Artikel om New York

personer har läst artikeln sedan 25 juli 2000!

nycbanner

NEW YORK – PÅ VÅRT EGET SÄTT

Ulla Karilampi

Publicerad i: MåBra 10, oktober 1999, sid 68-70

Jakten på graffitti

Har ni någonsin rest med en tonåring i den där åldern då man tror sig veta och klara av allt? Som förälder blir man omyndigförklarad och får finna sig i att snällt traska efter sitt barn. Jag traskade efter Ilja genom hela New York City i Jakten på Graffitti. Sådant hittar man inte i guideböcker, så jag hade beställt en gratis guidetur från Big Apple Greeter med särskilda önskemål om graffitti-ställen.
Ilja hade förväntat sig en ung kille som han kunde smyga ut och måla med på natten. Vår japanska kvinnliga guide var inredningsarkitekt och hade bott i Harlem som student.

En oväntat skådeplats för graffitti var metrospåret mot Bronx Zoo. Tåget kör sista sträckan ovanför marken och man har bra utsikt över en sliten stadsdel med massvis av åtråvärda "tags".

Medan Ilja lite senare kryssade ut och in i affärerna på 125:e gatan i Harlem, stod jag i skuggan och fläktade mig. Det var hett och fuktigt. Alla gick omkring med vattenflaskor. Undra på det, kranvattnet luktar klor. Iljas byte bestod av en märkes-jacka för 24 dollar och band och cd-skivor med hiphop-musik, varav en del rariteter. Ilja och expediten var rörande överens om det.
Även Apollo Theater, där Michael Jackson en gång uppträdde med Jackson Five, ligger här på 125:e gatan. Onsdagskvällar strömmar folk dit från hela stan för att lyssna på amatöraftonen; inträdet kostar runt 12 dollar.

Safe - and happy

Övriga tider känner man sig verkligen som en minoritet i Harlem - inte ett vitt ansikte så långt ögat når. Med de svarta afroamerikanska invånarna verkade inte bry sig om vårt intrång, inga glåpord, hätska kommentarer eller ens en blick. Stämningen var lugn. Men för att inte riskera att väcka den björn som sover tog jag bara ett enda snabbt kort av gatubilden. Better safe than sorry, som amerikanen säger.

När man väl fattat gatusystemet är det lätt att hitta. Hela stan är som ett gigantiskt schackbräde. De flesta gator löper genom hela ön och är oändligt långa. Vet man vilken tvärgata som ligger i närheten hittar man i ett nafs. Annars får man gå och gå.

Trottoarer och gator är ojämna och foträta skor är det enda gångbara. De flesta springer omkring i sneakers, DKNY, Donna Karan of New York, hör till de trendigaste märkena. Den smarta tar med sig två omgångar skor att byta mellan. Och en megaflaska fotdeodorant! Trots att man vet vart man ska kan det hända att man går dit förgäves. Allt ändras i en rasande fart. Turistbyrån, där jag räknat med att plocka på mig Official NYC Guide med bra rabattkuponger, har flyttat. Till slut lokaliserade jag en liten vagn utanför Grand Central Station som ersättning för turistbyrån!

Turist-tips

Tur man har Internet hemma! Det gav mig en aning om saker och ting i förväg. Innehållsrika sajter: turistbyrån New York Convention & Visitors Bureau, NYC Tourist och New York City Reference. Vill man veta var man kan bo, äta och roa sig finns gratisveckotidningen Village Voice på nätet.

Turistvänligt är ett Metrocard för 17 dollar. Med det kan man åka hur mycket man vill på tunnelbana och bussar i en hel vecka. Tunnelbanan är snabbast och smidigast. Vi såg inga otrevligheter alls i tunnelbanan, inte ens klotter. Men för att vara på den säkra sidan undvik vi att åka efter tio på kvällen.
Taxi tar man på gatan. Till Iljas förvåning fick vi bara tysta taxichaufförer, ingen av den ökända prata-oavbrutet-hela-tiden-varianten, som Mel Gibson i filmen Sammansvärjningen. Gatubilden var väldigt blandad, och de flesta expediter, allt ifrån passkontroll till närmsta snabbköp, var latinos eller afroamerikaner.

Det är inte lätt att urskilja New York-bor från turister. Undantaget är vid fem, sex då affärsfolket pendlar hem. Då kan man lugnt anta att mannen i kostym och kvinnan i dräkt är från stan.
Men fina kläder innebär inte nödvändigtvis att de jobbar på börsen eller något annat prestigefyllt. Även i affärer och varhus är anställda fint klädda. På fritiden däremot kan folk dra på sig hur slappa kläder som helst.

