparenta mjukplastväggar till skydd mot regn och vind. Lite svalt trots gasoldrivna terrassvärmare. Här har jag beställt mat och dryck och blivit betjänad av samma person hela tiden men när jag betalar blir det utan dricks. Normalt ger man inte dricks i Australien men på turistorter och i städer som Sydney blir det vanligare med dricks. Australier gillar inte detta: "Djävla turister som kommer dragande med sånt skit, det vill vi inte ha här!" Jag har gett dricks någon gång när jag fått särskilt bra service. Ofta är det så att man beställer vid en bardisk och kocken kommer ut och serverar eller man beställer vid bordet och ändå kocken serverar. Ofta serverar en annan person om man beställer efterrätt och ytterligare en annan person tar betalt. Ibland får man gå till en kassa och betala. Så det blir inte naturligt att ge dricks. Idag får man passa på att gå ut mellan regnskurarna. Kommer inte längre än till Bourbon & Beefsteak Bar där jag tar en öl. På vägen hem ytterligare en öl på Empire Bar. 110 mm regn hade det kommit söder om Sydney i natt, här bara 60 mm. Detta vädret ska fortsätta i 3 - 4 dagar till. Tur att jag inte är ute på vägar eller campingplatser. Men i det inre av delstaten (New South Wales) är det fortfarande torrt ser jag på TV. Inget riktigt regn på tre år. Där man brukar odla vete eller canola (raps) ser det ut som öken.

14/5. Onsdag. Kraftiga regnskurar. Handlar på Coles Kings Cross Express, den enda mataffären jag sett i området. Den är ganska stor men är svår att hitta trots att den ligger i korsningen Darlinghurst Rd och Bayswater Rd eftersom den ligger under jord så det enda man ser är skylten vid ingången till ett mindre shoppingcenter med café, foto- och telebutik, klädaffär och med ingång direkt från Darlinghurst Rd en resebyrå. Men om man tar rulltrappan ner ser man först en fruktaffär på vänster sida och rakt fram ingången till Coles Kings Cross Express välsorterade mataffär. Mängder med olika fruktsorter och kött (men luktar det inte lite surt från den manuella kött- och delikatessdisken?). Jag köper frukt, juice, nötter, mandel, snabbnudlar i plastbägare, yoghurt, kex (Arnotts) och honung. Nytt hårschampo av märket Head&Shoulder köpte jag också för jag har slängt flaskan med Sunsilk som jag köpte för ett tag sedan i en affär som inte hade mitt vanliga schampo. Det resulterade i fett hår och klåda i hårbotten så det ska bli skönt att få riktigt schampo. Jag småspringer tillbaka till hotellet för att inte bli alltför blöt i regnet. Som tur är är det oftast tak över trottoarerna. Går sedan ut och äter lunch i närheten av hotellet, på Det lilla stället India Curry Point. Lamm och ris, gott. Hem och tittar på TV. Ett område söder om Sydney förklarat som katastrofområde på grund av översvämningarna. Gick till Bourbon & Steakhouse Bar vid halv åttatiden på kvällen. Där var mycket folk. Det är besättning från ett amerikanskt örlogsfartyg, USS Lassen, som bor här. Ingen har uniform. Jag äter sirloin steak som jag beställt och hämtat vid bardisken. Gott men stor portion, får inte i mig alla chipsen. Sätter mig i ett sidorum och äter. Inga lediga bord så jag sitter med ett par amerikaner. Det finns många bilder, flaggor och saker från Amerika på väggarna. Flera jakttroféer, djurhuvuden, de flesta från amerikanska djur, buffel, bergslejon, hjortdjur... De är inte uppsatta inför flottbesöket, de fanns här förut, det är en amerikansk bar. Irakkriget pågår, här trängs många amerikaner, och jag ser inte några säkerhetsåtgärder. Det är fritt fram och lätt att placera en bomb. Det oroade tydligen ingen och inte mig heller.

