Innan bandyn fick sitt eget svenska mästerskap så var det mest prestigefulla mästerskapet för bandyn den turnering som ingick i Nordiska Spelen. Matcherna i Nordiska spelen spelades i Stockholm, t.ex på Nybroviken. Spelen var ett slags föregångare till Olympiska vinterspelen och dog ut när vinter-OS kom igång. Formatet i bandyturneringen varierade kraftigt under åren, i början var det klubblag som deltog, sedan distriktslag, landslag och till sist landskapslag.
Mycket var annorlunda i början på seklet, Sverige och Norge var i union, Finland en del av Ryssland och på bandyplan såg det också annorlunda ut:
Antalet spelare i varje lag var inte helt fastställt: Matchen i NordiskaSpelen 1901 spelades mellan 9-manna lag, i Hälsingland spelade man 8-manna till 1908 och i Norge spelade man 7-manna från starten 1908 ända till 1928 då övriga länder övergått till elva spelare. På vissa håll i landet (t.ex Västanfors) så hade man så sent som 1922 problem att kunna få till fullstora planer och man argumenterade för 7-manna bandy.
Benämningen "Hockey" användes paralellt med "Bandy" i början på seklet, men runt 1910 blir Bandy det vedertagna namnet.
Under de första åren spelades omväxlande med boll och trätrissa. Från 1905 och i Nordiska Spelen har dock alltid boll alltid använts.
Bandyn administrerades av Svenska Bollsportförbundet 1902-1906 och sedan av Svenska Fotbollförbundet. Inte förrän 1925 fick Bandyn ett eget förbund.
1903 deltog 8 klubbar i en bandyserie anordnad av Bollsportförbundet.
1904 bytte de flesta "Uppsalagymnasisterna" klubb (hade väl gått ur gymnasiet då kan man förmoda) till Uppsala HK, 1907 uppgick Uppsala HK i IFK Uppsala.
1907 mötte svenska lag för första gången utländskt motstånd. S:t Petersburger EislaufVerein var på turné på kontinenten (där man krossade allt motstånd) och tog en avstickare till Sverige. De svenska lagen visade sig vara relativt långt framme, Ofiicerarnas HK förlorade med 7-3, IFK Stockholm med 4-2 och IFK Uppala nådde oavgjort 4-4. Ett kombinerat svenskt lag vann sedan med 5-3 över S:tPEV i en uppvisningsmatch i Finland. Det ryska laget blev så upprörda över förlusten att de åkte hem och det svenska laget fick ta över och spela en match mot finskt motstånd. "Polytekarna" fick se sig besgrade med 12-1 i den första matchen mellan svenska och finska lag.
Lite mer runt Nordiska spelens bandy
Finalmatchen 1901 var den andra(!) riktiga bandymatch som spelats i Sverige, den första stod mellan samma lag tidigare samma år och vanns av Stockholm med 4-1.
Hela 16 lag var med i 1905 års spel.
I 1909 års spel så deltog AIK som "Svenska Fotbollförbundet A", medan det "B-lag" man slog i finalen bestod av spelare från IFK Uppsala, Djurgårdens IF, IFK Gävle, IFK Stockholm och Sjökadetterna. På vägen till finalen avverkade AIK bl.a. Københavns Skøjteløbførening med 3-0.
1913 deltog sju lag och IFK Helsingfors stod för det icke-svenska inslaget. Finnarna förlorade dock redan i kvartsfinal med 4-2 mot slutsegrarna AIK.
Även ett tyskt lag, Leipziger HK, skulle ha deltagit 1913, men uteblev eftersom arrangemanget krockade med Bandy-EM i Schweiz. Bandy-EM vanns av England och hade ytterligare sex deltagande nationer: Tyskland, Schweiz, Italien, Frankrike, Beligen och Holland.
Danmarks Bandy Union deltog i 1917 års turnering och kom fyra (av sex lag) efter att förlorat sina matcher med 0-13 (Stockholm, semifinal) och 0-16 (Västmanland, match om tredje pris). Danskarna var även inbjudna till 1922 års spel, men trots en ovanligt bandyvänlig vinter i Danmark det året så avstod man.
Under de Nordiska spelen 1917 så avgjordes även bandyns SM-semifinaler och final som del av arrangemangen.
1922 var det en landslagsturnering och Sverige slog Norge med 13-1 i semifinal i det första mötet länderna emellan. Eftersom Norrmännen på den tiden spelade 7-manna bandy så anordnades även en match mellan Norge och en Stockholmskombination i den mindre varianten, en match som Stockholmarna vann med 7-2.
I de sista Nordiska Spelen 1926 stod bandyturnerigen mellan landskapslag med Norge som utländskt inslag.