I skyltfönstren är det svart och leopartmönstrat som gäller. Ungdomarna på gatan kör med extremt vida jeansben, typ maxibyxor som jag sydde själv på 70-talet. Till min stora besvikelse såg man inga riktiga freak-typer som på Ricki Lake Show.

Lugna gatan

Något annat man genom tv:n lärt sig förknippa med New York är våld. Jag var lite orolig för att vi skulle bli nerslagna eller åtminstone rånade. I själva verket råkade vi inte ut för något kriminellt eller ens såg något suspekt. Vi såg knappt några poliser heller. Inte fler än hemma i Göteborg. Och bara en enda polisbil med sirener på. Allt beror på en ambitiös borgmästare som bekämpat kriminaliteten till den grad att New York nu räknas som en av USA:s säkraste storstäder.

Hemlösa såg vi här och där, till och med på exklusiva affärsgatan 5th Avenue. I tunnelbanan fanns en och annan tiggare, men man hade förväntat sig fler. Hela min genom tv:n förvärvade världsbild håller på att rasa!

Ilja hade tjatat om att få gå lite ensam i New York, utan mor. Eftersom det kändes tryggt - och mina egna fötter skrek efter att få komma tillbaka till hotellet - släppte jag iväg honom till en skoaffär. Han hittade affären och träningsskorna, men den rätta storleken fanns inte på rea. Tydligen har inte amerikaner fotstorlek 45 så ofta.

Loppis & lyx

På helger finns loppmarknader på flera ställen i stan, neråt Chelsea, på 6:e avenyn nedanför 27:e gatan. Där råkade Ilja på massor av graffitti. Turgosse som han är hittade han även en speciell graffittiaffär, Bomb The System. Jag kan inte fatta hur han visste att det var just en graffittiaffär. Måste vara något hemligt kännetecken baran fansen själva vet om.

På loppmarknad kan man fynda allt: kläder, skivor, böcker, kristallprismor, möber, smycken. Jag var på jakt efter gamla örhängen och hittade ett par med turkos stenar för futtiga två dollar. Hade jag haft mycket mera pengar på mig så hade jag istället siktat in mig på korsningen Bowery och Canal Street. Här i gränsen mellan Chinatown och Little Italy finns ett stråk västerut med juveleraraffärer. Där dräglade jag över guldsmycken av rent vulgära proportioner och ädelstenshalsband vars like jag aldrig skådat!

Det finns faktiskt mycket man kan göra gratis i New York. Många museer har gratiskvällar, en del tar inget inträde. Ibland ges gratiskonserter utomhus, och gratis teater i Central Park. Turistbyråns hemsida har en lista över gratis och billiga evenemang. Det är bra, för allt är dyrt.
Bo och äta är lika dyrt som hemma, bio och klubbar är ibland dyrare. Entréer till sevärdheter är också rätt dyrt. Taxi är lite billigare. Böcker är mycket billigare. Ett misstag jag gjorde var att åka upp i Empire State Building av nostalgiskäl. Mitt råd: nöj dig med att se den fina hallen på bottenvåningen. Då slipper du milslånga köer, svett och trängsel där uppe och en lika lång kö ner. Det kostar dubbelt så mycket, runt 12 dollar, att komma in på World Trade Center, men köerna är kortare och utsikten otrolig. Dessutom finns en miniatyr av Manhattan och entrén inkluderar en simulerad helikoptertur över stan.

Ett annat ställe man helst hoppar över (!) är Frihetsgudinnan. Man får bra bilder av henne ändå om man tar gratisfärjan fram och tillbaka till Staten Island. Och ännu bättre från en helikoptertur för 44 dollar.

Fyra miljoner träd

Lillebror Sascha hade sett filmen Ensam Hemma 2 som handlar om New York. För hans skull gick vi in i lobbyn på Plaza Hotel och tog kort. Det var fint, fast receptionen var mycket mindre än den såg ut på filmen. Men lobbyn på Waldorf Astoria slog den med hästlängder. Jag har aldrig i mitt liv sett ett så enormt blomsterarrangemang som där. För att inte tala om kristallkronan. Väl värt att gapa över!

En annan plats som figurerar i filmen är Central Park, New Yorks gröna lunga. De är trevligt att gå där och titta på folk och förundra sig över att parken är konstgjord från början. Det tog 3000 arbetare 16 år att göra i ordning den och plantera 4 miljoner täd! Ilja var nöjd med resan. Han hade besökt fyra av de fem stadsdelarna, vi missade bara Queens, plåtat tre filmrullar med graffitti och shoppat en väska full med kläder, musik och graffittigrejor.

Och vad fick jag med mig hem förutom mina örhängen? En magnetisk klämma med texten "I love NY" för fyra dollar.
Så är det att resa med tonåringar.

Andra sajter om New York:

New York City Insider

City Search: New York City

Tillbaka till början!