15.5. Torsdag. Regn. Gick in i en butik där de säljer mobiltelefoner och frågade var man lämnar gammal mobiltelefon. De visste att det fanns återvinning av telefoner men inte var man lämnar dem. "Släng den i soporna!" I en annan telebutik fick jag rådet att gå till pantbanken, var man lämnar telefoner till återvinning visste dom inte där heller. Rekogniserade vägen till Travellers Auto Barns verkstad på Harmer St där jag ska lämna bilen. Från parkeringshuset via Ward Ave och Craigend St till William St. Där gäller det att komma ut i högerfilen för högersväng till Bourke St. Där är trafikljus. Från Bourke St till den lilla Harmer St är det vänstersväng, lätt. Men jag upptäckte att i rusningstrafik morgon och kväll var det inte tillåtet att svänga vänster vid trafikljusen William St/ Bourke St. Det är ju vänstertrafik så det borde inte vara några problem men där finns ingen speciell fil för vänstersväng och man skulle behöva bromsa in före den skarpa vänstersvängen och sänka tempot i vänsterfilen. Det accepteras inte, här på fyrfiliga William St är det högt tempo som gäller! Åt senare på Oporto Chicken på Roslyn St. Gott och billigt men plastallrik och plastbestick. Lyckades gå en runda på Bayswater Rd och Victoria St i området utan att bli alltför blöt. De har flera restauranger och hotell. På Victoria St finns också backpackershotell. Det är gått om sådana i Kings Cross. Så man kan bo billigt om man vill bo i sovsal.

16/5. Fredag. Regn. 16 grader. Har blivit förkyld. Stannar inne och tittar på TV. Äter nudlar värmda med vatten från vattenkokaren. Honung, snabbkaffe, kex och TimTam.

17/5. Lördag. Ont i halsen. Ingen feber tror jag men tar det lugnt idag också. Fortfarande regn men varmare idag.

18/5. Söndag. Uppehållsväder. Känner mig lite bättre och går till Darling Harbour. Det tar en halvtimme. Där går jag in och ser Chinese Garden, park "ritad" i Kina. Ovanlig trädgård utanför Kina. Mycket vatten, även vattenfall, broar och flera byggnader. Naturstenar lagda så att man tycker de föreställer djur, människor och drakar.

Sedan till Powerhouse Museum. Inrymt i en gammal kraftverksbyggnad. Där finns allt möjligt, aboriginsk konst, datorer, leksaker, uppfinningar, flygplan (en hel Catalina hänger i taket!), bilar och ångmaskiner.

Gick på bio. "Adrenaline Rush" på IMAX, storbild och mest handlade det om att hoppa fallskärm från flygplan och från bergskanter i Norge (Eikedal). Det kändes som man var med! Filmen var producerad av svenskar.

19/5. Måndag. Soligt och lagom varmt på morgonen. Min hals är inte bättre, ungefär som igår. Vid niotiden kör jag till Travellers Auto Barns verkstad på Harmer St och lämnar bilen till John. Jag hade parkerat på gatan utanför och John går ut och hämtar in bilen till verkstaden. Den "provkörningen" på 20 meter är den enda koll han gör. Jag har kört 28000 km. Enligt reglerna för återköp ska man serva bilen varje 5000 km, annars blir det avdrag på priset med $150 för varje kvitto som fattas, men jag lämnade in bilen var 10000:e km (enligt instruktionsboken) så det fattades tre kvitton. Men en service kostar $160 - 170 så det gick med lite vinst. Egentligen krävdes bara oljebyte men jag tyckte det kändes bra att få bilen kollad där ute i väster, med hettan, ödsligheten och de stora avstånden. Jag fick $2000 inklusive betalningen för campingutrustningen. I december, när det är brist på bilar, kan man få betydligt mer. Men det känns bra ändå. Allt har ju gått över förväntan. Checken jag fick kunde jag bara få ut pengar på i ett speciellt bankkontor, Westpac Banks lilla kontor uppe på Darlinghurst Rd. Det råkade ligga hundra meter från mitt hotell! Jag går dit och hämtar pengarna. Handlar lite och äter sedan nudlar på rummet. Går sedan till The Rocks och tar en öl på Fortune of War, Sydneys äldsta pub. Meatpie på ett café. Tittar på Cadmans Cottage, ett litet stenhus bevarat sedan den första bosättningen på 1700-hundratalet. På återvägen tittar jag in på Travellers Auto Barns kontor på William St och pratar med Peter "the Dane" och Lisa Award. De tyckte att jag skulle ringt från Kununurra inför hjullagerbytet så skulle de hjälpt mig pruta ner kostnaden. Nu har jag några dagar tills återresan den 25:e. Har på telefon bokat heldagstur till Hunter Valley på torsdag. Vinprovning bl.a. Det har jag inte gjort trots flera besök i vinkällare. Det har aldrig funnits camping eller billigt hotell i närheten av där det funnits vinprovning. Det är nog ingen slump.

På kvällen går jag till ett inneställe, Bayswater Brasserie, och bjuder mig (det är min födelsedag!) på roasted blue eye cod med "Jerusalem" kronärtskockor och ett glas riesling. Dessert: "Turkish Delight" och ett glas Black Noble (australiskt starkvin, liknar tawny port). Förut när jag varit ute och rest har jag gått ner i vikt, inte den här gången.

20/5. Tisdag. Vid 10-tiden på fm tar jag Sydney Explorer, en sightseeingbuss som går en tvåtimmarsrunda i stan. Jag går på bussen på hållplatsen vid Global Gossip på Darlinghurst Rd. Man kan hoppa av vid hållplatserna och hoppa på en annan senare. "Hop on, hop off!" Gäller hela dagen. Den går via Potts Point och Sydney Harbour Tunnel till North Sydney och tillbaka över Sydney Harbour Bridge ("Rockhängaren"). Genom innerstan till Pyrmont där jag går av vid Star City, jättecasino. Imponerande entré med jättetrappa och vattenfall! Jag spelade inte. Besöker National Maritime Museum. Guidad tur inne i muséet (en timme) och på jagaren Vampire (40 min). Som vanligt är guiderna oavlönade voluntärer. Går också genom u-båten Onslow. På Maritime Heritage Center mest små segelbåtar och jollar, inte olika svenska (t.ex Blekingeka) och små gamla bensindrivna inombordsmotorer. Promenad tvärs över halvön till Pyrmont Bridge och Fish Market. Satte i mig några panerade räkor och filmade många fisk- och skaldjursarter som såldes på marknaden. Räkor t.ex finns flera olika arter och man kan köpa dom kokta eller råa. Samma sak med krabbor, kräftor (söt- och saltvattens) och med hummrar. Dessutom finns skaldjur, t.ex "bugs" som inte liknar "någonting". Mycket mer och större än Göteborgs "Feskekôrka". En annan viktig skillnad är att vid varje fisk- eller skaldjur finns skylt med artnamn och PRIS! Det är tråkigt att inte finns skyltar med priset i "Feskekôrka". Tog en öl i en bar medan jag väntade på Sydney Explorer-bussen som tog mig till Kings Cross igen. Klockan hade hunnit bli kvart över fyra och jag tog en fika på rummet och vilade mig tills jag gick ut vid 7-tiden och tog en HRC Special Bacon & Cheese-burger på Sydney Hard Rock Café på Crown St. Runt om på väggarna fanns bilder, autografer och prylar från kända musiker. Bredvid mig Beatlesbilder och deras autografer och en bit bort en skjorta och en hatt som varit Jimmy Hendrix's.

21/5. Onsdag. Fint väder. Tvättade i "tvättomaten" ett kvarter bort. Fungerar bra här. Maskinerna, sidomatade, stannar inte när centrifugeringen börjar som ofta hände i de toppmatade maskinerna ute på campingplatserna (obalans). Gick till Car Market. Det var ännu fler bilar nu. De står även på platser som inte hör till marknaden. Några spelar bordtennis. Jag ser ingen köpare. Videofilmar det hela. Säkerhetsvakt har väl sett mig i någon övervakningskamera och kommer. "Du är väl inte reporter?" frågar han och låter som om det inte hade varit bra. Jag lugnar honom. Pratade med en österrikisk tjej som satt i en hög med campingprylar framför sin van som hon ville sälja. Hon skulle till Nya Zealand och behövde pengarna. Det verkade inte hoppfullt.

Promenad genom Royal Botanic Gardens. Skyndar mig när jag går under träd med många flygande hundar och undviker att trampa i den grönaktiga spillningen. Har klarat mig hittills. De såg ut att vara ännu flera, men kanske syns de bättre nu när lövverket är glesare. Ingen guidad tur i operahuset, inställt pga för många pågående repetitioner. Gourmet Chicken Pie på The Baker's Oven Café i The Rocks. Köper på hemvägen ett custard apple, en stor grön frukt med mjukt skrovligt skal. Saftigt vitt fruktkött med mild smak. Gott. Kärnor nästan stora som bondbönor.

Darlinghurst Rd och Victoria St fortsätter söder om William St och där finns också restaranger, mest italienska och thailändska. Tog en pizza på Danny's de Bucedlo, Victoria St. En spritaffär i närheten, Garage Cellars, hade en massa gamla begagnade bildelar liggande ovanpå kylskåpen med öl och vin.

22/5. Torsdag. Kl. 7.40 med Visitour mot Hunter Valley för vinprovning. Vi var tio stycken plus föraren, minibussen fullsatt. Sju personer klev på i Sydney (jag var först) och tre i Cessnok, hunter Valley. Ett tiotal "slott" hann vi besöka och provade vita (mest Semillion och Cardonnay, inga Riesling) och röda (Shiraz, Merlot och Cabernet Sauvignon), men även starkviner. En video som visades i bussen medan vi åkte de c:a 200 km till Hunter Valley gav förklaringen till hur de enormt stora vinodlingarna i Murrayområdet kunde skördas: Maskinplockning, druvorna skakas av klasarna och arbetet utförs på natten. Ju lägre temperatur vid plockningen desto bättre kvalitet. Det var goda viner. Vi provade först på Iron Gate Estate. Semillion, oaked Semillion (ekspån i de rostfria jäskärlen), Mirenio, unwooded Chardonnay, Chardonnay och Shiraz. Vi gick en rundtur i de nybyggda lokalerna. Allt var splitternytt, tillverkningen började år 2000. Vi fortsatte till andra vintillverkare: Draytons, Tempus Two Winery, de Bortoli. Vingårdarna i Hunter Valley är inte särskilt stora så för att täcka efterfrågan på vin köper vingårdarna här mycket vindruvor eller must från andra distrikt, mest Murray. Ett par tyska tjejer jobbade med vintillverkning hemma i Pfalz, Tyskland, och hade många frågor och kritik. "Corked" sa de om ett par viner och fick med tvekan medhåll av personalen. Jag kunde inte känna någon korksmak. Vi provade också goda ostar och godis. Vi fick presentera oss vid lunchen. Två tjejer från Sydney var "nannies", en från Wales (GB) var sjuksköterska. Tjejen från San Diego sålde försäkringar. Flygplatsen i San Diego ligger tydligen på samma plats nu som 1969 när jag var där. Planen kommer lågt över hustaken när de ska landa på flygfältet som ligger som en pir ut i havet. Mannen från Washington hade jobbat med data åt US federala myndigheter och hans fru var utvecklare av kosmetika hos Max Factor. Jag noterade att hon hade några finnar i ansiktet! Det visade sig att bussföraren på 80-talet jobbat hos en Volvo- och Jaguarförsäljare i Sydney. Han gjorde PDI, kollade bilarna före leverans till kunderna. "Var ni nyktra när ni tillverkade bilarna? Vi hade ofta jobb i tre dagar för att få ordning på varje bil. Men Jaguar var värre!" Jag köper inte något vin på "slotten" men en Brie-ost, den var god. Det började mörkna när vi började återfärden mot Sydney. Vi var trötta av upplevelser, mat och dyck... Men efter ett par timmars vila på hotellrummet går jag ut på restaurang! Tasso på södra delen av Victoria St. Åt casello(?) med kalvkött och griskött. Rött vin.

23/5. Fredag. Guidad tur i operahuset. Jag visste inte att det var så stort. 600 personer jobbar här med biljettförsäljning, information, garderober, säkerhet, underhåll mm. Konsertsalen är störst, 2600 platser, har världens största manuella orgel (10000 pipor). Opera/balett- salen öster därom är lite mindre. I "källarvåningen" finns fem mindre scener. Guiden, en äldre man, var mycket skicklig. Han lyckades få oss att tro att denna turen var ovanlig, att han visade oss saker som han egentligen inte fick visa. Ibland fick vi skynda oss så att säkerhetsvakterna inte skulle se oss, allt var videoövervakat. Vi skulle gå utmed väggarna så vi inte skulle synas! Det var också många "riktiga" vakter, de hade blivit många fler efter terrorhoten. Någon gång när han ringde och bad någon starta en maskin eller tända ljus sa han att "detta kommer att kosta mig två öl på puben ikväll". När alla lampor är tända i operahuset drar de lika mycket ström som en mindre stad på c:a 10000 invånare.

Turen tog drygt en timme. De blir olika eftersom de oftast inte släpper in turer i lokaler där det pågår repetetioner.

Sedan gick jag till The Rocks och uppför c:a 320 trappsteg (räknat från Argyle St) till utsikten på sydöstra tornet (pylon) på Sydney Harbour Bridge. Fin utsikt och vädret fortfarande bra. Det vandrar grupper på brons överdel, BridgeClimb är populärt men dyrt, c:a $A160. TV-vädret hotar med regn i morgon. Middag på Iguana Restaurant på Kellert St. Barramundi, Chardonnay, Sticky Date Dessert med portvin (Galway Pipe).

24/5. Cathy tog flyget från Brisbane hit, hyrde bil och hämtade mig i Kings Cross vid halv niotiden och vi åker till Crown St där Cathy handlar sportkläder åt Peter och sig själv. Vi var ute och åkte hela dagen vid kusten, söder och norr om Sydney. Först till Bondi Beach. Det var mulet, lite kyligt och åska i sydost. Men i vattnet var det många surfare. De hade ganska bra vågor att surfa på. Vi åkte norrut längs halvön. Fin utsikt från de höga klipporna, stora eleganta villor. Watsons Bay, Vaucluse, Rose Bay och Double Bay. Sedan via Sydney Harbour Bridge till Mosman och Manly. Det åskar och blixtrar men inget regn hittills. Sedan norrut, Mona Vale, Avalon och Palm Beach längst upp på halvn. Branta klippor och stora eleganta villor med enorm utsikt. Vägarna är branta, smala och krokiga längs bergssidorna. Det är trångt och besvärligt med parkering vid husen. Ibland går vägen i nivå med taknocken på husen nedanför. Inget hus är den andra lik, helt olika byggstilar, material och färgsättnig. Vid varje beach många surfare, vattentemperaturen 20 - 21 grader, i luften 17 - 18 och blåsigt. På återvägen mörknar det, klockan är väl fem och nu har vi regnvädret över oss. Trafiken in mot Sydney går långsamt trots lördag och Cathy får dåligt med tid att lämna tillbaka bilen och hinna till flyget. Hon ringer från flygplatsen, allt gick bra. Det har varit mycket trevligt!

Sista kvällen i Sydney går jag till Iguana Restaurant på Kellert St. Samma ställe som igår, trevligt. Namnet kommer från en film, "The Night of the Iguana" med Richard Burton, Ava Gardner, Deborah Kerr...Jag får förrätten Garlic Prawn fräsande på brännhethet gjutjärnstallrik, kycklingbröst med camembert, Chardonnay, blandad frukt brulé och Grandfather Port.

25/5. Checkar ut från hotellet. Minibuss hämtar vid hotellet. Regnväder. Flyget går vid 16.30. Jag hade sett fram mot att resa i ett halvfullt jumbojet men Thai fyller planet med passagerarna från ett Lufthansaplan som annars skulle flugit till Europa halvfullt. Byter plan i Bangkok (på flygplatsen går en del personer omkring med ansiktsskydd av rädsla för SARS) och i Köpenhamn och är i Göteborg på måndag förmiddag.

26/5. Måndag. Efter en händelsefattig flygresa är jag framme på Landvetter några minuter före utsatt tid. Transportbandet för bagaget startar precis när jag kommer dit. Första väskan som kommer fram är min! Jag går ut genom tullen och där utanför står Solbritt och väntar...

20090311